Kirjahaku

The narrator of this Governor General's Award-winning novel does not have a name. She is simply a grotesque "fat woman," getting larger every day--a clown, a monster, in her own words, with no self, no identity save her enormous mound of flesh, its blubber, its perceived deformity. She is used by men who find her a convenience--for their careers, for a sympathetic ear, for someone to screw. No one thinks she understands anything. She feels displaced. Everyone, they keep telling her, is from "another world," which they are sure she can never penetrate or understand. Not that they really want her to. Her father precariously hosts a popular TV show, in which middle-class people confess the error of their ways, and return perpetually to the safety of the middle road. His family is an embarrassment to him, his daughter a disappointment. Yet within this spreading body crouches the still point of a sharply observant intelligence, a vision unclouded by fantasy or illusions, least of all about herself.Her resignation to her indifferent suburban upbringing, the callousness of her grandparents, her accomplished but talentless musicianship, but most of all to the accusatory criticisms of her pathetically self-involved father, is a tightly-wound emotional spring, set to lash out terribly on a world of blind, and therefore tormenting indifference. Mile End [La danse juive, Lemeac, 1999] is a chilling and masterful look at the interior landscapes of psychosis which mirror so perfectly the emptiness of the exterior surfaces they reflect.

A northern Canadian village, one of many remote settlements dotting the Quebec landscape, is in transition. Originally dependent on subsistence farming and logging, supplemented by winter hunting, its economy has gradually changed over the years: first increasingly dependent on guiding southern urbanites on hunting trips; then on providing a habitat for birdwatchers, nature tourists and collectors of antiques and local crafts; now primarily dependent on income flows from cottagers and retirees. Each of these remarkably engaging stories is recounted by different narrators from the village's diverse genders, social classes and employment and economic circumstances. This is a book of parentheses, which, like the spokes of a wheel or the sweep of the lines on a radar screen, gradually and collectively begin to delineate and define the eerie contemporary landscape of The Hunting Ground.Now devoid of any sense of a cohesive community or shared culture, each of these uncanny fragments of alienated and fragmented civilization and imagination is bracketed on the one hand by the passive and vacuous sentimentality of Reader's Digest and television, and on the other by the senseless primal fury of killing and destruction. It is a clever and unsettling mockery of the many privately printed "local histories" of small towns, feeding only the yearning nostalgia of the few surviving original inhabitants; the tourist trade vainly promoted by the local town council; and the ethnographic interest of urban professionals researching and cataloguing endangered species.

In the seemingly endless small-town summer of 1968, a twelve-year-old girl contemplates with dread the social prospects of her fast-approaching enrollment in a class for gifted students at the local high school, arranged by her mother who "blows up" at the drop of a hat--she doesn't intend to let her daughter marry "the first man to come along," and she is prepared to do anything to make sure her children don't grow up "ignorant," like Judith's sister, Claire. To escape her mother's unpredictable and interminable rants, the young girl locks herself in her room with her books, escaping into a life of imagination and dreams, mostly of older guys like Marius, as beautiful as a god when he dons his softball uniform every Wednesday to play in the community park, and to whom she writes anonymous love letters. Fortunately, there's the prettiest girl in town to look up to. Recruited by the pop music band Bruce and the Sultans as their go-go dancer, if her audition in the big city of Montreal goes well, Claire is to accompany the band on their upcoming provincial tour.Idolized by the story's unnamed narrator, Claire is the "big sister" she never had, but whom she shares by proxy with her best friend, Judith. In this, her fifth book, Lise Tremblay paints a picture of rural Quebec in the years following the Quiet Revolution in her signature style so refreshingly free of artifice and literary hyperbole. Society is changing fast, new values are making inroads, but old traditions remain deeply rooted. Judith's Sister is a coming-of-age novel that focuses on the timeless themes that preoccupy all adolescent girls: solitude, alienation, obesity, lies, sexuality, shame, madness, and fear of strangers; and our inevitable first encounters with the grown-up betrayals of friends, family, and community.

