Kirjahaku

Präst i Karesuando lappmark och Pajalas nybyggarland; stridbar nykterhetsivrare och social reformator; internationell ryktbar botanist och naturforskare - Lars Levi Laestadius är en genial och sällsamt mångtydig gestalt i det svenska 1800-talet. I Ropandes röst tränger Bengt Pohjanen ner i denna livsgåta, efter mångåriga studier och med osedvanlig konstnärlig inlevelse. Han målar ett blodfullt porträtt av läsarprästen, av troskampen, och biskopsförhören, de hisnande visionerna och feberdrömmarna, strövtågen i ödemarken och de vetenskapliga striderna, de märgrika predikningarna och den ensliga förtvivlan … Hans bok är en betydande litterär satsning.

I uppslagsboken läser man: "Korpelarörelsen, en extatisk väckelserörelse bland laestadianerna i nordligaste Sverige. K. fick sitt namn av den finske predikanten Toivo Korpela, som uppträdde under början av 1930-t. Korpelanerna väntade världens snara undergång, varvid de själva som de enda trogna skulle räddas genom en från himlen kommande ark." Den väckelse som uppstod kring Toivo Korpela har blivit ökänd och beryktad. En tät väv av legender har bildats omkring sekten: extas, sexuella orgier, kanske rentav rituella människooffer. Bengt Pohjanens roman är en stor undersökning av rörelsen, han skildrar den inifrån, med sina djupa kunskaper om människor och villkor i Tornedalen. Hans roman är en värdig satsning, med en litterär rikedom av ovanligt slag, myllrande, intrikat, och våldsamt spännande.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig. Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Smugglarkungens son är en originell och lyhörd barndomsskildring, men också en inträngande gestaltning av en region i Sveriges marginal, Tornedalen. En rak och rolig bok som har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna. Huvudperson är pojken "Bengt Pohjanen", eller som han heter på sitt modersmål tornedalsfinskan: Pänktti. Vi följer honom från födelsen - när han dimper ner som den fjärde i syskonskaran en sval midsommarnatt i Tornedalen den 26 juni 1944 - till hans första skolår, i skuggan av kriget i Finland. Pänktti växer upp vid en onaturlig gräns, älven som skiljer Sverige från Finland, men som i första hand är en förbindelse: familjer och släkter bor på båda sidor om vattnet. Därför är smuggling en syssla som de flesta är inblandade i, inte minst Pänkttis egen far, smugglarkungen Otto, med kodnamnet "Spetsnäsan". Men detta utbyte av varor har kriminaliserats av det svenska storsamhället. Man kan säga att hela befolkningen är "kriminaliserad", eller åtminstone betraktad med misstänksamhet från överheten. Att födas in i den tornedalsfinska identiteten är att bli en outsider, placerad utanför storsamhällets normer och värderingar. Bengt Pohjanens berättelse är starkt självbiografisk. Den ger bakgrunden till ett av samtidens mest särpräglade svenska författarskap, men skildrar också ett brett och egensinnigt galleri av färgstarka gestalter - i vardaglig nöd och mytiskt skimmer. Smugglarkungens son är Bengt Pohjanens rakaste bok hittills, buren av humor och livskunskap - den har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Kasaland är en uppsluppen och burlesk roman från nordligaste Sverige, den geografi som bestäms av Torne älv och närheten till Finland. Den berättar om illegal handel kring gränsälven någon gång på femtiotalet, hästsmuggling. En senvinternatt drivs en finsk hingst över isen till svenska sidan, och tullpolisen kommer den på spåren. En hel by dras in i affären, i en menedshärva som öppnar kampen mellan överhet och undersåtar, mellan storsamhällets fordringar och den enskildes integritet.Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Berättaren i Himlalots är en man inbegripen i "ett våldsamt gräl med djävulen". I romanens början sitter han på ett tåg på väg till Moskva. Han har sällskap med två ryska damer som han sannolikt känner väldigt väl. Sannolikt eftersom minnet från kvällen före är en smula dimmigt. Tillsammans med en av damerna vill han söka bot och inre frid i ett kloster utanför Moskva. Han ska också överlämna en lottovinst till fader Feofan. Där, hos munkarna, har han inga problem med minnet - tvärtom. Den färgstarka barndomen i Tornedalen bland hästtjuvar och andra udda existenser passerar revy liksom studenttidens Uppsala och dess frasradikalism.Himlalots är en trosroman och samtidigt en trotsroman. Dess hjälte är en människa dömd att tro i en tid präglad av våld och brott. Det är också en rysk roman, inte bara för att den utspelar sig hos de fromma bröderna i ett rysk-ortodoxt kloster, utan för att den lever av det heliga vansinne som befolkar 1800-talets stora ryska romaner.Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Var allt en dröm? Vad var verkligheten? Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar?Hanna och Petrus har aldrig tänkt på sådant tidigare.Hanna är mest intresserad av hästar och Petrus av motorer, och båda är upptagna med att fundera på vad de ska göra efter nian. Plugget tycker de är jobbigt eftersom klassen är den stökigaste i hela trakten.Men så dyker vikarien Edison upp och ställer hela deras tillvaro på ända. Plötsligt radar sig en mängd oroande och förunderliga frågor upp: Har Edison övernaturliga gåvor? Kan han verkligen stämma blod? Vad har myterna om Dödens ängar, som klipphyllorna bland bergen kallas, att göra med SKB:s planerade kärnavfallsförvaring? Vad har den heliga Graal med detta att göra? Är Graalen en bägare eller en sten, och kan den finnas nedgrävd på just Dödens ängar?Dödens ängar rör sig smidigt mellan det vi kallar det övernaturliga och verkligheten, mellan trollformler och kvantfysik, mellan historien och framtiden samtidigt som den är en tonsäker skildring av ungdomar i 90-talets norra Sverige.Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Varenda ung människa i Galileen i norra Palestina hade hört talas om Messias. De hade läst om honom i skolan. Även den 13-åriga Maria Joakimsdotter väntade …En dag besöker ängeln Gabriel Maria … eller var det en romersk soldat … eller hade hennes fästman Josef …? Maria Joakimsdotter var med barn. Och hon hävdade bestämt att hon inte hade varit tillsammans med någon.En oerhörd skandal eller ett under? Jesus från Nasaret föddes i Betlehem, växte upp i Nasaret i Galileen och blev korsfäst som terrorist.Vem var han? Vad var hans budskap? Har han över huvud taget existerat?Ett är säkert: Med Jesus från Nasaret började världshistorien på nytt.I Söte Jesus låter Bengt Pohjanen många komma till tals: Gud själv, hans änglar, Lucifer, historiker samt den tidens insändarspalter. Han blandar fakta och legend, berättelse och debatt. Bilden av en Jesus som kanske inte är så söt börjar framträda ...Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Och fiskarna svarar Guds frid (1979) är Bengt Pohjanens debutroman och när den gavs ut beskrev han den själv så här:"Det är en roman som kan läsas och tolkas på många sätt. Man kan läsa den som en roman om olösta konflikter från barndomen, från en miljö. en kultur, ett gränsland mellan två språk, kulturer. Två varandra motstridiga och oförenliga ideologier: stalinism-læstadianism.Den kan läsas som ett försök att gestalta hur en människa trasas sönder i den konflikten och hur han förlöses genom att konfronteras med de båda ismernas 'upphovsmän'. Han förkastar båda ismerna, dör från dem.Man kan läsa romanen som ett försök att gestalta och besvara den i många sammanhang återkommande meningen: att dö från sig själv.Man kan läsa romanen som en samhälls- och kyrkokritisk roman eller som en roman om ångest. Eller som en humoristisk roman med en hel del svart humor."Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Smugglarkungens son har blivit fjorton år. Här får vi följa Pänkttis ungdomstid från Realskolan (som var en mardröm) och över gymnasietiden (då världen äntligen öppnar sig). En spännande uppföljning till den kritikerrosade Smugglarkungens son. Pänktti börjar realskolan. En dag när ungdomarna rusar mot skolbussen, ramlar Pänktti i leran på grusvägen, faller och ser det svarta busshjulet närma sig hans huvud. Han fastnar med sitt långa och tjocka hår under hjulet. Realskolan är en mardröm. Han har för det mesta betyget B? och han vantrivs. Bäst trivs han i den blå Scania 4:n som transporterar hästar. Han skriver berättelser som föranleder förhör hos polisen. Har han blivit utsatt för en pedofil eller hittar han bara på? Pappa smugglarkungen visar symptom på magcancer. Och Pänktti får slutligen sin realexamen. När Pänktti börjar gymnasiet öppnar sig dock en helt ny värld. B? blir A. Hans tid i Haparanda är numera legend i Tornedalen. Bör även berättas för övriga landet, Norden och världen. Han läser ryska, Martinson, skriver och lever en Sturm und Drangtid, men tar studenten med bra betyg, trots att han bara sporadiskt gästat gymnasiet. Han har nämligen haft så mycket annat att göra. Bengt Pohjanen berättar i högt tempo och stor berättarglädje som består av lika delar ömsinthet och humor. Första delen i denna självbiografi, Smugglarkungens son, blev kritikerhyllad och ett andra genombrott för denna erfarna författare som firar 30 år på förlaget.

