Kirjahaku

Dom, som levde i det går huset av trä på kullen av ljus med citronäppellträdet vid sin sida. Dom, som blev mångalna mitt i natten och begav sig ut med spett i hand, och med grepar. Dom, som vittjade mullen, svepte den, odlade, älskade den. Som drömde om hjärtat... Som fick ett barn, skapt av en hind, men med mänskligt anlet.De levde en gång i sin värld av linne och järn, av saker och ord. Av sol, skog och ljus. Det var "dom", som fanns en gång mitt i världen - Tjugofyra berättelser från dom.

Poeten och dramatikern Katarina Frostensonkommer med nyskrivna dikter som formmässigtoch tematiskt knyter an till hennes båda diktsam-lingarJoner (1991) och Tankarna (1994). Honpublicerade senast librettot till operan Staden.

Kristallvägen: En familj möts under skärtorsdagen för en måltid tillsammans. Platsen är Kristallvägen i en förort från 40- och 50-talet. Karl, Rosa, barnen Stig och Klara bär alla inom sig bilden av en främling som är navet i deras liv. Under kvällen får de möta sin främling ¿ eller bilden av denne. Safirgränd: En enrumslägenhet i ett hyreshus i en förort. Här bor Marcel, en man i 70-årsåldern. Hit har också den unga Klara helt nyligen flyttat. Det är nästan midnatt då hon anländer till våningen efter att ha tillbringat skärtorsdagskvällen på Kristallvägen ... Safirgränd spelas under våren på Teater Brunnsgatan 4.

KARKAS - skrov, underbyggnad, stomme. Katarina Frostenson är poet, dramatiker, librettist, översättare och introduktör, men det är nog som lyriker vi känner henne bäst. Språket - det poetiska och musikaliska - är också hennes signum. I sin nya diktsamling Karkas bygger hon fem sviter kring jaget och världen, landskapet och minnet, ordet och kärleken och språkets riktning. Katarina Frostenson har utkommit med böcker på Wahlström & Widstrand sedan 1978 då hon debuterade med poesisamlingen I mellan. Hon har tilldelats Svenska akademiens Bellmanspris, Samfundet De Nios stora pris, Gerard Bonniers lyrikpris samt nominerats till Augustpriset, Nordiska rådets litteraturpris och EU:s Aristeionpris. År 1992 valdes hon in i Svenska akademien efter Artur Lundkvist.

Tre vägar är en treklöver texter på prosa som ibland övergår i dikt. De är vandringar på vägar i Europa, över stigar i förorten och i strändernas öppna natur. De rör sig i verkliga landskap och strövar fritt i tanken utifrån ord, bilder och ögonblick som uppstår under vägen. Berättelserna samtalar om platsens betydelse för skapandet, om minne och glömska, om språkets kraft och konstens makt, om levande och döda, om modern, och om att gå vidare.I en av berättelserna, ”Konstvandringen” är vi på väg till ett fängslande konstverk, bort från lidande och sorg. I en annan, ”Svartmålningen”, blir ett förstört diktverk upptakten till en resa genom barndomens förort där konstnärer som Carl Jonas Love Almqvist, Gennadij Ajgi och Louise Bourgeois närvarar. Strändernas utsatta läge, som ofta undersökts och besjungits i Frostensons böcker, är spelplatsen i en tredje text, ”Strandränderna”. Texternas tonfall skiftar, det är sakligt, lyriskt, vasst, ömsint och ibland dråpligt. Både självbiografi och förvandling. De tre delarna samtalar med varandra och med tidigare texter i Frostensons poetiska värld, samtidigt som de med sina ämnen och tonfall bryter ny mark i författarskapet. Det är inspirerade och inspirerande ord som hela tiden befinner sig i rörelse.

Vinnare av Nordisk Råds Litteraturpris 2016. Sorgens formler och ljusets sångI Katarina Frostensons nya diktsamling samsas sorgens formler och ljusets sång. Dikten färdas mot städer och utmarker, den utforskar platser och ting. Språket gör halt och lyssnar till tillvaron, hejdar sig i nakna rader.”I en tid när allt drog tungt tillbaka, gav mig poesin tiden fram. Jag kunde ge mig ut. Där fanns rum, vägar, linjer som bågnade. Där fanns rörelse. Att följa sopfloden och bråtesvägen, det som strandar vid ängar och omvandlas till okända ting. Att med ögonen hemskt, klart och lyckligt utforska vägkantens fynd. Att glömma sig själv, det är lösningen. Att stå inför ordet ’lånehunger’ och en dag se hela vidden i ’grönsiska’, att börja sin resa där. Till de sibiriska vidderna, till en rot i Minsk. Till Tomi igen och igen, orden om tomheten och allt de föder. I Tsvetajevas våld. Eller in mot din sorg. Det gick att försvinna ut, poesi.”Katarina Frostensons senaste diktsamling är den kritikerhyllade Flodtid (2011) som nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris. 2013 kom prosaboken Tre vägar, som nominerades till Augustpriset."efter att ha läst 'Sånger och formler' några gånger vill jag ge bort den till alla jag känner. Så bra är den." /Victor Malm, Expressen

