Kirjahaku

Inger Edelfeldt, izvestnaja shvedskaja pisatelnitsa i khudozhnitsa, rodilas v Stokgolme. Ona - avtor neskolkikh romanov i sbornikov rasskazov, ochen populjarnykh v skandinavskikh stranakh. Inger Edelfeldt neodnokratno udostaivalas razlichnykh literaturnykh nagrad.Dlja ee prozy kharakterny glubokoe proniknovenie v psikhologiju cheloveka, podrobnoe opisanie tonchajshikh dvizhenij dushi, bogatstvo i vyrazitelnost jazyka.Sbornik rasskazov "Udivitelnyj khameleon" otmechen tremja samymi prestizhnymi literaturnymi nagradami Shvetsii.Sredi vydajuschikhsja pisatelej kontsa XX - nachala XXI veka objazatelno nazovut i Inger Edelfeldt - udivitelnoe soedinenie Astrid Lindgren i Frantsa Kafki.Joran Khegg, shvedskij literaturnyj kritik

En man söker hjälp hos en psykiatriker. Mannen skriver själv om sitt liv till denne och läsaren får stifta bekantskap med en ensam och märklig personlighet. Efter förtidspensioneringen lever mannen ensam och isolerad, med ett undantag för återkommande besök i parken intill där han iakttar hundarna. Trots isoleringen träffar han en dag en kvinna som flyttar in hos honom och hans tillvaro förändras.

En ung kvinna som borde kunna vara nöjd. Hon har arbete, våning och pojkvän. Men hon vet inte vem hon är. Inger Edelfeldts skildring av kvinnan som riskerar att försvinna i sprickan mellan det yttre och det inre kom ut 1987 och har bildat skola i samtidslitteraturen.

Petra möter en gammal bekant som erbjuder henne att följa med till ett kollektiv i Dalarna. Kollektivet består av tre kvinnor och en man, Alex. Han ser kvinnorna som sina lärjungar och påstår sig ha förbindelse med en högre makt. Till en början är Petra avvisande men efterhand börjar hon attraheras av honom och spänningen stegras mot det dramatiska slutet.

"The bad guy in the black hat, det är ju jag!" utbrister den hårt prövade Malin när hon bara måste ha en svart Stetsonhatt. Och Katja i "Nyanser av Djuret" ryser av minnena, när hon återfinner sin bortglömda vinfläckiga tunika. Medan Martin i "Allure" för allt i världen inte vill att hans mamma ska ta fram sin gulnade gamla brudklänning. Eldslukande Colins läderjacka i "Den jävla bitchen" är ett av stegen på väg till total karisma - eller? Och åttiåriga Ako i "Ömsa skinn" tänker att människokroppen också är ett slags kläder, till syvende och sist.Berättelserna i Kläderna handlar om identitet, relationer, masker och de lyckliga eller olyckliga stunder när maskerna faller och vår sårbarhet och längtan skiner igenom. Och i alla novellerna figurerar förstås - klädesplagg.Inger Edelfeldt återkommer här till novellgenren, en efterlängtad come back för alla som har upplevt hennes flerfaldigt prisbelönta novellkonst.

"Välkommen till Edelfeldtland - eller välkommen tillbaka, om du har varit här förut.Människorna i dessa berättelser närmar sig varandra, försöker mötas och gör ibland det. Känslorna är stora, ibland oregerliga. Fantasin ger både näring och lägger krokben. Här uppstår gång efter annan det som jag har förstått är den typiska edelfeldtska humorn, en ofrivillig sådan som gnistrar till när någon av mina gestalters fantasiliv (som ofta går på högvarv) möter en krass, eller åtminstone oväntad, yttre verklighet."Ur Inger Edelfeldts förord.Inger Edelfeldt är en av Sveriges främsta novellförfattare. Här samlar vi stora delar av hennes novellkonst, från I fiskens mage från 1984 till Kläderna som kom ut 2017. Trettiotre års skrivande, trettiotre år av ovanliga människor, människor på gränsen, i vardagliga situationer - fantasier, identitet och saga. Kanske är Inger som mest Edelfeldt i novellgenren.

Det är nittonhundrasjuttiotal. Mirandas mamma ser henne som destruktiv, pappan är sällan hemma, i skolan betraktas hon som konstig. Denna utsatta uppväxt överlever Miranda genom fantasier och hemliga riter. Och genom att alltid teckna. Men till slut brister det. Utsattheten och avsaknaden av närhet driver henne att göra något desperat.Alltmer isolerad söker hon sedan läkning i ett eget inre sagorike och den detaljrika bildberättelsen om det. Först med klokt stöd från andra än föräldrarna kan hon också ge sig ut i världen, och på folkhögskolan Alvavik får hon kontakt med andra som inte stämmer med mallen. Men hon lever med ständiga kollisioner mellan egna fantasier och yttre verklighet. Och konfrontationerna med modern accelererar till ett dramatiskt slutspel. Hur kan man begripa den form man stöpts i? Vad ser Miranda när hon långt senare ser tillbaka?Inger Edelfeldts utvecklingsroman för tankarna till hennes litterära rötter med de mycket omtyckta och omtalade böckerna Duktig pojke (1977) och Kamalas bok (1986). Om snö och guld är en bok som hyllar skapandet, den djupa existentiella nyfikenheten och den blandning av sårbarhet och styrka som gör oss levande.

