Kirjahaku

Anders Wahlgren har under fyrtio år forskat om staden ur olika synvinklar. Tillsammans med hans nytagna foton och unika gamla svartvita bilder får vi en inblick i den förändring som skett fram till idag i Stockholm, men också i några andra städer som Göteborg, Halmstad, Malmö och Norrköping. Wahlgren har ägnat sig åt de kulturhistoriska värdena i den äldre bebyggelsen. Vad som hände under den stora cityomvandlingen, vilka hus som revs och varför. Han ställer sig frågan varför så få reagerade mot denna skövling av vårt kulturarv på 1960-talet. Under efterkrigstiden var svensk politik starkt inriktad på tillväxt av städerna, på samma sätt som idag. Det humanistiska synsättet fick träda tillbaka. Vi har bara staden till låns, kommande generationer ska ta över. En stad berättar så mycket om livet och människorna som bor där. Gatorna med sina varuhus, affärer, restauranger och husens olika fasader, gamla som nya. Överallt bor människor under olika betingelser, men de har ett gemensamt de lever i en stad och har gjort så i tusentals år. Anders Wahlgren är konstvetare, författare och regissör. Han arbetar med film, radio och tv sedan 1969 och har gjort ett hundratal filmer. Han har på andra förlag tidigare kommit ut med Sigrid och Isaac och Vasa 1628 människorna, skeppet, tiden.

Vem var han? Den då relativt okände svenske konstnären som plötsligt dök upp på Stockholmsutställningen 1930 och blev en mycket omtalad person. Otto G Carlsund (1897-1948) ville visa svenskarna det senaste inom modern konst, som väckt sådan sensation i Paris. Själv hade han studerat för Fernand Léger och blivit ett namn i denna konstmetropol. Förutom en egen succé på Galerie Mots et Image deltog Carlsund i ett trettiotal samlingsutställningar med bland andra Léger, Picasso, Brancusi och Mondrian. Efter sina framgångar for han till New York 1927 och ställde ut på det kända Little Review Gallery.Född i S:t Petersburg upplevde han 1917 revolutionens Ryssland på nära håll och höll själv på att bli skjuten, anklagad för att vara spion åt de röda. Studerade i Dresden och blev intresserad av de ryska modernisterna såsom Malevitj och Kandinsky. Fann så sin egen väg inom den abstrakta konsten.Konstvetaren och regissören Anders Wahlgren blev redan för mer än trettio år sedan tagen av detta dramatiska levnadsöde. Vilket bland annat resulterade i hans dokumentärfilm om Carlsund och en stor utställning om konstnären på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Han har nu genom sin forskning gått igenom många hundra tidigare, okända brev och kan klarlägga en hel del missförstånd. Genom Otto G Carlsunds konstnärsliv får vi en inblick i den moderna konstens utveckling i Europa på 1920-talet.Anders Wahlgren är konstvetare, författare, filmare, utställningskurator m.m. med många uppmärksammade böcker och filmer bakom sig. Han är en av landets främsta kännare av Carlsunds konstnärskap. Bosatt i Stockholm.

Det finns ögonblick i livet som fastnar mer än andra. Anders Wahlgrens filmer är förstås en spegling av honom själv varför han gjorde dem. Vi får följa en filmares tankar och tillvaro. Det började på radions kulturredaktion 1969, tjugotvå år gammal. Han sökte sig 1972 till den nystartade kanalen TV2 under vänster- rörelsens omtumlande tid. Hans skildring av ämnen inom det kulturhistoriska området har berört många som Staden i mitt hjärta men också spelfilmer som Moa, Förbjuden kärlek samt Sigrid och Isaac. Om personer som ofta kämpat från ett underläge. Det gäller också hans stadsfilmer där hotet varit ett annat, ett politiskt eller ekonomiskt kortsiktigt maktspel. Tidigt väcktes hans konstintresse, såg att det gick att skapa en egen visuell bildvärld. Började att fotografera och gjorde redan under gymnasieåren sina första kortfilmer på Pistolteatern, en liten experimentscen i Gamla Stan. Denna tid i mitten av 1960-talet då allt var möjligt, en brytpunkt, med stora förändringar inte bara inom kulturlivet, något han burit med sig genom livet.