I Sju grenar förgrenar sig språket i sju sviter: det är färder genom staden och samtiden, det är dikter med drag av vaggvisa och ballad, tankespråk, besvärjelse och gåta. Dikterna utforskar gåvans väsen och kretsar kring släktens och arvets betydelse, de undersöker språkets gränser och möjligheten att ”säga smärtan”. Och de lovsjunger tiden och tillvaron, både den välkända vardagen och främmande, avlägsna världar.Tillsammans bildar de sju grenarna ett sjungande, strömmande språkträd. Det är en tänkande och klingande dikt som förmedlar frågor, förundran, fasa – och frihet.Raderna ur natten, genom natten fram, så fort:säg det närmareoch gå till urskogendu har ju själv sett utan ord attgrenarna är strömmandeoch bladet bortryckt från din munKatarina Frostensons diktning är en byggnad i ständig rörelse där de olika verken förbinds med varandra genom bilder och klanger som förskjuts, återkommer och utvecklas.I varje bok stäms instrumentet, Frostensons språk, på ett nytt sätt men det går alltid att känna igen dess öppenhet, musikalitet och rikedom på tankar och infall. I den nya diktsamlingen Sju grenar för hon sitt språk vidare i en mer reflekterande och eftersinnande ton, men likafullt ljuder och klingar det.

minnesteckning

Alma är en berättelse i fyra satser, som nära hör samman. De kretsar kring en del av Paris där berättaren funnit en tillflykt. Möten uppstår i realiteten och i tanken och berättaren upptäcker öden och liv som vittnar om krig och exil.Den nya boken av Katarina Frostenson knyter an till världar och ämnen som skildrats i K, F och A och är samtidigt självständig med en egen ton och rytm."Som alltid hos Frostenson träder något livgivande fram" GP "Som litterär prestation är det imponerande" SvD "Jag vet ingen annan svensk poet som är så bra på att göra närvaro" DN"Det sjunger om Alma" Expressen "Språket är för henne ett levande väsen, en levande plats (...) Det är stort att hon låter oss följa med." BTJ

Katarina Frostenson: K är berättelsen från en tid i landsflykt undan förföljelse och förtal, i november 2017 till maj 2018. Utifrån händelser under färdens gång reflekterar K , i samtal med olika resekamrater, kring en kabal, kring kollektiv, kriser, kamp och stor kärlek.

F en färd skildrar en tid när K.F. far mellan en tyst huvudstad och en lägerliknande anstalt, till ett hav och till en stor människostad. Den berättar om fasan att vara åtskild från en älskad som är frihetsberövad och söker orden för friheten.

F en färd skildrar en tid när K.F. far mellan en tyst huvudstad och en lägerliknande anstalt, till ett hav och till en stor människostad. Den berättar om fasan att vara åtskild från en älskad som är frihetsberövad och söker orden för friheten.

Efter K och F kommer A. Andra tankar. Berättelsen om en makalös tid fortsätter i en ny lyrisk ton. A betraktar en häxjakt, begrundar lagen, våldet och besjunger livet som i förödelsen öppnar sig för lätthet och ljus.

Hur ser litteraturen och konsten ut i bildflödenas era? Hur behåller konsten sin samhällskritiska udd? I 10TALs nya nummer möter vi ett antal bildstormare och diskuterar relationen mellan skönlitterär text och bildkonst. Lär känna den nya Katarina Frostenson i en stor essä av kritikern Victor Malm och möt konstnären Karin Mamma Andersson och poeten Joar Tiberg i ett samtal signerat Elis Burrau. – Vad är färg? Den kanadensiska författaren Lisa Robertson undersöker färgernas skiftande kulturhistoria och metafysik i en poetisk essä. Konstkritikern Dan Jönsson om bilden och textens koppling: När bilden trubbar av står bokstaven stark. Matilda Södergran om den amerikanske poeten Theodore Roethke, walesiska Deryn Rees-Jones och den portugisiska konstnären Paula Rego. Carl Fredrik Hill-diktningen i svensk modern poesi kartläggs av författaren Kristofer Flensmarck. Litterär debutant är Linnéa Sjödin.

I Vardagens ting berättar Marguerite Duras i ett femtiotal korta texter om centrala platser och händelser i sitt liv. Om, kärlek, alkoholism, skam och orättvisor – och förstås om att skriva. Själv liknar hon boken vid en stor väg som vill gå överallt på samma gång – en rörlig och levande text, vare sig hon skriver om mötet mellan könen eller om kontro-versiella händelser i bokens samtid. Vardagens ting kom till i samarbete med vännen Jérôme Beaujour och är ett av Duras mest orädda och omtyckta verk. Boken gavs ut på franska 1988, översattes till svenska av Katarina Frostenson 1989, men har sedan länge varit slutsåld. Nu ges den äntligen ut igen, i reviderad översättning och med ett nyskrivet förord av Katarina Frostenson.