Kirjahaku

«Fragmenter er broene som oppstår når katedraler faller sammen.» Lars Noréns «Fragment» inneholder fragmenter som kretser om ulike temaer og tenkere som for eksempel Heraklit, kunst, Heidegger, barn, eksistensen, lek, greske tragedier, døden, språk, tid, litteratur, mening og meningsløshet. «Dette er en bok som gløder av intellektuell vitalitet, vibrerer av alvor og driver språket over sine grenser - mot en meningsløshet hvorfra det vender tilbake, fylt av et sjeldent lys som det sprer over vår avskyelige samtid.» Stefan Johnsson, Dagens Nyheter

I Lars Noréns «Fragment II» reflekterer jeget over temaer som aldring, angst, sykdom og ensomhet. Jeget beveger seg frimodig, men ikke friksjonsløst gjennom historien, filosofien, kunsten og litteraturen. Fragmentet er ikke en sjanger, men en egen optikk som gir forfatteren stor språklig og tankemessig frihet. «Fragment II» er Lars Noréns nye samling tekstfragment. Den første, «Fragment», utkom i 2015 (norsk utgave 2017).

Lars Norén (f. 1944) er Sveriges internationalt mest anerkendte dramatiker. Fra 1963-1980 skrev han først og fremmest som digter i en vild og voldsom sprogudvikling, der førte frem mod en tæt, krystallinsk poesi med en stærk scenisk ladning. Fra 1980 blev den grundlag for en dramatik, der er stærkt naturalistisk, men åben for poetiske indfald, psykoanalytisk inspiration, diskussioner af kunst, kultur og politik samt menneskelige fortællinger på niveau med de største romaner. Lars Norén har dette efterår udgivet sit første skønlitterære prosaværk Filosofins natt siden 1980, der netop er blevet indstillet til Nordis Råds Litteraturpris 2013. De tre skuespil Hævnarie, Trio til verdens ende og Fjerne rystelser handler alle tre meget direkte og oprigtigt om oplevelser af svigt, død, sygdom og menneskers afhængighed såvel som udnyttelse af hinanden. Det gør de både medfølende, humoristisk og konfronterende i en form, der forener poesiens præcise eksistentielle nedslag og sprogtæthed med romanfortællingens bredde og umiddelbarhed – men i en form der er dramatikkens alene. I forlængelse af den samlede udgivelse af Hævnarie, Trio til verdens ende og Fjerne rystelser, rejser sig spørgsmålet om hvorfor dramatik i Danmark er total overset som en litterær, skriftlig kunstart, der ikke står tilbage for litteraturens andre hovedformer, poesi og prosafortælling. Oversætteren og forfatteren Mikkel Thykier udgiver i vinteren 2012/2013 en lille række oversættelser, der rummer oversættelsen af Hævnarie, Trio til verdens ende og Fjerne rystelser af Lars Norén. I oktober udkom Maurice Blanchots Dagens vanvid og Mitdødsøjeblik og Lisa Samuelssons oversættelse af LauraRidings En anonym bog (fra Apparatur nr. 6, 2003). I serien udgives endvidere Åke Hodells erindringstekster om Gunnar Ekelöf. Den lille serie diskuterer og kommenterer de enkelte tekster indbyrdes og udgør samlet set en udfordring af de traditionelle opdelinger mellem skønlitteratur og litteraturkritik. Denne udfordring er tilsvarende et gennemgående spor i Thykiers egen praksis. I januar 2013 udgiver han bogen SUB ROSA, som er en selvstændig fortsættelse af de to essaysamlinger Entré (2009) ogRefleksioner i guld og bly (2010).