Under mer än 50 år har Anders Wahlgren fascinerats av Otto G. Carlsunds (1897 1948) egensinniga måleri. Bland det material han tidigt fick ta del av genom konstnärens änka Margareta Carlsund fanns sju av tio målningar för en biograf. Dessa stiliserade motiv från filmens värld målade Carlsund i Paris 1926. Redan då upplevdes verken som mycket egna och originella, vilket också hans välkända lärare i Paris, konstnären Fernand Léger, uttryckte i sitt katalogförord till Carlsunds första separatutställning i Paris 1927. Men var fanns dessa med tiden alltmer legendariska målningar? Det har sagts att de stora oljemålningarna gjordes för en biograf ritad av Le Corbusier. Men några slutgiltiga besked gavs inte. Under arbetet med den biografi om Carlsund som Wahlgren skrev 2021 fann han dock nya spår som har lett fram till denna unika bok om biografmålningarna. Här får läsaren följa spåren fram till nutid och redogörelsen för målningarnas öde. Om författaren Anders Wahlgren är författare, filmare och tv-producent. Han har ett imponerande livsverk bakom sig med många konstböcker, fackböcker, biografier och monografier. Han har gjort hundratals uppmärksammade dokumentärer och mottagit en rad utmärkelser för sitt rika skapande.

Pistolteatern i Stockholm, grundad av Pi Lind och Staffan Olzon, var i mitten av 1960-talet en ledande experimentscen jämförbar med Living Theatre i New York. Åren 1964-67 framfördes ett sextiotal teaterpjäser och happenings på Pistolen. I förgrunden verkade den unge filmaren Anders Wahlgren (f.1946). Han hade en viktig funktion som tekniker men fick ibland också hoppa in som musiker och nakendansare. Wahlgren dokumenterade föreställningarna med sin kamera och skapade unika experimentfilmer tillsammans med Öyvind Fahlström, Åke Hodell och Claes Oldenburg. En åttio minuter lång DVD med två filmer av Anders Wahlgren medföljer denna fotobok, dels dokumentären "Pistolteatern" från 2003 samt kortfilmen "A portrait of Claes Oldenburg", 1968.

Anders Wahlgren träffade den åttioårige Sven Markelius första gången 1969, i samband med uppförandet av Markelius sista byggnad Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm. De möttes sedan många gånger ute i villan i Kevinge mellan åren 1969 och 1972. Markelius kom från relativt enkla förhållanden. Pappan hade målerifirma och mamman syateljé i Stockholm. Efter arkitektexamen 1915 praktiserade han hos tidens kända arkitekter, som Ragnar Östberg, Stadshusets skapare. 1926 träffade han Alvar Aalto som kallade honom sin själsfrände , de blev vänner för livet och stöttade varandra. Markelius var en av de ledande arkitekterna på Stockholmsutställningen 1930 som la grunden för svensk modernt byggande och design, det vi kallar funktionalism . Markelius byggnader är både vackra och praktiska. Hans konserthus i Helsingborg, Kollektivhuset och egna funkisvillan i Nockeby blev snabbt världsberömda. Det innebar att han kunde ingå i den grupp kända arkitekter som ritade FN skrapan i New York och Unesco i Paris.

Denna bok är tänkt som en vägledning in i arkitekten Sven Markelius spännande formvärld. De flesta av hans byggnader går att se och är väl bevarade, med några få undantag. Det finns förslag som inte blivit förverkligade eller utställningsbyggnader för Stockholmsutställningen 1930, eller den svenska paviljongen i New York 1939, som fick ett kort liv. Villa Myrdal har kraftig förvanskats. Däremot finns flera som blivit kulturskyddade, som Konserthuset i Helsingborg och hans Kollektivhus i Stockholm. " Jag har alltid beundrat Sven Markelius. Vi träffades första gången när jag skulle göra ett radioprogram 1969 om hans sista byggnad Sverigehuset, vid Kungsträdgården i Stockholm och vi blev goda vänner. Sven var generös och visade mig sitt stora arkiv. Sedan möttes vi många gånger fram till 1971, ute i hans villa i Kevinge. Det blev flera timslånga samtal inspelade på band för ett akademiskt arbete om hans livsverk." " Idag verkar det som en ung generation börjat upptäcka denne mångsidige arkitekt och formgivare. Sven hade ett stort samhällsengagemang och var socialt intresserad, hade växt upp i en fattig del av Södermalm i Stockholm, somt satt sina spår också politiskt. Under åren 1944 och 1954 var Markelius stadsplanedirektör i Stockholm, en viktig arbetsperiod i hans långa arkitektbana. Han tog initiativet till Hötorgscity med sina fem höghus och fick förverkliga många av de stadsbyggnadsidéer han haft alltsedan 1920-talet. Där biltrafik skiljdes från gång- och cykelvägar, en idé som får sin utformning i planen för Vällingby. Till boken har jag tagit färgfoton av hans byggnader på plats och gjort resor i Sven Markelius fotspår."