Kirjahaku

Struggles over drinking water, new outbreaks of mass violence, ethnic cleansing, civil wars in the earth's poorest countries, endless flows of refugees: these are the new conflicts and forces shaping the world of the 21st century. They no longer hinge on ideological rivalries between great powers but rather on issues of class, religion and resources. The genocides of the last century have taught us how quickly social problems can spill over into radical and deadly solutions. Rich countries are already developing strategies to garner resources and keep 'climate refugees' at bay. In this major book Harald Welzer shows how climate change and violence go hand in hand. Climate change has far-reaching consequences for the living conditions of peoples around the world: inhabitable spaces shrink, scarce resources become scarcer, injustices grow deeper, not only between North and South but also between generations, storing up material for new social tensions and giving rise to violent conflicts, civil wars and massive refugee flows. Climate change poses major new challenges in terms of security, responsibility and justice, but as Welzer makes disturbingly clear, very little is being done to confront them. The paperback edition includes a new Preface that brings the book up to date and addresses the most recent developments and trends.

Struggles over drinking water, new outbreaks of mass violence, ethnic cleansing, civil wars in the earth's poorest countries, endless flows of refugees: these are the new conflicts and forces shaping the world of the 21st century. They no longer hinge on ideological rivalries between great powers but rather on issues of class, religion and resources. The genocides of the last century have taught us how quickly social problems can spill over into radical and deadly solutions. Rich countries are already developing strategies to garner resources and keep 'climate refugees' at bay. In this major book Harald Welzer shows how climate change and violence go hand in hand. Climate change has far-reaching consequences for the living conditions of peoples around the world: inhabitable spaces shrink, scarce resources become scarcer, injustices grow deeper, not only between North and South but also between generations, storing up material for new social tensions and giving rise to violent conflicts, civil wars and massive refugee flows. Climate change poses major new challenges in terms of security, responsibility and justice, but as Welzer makes disturbingly clear, very little is being done to confront them. The paperback edition includes a new Preface that brings the book up to date and addresses the most recent developments and trends.

Our culture has no concept of stopping. We continue to build motorways and airports for a future in which cars and planes may no longer exist. We’re converting our planet from a natural one to an artificial one in which the quantity of man-made objects – houses, asphalt, cars, plastic, computers and so on – now exceeds the totality of living matter. And while biomass continues to decline due to deforestation and species extinction, the mass of man-made objects is growing faster than ever. We’re on a treadmill to disaster. To get off this treadmill, argues Harald Welzer, we need to learn how to stop: as individuals and as societies, we need to stop doing what we’re doing and say ‘enough’. We find it hard to do this because our culture has trained us to regard endless escalation as desirable, and we’re reluctant to surrender the material benefits of growth. But as long as the expansive cultural model continues to prevail, there will be no change of course in favour of sustainable and climate-friendly practices and lifestyles. We need a cultural model in which the beauty of stopping is given the recognition needed for the project of civilization to continue. Optimizing processes that are heading in the wrong direction only makes matters worse. Stopping is imperative: it is a human cultural technique that we must re-learn. Only then can we achieve a new beginning.

Über den Holocaust ist viel geschrieben worden, aber die wichtigste Frage, ist bis heute nicht beantwortet: Wie waren all die "ganz normalen Männer", gutmütigen Familienväter und harmlosen Durchschnittsmenschen imstande, massenhaft Menschen zu töten? Es gab keine Personengruppe, die sich der Aufforderung zum Morden verschlossen hätte, weshalb Erklärungsansätze, die sich auf die Persönlichkeiten der Täter, ihre Charaktereigenschaften, ihre psychische Verfassung richten, nicht weiterführen. Harald Welzer untersucht Taten aus dem Holocaust und anderen Genoziden in ihrem sozialen und situativen Rahmen und zeigt, wie das Töten innerhalb weniger Wochen zu einer Arbeit werden kann, die erledigt wird wie jede andere auch. Mit seiner sozialpsychologischen Studie öffnet sich eine Perspektive auf die Täter, die auf beunruhigende Weise erhellt, wie Tötungsbereitschaft erzeugt wird, und wie wenig unseren moralischen Überzeugungen zu trauen ist.