Med Filosofiens nat er den svenske forfatter og dramatiker Lars Nore´n nu vendt tilbage til sit udgangspunkt: poesien. Værket er e´t langt prosadigt, der pa° klassisk Nore´nsk vis tager de store eksistentielle spørgsma°l op. I en lang strøm af frie associationer tages livet, døden, det religiøse, familien, moderrollen og faderrollen op til en revision, der synes umulig. Nore´n vover at stille de spørgsma°l, der i sidste ende ikke kan besvares, hvis sandheden skal frem. “Man ma° leve døden” er en af de formuleringer, der finder en fast form. Pa° trods af dysterheden lægger man bogen fra sig som en beriget læser. Nore´ns lidenskab er stor og fuld af liv, der med denne bog gives videre.Lars Nore´n debuterede i 1962 som lyriker, men blev efter en a°rrække som romanforfatter mest kendt som dramatiker. I 1980’erne blev han sa°ledes en af de mest spillede dramatikere i Europa. 1990’erne har særligt teaterstykkerne Personkrets 3:1 (1998) og Sju/Tre (1999) været med til at sla° hans navn fast, selv uden for teaterkredse. Han har ogsa° en karriere som teaterinstruktør bag sig, bl.a. pa° Riksteatern, den svenske nationalscene. I 1998 modtog han desuden Nordisk Dramatiker Pris for stykket Klinikken.Politikens litteraturkritiker Thomas Bredsdorff kaldte den svenske udgave af Filosofiens nat for et “kulsort mesterværk af en bog”. En svensk kritiker mener, at “Nore´ns nihilisme aldrig har været smukkere”. Værket sikrede forfatteren en indstilling til Nordisk Ra°ds litteraturpris i 2013.

Lars Norén (f. 1944) er Sveriges internationalt mest anerkendte dramatiker. Fra 1963-1980 skrev han først og fremmest som digter i en vild og voldsom sprogudvikling, der førte frem mod en tæt, krystallinsk poesi med en stærk scenisk ladning. Fra 1980 blev den grundlag for en dramatik, der er stærkt naturalistisk, men åben for poetiske indfald, psykoanalytisk inspiration, diskussioner af kunst, kultur og politik samt menneskelige fortællinger på niveau med de største romaner. Lars Norén har dette efterår udgivet sit første skønlitterære prosaværk Filosofins natt siden 1980, der netop er blevet indstillet til Nordis Råds Litteraturpris 2013. De tre skuespil Hævnarie, Trio til tidens ophør og Fjerne rystelserhandler alle tre meget direkte og oprigtigt om oplevelser af svigt, død, sygdom og menneskers afhængighed såvel som udnyttelse af hinanden. Det gør de både medfølende, humoristisk og konfronterende i en form, der forener poesiens præcise eksistentielle nedslag og sprogtæthed med romanfortællingens bredde og umiddelbarhed – men i en form der er dramatikkens alene.

Orden död, dunkel, mörker, skugga, de finnsinte längre. Ja, de finns naturligtvis därför att de har funnits, men inte på något annat sätt. De har till slut angripit sig själva. Till slut finns inte. Slutet sägeringet. Min kropp angriper sig själv, det är ett känt faktum. Mitt språk angriper sig självt, tills det bara återstår ruinstäder. Ruin, det finns ett tag till. Det skymmer i mitt så kallade inre, tänker jag. Min väg är ljus.Efter den mycket uppmärksammade En dramatikers dagbok, 2008, ger Lars Norén nu ut sitt första skönlitterära prosaverk sedan 70-talet.

Lars Noréns mycket uppmärksammade En dramatikers dagbok utkom 2008. En dramatikers dagbok 20052012 är fortsättningen på hans nakna dagboksanteckningar. Lars Norén debuterade 1963 med diktsamlingen Syrener, snö och var under drygt två decennier en lika produktiv som inflytelserik poet. Sedan början av 80-talet har han ägnat sig åt teatern; Lars Norén är vår internationellt mest välkände samtidsdramatiker, även verksam som regissör. "Gjorde klart dagboken, antecknade. Jag har det jag behöver, mer än nog. Jag vill inte se mer. Jag vill inte höra mer. Det enda jag vill är att befria mig från själva musiken i mitt inre, den som tar så mycket tid och inte leder mig någonstans. Den är bara ett enkelt mörkt rum. Det kommer inga ord inne i det. Det säger inget. Det är väl en sorts flykt och undanflykt. Jag är inte intresserad av mig. Jag tror visserligen på det unika autentiska jaget, och är det bara en konstruktion är det ändå den bästa konstruktion vi har skapat för att kunna fortsätta att söka mening. Ett jag har ju nästan inga gränser. Det är den största stad som kan finnas, och där gator, förbindelser, nät trasas sönder försöker vi finna nya vägar ut, bort. Det är ingen metafor. Jag vet inte hur många år mitt jag har varit en totalt sönderbombad stad, där ändå så mycket har varit helt och kunnat användas till nya byggen att det har funnits anledning att fortsätta."