"Vi har ledsnat på surret i kyrkorna och på svamlet i terapisofforna och på lögnerna i gudlösa världsförbättrarideologier. Vi skulle vilja gå till filosofer, som man går till läkare - både i förebyggande syfte och för att söka bot för åkommor. Och vad är meningen med att stå här och skära falukorv?"

Han hade en dröm: att bli officer och FN-soldat i Gaza, men hamnade i eldstrid vid ett fort utanför Boden och tappade intresset. Han valde istället teologiska studier i Uppsala och hamnade mitt i 1968-rörelsen, som han som gränsgångare och gränsmänniska både tog avstånd ifrån och lät sig påverkas av. Han blev prästvigd och skulle få en tjänst i Robertsfors, men hamnade i kölvattnet efter gruvstrejken i Malmberget. Han skulle jobba som präst men hamnade som försvarsadvokat för kriminella. Inget blev som han tänkt sig men hans år som präst var fyllda med oväntade händelser och möten med starka personligheter. Bengt Pohjanen är på bästa berättarhumör i denna bok. Det är skratt och tårar, djup och reflektion. Gränsgångare -68 är en berättelse om Tidsandan, Zeitgheist, kanske hellre Tidsanden, som präglade en hel generation och gjorde att även motståndare till totalitära idéer på olika sätt blev fellow travelers, medlöpare. Bengt Pohjanens nya roman handlar om allt detta och mycket därtill. Språkets livskraft och den dråpliga och egensinniga humorn gör läsningen lustfylld. Utan denna berättelse skulle minnesåret 2018 halta betänkligt.

KORPELARÖRELSEN utgör den första delen av en serie, Tornedalska öden och äventyr, som bygger på Bengt Pohjanens essäer, krönikor och berättelser om gränslandet Meänmaa – Tornedalen – ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet i romaner, sånger, pjäser, dikter, film och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer.

KIRUNASVENSKARNA utgör den andra delen av en serie, Tornedalska öden och äventyr, som bygger på Bengt Pohjanens essäer, krönikor och berättelser om gränslandet Meänmaa – Tornedalen – ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet i romaner, sånger, pjäser, dikter, kortfilmer och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer.

ÖDESNATTEN -44 utgör tredje delen i serien, Tornedalska öden och äventyr. Meänmaa - Tornedalen - har länge varit ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Författaren Bengt Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet, i romaner, sånger, pjäser, dikter, kortfilmer och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och en berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer.Denna berättelse utspelar sig under några dygn längs gränsen mellan Sverige och Finland hösten 1944. Den 4 september tystnade vapnen mellan Sovjet och Finland, men marken var brännhet, läget spänt och förvirrat. En finsk underlägsen arme hade visserligen hållit ställningarna och stoppat de sovjetiska trupperna i Nordens blodigaste slag i Tali-Ihantala sommaren 1944, men kraven från Stalin och Molotov var hårda. Finlands allierade, tyskarna, måste senast den 15 september vara ute ur landet och de kvarvarande interneras och skickas till Sovjet. Skulle Röda armen gå in i Finland? Vad få visste var att det fanns en tidsfrist och att tiden höll på att rinna ut ...