I en sjö i Quebec flyter fåglar fulla med hagelammunition. En gammal man sorterar foton och tänker tillbaka på sin ungdoms by. En sommargäst observerar hänfört älgjaktens intåg i byn. Vem sköt gubben Lefebvre? En kvinna ger sig iväg, som så många andra före henne, en kvinna stannar kvar. En kvinna beslutar sig för att dö innan vintern kommer. I Lise TremblaysHägern möts fem personer som alla har någon koppling till en namnlös by i det fransktalande Quebec. Fem novelliknande kapitel på karg prosa skapar en suggestiv påträngande stämning och pekar på såväl den kanadensiska som den svenska landsbygdens eviga dilemma: avfolkning, turismens nödvändighet för byns fortlevnad, längtan bort och misstänksamhet mellan bybor och sommargäster. En misstänksamhet där byborna och de fågelskådande och älgjagande gästernas innersta tankar blottas i brytpunkten mellan desperation och viljan att bevara. När Hägern utkom i Kanada aktualiserade den en diskussion om förhållandet mellan stad och landsbygd. Den belönades med ett flertal priser som Grand prix du livre de Montréal och Prix des libraires du Québec. Lise Tremblay är född 1957 i Chicoutimi i Quebec. Hon debuterade 1990 och har utkommit med fem böcker som belönats med ett flertal priser och översatts till en rad språk. Hon är idag bosatt i Montreal.

I ett vitt rum på ett psykiatriskt sjukhus besöker författaren sin mor och påminns samtidigt om det blå rummet där hon ett år tidigare följde sin fars sista andetag. Hon tänker tillbaka på sitt eget och föräldrarnas liv präglat av sin mors ångest och en uppväxt som formades av galenskap, smärta och där alla försökte fly undan öppna spår från det förflutna. Huset på Saint Pauls väg är en kort men intensiv och smärtsamt gripande berättelse som blir till en dubbel avskedsceremoni och föräldrafarväl. Med vacker uppriktighet och sin karaktäristiskt sparsmakade och precisa stil klipper Lise Tremblay banden till dem som gav henne liv.

Från en bror till en annan färdas i en båge över den nordamerikanska kontinenten böcker från Saguenay till San Diego, då Robert skickar sina favoritböcker från Quebec till sin bror Simon att läsa på en pir i Kalifornien. Två väsensskilda världar för den bundne med längtan bort och den som reste med längtan hem. I Saguenay känner läsaren igen Lise Tremblay från de på svenska tidigare utgivna Hägern och Huset på Saint Pauls väg. En gripande tyst och anekdotlös skildring av den nordliga landsbygden där männen får förhålla sig till kvinnornas agens.

Tillsammans med sin hund Dan har Benoît lämnat familjelivet som tandläkare i Montreal för en tillbakadragen tillvaro i norra Quebec. Nu är Dan döende, vintern närmar sig och inför älgjakten har vargar synts till i skogen. Jaktlagen vill ge sig efter vargarna vilket väcker gamla gräl till liv och på nytt blottar byns maktstrukturer. Dödens annalkande omger Benoît samtidigt som hans dotter Carole ska genomgå en omfattande operation som kan ge hen livet åter.Med sitt direkta och anekdotbefriade språk fångar Lise Tremblay i Djur rivaliteten mellan. stad och land, dödens oundviklighet och livets tillkortakommanden. Lise Tremblay är född 1957 i Chicoutimi i Quebec. Hon debuterade 1990 och har sedan dess utkommit med sju prisbelönta böcker som översatts till ett flertal språk. På svenska finns sedan tidigare Hägern, Huset på Saint Pauls väg och Saguenay.

Relationer som har gått i stå, förälskelse som försvunnit, åldersskillnader som blivit för påtagliga. Fem äldre kvinnor vars förhållanden har avslutats eller är på väg att ta slut. I Driftens väg blickar de tillbaka och ser framåt, synar relationerna som de har fastnat i och varit beroende av, skammen över att lämna och lämnas. De får hjälp av vissa vänner och överges av andra, söker upp kvinnor som de en gång fick sina män att gå ifrån.Med sitt signifikativt lika karga som sylvassa språk är Lise Tremblay en mästare på att skildra och granska relationers hierarki. Lise Tremblay är född 1957 i Chicoutimi i Québec. Hon debuterade 1990 och har utkommit med åtta böcker som har belönats med ett flertal priser. Hon räknas idag till en av Québecs främsta författare och återkommer i sitt författarskap till frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. På svenska introducerade hon 2015 med Hägern och har därefter utkommit med Huset på Saint Pauls väg, Saguenay och Djur.

Judiths syster är Lise Tremblays klassikerförklarade roman om en tolvårig flicka i 1960-talets norra Québec, sommaren innan hon ska börja högstadiet. Genom hennes blick skildras ett samhälle präglat av katolska kyrkan och klasstillhörighet. Ett samhälle där ens framtid är cementerad och de flesta kvinnor är gifta med magen i vädret innan de fyllt tjugo. Men kan utbildning ge alternativ, eller en talangtävling i storstaden Montréal?