Kirjahaku

Det uppstår kaos i Valborgs liv när mannen lämnar henne. Det börjar hända märkliga saker i hennes närhet. Både den yttre och den inre verkligheten förändras. Frågor som ständigt förföljer henne: Har hon blivit knäpp? Vad är verkligt och vad är fantasi? Vi följer hennes spännande resa genom världar och begrepp som hon aldrig tidigare kommit i kontakt med, tills hon långsamt börjar inse att verkligheten inte alltid är, vad den ser ut att vara. Helena Frykstrand har tidigare mest skrivit artiklar och medverkat i debattböcker om såväl fysiska som psykiska handikapp. Hon var en av initiativtagarna till pockettidningen R som behandlar den sociala sektorn. Hon har också skrivit dikter i form av häften. Detta är hennes första bok i den skönlitterära genren. Hennes avsikt är att det ska bli en trilogi som behandlar magin i kvinnans tre åldrar; barn- och ungdomstiden, den medelålders kvinnan och den äldre kvinnan. Böckerna kan läsas fristående. DVORS och DINE handlar om den medelålders kvinnan.

Tulla är en liten flicka i en tid när det är oro ute i Europa och det andra världskriget börjar. Det finns fortfarande kvar hästkärror och bönderna betar sitt utsäde med kvicksilver. Sverige håller på att elektrifieras. Barnpsykologi är ännu ett okänt begrepp. Tulla lever i en stor familj men är ändå ett ensamt barn då hennes syskon går i skolan och föräldrarna arbetar hela dagarna på gården där de bor. Hon är ett begåvat barn som också har magiska förmågor. Hon kan byta skepnad och blir undervisad av en klok gammal korp. Vi följer henne några år som är fyllda av erfarenheter och spännande äventyr. Tullas liv pendlar mellan tillförsikt, kärlek, rädsla och sorger. Helena Frykstrand har tidigare skrivit artiklar och medverkat i debattböcker om såväl fysiska som psykiska handikapp. Hon har också skrivit dikter och faktaböcker i form av häften. Detta är hennes andra bok i den skönlitterära genren. Hennes avsikt är att det ska bli en trilogi som behandlar magin i kvinnans tre åldrar; den späda kvinnan i barnet, den medelålders kvinnan och den äldre kvinnan. Dessa böcker handlar om samma person men kan läsas fristående, denna bok handlar om magin i barnets värld.

Ma¨nniska, vem a¨r du? Vi bygger fortfarande va°rt verklighetsbegrepp pa° att ba°de vi och allt omkring oss besta°r av fast materia. Trots att vi idag vet, att det inte finns na°gon minsta besta°ndsdel, att allt a¨r energier.”Jag a¨r en medveten energiform som a¨r evig och sammankopplad med allt som finns i Universum, sa¨ger Helena Frykstrand, tillsammans utgo¨r vi det o¨verallt na¨rvarande och medvetna Fa¨ltet.”Beroende pa° vilka erfarenheter vi beho¨ver uto¨ka va°rt medvetande med, kan kroppen se olika ut, mineral, va¨xt, djur eller ma¨nniska.”I detta liv a¨r jag ma¨nniska eftersom jag nu medverkar till att avsluta en civilisation sa° att en helt ny kan fo¨lja pa° denna.”Bokens syfte a¨r att va¨cka medma¨nniskorna till insikt om att vi inte la¨ngre kan ga° tillbaka till ”den gamla goda” tiden. Ska vi o¨verleva som art kan vi inte la¨ngre avskilja oss fra°n den o¨vriga naturen. Vi ma°ste skapa en helt ny civilisation som lever i harmoni med Moder Jord.

Vi lever alla med lögner, på individnivå såväl som på samhällsnivå. Boken beskriver vad de vanliga människornas lögner kan leda till. Det handlar om lögnerna i ett äktenskap mellan två åldrande makar. Leva i lögn handlar ytterst om något så vitalt som människors tilltro till varandra och till dem som har ansvaret för vårt samhälle och vår framtid.