Jag är snart ensam med mig själv, som jag helst av allt har önskat mig. Jag talar långsamt. Jag pratar utan ord. Det får vara med orden. När kunde de någonsin säga något. De är inga följeslagare. De skulle ha gett värme. De skulle ha varit som en annan sorts rock. Mänskligare. Historia. Underhållning. Försakelse. Upprättelse. För att inte säga avskapelse. Dagen en stund till med obarmhärtigt ljus. Det vackraste. Det sista. Det sista ljuset. Genom ord igen. Jag står ensam i min låt oss säga kyrka, med händerna hårt pressade mothuvudet, ibland runt huvudet, allt hårdare, en mindre värld –Ingen är ett nytt prosaverk av Lars Norén efter Filosofins natt som kom 2012. Han har senast givit ut en ny dagboksvolym, En dramatikers dagbok 20052012.

Fragment är de broar som uppstår när katedraler faller samman Lars Noréns nya bok innehåller drygt femhundra textfragment. Ett sextiotal av dem presenterades på Moderna museet hösten 2013. Lars Norén har senast givit ut prosaverket Ingen (2014), samt dagboksvolymen En dramatikers dagbok 20052012, i pocket hösten 2014.

”Dagboken lämnar på sätt och vis sig själv. Den hålls uppe, eller hänger i den ångest som är tiden, i själva frånvaron av en bok. – Arbetat länge, utan känslor, med fragmenten, ända tills skärpan brast. I fragmenten kan jag överge mig själv. I dagboken bevarar jag på något sätt mig själv, i varje fall genom språk. Jag kan inte beskriva det. Jag bevarar mina förbindelser med mig själv, tills också de skall brista. Det är själva tidens flöde, flod, ström, rinnande insamlande av tillfälligheter och grundbetingelser som jag försöker se igenom för att i det jag ser se vad som finns under den, som skulle kunna vara något bestående och oföränderligt. Men ibland föreställer jag mig att själva dagboksskrivandet är ett sätt att bevara sig själv genom att försvinna. Genom ett försvinnande. I pjäser, fragment, prosan vet jag med nästan full visshet att jag överger mig själv, helt och hållet till föremål för verket, eller formen hos verket. Dagboken – som om jag på något sätt kunde få syn på mig själv, oföränderlig och klar, i allt det som flödar och som aldrig ändå lämnar den bestämda platsen för avflödet eftersom det ständigt blir detsamma … men det som flödar, starkt eller inte, lugnt, våldsamt eller nästan omärkligt, kastar ljus och upplyser och fördunklar genom sin blotta existens, genom att det är det enda som man kan finnas i, och som lär fortsätta även när medvetande och minne och tankeförmåga faller sönder. Man bevaras på sätt och vis i det oupphörligt förbiströmmande, och insamlande. Och ibland får man en skymt av sig själv som om det vore sig själv man mindes, samtidigt som minnet bibehåller avståndet till den man är.”

