Giuseppe Dessí (1909-1977) tillbringade sin ganska svåra och oroliga uppväxttid i Villacidro på Sardinien. I och med upptäckten av ett igenmurat bibliotek som bland många andra böcker innehöll Catéchisme positiviste och Cours de philosophie av Auguste Comte, Discours de la méthode av Descartes, Spinozas Etiken samt Leibniz böcker om monadläran och teodicéproblemet, började en oorganiserad läsning av filosofi och skönlitteratur som nästan drev honom från förståndet. Dessí tog examen vid universitetet i Pisa 1936, och hans första roman, San Silvano, hyllades av den framstående kritikern Gianfranco Contini som kallade honom för en "sardisk Proust". Trots att Dessí levde nästan hela sitt vuxna liv långt från Sardinien utgör hemtrakten en ständig fond i hans verk, ända från de direkt eller indirekt självbiografiska böckerna Michele Boschino (1941) och Introduzione alla vita di Giacomo Scarbo [Introduktion till Giacomo Scarbos liv] (1959) till hans sista fullbordade bok, Paesi d’ombre [Skuggland] för vilken han fick det prestigefyllda priset Premio Strega 1972.