Kirjahaku

Denna lilla diktsamling saknar förord. Främst därför att jag anser att ett sådant enbart brukar vara störande. Några små kommentarer vill jag ändå göra, eftersom jag vet att många känner sig främmande inför lite udda versmått.Den inledande diktsviten Stjärnornaär skriven på ottave rime, som härrör från de italienska renässanspoeterna, men som långt fram i tiden använts inte enbart av Byron och Goethe, utan här i Sverige också av exempelvis Geijer och Tegnér. Det rondo som avslutar Stjärnorna har formen av en villanell - en versform som tillkom i Frankrike på 1600-talet och som består av sex strofer med repeterade rader.Avsnittet Årstider inleds med en sonett som i likhet med villanellen också dyker upp i Återklanger. Sonetten tillåter lite olika rimscheman. Jag har här valt Petrarcas mönster - utan alla jämförelser i övrigt. Den treradiga japanska Hajkun har som alla vet en enda regel, men som inte får ruckas på:Den består av fem + sju + fem stavelser. Nödanrop har jag kallat så, främst för att avsnittet består av tre korta, tre långa och tre kortadikter.Laholm i oktober 2013Evert Adamsson

Evert Adamsson är född 1926. Ett litet jubileum närmade sig. Frågan var hur det skulle firas. Alla vågar ju inte hoppa fallskärm eller bungyjump. Att ge ut en novellsamling är möjligen också en smula våghalsigt, men på ett annat sätt. Så fick det i alla fall bli. Och så här blev det. Den inledande novellen Marx är död är en avkortad version av en tilltänkt roman. Den avslutande Bleka morgonstjärna ingick i 1986 års upplaga av Gåspennan, där tio utvalda debutanter fick draghjälp av lika många etablerade författare. Däremellan finner man här ett tiotal berättelser, där vi i några fall möter verkliga personer som Alfred Nobel och Joe Hill. Båda vet att slutet är nära och återger sina tankar inför vad som förestår. Även Charlie Parker finns med på ett hörn i en verklighetsanpassad skröna, där en tilltänkt beundrare för pennan.