Kirjahaku

Endast nitton år gammal fick Mary Shelley en avskyvärd idé: Hon skulle skriva en roman om en man som skapar ett namnlöst monster; liv ur död. Resultatet blev Frankenstein, den mytiska berättelsen som lever vidare i populärkulturen i filmversioner och leksaker.Mary Shelleys liv var stormigt och udda, och äktenskapet med den kontroversiella poeten Percy Bysshe Shelley liknade mer en vild vision än ett vardagens och tillgivenhetens förbund. I korselden mellan äktenskapliga krav, tidens vetenskapliga upptäckter och sina egna konstnärliga och personliga begär lyckades Mary Shelley vara en tänkare med vetskap om själens nattsida långt före Sigmund Freud.I sin nya bok skriver Merete Mazzarella om Mary och hennes originella krets, hon redogör för Marys litterära arbete, och hon analyserar Frankenstein både i sitt sammanhang och i förhållande till en fråga som är allt mer aktuell: Vad vill det egentligen säga att vara mänsklig?Själens nattsida - Om Mary Shelley och hennes Frankenstein nominerades till Runebergspriset 2014 med motiveringen: Merete Mazzarellas Själens nattsida: Om Mary Shelley och hennes Frankenstein är såväl en fängslande biografi över författarinnan Mary Shelley, som en skarp analys av den litterära kontext hon verkade i. Framför allt är det ändå en bok om själva monstret, som den unga Shelley skapade i ett litterärt sprängfyllt sammanhang. Monstret gjorde snabbt sitt inträde i populärkulturen för att där bli en legend, som under seklerna levt sitt eget fantasikittlande liv bortom den numera föga lästa romanen.

Tiden går. Jag ska fylla sjutti. I skrivande stund är det en månad kvar till min födelsedag. Jag hör till en generation som mer än tidigare generationer varit van att stå i centrum, framförallt van att vara ung. Vi hade svårt att fatta att vi blev medelålders och nu har vi svårt att fatta att vi blir gamla.I Solkattens år skriver Merete Mazzarella om att leva lyckligt omfamnad av den sena kärleken i en värld som är allt annat än trygg och stabil. Hon resonerar kring förtrolighet och erotik, >>det framgångsrika åldrandet>>, svek och trohet, yngre och äldre generationer – och följer världshändelserna med stigande oro.På sitt seismografiska och analytiska sätt dokumenterar Merete Mazzarella året fram till sjuttioårsdagen. Varje dag betraktar hon den japanska lyckokatten – köpt i San Francisco – som står i fönstret och drivs av en solpanel. Den ger året sin rytm; när solen gassar på katten knakar tassen av ansträngning, i november vinkar den långsamt och matt.Jag kan få för mig att hon vill påminna mig om tidens gång, om att det är bråttom med mitt liv.

”Vad skriver du om nuförtiden?” var det en avlägsen släkting som frågade. Jag tvekade, jag blev generad för jag hade precis börjat på något nytt, jag visste ännu knappt själv vad det var jag skrev om. ”Tja, det är väl det lilla ämnet livets mening jag råkat halka in på”, svarade jag, lättsamt och – som jag hoppades – avvärjande. Min släkting uppfattade inte ironin. Hon pausade och när hon fortsatte såg hon smått bekymrad ut: ”Då måste det vara något religiöst?””Egentligen inte”, sa jag.Genom egna upplevelser och reflektioner, omvärldsanalys och filosofiska resonemang skriver Mazzarella fram en essäbok full av insikter – och ställer nya frågor i en värld av gråskalor och skarpa kontraster: överflöd och flyktingströmmar, globalisering och murar, våldsamma dataspel och kärlek i realtid över kontinenter.Kapitlen bär namn som Om världsbild, Om det onda, Om förlåtelse, Om medkänsla, Om det goda. På sitt alldeles unika sätt gör Mazzarella det lärda och abstrakta fattbart och konkret – de stora tankarna berör var och en av oss. Hos Mazzarella förstår vi hur.