Kuutot fyllde 1987 det nybyggda Folkets Hus i Pajala 14 gånger, ett oslaget rekord än i denna dag. Den satte igång meänkielis resa mot ett erkänt minoritetsspråk. Antigone är ett bevis på att meänkieli fungerar som litterärt verktyg och Bara en ettöring skall få skrattet att fastna i halsen.

”Polismannen Höökäri blev förnärmad och beskyllde mig för att tillhöra en kriminell släkt. Jag skrattade och undrade när gränsföretagande blivit kriminellt … Som gränsentreprenör verkade jag utifrån de gränsvärderingar jag fostrats till. Om han skötte sitt så skötte jag mitt. Så har vi levt här vid gränsen. Sade jag. Gränsvärderingar upprättades i sopimuskamari, gränsens tredje rum. Höökäri hånskrattade och påstod att han för sin del aldrig sett till något sådant rum. Jag sade att stora nollor inte rymdes där.”

KOHTALONYÖ -44 on 1. osa sarjassa Meänmaan kohtaloita ja seikkailuja. Meänmaa - Tornionlaakso - on pitkään ollut ”Ruotsin hiljaista rämettä”, jota edes Nils Holgersson ei huomannut Ruotsin matkallaan. Kirjailija Bengt Pohjanen debytoi 1970-luvun alussa. Siitä lähtien hän on romaaneissa, lauluissa, näytelmissä, runoissa, lyhytelokuvissa ja oopperoissa antanut lukemattomien äänten kuulua tässä Rajan kolmannessa huoneessa, missä poliittiset ja uskonnolliset utopiat, eksistentiaalinen uteliaisuus ja halu matkustella ovat luoneet aivan omanlaisensa, rajat ylittävän mentaliteetin ja rikastuttaneet alueen monien kielten välistä interferenssiä.Tämän kertomuksen tapahtumat sijoittuvat muutamaan syksyiseen päivään 1944 Ruotsin ja Suomen rajalla. Syyskuun neljäntenä päivänä aseet hiljenivät Neuvostoliiton ja Suomen välillä, mutta maa oli tulikuumaa, tilanne jännittynyt ja sekava. Suomen vähävoimaisempi armeija oli tosin pitänyt asemansa ja pysäyttänyt Neuvostoliiton joukot Pohjolan verisimmässä taistelussa Tali-Ihantalassa kesällä 1944, mutta Molotovin ja Stalinin vaatimukset olivat kovat. Suomen liittolaisten, saksalaisten, oli poistuttava maasta viimeistään 15. syyskuuta ja jäljellä olevat oli eristettävä ja lähetettävä Neuvostoliittoon. Tulisiko Puna-armeija Suomeen? Vain harvat tiesivät, että oli olemassa aikaraja, joka oli menossa umpeen...

Bengt Pohjasen meänkielinen tarina Korpelanliikkeestä on 4-osainen kertomus kylmistä hypyistä, kiroamisviikosta, härkimysviikosta ja Kaanaan häistä.”Korpelanliike on yksi Meänmaan villeimmistä eesotoista. Tämä kirja kertoo huikaisevan tarinan liikkeestä, josta puhutaan ja huhutaan paljon vaikka tiedetään vähän. Bengt Pohjanen on syvästi perehtynyt hurmosliikkeen syntyyn, kehitykseen ja ajatusmaailmaan.Toivo Korpela oli lestadiolainen saarnamies Ähtäristä, erittäin lahjakas ja mukaansa tempaava, karismaattinen puhuja. Hän vaikutti Pohjois-Ruotsissa vuosina 1930-33. Korpelan poistuttua liike muuttui hulvattomaan suuntaan. Nuoret joivat, tanssivat ja järjestivät kokouksia odottaessaan kristalliarkkia, jonka piti viedä 666 pyhää Palestiinaan.Bengt Pohjanen kertoo tässä teoksessa, että liike sai ideansa Amerikasta, jonne Meänmaan miehiä matkasi Titanic-laivalla.”