Kirjahaku

Long description: This novel is based on the life of Linnaeus, the eighteenth-century, Swedish enlightenment figure famous for his taxonomy or scientific classification still used in biology. It principally concerns the different ways Linnaeus and his gardener interpret the world around them. The gardener perceives plants for what they are in themselves and Linnaeus for what they are in relation to other things. They never understand each other and the dialogues are wonderfully inconclusive.

Siblings is the story of ten children, nine of whom are brought up by the eldest who, apart from being the narrator, is keen, capable and obedient to his parents. He has been taught to care for the other nine but also to control them. When the parents are dead and he is in charge, they try to resist him but it is not easy, such are the bonds that tie them together. This is set in a time of generational change from a strict and disciplined society, in which the acquisition of skills is crucial, to a society that is more relaxed (at least for those who don’t have such an elder brother), deskilled and drawn to consumerism. This novel is not just about the claustrophobic nature of the nuclear family; it is also about the interdependence of the powerful and the powerless, but in the end that bond has to be broken as the reader will discover.

The bank. The bank is greyness and the monotony of modern working practices. The bank is modernity and its obsession with moving money around. The bank is perverse and its mechanisms unknown even to those who work there. The bank is a place where an employee can go quietly insane in the bowels of the building. The bank is an inhumane human creation, a monster whose needs do not coincide with those of its customers and employees. The bank is extraordinary, a metaphysical entity that cannot be understood or explained … Except perhaps through the equally extraordinary pared-down prose of Magnus Florin, a writer who explains through suggestiveness the inscrutable paradoxes of the way we live now. In spite of their brevity, Florin’s books are novels and not novellas because, like the Tardis, when you enter them you enter a much wider space than you expected. They suggest a myriad of ideas, and you are left guessing where he is going to take you next.

Historien om en syskonskara som blivit föräldralös, förenade av band som dras åt samtidigt som de bleknar bort, i en värld bestående av eter- och terpentinångor, destilleriapparater och rader av burkar i apotekets butik.

Ingenting skapas, ingenting försvinner. Inför sina skeptiska studenter strävar den berömde svenska botanisten, Carl Linnaeus, efter att visa på giltigheten i sin artbeteckning genom att använda sin magnifika trädgård nära Uppsala som exempel. Hans resonemang når dock inte fram som förväntat till hans trädgårdsmästare, en enkel man som uppskattar den kaotiska ordning som styr naturen. Utan ord för att illustrera sin dualistiska tankegång finner sig den store Linnaeus snart fångad i en virvel av andlig och genial retorik, och bevittnar implosionen av en värld han förgäves försökte avgränsa.

”En berättelse tål inte likgiltighet. Om man inte vill veta, då händer ingenting.” Genom förföljandets konst möts de och sitter nu på hotellet där Mästaren får honom att lova att lyssna. Mästaren berättar om vaktmästaren på museet som töms på saker och fylls igen, om den gröna bänken där han stämde möte med en kvinna som fick honom att lova att lyssna. Om åhöraren tror på berättelsen fortsätter den.

René Descartes sista resa var en månadslång seglats från Holland till Stockholm hösten 1649. Vistelsen i Sverige blev kort, Descartes avled i lunginflammation i februari 1650. Med sig ombord har han en låst kista. Han föreställer sig att hans dotter bor därinne, fast hon är död sedan länge. Om kvällarna samtalar han med henne och så länge samtalen pågår finns inte tomrummet. Descartes dotter är en fantasi med viss verklighetsgrund: Biografierna omtalar dottern Francines död vid fem års ålder som den stora sorgen i filosofens liv. Kort efter hans bortgång började en illvillig skröna spridas, som sade att han ständigt reste i sällskap med en mekanisk docka, en kopia av den avlidna dottern.

Cirkulation är berättelsen om en man som i unga år kom till en bank och blev kvar där. Han kom till banken eftersom huset som han bodde i såldes för att täcka dödsboets skulder. Han hade ingenstans att ta vägen annat än till adressen som stod på lappen som låg i innerfickan till fracken som han ärvde av sin farfar.På sin precisa prosa beskriver Magnus Florin en säregen och konturskarp värld som berättar om hierarkier på arbetsplatser och i samhället, om en människa som till en början inte tycks ha någonting och hur allt kan vända. Magnus Florin, född 1955, debuterade som skönlitterär författare med Berättelsens gång (1989). Många av hans romaner har hyllats av både kritiker och läsare. Den Augustprisnominerade Trädgården (1995), iscensattes även som opera på Drottningholmsteatern och Syskonen (1998), också Augustprisnominerad, utsågs till årets bästa roman av Sveriges Radios P1:s lyssnarjury. Cirkulation gavs första gången ut 2001.