På kryssningsfartyget Baemar råder rutiner, upprepning, samma promenad på däck varje dag. Tillvaron styrs av en stadig rytm, och det känns lätt, kravlöst och samtidigt lite fånigt och komplicerat. Det mest levande ombord, förutom de smått excentriska människorna, är en skadad nattfjäril. Trots ambivalensen upplever resenären Merete Mazzarella en stark fascination för kryssningsmiljön.I Australien möter hon kryssningsfartygets motsats: en naturskön och vild kontinent med vänliga människor, färgrikt djurliv och brutal historia. Hon och hennes L blir särskilt förtjusta i staden Brisbane, och dit vill de, till sina vänners förvåning, ständigt återvända - det anses lite udda att vara fascinerad av landet tvärtom, förstår de snart nog.Merete Mazzarellas nya är en bok om att resa, om olika sätt att resa, om att resa utan att vara äventyrligt lagd. Det är en bok om återvändo - inte bara hem utan också till andra platser, en bok om att omdefiniera sin livshistoria, en bok om arv. Och om kärlek.

Ett bra tag har Merete Mazzarella velat rama in vår samtid i en bok, men ämnet glider undan - samtiden rör sig ständigt och dessutom är var och en ett barn av sin egen tid. Mazzarella försöker ändå. I djärvt böljande resonemang med skickligt valda nedslag rör hon sig mellan ämnen som polarisering och privatliv, integritet, algoritmer, Facebook och robotarnas roll. Hon skriver om vad dejtingappar gör med kärleken, hur mobilen påverkar samtalen, om Trump och Brexit och om vådan och nödvändigheten av att uttrycka sig politiskt korrekt.Slutdestinationen är klar: samhällsfreden måste återställas. Det är där bokens titel kommer in, för det är ingen fredspristagare som uttalat orden, utan en kalifornisk småkriminell på 1990-talet. I en samtid präglad av populistiska högerregeringar är hans fråga högaktuell. Går det att överbrygga polarisering? Är det möjligt att komma överens?

Det är september 2019, bokhösten är i full gång med allt vad det innebär för en författare: samtal, bokmässor, möten med läsare. Merete Mazzarella lever antecknande, ständigt iakttagande sin omgivning, och nu inleder hon ett dagboksprojekt som ska pågå fram till september 2020.I november reser hon till Australien tillsammans med sin man L, men de är tvungna att återvända hem nästan genast - Australien står i brand och luften är hälsovådlig. Det blir jul i Helsingfors, det blir nyår, och i det nya decenniets spädaste barndom går det att urskilja en liten nyhet om ett nytt, farligt virus i Kina. I mars månad briserar virusbomben också hos oss i Norden.Samhället stängs ner, allt vi är vana vid slutar gälla. Mazzarella antecknar vaksamt varje skiftning både i det egna och i det kollektiva medvetandet. Från höst till höst är en dagbok från ett år då ingenting blev som någon tänkt sig, och om hur de hot världen idag står inför - coronan, klimatförändringen, Trump, Putin - alla hänger ihop.

”Du ska då alltid bestämma”, kunde han säga. Och en gång: Det här är mitt liv. Mitt liv är lika viktigt som ditt.”Vid tidpunkten för vintersolståndet blev jag som besatt av att följa med soluppgång och solnedgång”, skriver Merete Mazzarella i sin nya bok, en fortsättning på dagboken Från höst till höst. I den förändrades vardagen nästan över en natt, då covidpandemin slog till. Inte heller det här året blev som tänkt, och den här gången slår ödet till på familjeplan.Den violetta timmen är en bok om sorg, syskonskap, och familjemönster. Meretes bror Martin Schreck var en av de första öppet homosexuella i Finland och en av dem som grundade föreningen för sexuell jämställdhet Seta. När han är borta går det upp för Merete att det finns mycket hon inte visste om sin lillebror, och nu är det för sent att fråga honom. Med hjälp av Martins närmaste vänner börjar hon utforska hans liv.

Min bror Martin är en lättläst bearbetning av Merete Mazzarellas bok Den violetta timmen.Boken handlar om kärleken mellan två syskonsom är födda i samma familj, men har levt helt olika liv. Martin Schreck var en av de första i Finlandsom öppet berättade om sin homosexualitet. Han var också med och grundade föreningen Seta,som arbetar för sexuella minoriteters rättigheter. När Martin dör förstår Meretehur dåligt hon kände honom. För att förstå Martin bättretar hon kontakt med hans vänner.I den här boken berättar Merete om den bror honälskade, men inte riktigt kunde förstå. År 2021 valdes Merete Mazzarella till fadder för den lättlästa litteraturen. Genom den lättlästa bearbetningen av Den violetta timmen får även personer som inte tidigare har kunnat ta del av hennes prisbelönta essäistik möjlighet till det. Min bror Martin är återberättad av Jolin Slotte.