Det ligger ett långt livs erfarenheter bakom de betraktelser som varje kapitel handlar om. Det är inga märkvärdiga eller ovanliga händelser, utan istället ”allmängiltiga vardagsupplevelser” skriver Helena Frystrand i sitt förord. Även om det är vardagen hon beskriver så är den fylld med en enastående klarsyn och vishet. Hon vänder sig till en äldre generation men också de yngre kan känna igen sig i de livssituationer hon beskriver. Helena Frykstrands betraktelser från hennes långa liv är fylld med en lågmäld humor när hon generöst delar med sig av klokskap och bjuder på sig själv. I sina bilder visar hon också sin kärlek till träd som boken är rikt illustrerad med.

I liv efter liv tränar vi oss att reagera harmoniskt på de händelser vi utsätts för. De erfarenheter vi gör utvecklar oss som människor och art. Skapelsen pågår ständigt. Efter att jag har fått erfara livet i döden har jag släppt alla rädslor inför den. Även sättet att gå över känns mindre skräckfyllt. Jag har upplevt frihet från alla jordiska måsten och överheter, istället har jag upplevt att där råder en äkta jämlikhet. Prylar känns nu mindre viktiga, vi kan inget ta med oss. Där finns för övrigt allt vi behöver. Jag upplever att den prestige som jag tidigare känt är helt onödig att lägga energi på. Jag har under trance eller förhöjt medvetande upplevt det som jag beskrivit. För mig har skrivandet varit en resa i mitt innersta. Känslan av att vara ett med Alltet eller Helheten, gör att ingen del av denna helhet är mindre viktig eller värd än den andra. Att vi är olika på många plan, eller att vi står på olika utvecklingsnivåer, gör att Helheten blir fulländad. Jag har blivit medveten om att livet mellan liven är så kärleksfullt. Där finns så mycket glädje och gemenskap. .

År 2198 Skyskrapan Eugenia ska klättra till toppen av Jeddahtornet i Saudiarabien, världens högsta byggnad, över 1000 meter högt. En svår och farlig klättring utan skyddsnät som ska avslutas med att hon hoppar. I ett förändrat medvetandetillstånd ska detta vara fullt möjligt enligt de gamla toltekiska trollkarlarna, som rörde sig fritt mellan olika verkligheter. Eugenia hade under en lång tid studerat nagualernas kunskap genom Dr Carlos Castanedas nio böcker. Hon var medlem i en grupp som levde efter hans lära och ideologi och var själv en blivande nagual. Under klättringen upplever hon samtidigt en resa i sitt inre. Ju högre upp hon klättrar desto mer insikter får hon. Men inte enbart i sig själv hon ser också det politiska spelet som pågår i världen. De flesta tror att den enda verkligheten består av fast materia med låg frekvens. I en annan verklighet består allt av energi. Där är tanken en skapande kraft vilket kvantfysiken nu bekräftar. Boken berättar om vår nuvarande civilisations sammanbrott. Men en ny tid i vår historia har inletts, där ekobyarna på ryska taigan ligger i framkant.

År 2218 – GULDÅLDERN Boken berättar om tiden efter vår nuvarande civilisations sammanbrott. På den tekniska sidan har mänskligheten inte avancerat särskilt mycket under de tvåhundra år som ondskan regerade i världen. Men genom de hemskheter som begåtts har mänskligheten utvecklat sitt medvetande. Människorna har frigjort sig från religionernas grepp och den Guldålder som förutspåtts kommer nu närmare. Den tid då Paradiset återuppstår. Människorna har förstått att det inte är de prylar som vi omger oss med som gör oss lyckliga. Det är i våra relationer, till oss själva, våra medmänniskor, djur, växter och i naturen som vi kan finna harmoni och glädje. Det är en spännande och omtumlande framtidsroman från år 2218, där varenda rad är viktig och tänkvärd. Den får oss att växla mellan olika verkligheter och visar en ny tid med frihet, enhet och Ljus. Boken är en fortsättning på ”År 2198 Skyskrapan” där Eugenia, Herbert och deras tre barn lever på sin släktgård i en by i den ryska tajgan.

