Kirjahaku

Frank och Maja blir uppsagda från sin vackra våning i stan, och Frank köper dådkraftigt ett hus åt dem ute på landet, femton mil norrut. Var nu det så förståndigt? Kanske inte. Inte har han frågat Maja, som mister hela sitt umgänge, ochinte blir det lätt för döttrarna att komma och hälsa på sina gamla föräldrar. Nej, ingenting blir enkelt ens när släkten faktiskt kommer på besök: barn och barnbarn fyller huset med egna önskningar, behov, och vanor, som krockar medFranks välvilliga förtryck. När dottern börjar en kärleksrelation med byprästen blir Frank så arg att han kör ut henne. Ut ur mitt hus! Det dröjer inte länge förrän han själv är häpen och förkrossad över sitt beteende. Frågan är om en man som Frank Olsson ska tåla de förändringens vindar som blåser kring honom. Ja, han inser att det inte kan hjälpas.En levande skildring av familjerelationer och av familjens överhuvud, en varm, besvärlig man.

När de små nybörjarna kommer till flickskolan från den kravlösa småskolan blir de imponerade av den karismatiska Amelie Hagberg: en sträng, allvarlig person som tittar granskande på dem. Det är nittohundratrettital och rykten om vad som händer i Tyskland ligger som en mara i bakgrunden i denna berättelse om flickor som växer från nioåringar till nästan vuxna, och om deras lärarinnor. Vid sexton är flickorna ibland så blyga och aviga att de verkar mer bakom än de egentligen är, ibland framfusiga och högljudda som om de aldrig fått lära sig någon hyfs. Lärarinnorna kan ha svårt att tas med dem - men inte Hagberg! Hon är skolans föreståndare, även ordförande i lokalavdelningen av Fredrika Bremer-förbundet, och har total auktoritet. Duktiga Linda håller ett stammande och färglöst tacktal till Hagberg, men om hon varit fullt uppriktig skulle det ha blivit så här: Jag älskar er, Fröken Hagberg. Ni är visserligen sträng och konventionell och svår på många sätt, men ni liknar den underbara Jane Marryot i filmen Cavalcade och är oförliknelig ... Känslorna finner inte mycket uttryck, men de är heta ibland, även mellan lärarna. I denna roman har Lise Drougge tecknat ett äreminne över en av de fantastiska pedagogerna i den gamla flickskolan.

Nu börjar färden: Ett språng i rymden, djärvt och fritt, en punkt i radarskärmens mitt som jagar solnedgången. Skyndar Sally och Meg jorden runt i Phineas Foggs fotspår för att vinna ett vad? Inte alls, de reser för att vidga sina vyer och se världen, alltihop, öknen, djungeln, havet, bergen. Och allt som människan skapat, bebyggelse, städer, kulturer och sju gånger sju underverk. Vi får följa dem under sammanlagt tjugosex flighter österut med en grupp blandade européer och den temperamentsfulle reseledaren Mr Juan Berjeaud. Deras väskor tappar form, finish och väsentliga delar som handtag och lås under sin långa tjänst, och erotik, svartsjuka, relationsproblem och verkliga eller inbillade kränkningar ställer sig ivägen för upplevelsen av öknen och djungeln och havet och för de mänskliga kontakterna som verkar så lovande till att börja med. Men vyerna blir vidgade på flera sätt.

Att vara ung på 1930-talet var egentligen inte så olikt att vara ung idag. Tonåringar var upproriska och kärlekslängtande även då, och det fanns främlingsfientlighet och religionsmotsättningar i stora delar av Europa. Även då kom flyktingar till Sverige från katastrofer längre söderut. Unga dagar visar oss en skånsk familj mot bakgrund av den stora depressionen — en familj med färgstarka släktingar. När faster Klara visar upp sitt nyinköpta rosa snörliv på bussen, är det då för att avsiktligt skämma ut Hanna och hennes systrar därför att Klara hatar deras mor, eller är hon bara sån? Sådant grubblar mellanbarnet Hanna på. Hanna får ingen värme från mor, desto mer från sin glade far, som backar upp hennes konstnärliga ambitioner och köper duk och oljefärger trots penningbrist. Samtidigt som Hanna blir upprorisk tonåring fattar far sympati för Hitler, och det blir ständiga gräl om politik vid middagsbordet.

Pucky Sagogryn av Lise Drougge är en gemytlig småbarnshistoria om ett trevligt litet sagoväsen och hans vänner, bland vilka Maria Nyckelpiga utmärker sig för gott målföre och omåttlig självkänsla. En riktigt rolig bok för de yngsta.Jeanna Oterdahl, Göteborgs HandelstidningMed nöje läser man Lise Drougges sagobok för 7-10-åringar, Pucky Sagogryn. Den fingerstore Pucky har det härligt i sin skog "som kanske inte finns" samman med sin goda vän Maria Nyckelpiga och alla andra småkryp och sagofigurer. Författarinnan berättar om dem med mycken humor och allehanda lustiga infall.Sydsvenska Dagbladet

I romanen Simmarens resa möter vi en handfull människor slumpartat sammanförda till en kortvarig sommargemenskap i ett hus vid havet. Man njuter av sol och luft, man vilar sig, man roar sig, man resonerar och iakttar medan man kommer varandra allt närmare. Den skenbart problemlösa sommaridyllen rivs upp när de båda ungdomarna plötsligt försvinner på en resa utan närmare förklaringar. Lise Drougge vet mycket om den mänskliga naturen, om ensamhet och anpassning, om ömhetslängtan och behovet att komma till klarhet med sig själv och sina känslor. Kring den trevande och tafatta kärlekssagan mellan de båda ungdomarna har hon svept ett vackert ljus. Och vilken gudomlig artist hon är på språkinstru- mentet, hennes stil är klar som kristall, effektiv, snabbt formulerande. Ven Nyberg, Svenska Dagbladet Så mycken öm och omutlig mänsklig insikt i så fint nyanserad och fast stilkonst är det inte ofta man möter. När det händer är det en upplevelse och det är just vad Lise Drougges bok blir. Birger Norman, Stockholms-Tidningen