Lars Noréns återkomst till poesinNär Lars Norén senast gav ut en diktsamling, Hjärta i hjärta 1980, var det kulmen på ett av våra mest betydelsefulla poetiska författarskap sedan 60-talets början, och samtidigt Noréns avsked från poesin. Han lät sitt språk ta plats på scenen istället, och det som följde är teaterhistoria.Efter de senaste årens dagboks- och prosaverk återkommer nu Lars Norén som poet.Lars Norén, född 1944, är en av Sveriges internationellt mest kända dramatiker. Men scenframgångarna har delvis kommit att skymma Noréns poetiska författarskap. Norén debuterade mycket ung med diktsamlingen Syrener, snö (1963), som följdes av De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964) – två överhettat hallucinatoriska böcker, fulla av ekon från en sönderfallande modernism. Som en mycket självständig röst i 60-talets "schizoestetiska" strömning skrev han sedan flera kollageartade, "filmiska" böcker där psykotiska visioner, sado-sexuella fantasier, samtidspolitiska problem, tvångsföreställningar och schizofrena orörlighetstillstånd tar gestalt i en oavbruten medvetandeström. Hit hör till exempel Inledning nr: 2 till SCHIZZ (1965), ett slags bildmässigt skrivmaskinsutbrott, lika visuellt som språkligt drabbande, men också Encyklopedi (1966) och Stupor (1968). 1968 närmade han sig också romankonsten i den poetiskt berättande Salome, Sfinxerna – och i Biskötarna (1970) och I den underjordiska himlen (1972) tog han steget full ut och inledde en romantrilogi som dock aldrig kom att fullbordas. I början av 70-talet blev Noréns poesi mer sparsmakad. Nu inleddes i stället en mer personligt orienterad period, där diktningen tog form av privata dagboksfragment, dock utan att moraldiskussion, samhällsliv och politik förlorades ur sikte. Det språkliga arbete som Dagliga och nattliga dikter (1974), Dagbok (1976) och Nattarbete (1976) gjorde till livsprojekt kom därefter att allt mer koncentreras. Noréns poetiska författarskap kulminerade sedan i några av det sena 1900-talets mest fullgångna diktböcker – Order (1978), Murlod (1979), Den ofullbordade stjärnan (1979) och Hjärta i hjärta (1980), som också blev Noréns avsked till poesin.2008 utkom Lars Norén med En dramatikers dagbok. Den följdes av en andra del i augusti 2013, En dramatikers dagbok 20052012. Hösten 2012 gav han med Filosofins natt ut sitt första skönlitterära prosaverk sedan 1970-talet, och i januari 2014 kom ytterligare en prosabok, Ingen. I samband med författarens 70-årsdag i maj 2014 utkom två volymer med sammanlagt ett fyrtiotal av hans senaste dramer. 2015 utkom Fragment och i juni 2016 återkommer Lars Norén till poesin för första gången på 30 år med diktsamlingen Stoft.Omslagen till Lars Noréns Stoft är alla unika. Ingen den andra lik.Trycktekniken kallas iristryck, vilket innebär att guldfärgen påförts manuellt vid tryckpressen. Varje omslag får på så sätt sin egen mängd guldfärg och mönster. Aare Screen tryckte omslagen.

Är det här en del av mina minnen Har jagredan börjat skriva på dem Eller förbereder jag mig barastår så att säga i startgroparna Hur långt har jag kommitJag skämtar inte Jag har inte bett om frihet Jag villbara att de skall lämna mig ifred Jag har inga egna sakeratt ta med mig De ville att jag skulle ta emot en plastpåsedär de hade lagt de kläder som jag bar när jag kom ditfjorton år gammal Det måste ha varit sommar dåJag försöker glömma vad jag har sett Jag letar efter mitthem och minne Jag går genom den till synes omfattandestaden omgiven av mycket gamla förvirrade människor både mänoch kvinnor som har varit både män och kvinnor som också letarefter sina hem och minnen Det är egendomligt Ingen kännersig hemma Ingen vet hur hemmet såg ut Ingen vet om det liggerbakom en Inga dörrar Man har glömt vad man letade efterAlla befinner sig i sin egen bön Det har jag lärt mig Varoch en har vid något bestämt tillfälle börjat på sin egenbön Osäkert trevande ofta klädd i tystnad StammandeFramstammad Några enstaka ord Ett ord i taget Och längrekommer man kanske inte Alla ligger där Bland stenarna Motstenarna Och skrattar Men det är för sent nu för retroaktivgråt Att välja det enda rätta som ett barn med förbundnaögon Vad tjänar det till Det är natt Men himlen är ljus

Det viktigaste i mitt liv har varit det oavslutade, detflyktiga, tillfälliga – allt det som jag varit medveten omatt jag inte har lagt märke tillMan måste finna sig i att vara en sökande när man inte bleven funnenNej, vi är inte i världen, vi är världenVi, de sena, som kommer sist är de som först anländertill en allt igenom förändrad världFragment II är Lars Noréns nya samling av textfragment. Den första kom 2015. Senast har han gett ut diktsamlingen Stoft och dagboksvolymen En dramatikers dagbok 20132015 (2016) samt prosaverket Efterlämnat (2017).