"Det här är en intelligent och svart humoristisk samtidssatir, som ställer viktiga frågor om livskvalitet, men också om relationen mellan storstad och landsbygd." - Yukiko Duke, Vi Läser"Boken blir ett stilla uppror mot tanken om att skönheten kan frälsa världen, eller att det skulle räcka att odla sin egen trädgård." - Ylva Perera, Dagens Nyheter"Det här är en ovanligt politisk Edelfeldt som skriver. Den heta sommaren 2018 är inskriven i texten, liksom pandemin. Men den självironiska humorn, det exakta språket och hyperkänsligheten är kvar." - Nina Asarnoj, Kulturnytt"Edelfeldt är en ytterst skicklig författare som med lätt och vackert handlag kan föra in läsaren i nya förståelser. Längs vägen gör hon små förskjutningar i språk och infallsvinklar som gör att historien växer, från lätt feelgood, med ironisk twist, till samhällskritik, svår att väja för." - Gunilla Kindstrand, FokusSara söker det vackra, det tröstande; kan inte leva utan det. Hon har börjat tröttna på stadslivet. När hon plötsligt ärver torpet hon minns från sin barndoms somrar flyttar hon dit."Sälj rucklet!" säger hennes bestsellerförfattare till mor, men det gör henne bara ännu mer beslutsam. På landet ska hon odla sin trädgård och sin kreativitet.Till den som här känner doften av litterärt gemyt utfärdas en varning: Sara för fram sin nutidsberättelse mot en mörk och hotfull fond. Det hon tvingas inse om den forna idyllen - framförallt den älskade skogen - gör mycket ont.Hon önskar att hon vore mer stridbar. Ett tryggt bo var ju allt hon ville ha. Det och sanna möten med människor. Lyckligtvis saknas de inte, även om relationen med hennes egen familj, den vuxna dottern inräknad, bara glimtvis känns värmande. Och en man; vad vill han, vad döljer han?Inger Edelfeldt skriver med inlevelse och sorgsen humor om ett liv i skuggan av brutala och svårbekämpade ekonomiska intressen. Och om en märklig drömgestalt som pockar på ur "den inre skogen" - en trakt som kan vara lika svårbevarad som den yttre.

Berätta för mig om någon som ger sig av från något! Någon som kommer undan! Vad måste man offra för att få vara med i en gemenskap?I den mörka cell där Sharzad – den uråldriga sagoberätterskan – sitter inspärrad medan kaos härskar runtomkring, har plötsligt en ung kvinna dykt upp. Det är hon som ber Sharzad att berätta. Och en berättelse växer fram, grundad i ett retsamt men också tröstande ordutbyte mellan henne själv och Sharzad. Den handlar om unga Fenet, som flyr från sin brutala ”initiering” i den slutna staden Erimrod och så småningom, för kärleks (eller överlevnads) skull hamnar som rikemanshustru i juvelstaden Vánhc. Där finns praktfulla palats, blomstrande trädgårdar, fredligt styre; men också märkliga idéer om sjukdom och fruktsamhet, och därtill – i Neder­stadens skumma gränder – misär, onda trollkonster och allmän förtappelse. När Fenet hamnar i onåd, får hon det inte lätt. De som ger sig av är en vindlande text, en saga om en saga som leker med den fantastiska berättelsens ­schabloner, utan att därför förlora fingertopps­känslan för myt och magi. Men främst är det en intelligent och mångbottnad berättelse om själva berättandet, i en våldsam och ödestyngd tid där man inte vet hur något ska sluta.

Det finns människor som blir galna vid fullmåne. Ibland är Kim rädd att det ska hända henne - för hon har respekt för mörkret hon känner inombords. Kim har alltid känt sig ensam om de sakerna. Tills Juliane börjar i hennes skola; Juliane som alla andra tycker är konstig. Juliane och Kim blir bästa vänner. Tillsammans ger de sig hän åt sina intressen: vampyrer och häxkonst. Med hjälp av häxkonst, tänker de, kan de få precis som de vill. Juliane & jag har blivit en av de verkliga svenska ungdomsboksklassikerna och filmatiserades som TV-serie med titeln Nattens barn [1995], i regi av Lisa Ohlin. Boken är bunden i halvklotband, tryckt på 100-grams premiumpapper, och stor hänsyn har tagits till att återskapa Inger Edelfeldts verk med all den respekt det förtjänar.INGER EDELFELDT, född i Stockholm 1956, är författare och illustratör. Hon debuterade som författare med romanen Duktig pojke [1977], som räknas till de allra första svenska »komma ut«-böckerna. Sedan dess har hon gett ut närmare fyrtio böcker. Som illustratör har hon medverkat i ytterligare ett tjugotal; mest kända är hennes illustrationer till J.R.R. Tolkien-böckerna. Inger Edelfeldt har tilldelats en rad priser, som t.ex. Deutscher Jugendliteraturpreis 1987, Svenska Dagbladets litteraturpris 1991 och Ivar Lo Johanssons personliga pris 1997.

