Kirjahaku

“blicken över landskapet förändras” – Nya Pangea skriver det gamle urkontinent frem, som en klaustrofobisk helhedstanke, en uoverkommelig etisk fordring. Hvad vil det sige at være en del af verden, hvis verden er syg?

Linus Gårdfeldt, født 1981, bosat i Malmø. Men golvet har ingenmun udkom i 2009 på Albert Bonniers Forlag. Til februar udkommer Gårdfeldts anden digtsamling Gråbergsång, også på Bonniers.Om Men golvet har ingen mun skrev pressen:»Dikter som får golvet att gunga,« skrev Jenny Tunedal – Aftonbladet, 2009-01-23 – »Linus Gårdfeldt debuterer med en slags performativ centrallyrik, där det som utsägs och det som händer hela tiden tycks tätna till ett enda. Grävande, kännande, seende, lystrande skriver han sin poesi sä att golvet gungar, språket börjar sjunga og pulsera.«Staffan Söderblom skrev at Gårdfeldt med digtsamlingen ”markerade sig därmed som en av de verkligt särpräglade gestalterna i den nyaste svenska poesin. Med sitt lyhört musikaliska och emellanåt distinkt visuella språkarbete kan han tyckas knyta han an till en central svensk poesitradition (Martinson, Tranströmer), men hans position är kritisktsjälvständig.«

Staden gnisslar och glider, jag rör mig i dessa glipor. Jag springer över torget. Mossa och kvistar lossnar från ryggen.I Linus Gårdfeldts nya diktsamling rör sig ett diktjag genom en stad. Ett möte under en bro leder till att jaget förs in i berget, där det finns rus, sexualitet, rit, mörker och hänförelse. I täta, gåtfulla nedslag skildrar poeten jagets förvandlingar och förflyttningar. Språkets rytmisering och klang är en del av en hotfull men lockande förändring, där allt tycks stå på spel.

Den råttan är en motsägelsefull klago- och kärlekssång över poesin och språket och samtiden. Boken tar avstamp i invalet av Donald Trump 2016 och blir en uppgörelse med det egna skrivandet och dess förutsättningar och omständigheter. Epitetet "den råttan" går inte bara att applicera på amerikanska presidenter utan även på samtidspoesin, barrträd och författaren själv.

En landsbygdssång om förgängligheten och festen, om platsens historia, skönhet och fulhet. Det är rimmat och kladdigt och allvarligt, roligt och knäppt. Figuren Brorsan med burkmun står i centrum och det är genom hans "låtar" (bland annat "Nu så vill jag vara din krabba") som platsen och situationen målas upp – ett samtida värmländskt landskap men med en frödingsk rytm som befolkas av människor som Bröd-Jon, Lök-Emma, Gnidarn och Farmor. Brorsan säger att de ska riva skiten och bränna den men ändå är det hans existentiella utblick som bär texten.Brorsan, Krabban och Lädret nominerades till Augustpriset 2024 i kategorin Årets skönlitterära bok.