Kirjahaku

2002 tillträdde Stina Ekblad och Krister Henriksson sina respektive professurer vid Teaterhögskolan i Stockholm. Båda professurerna var inom ämnet scenisk gestaltning, men de hade två olika inriktningar: den ena mot textinterpretation och språklig gestaltning (Ekblads tjänst) och den andra mot scenisk närvaro/avspänning (Henrikssons tjänst). Syftet med den här boken är att dokumentera och undersöka vad de två professurerna har inneburit för Teaterhögskolans utbildning samt vad de kan komma att betyda i framtiden. Ekblads och Henrikssons undervisning diskuteras ur ett pedagogiskt, konstnärligt och teatervetenskapligt perspektiv. Det rör sig om en välskriven akademisk framställning baserad på intervjuer. Karin Helander har ett förflutet som skådespelerska och är numera anställd vid Stockholms universitet som professor i teatervetenskap och föreståndare för Centrum för barnkulturforskning. Hon undervisar dessutom vid Teaterhögskolan och skriver teaterkritik på Svenska Dagbladet.

Generellt kan sägas att 1920-talets första år innebar en drastisk omsvängning i relationen mellan musik och teater i Stockholmsoperans nyuppsättningar, vilket medförde ett starkt betonande av teatrala och visuella element. Operaföreställningarna skulle utgöra en konstnärlig helhet präglad av inte bara musiken utan också i hög grad av dekorationer, kostymer, konstnärlig ljussättning och fördjupad rollframställning. Den moderna regins företrädare på Stockholmsoperan såg operakonsten som musikteater.En operaföreställning skulle ge publiken en stark teaterupplevelse - opera som teater!

Kroppen som det skönaste musikaliska instrumentet beskriver och belyser f.d. lektorn i röst Cecilia Berefelts stora och specifika pedagogiska gärning i svensk teater och teaterutbildning, främst på Teaterhögskolan i Stockholm (1970-2005). Utifrån intervjuer, anteckningar och workshops presenteras hennes pedagogiska filosofi och praktik; hennes tankar om traditioner och inspirationen av de antika tragedierna och om andning och tonbildning, kropp, röst och textarbete. Också kolleger och skådespelare/elever redovisar personliga uppfattningar och upplevelser kring arbetet med Cecilia Berefelt.

Ingmar Bergman, i första hand omskriven som filmregissör, uppmärksammas här som den legendariska teaterregissör han också var. Med hjälp av brevväxlingar, regiböcker och dagboksanteckningar synliggörs hur teateruppsättningarna skapades i nära samarbete med scenografer, skådespelare och en rad andra medarbetare.