Torun har åkt med sina föräldrar till torpet, som de brukar göra på sommaren. Men i år har hon ingen kompis att leka med. Fast det gör inget, hon skulle ändå valt att vara ensam. Torun är tolv och har tröttnat på allt barnsligt. Det är hög tid att förvandlas, känner hon. En kväll byter hon namn och smyger sig ut i skogen som omger det gamla soldattorpet.I skogen möter hon vilseförare, andar och hungrare. Kanske också vänner. Den androgyne Missne till exempel, som hon snabbt fäster sig vid. Tillsammans med Missne ger hon sig djupt in i skogen, för att väcka någon som sovit mycket länge. Ett äventyr där Torun måste uppamma både mod och list; och Missne är inte heller en riskfri kompanjon.Inger Edelfeldts magiska roman Missne & Robin - illustrerad med författarens stämningsfulla originalteckningar - utkom 1980 och har med tiden blivit en svensk ungdomsboksklassiker. Boken är bunden i halvklotband, tryckt på 100-grams premiumpapper, och stor hänsyn har tagits till att återskapa Inger Edelfeldts verk med all den respekt det förtjänar.INGER EDELFELDT, född i Stockholm 1956, är författare och illustratör. Hon debuterade som författare med romanen Duktig pojke [1977], som räknas till de allra första svenska »komma ut«-böckerna. Sedan dess har hon gett ut närmare fyrtio böcker. Som illustratör har hon medverkat i ytterligare ett tjugotal; mest kända är hennes illustrationer till J.R.R. Tolkien-böckerna. Inger Edelfeldt har tilldelats en rad priser, som t.ex. Deutscher Jugendliteraturpreis 1987, Svenska Dagbladets litteraturpris 1991 och Ivar Lo Johanssons personliga pris 1997.

Detta är Inger Edelfeldts uppmärksammade debutroman från 1977 om ung homosexuell kärlek. Boken har tryckts om i flera upplagor och är ständigt lika aktuell och efterfrågad. Jim växer upp med en överbeskyddande mamma och en jäktad och krävande pappa. Han pressar sig att alltid vara bäst i skolan och är till det yttre mycket välanpassad. Ganska tidigt märker han att han dras till killar. Upptäckten gör honom förtvivlad. Han vill absolut inte vara en SÅN. Han försöker sig på att ha en flickvän, men lyckas inte vidare bra. På en fest träffar han Mats som flirtar ohämmat med honom och de inleder ett passionerat förhållande som får Jim att till sist släppa alla spärrar och göra upp med bilden av sig själv som "duktig pojke".

Han får mitt blod, jag får hans berättelse. ”Just så”, säger han. ”Men ditt liv behåller du.”IsaBell är trött på hopplösa kärleksrelationer och nu helt inriktad på sitt arbete som antikhandlare. Men köpet av en märklig målning leder henne in på en riskabel väg, till ett ödetorp i skogen och till en bekantskap med villkor som måste hemlighållas. Kärlek, äntligen? Naturligtvis omöjlig; en mörk romans mellan trasiga själar, där IsaBells nya inneboende "klarar sig med väldigt lite människoblod".Porträtt av en hungrig flicka är både en kärleksfullt och humoristisk broderad variant av en genre och en allvarlig historia där en ständigt pågående, ofta oanad brottslighet spelar in.Inspiration har författaren hämtat från såväl Bram Stoker och Ann Rice som Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen.

"Edelfeldt lyfter det annars välkända relationstemat till ett både djupt och allmängiltigt plan. Hon skriver insiktsfullt och naket med en subtil dos (själv)ironisk humor hos berättarjaget, och dessutom med eleganta referenser till Ovidius Metamorfoser i Ted Hughes tolkning och till Shakespeares sonetter. Skönheten är en stilistiskt säker, tankeväckande och värmande läsupplevelse." - BTJ Hur ska man stå ut med sin och andras förvandlingar? Och vad gör det med en människa, en åldrande kvinna, att vara besatt av ”skönhet”? Laura har tänkt på sig själv som sansad, men ett plötsligt möte när hon närmar sig sextio skakar om henne. Hon hade nästan glömt den yngre och undersköne Bertil som hon gav privatlektioner i engelska inför hans giftermål i London. Det var många år sedan. Nu är han skild, bostadslös och knäckt. De börjar ses, och de känslor hon en gång hade tycks bli besvarade – åtminstone till dels. Mötet leder till ett samboförhållande, så småningom alltmer präglat av hemligheter och gamla sår. Skönheten är en roman med blinkningar till Lauras favoriter Ovidius och Shakespeare, och en berättelse som kretsar kring just temat ”förvandling”, metamorfos – inte minst åldrandets i ett samhälle som inte vill kännas vid det.