Texten i denna bok är ingen roman eller något annat som vanligen räknas till skönlitteraturen, utan en enkel kronologisk berättelse som består av minnen av människor och händelser under min uppväxt som fosterbarn i norra Östergötland under åren 1940-1956. Allt har inte skett precis som skildras i texten men allt har en kärna av sanning. Någon, kanske en gammal skolkamrat med gott minne, kommer nog att tänka: Så där var det inte. Hon eller han kan mycket väl ha rätt. Personer och platser är autentiska, om än inte till namnet. Av människorna finns många inte längre, ty 50-60 år har gått sedan allt timade. Jag hoppas att den som känner igen sig i skildringen ska göra det med ett leende.