I vissa fall, som i kriget i Sudan, är sambandet direkt, omedelbart gripbart. I många andra sammanhang där våld förekommer i dag inbördes- och utnötningskrig, terrorism, illegal invandring, gränskonflikter, oroligheter och uppror finns bara en indirekt koppling mellan klimateffekter och miljökonflikter, och då framför allt på så sätt att klimat uppvärmningen fördjupar den globala ojämlikheten i fråga om livssituation och överlevnadsmöjligheter, genom att den drabbar samhällen på högst olika sätt. Man kan idag inte veta vilka folkvandringar upptinandet av permafrostområden i Sibirien kommer att sätta i gång eller vilket våld översvämningen av en megastad eller ett helt land kommer att utlösa. De framtidsscenarier som väcker allmänhetens oro vilar på data från det förflutna, och på samma sätt redogör Harald Welzer i denna bok för hur och varför våld spridits i det förflutna och utövas i samtiden, för att kunna bedöma vilken framtid våldet har på 2000-talet. Harald Welzer är direktör för Center for Interdisciplinary Memory Research vid Kulturwissenschaftliches Institut i Essen och professor i socialpsykologi. Daidalos har tidigare gett ut hans uppmärksammade bok Gärningsmän. Hur helt vanliga män blir massmördare. »I dagarna utkommer också den kanske bästa samhällsvetenskapliga klimatboken på svenska hittills, Klimatkrig. Varför männi­skor dödar varandra på 2000-talet. Det är en verkligt skarpsinnig och genomträngande studie av klimatfrågans socialpsykologiska dilemma.» / Sverker Lenas i DN

Mycket har skrivits om Holocaust, men den viktigaste frågan är ännu inte besvarad: Hur kunde »helt vanliga män», familjefäder och harmlösa genomsnittsmänniskor vara i stånd att massmörda människor? Welzer baserar sin socialpsykologiska studie på material om polisbataljon 45 inom ordningspolisen, som understödde insatsgrupperna i det systematiska dödandet av judar under operation Barbarossa i Sovjetunionen. Han visar hur en »normativ referensram», den nationalsocialististiska moralen, i kombination med situationens egen dynamik under loppet av några veckor gjorda dödandet till ett normalt »arbete». Den avgörande vändpunkten var, enligt Welzer, 1933 ? inte 1939 eller 1941. Att exkluderingen av judarna kunde föregå tämligen problemfritt i vardagen betydde samtidig erkännandet av en ny »nationalsocialistisk moral» där lösningen av »den judiska frågan» var det centrala, även om det skulle kräva radikala medel. Kanske kunde det inte förutses, men ytterst möjliggjorde exkluderingen att exproprieringen och mördandet av judarna frikopplades från varje medvetande om brott och omoral. Den nazistiska omdefinieringen av det tyska samhället som en arisk »folkgemenskap» satte i gång en process som slutade i massmord på de exkluderade. I sin studie av hur de »vanliga männen» i polisbataljon 45 blev villiga mördare använder sig Welzer av den socialpsykologiska forskningen kring gruppbeteende och grupprocesser. Han beskriver hur männen initierades i mördandet, hur de genomförde det och hur de anpassade sig till det ? och hur de såg sitt »arbete» som utförandet av en oangenäm men ändock historisk plikt. Mot denna bakgrund granskar Welzer också kortfattat My-Lai massakern under Vietnamkriget, folkmordet i Rwanda och den »etniska rensningen» i det forna Jugoslavien. Welzer ger ett nytt och oroande perspektiv på hur gärningsmän och beredskap att döda skapas. Harald Welzer är direktör för Center for Interdisciplinary Memory Research vid Kulturwissenschaftliches Institut i Essen och professor i socialpsykologi.