Vad innebär det att tro? Behövs det en särskild talang eller fallenhet, eller är det en nåd som förunnats en del av oss? Kan alla lära sig?Merete Mazzarella har alltid hört till kyrkan. Under hela sitt författarliv har hon närmat sig de stora frågorna. Ändå är det första gången hon utforskar vad hon själv egentligen tror på, och hur.Mazzarella beskriver sina försök att närma sig en hållbar gudstro: hon går i kyrkan, försöker lära sig att be, hon läser Bibeln. Där får hon tillfälle att granska Jesus, en gestalt hon blir mer misstänksam mot än hon varit.Nånting på andra sidan är också en betraktelse av hur livet efter döden ser ut i litteraturen. På vilka vis har helvetet och himlen beskrivits, och vad säger det om vår mänsklighet?

När Merete Mazzarella började studera fick hon omedelbart lära sig att det betraktades som pinsamt och naivt att säga att man älskar att läsa. Texterna skulle analyseras och förstås, inte älskas. De skulle styckas som man styckar en älg, utan att sörja att glansen i djurens ögon sedan länge är slocknad.Att lära sig falla är en upprättelse för den lustfyllda läsningen, för läsningen som en kroppens och känslornas erfarenhet. Särskilt intresserar sig Merete Mazzarella för självhjälpslitteraturen och den stora men nedvärderade genren romance.Som vanligt bjuds vi på drabbande insikter i diverse ämnen, från parförhållandets dynamik till forskningen kring känslor. Och det hon till sist vill ringa in är den känsla som i Bibeln är störst av allt – kärleken.

Merete Mazzarella, nyss fyllda 80, skriver kanske sin mest personliga bok hittills: I skrivande stund är en essäistisk dagbok om åldrandet, kärleken, gympaprogrammen och att försöka leva i flodtid snarare än tågtid.Åldrandet har länge intresserat Merete Mazzarella, men hon har jämnåriga som säger att de aldrig ägnar det en tanke. Somliga verkar uppfatta hennes intresse som smått perverst, som en form av självupptagenhet eller som ett tecken på att hon helt enkelt har för mycket tid och för lite att göra. ”Men åldrandet är något jag är nyfiken på, jag ser både mitt eget och andras åldrande som något existentiellt, som en resa”, skriver Mazzarella.I likhet med Från höst till höst (2021) är I skrivande stund en dagbok som drar åt det essäistiska hållet. Samtidigt är den en av Mazzarellas mest personliga - hon är generös med sina tankar, känslor, gympaprogram, kärlekar och onda samveten.Hon slår fast att det finns olika sorters tid, tågtid och flodtid. ”Det jag kallar tågtid känns smalt, flodtid är bredare, fylligare, djupare. Intrycken flimrar inte bara förbi, de hinner sätta sig, man hinner reflektera över dem, man är mer närvarande, ens sinnen är öppnare, mottagligare. Jag har levt i tågtid - det gör, gissar jag, de flesta som är ute i arbetslivet - men nu försöker jag leva i flodtid.”

Årets vetenskapsbok "Själens ord, hjertas ord", det var vad Fredrika Runeberg ville tala. Hennes egen röst och hennes brinnande behov att skriva för sin samtid och för kommande generationer är utgångspunkten i en ny biografi med anledning av författarinnans 200-årsjubileum. Professor Merete Mazzarella tecknar en mångsidig bild av Fredrika Runebergs liv och författarskap och låter henne framträda genom ett rikt källmaterial, bl. a. brev till familj och vänner. Hennes roll som författarinna och skrivande kvinna gift med en nationalskald analyseras nyanserat. Mazzarella för en aktiv och kritisk dialog med både källmaterial och tidigare forskning om Fredrika Runeberg, och placerar också in henne bland andra samtida skrivande kvinnor i Sverige och Finland. Även hennes egna litterära verk får stort utrymme och ägnas längre analyser där också det samtida mottagandet presenteras.