I Leendet (2005) skolar Mormor Gunhild berättaren: ”Du måste förstå att i en familj får man lära sig att giva och taga.” Kassörskan i livsmedelsaffären ler sitt leende mot en kund eller en vän. En insamlingsansvarig går runt med en lista på avdelningen. Läkaren och sjuksköterskan står på Ringvägen och pekar upp mot sjukhusbygget. De två vaktmästarna trollar och hänger upp julstjärnan. Sjukhusbibliotekarien rullar sin vagn. En utfrågning pågår. Varför fick du så många presenter? Hur kom det sig att du slutade på det där arbetet? Varför ger du? Får vi hälla upp litet mera kaffe? Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Hans far var farmaceut och innehavare av Apoteket Lejonet i Lund, med vidhängande färg-, kemikalie- och droghandel. Han gick i faderns fotspår och var en tid innehavare av apoteket, men slog sedan in på den juridiska banan. Särskilt kom han att inrikta sig på den så kallade immaterialrättens område. Därefter ägnade han sig åt patentväsendet.Han hade nio småsyskon, vilka han ägnade stor omsorg. De kom att inneha befattningar som hans biträden, både vid apoteket och i det rättsliga arbetet. Syskonen är hans minnen. Den berättar om hans liv och om hans mellanhavanden med syskonen, som alltid var på väg bort från honom. Jämt var han tvungen att leta efter dem och föra dem tillbaka. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Linnæus tror inte att något nytt kan skapas. Inte heller att något kan försvinna. Men nya saker händer och ett efter annat går honom ur händerna. Vännen Artedi försvinner till Amsterdam, i trädgården lyssnar barnen på sagor, lärjungarna ger sig ut i världen, nattetid kliver getter omkring bland plantorna, trädgårdsmästaren rör sig bort längs de vårdade gångarna, trollkonster utförs, ett brott har begåtts i trakten, en urmakare kommer på besök och inget är längre som det var. Bakom berättelsens Linnæus finns Carl von Linné (1707-1778). Läsaren kommer att finna återspeglingar av den store naturforskarens verk, liksom av gården Hammarby och landskapet däromkring. Men Trädgården har inte dokumentärisk syftning. Den är en fantasi.Magnus Florin, född 1955, debuterade som skönlitterär författare med Berättelsens gång (1989). Många av hans romaner har hyllats av både kritiker och läsare. Den Augustprisnominerade Trädgården (1995), iscensattes även som opera på Drottningholmsteatern och Syskonen (1998), också Augustprisnominerad, utsågs till årets bästa roman av Sveriges Radios P1:s lyssnarjury.

Roger Stenberg är en av våra finaste teaterfotografer, verksam på Dramaten under ett tjugotal år. Hans bok heter Drama, men det fotografiska drama han utvecklar i den finns också i andra konstnärliga sammanhang och för hans egen del främst i ett personligt urval som ögats och ögonblickets konstnär. Roger Stenbergs sparsmakade val ur sin produktion är dokumentation och inspiration också för andra teatrar och för människor som ser sig själva i samspel på andra av samhällets scener. Lars Löfgren Tidigare chef för TV-Teatern och TV-Musik, Kungliga Dramatiska Teatern och Nordiska museet. Förord på svenska och engelska Magnus Florin.Formgivning Malou Holm.

”Hur var det med lampan?” frågar Främlingen i Brända tomten. Ja, hur är det med alla lampor, ljuslågor, stjärnor, lyktor och eldar hos August Strindberg? Vad gör de? Vad gör gatlyktan i Oväder, solkatten i Advent, fotogenlampan i Fadren, morgonstjärnan i Till Damaskus, fyrtornet i ”Den romantiske klockaren på Rånö”, den brinnande fosforn i ”Tschandala”, vårsolens strimma i Påsk och lågorna i Ett drömspel? I Lykttändaren. En Strindbergsstudie riktar Magnus Florin ljuset på Strindbergs ljuskällor. Inte så mycket som symboler eller bildspråk, utan som aktiv rekvisita – ljuskällorna är ting som agerar och leder till maktstrider och förvandling. Och de står i förbund med Strindbergs trio av ljusbringare: ­Prometheus, Lucifer och Loke.

Magnus Florin debuterade som skönlitterär författare med diktsamlingen "Berättelsens gång." Här läser han "Syskonen", som utsågs av Sveriges Radio P1:s lyssnarjury till 1998 års bästa roman. "Hans korta stycken har bråddjup under sig, resonanslådor av ren poesi." /Magnus Ringgren, Aftonbladet MP3-skiva

»Jag dödar därför att du dödar. Du och han och ni allihopa plågar, alltså plågar också jag. Jag dödade honom därför att ni skulle ha dödat mig om jag inte hade dödat honom. Sådan är vår tids konjugation och deklination.« (Dagboken I) Witold Gombrowicz – gränslöst egocentrisk och påstridig, nervigt reagerande på det 1900-tal som var hans situation. Det mellanmänskliga, formen och omognaden utnämnde han till sina stora motiv. Djupt tvetydiga krafter, fyllda av samtidig hoppfullhet och demoni. Därunder finns tigandet, skriket, smärtan och en avgrundsdjup komik. I samband med Bokförlaget Faethons utgivning av pjäserna Yvonne och Vigseln – i Anders Bodegårds aldrig förut tryckta tolkningar – porträtterar Magnus Florin dramatikern Gombrowicz. Ett författarskap som inte upphör att irritera.