27 augusti 2015Om någon förblir uthållig nog att fortsätta läsa den här boken beror det nog på samma vilja som jag har i min uthållighet att fortsätta att skriva den, det vill säga leva.27 februari 2019Mitt liv skulle vara tråkigt om det inte vore mitt. – Hur har jag inte längtat efter det tråkiga, enahanda, enkla, vardagliga, återkomsten i upprepningen som kan formuleras i filosofiska termer. Snart skall jag inte längre kunna skilja på upprepning och återkomst. Samma rum stiger jag in i för andra gången, därför att det kommer tillbaka till mig, där jag kan dagligen glädja mig åt det heliga dramat.

Att dikta är förödmjukelseDet tar längre än ett livAtt slå sönder den plats där det nyaskall kommaEller vara platsen för det(Ur dikten ”In tendere” i Hjärta i hjärta, 1980)Poeten Lars Norén gjorde starkt avtryck under sextio- och sjuttiotalet med ett lyriskt formspråk som oavbrutet förvandlades; en utveckling som saknar motstycke och som skapade ”en pulserande huvudled i svensk poesi”. I Avgrunden av ljus presenteras en rik samling av Lars Noréns dikter, med förord och kommenterande efterskrift av Mikael van Reis som också stått för urvalet.

21 november 2019Jag vet inte om jag skall sluta arbeta, om jag skall betrakta mitt arbete som avslutat. Tanken, som jag knappt vågar tänka, skrämmer mig. Jag säger till mig själv att jag kanske borde ta ett uppehåll, sluta försöka, men också det är skrämmande. Om jag ger mig bort från det som har styrt mitt liv vet jag inte om jag återkommer eller vem jag kommer att bli.30 november 2020Jag tackade min kropp, min hjärna, min själ, mina fötter och händerna igår, för att jag fortfarande finns till. Jag kretsar i tankar och känslor kring platsen där hjärtat slår och försöker att inte oroa det, eller ställa för stora krav. Vad som än händer har det gjort ett fantastiskt arbete i över sjuttiosex år.Lars Norén avslutade den femte och sista delen av En dramatikers dagbok i december 2020. Han avled i januari 2021.

Under 2020 skrev Lars Norén färdigt tre prosatexter som han ville ge ut tillsammans, och som han i dagboken beskriver som ”en fragmentarisk skildring av den detaljrika intighet i vilken jag tillbringar mina dagar”. De kan läsas som en fortsättning på hans tidigare prosaböcker "Filosofins natt" 2012, "Ingen" 2014 och "Efterlämnat" 2017. En åldrad man betraktar sin ovissa belägenhet, sitt öde. Vem är han, vem är den andre …? Paradoxer och frågor avlöser varandra. Barndomsbilder och minnen flyter förbi, pandemins verklighet tränger sig på. Är det en nedräkning, eller en bön?

Ett drama om familjen 0'Neill. Euguen O'Neill - en av vår tids mest produktiva dramatiker och förnyare av den amerikanska teatern. Om konflikterna mellan honom, husturn Carlotta och hans två söner handlar Lars Noréns nya pjäs som får sin premiär på Dramaten i Stockholm i februari 1991.

De delvis självbiografiska pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud sattes upp 1982 respektive 1983 och sändes sedan i två mycket uppmärksammade TV-uppsättningar. Stillheten, som hade urpremiär 1986, ingår i trilogin men brukar normalt spelar separat från de andra pjäserna.I likhet med Noréns övriga dramatik utgör pjäserna ett omfattande textmaterial med en speltid på flera timmar, och det är inte ovanligt att pjäserna bearbetas och anpassas för scen. Varje ny uppsättning är olik den förra och till och med rollfigurernas namn kan variera. Även denna samlingsutgåva har kortats ned och och bearbetats för att passa det tryckta formatet.