Eugenia har nu lämnat jordelivet och den odödlige Herbert måste lämna den ekologiska byn med sina släktgårdar i den ryska taigan. Han har bott där så lång tid han vågat. Får hans omgivning reda på att han är odödlig finns risken för att han blir ett vetenskapligt forskningsobjekt. Därför iscensätter han sin egen död. Tillsammans med Albert ger han sig iväg för att söka rätt på deras sju vänner, som är utspridda över stora delar av världen. De är också gamla tolteker som har förmågan att se och hantera energier och uppleva andra verkligheter. Genom att gå ner på kvantnivå kan de byta skepnad till andra livsformer. Liksom Herbert och Albert förändrar de genom sina långa liv framtidens historia. Kvar i byn finns hela hans släkt som sörjer honom som död. De enda som känner till hans historia är hans båda barn, Peter och Sofia. Men Sofias barnbarn Nadja är en liten flicka som förvånar alla med sin stora mediala förmåga att se och påverka sin omgivning. ”År 2268 Öknens Riddare” är den tredje boken i serien om världens framtid där vi möter flera av människorna från de tidigare böckerna.

Nadja är en speciell flicka med ovanliga förmågor. Hon har ett fotografiskt minne och kan memorera allt i en bok. Hon är väl förtrogen med Fältet och ser varelsernas energier. Hon samtalar telepatiskt med djur och människor. Med sin Pappa reser hon till Nordamerika, som sedan den mörka tiden övervakas av Världsrådet, eftersom hela kontinenten är ett naturreservat för vilda djur och indianer. Vad Världsrådet inte vet är att man där håller på att bygga upp en ny sjukvård. De vet inte heller att indianerna har byggt upp en ny teknik med svävare som fordon och arbetsmaskiner och ett helt nytt ekonomiskt system. En kultur som vida överträffasr den övrigfa världens. Denna bok är den fjärde i serien om världens framtid där vi genom Nadja får följa Nordamerikas framtida utveckling.

Julia är inte som andra barn, hon är född androgyn. När hon kommer upp i tonåren märks det så tydligt. Hon blir inte förälskad som de andra flickorna. I stället har hon samma övergripande kärlek till alla människor och djur. Hon har stort behov av att vara ensam och tillbringar gärna tiden i en övergiven stuga i Sonoraöknen, där hon funderar över sitt framtida yrkesval. När hon räddar livet på en liten kattunge kommer hennes liv att helt förändras. Julia är den sista generationen som får möjlighet att lära sig toltekernas urgamla visdom av sina förfäder. Hon får tillgång till deras kunskaper som hon praktiserar i livet som eremit. Efter att ha levt i öknen under halva sitt liv, har hon samlat speciella kunskaper om växternas och djurens liv, som gör att mänskligheten äntligen kan bli en del av den globala helheten. Julia är inte som andra barn, hon är född androgyn. När hon kommer upp i tonåren märks det så tydligt. Hon blir inte förälskad som de andra flickorna. I stället har hon samma övergripande kärlek till alla människor och djur. Hon har stort behov av att vara ensam och tillbringar gärna tiden i en övergiven stuga i Sonoraöknen, där hon funderar över sitt framtida yrkesval. När hon räddar livet på en liten kattunge kommer hennes liv att helt förändras. Julia är den sista generationen som får möjlighet att lära sig toltekernas urgamla visdom av sina förfäder. Hon får tillgång till deras kunskaper som hon praktiserar i livet som eremit. Efter att ha levt i öknen under halva sitt liv, har hon samlat speciella kunskaper om växternas och djurens liv, som gör att mänskligheten äntligen kan bli en del av den globala helheten.