Kirjahaku

Det ligger en lockelse i att vara maskerad och i att gå på maskerad. Viljan att sätta på sin mask och dölja ansiktet för världen står i centrum i Eva Ermenz bok Maskerad - migränfri på Piazza Navona. Boken bjuder på humoristiska, träffande och personliga kåserier om vad som kan hända en aktiv “migräniker”. Prosa och poesi smälter här samman på ett nytt, spännande och annorlunda sätt och en vanlig migränikertillvaros alla eventualiteter ventileras. Hur tacklar man sin migrän som frilansande journalist, chef och bara människa i största allmänhet? Eva Ermenz är poet, författare, skådespelare och ambassadör för Svenska Migränförbundet. Hon har tidigare givit ut ett antal lyriksamlingar.

Midori - japanska bilder är en reseberättelse med insprängda haikudikter, en så kallad haibun. Inspirationen till denna bok kom från en stipendieresa till Japan med stöd från Sveriges författarfond. Författaren vandrar i samurajernas spår runt staden Kamakura - Kyoto och möter sina älsklingspoeter Issa och Basho med flera. Vi får följa resan i dagboksform.

Detta är Eva Ermenz andra haibun. Åter tar hon oss med till Japan och vi får följa henne från vinter till höst. “Shiro” betyder vitt och för betydelse i en snöflinga, en blixt över himlen eller en kvinnas vita armar. Ermenz rör sig så försiktigt hon kan bland människorna även om hon sticker ut med sitt västerländska utseende och ovanan med hur man ska föra sig. Traditionen bjuder att man ska lägga band på sig, men det är ärliga människor hon möter, och där uppstår en slags omtanke. Besöket i det lokala badhuset, “onsen”, blir lika lärorik som det hos skolklassen. mellan tvagningarna nakna kroppar rör sig i ultrarapid

Ännu en gång får vi följa med på en resa. Liksom i hennes tidigare böcker Midori – japanska bilder (Fri Press 2016) och Shiro – japanska drömmar (Fri Press 2019) finner vi inslag av haikudikter – en så kallad haibun*. Nu går resan till Paris. Eva Ermenz skriver resedagbok som samtidigt blir en hyllning till ”kvinnan” – i synnerhet ”fransyskan”.Det blir också en resa i skrivandets tecken och kan äntligen försätta sig i en ”självvald ensamhet” för att återuppväcka minnena från sin ”fascinerande och tidvis oroliga tid i frankernas huvudstad”. Ensamheten bryter hon genom att röra sig på smågator och boulevarder, gå på café och restaurang – överallt där kan insupa den parisiska atmosfären. morgondimma på parkbänken en kvarglömd romanSe mer på www.fripress.se