Kirjahaku

Som kiselstenarna i sagan om Hans och Greta, så markerar dessa dikter en tillryggalagd väg. I tiden sträcker den sig från 1962 till 1986. I rummet går den genom tre mycket olika landskap, så olika att vandraren själv som ändå är samma person inte riktigt har grepp om sin resa. Leder kiselstenarna egentligen tillbaka till någon utgångspunkt som kan kallas hem? Hur hänger slutet samman med början? Går vägen kanske i cirkel?Ögat spanar så länge det har ljus. Det vill forma en bild av meningen med resan.Lars Gunnar Persson, f. 1945, gav ut diktsamlingen Näktergalarna i Wijtschate 2009. I pärlögats ljus är hans andra samling.

Vertrouwen, eller Vertroven som det utlästes av en liten pojke, var namnet på en skuta och betyder tillit. Att hysa tillit är fundamentalt för mänskligt liv, både i förhållandet människor emellan och i den enskildes förhållande till själva existensen. Men tilliten kan svikta, Vertroven kan förlisa och måste då kölsträckas på nytt. Boken är ett försök att gestalta detta. Lars Gunnar Persson, f. 1945, har gett ut ytterligare två diktsamlingar, Näktergalarna i Wijtschate och I pärlögats ljus.

Den största smällen före Hiroshima, det var den samtidiga sprängningen av nitton underjordiska minor utanför staden Ieper i Flandern 1917. Det är dock inte om människans förmåga att åstadkomma explosioner som den här boken handlar utan om hennes möjligheter att uthärda dem i en tillvaro där även, för att travestera von Clausewitz, freden är krigets fortsättning med andra medel. Fågelsång som plötsligt hörs under en paus av tystnad i det ständiga larmet kan antyda ett sammanhang av annat slag. Så var beredd till exempel på den korta stund då näktergalarna hörs sjunga, ögonblicket innan de tystas, ögonblicket medan de fortfarande sjunger.Lars Gunnar Persson är född 1945 i Stora Hammar, en liten by på Torhamnslandet i östra Blekinge: har levt med en pennstump och papperslappar i fickan sedan tidiga tonår: har samtidigt med tills nu opublicerat skrivande ägnat sig åt familj, studier och arbete: är nu, enligt egen beskrivning, utexaminerad från arbetslivet: bosatt i Göteborg.

Skulle någon på livets promenad vilja ha sällskap med en preussisk general från 1800-talets början? Nej, troligen ingen eller ytterst få.Men generalen, Carl von Clausewitz, är efterhängsen: kriget är politikens fortsättning med andra medel, säger han i den posthumt utgivna avhandlingen ”Om kriget”. Kriget, som en konfliktlösningsmetod i en globaliserad, militärt upprustad och därtill kärnvapenförsedd värld fylld av konflikter, kan det sluta annat än illa?Under dessa uppdragande mörka moln strövar en liten människa omkring i sitt korta livs historia och söker kontakt med det hon minns av den, för att om möjligt förstå och i diktens form gestalta det hon kallar ”sitt liv”.Clausewitz kunde knappast föreställa sig 1900-talets totala krig, men han hade en kusligt klar uppfattning om krigets innersta natur: eskalerande tvekamp på liv och död. Denna intuition finns också i dikterna som en bakgrundston, en ominös tanke om det otänkbara slutet, det till det yttersta upptrappade totala och sista världskriget.Lars G Persson, f 1945, har gett ut ytterligare tre diktsamlingar:Näktergalarna i Wijtschate (2009)I pärlögats ljus (2011)Vertroven (2013)