Veljeni Martin on selkosuomelle käännetty mukautus Merete Mazzarellan teoksesta Den violetta timmen. Kirjassa Mazzarella kertoo veljensä Martin Schreckin elämästä. Martin oli avoimesti homoseksuaali aikana, jolloin homoja syrjittiin ja vainottiin Suomessa. Hän oli myös mukana perustamassa homojen oikeuksia puolustavaa Seta-järjestöä ja toimi sen puheenjohtajana. Tässä kirjassa Merete kertoo veljestä, jota hän rakasti, mutta jota hän ei aina ymmärtänyt. Teoksen on suomentanut ja selkomukauttanut Jolin Slotte.

Punnittua puhettaMerete Mazzarellan ajankuvissa terävät havainnot yhdistyvät kypsään suhteellisuudentajuun.Merete Mazzarella tarkastelee nykyajan ilmiöitä ja asettaa niitä historiallisiin yhteyksiin. Pohdintojen kohteena ovat esimerkiksi kehittyvän tekniikan vaikutus ihmisten elämään ja arvoihin, palvelujen digitalisointi, pakolaiskysymys, internet ja sosiaalinen media, tavallisten ihmisten ja julkisuuden henkilöiden yksityisyys, nettideittailu, ilmastokriisi ja nationalismi. Tärkeimmäksi teemaksi nousee yhteiskunnan polarisaatio ja se, kuinka väestöryhmien välisiä vastakkainasetteluja voitaisiin vähentää.Merete Mazzarella on pohjoismaisen kirjallisuuden professori emerita, jonka ajan ilmiöihin pureutuvat teokset ovat herättäneet poikkeuksetta vilkkaan keskustelun. Kirjallisesta tuotannostaan hän on saanut useita palkintoja.

Koskettava kertomus surusta, sisaruudesta ja perhesuhteista.Maaliskuussa 2021 Merete Mazzarellan Tanskassa asuva pikkuveli Martin joutuu yllättäen sairaalaan. Pian sen jälkeen hän menehtyy. Kuvatessaan suruaan veljensä kuolemasta Merete kirjoittaa rehellisesti ja kaunistelematta vaikeistakin tunteista.”Talvipäivänseisauksen aikoihin intouduin seuraamaan auringonnousua ja auringonlaskua”, kirjoittaa Merete Mazzarella uudessa kirjassaan, joka on jatkoa päiväkirjalle Syksystä syksyyn. Siinä arki muuttui melkein yhdessä yössä, kun koronapandemia iski. Seuraavastakaan vuodesta ei tullut sellainen kuin oli ajateltu, mutta tällä kertaa kohtalo iskee perhepiirissä.Violetti hetki on kirja surusta, sisarussuhteista ja perhekuvioista. Mereten veli Martin Schreck oli ensimmäisiä avoimesti homoseksuaaleja Suomessa ja kuului seksuaalista tasavertaisuutta ajavan Setan perustajiin. Kun hän on poissa, Meretelle selviää, että on paljon sellaista, mitä hän ei tiennyt pikkuveljestään, ja nyt on liian myöhäistä kysyä. Martinin lähimpien ystävien avulla hän alkaa perehtyä veljen elämään.Merete Mazzarella on pohjoismaisen kirjallisuuden professori emerita, jonka ajan ilmiöihin pureutuvat teokset ovat herättäneet poikkeuksetta vilkkaan keskustelun. Kirjallisesta tuotannostaan hän on saanut useita palkintoja.

Uskosta uskonnottomuuden aikana.Uskonnottomuudesta on tullut uusi normaali. Niinpä militantille ateismillekaan ei enää ole sijaa, uskonnonfilosofiselle pohdiskelulle kylläkin. Mitä uskominen oikeastaan tarkoittaa?Vaatiiko uskominen erityistä taipumusta tai lahjakkuutta, vai onko se vain harvoille ja valituille suotu armo? Millaisia käsityksiä kuolemattomuudesta eläteltiin muinoin, entä mitä sanoo luterilainen kirkko nykyään? Millaiseksi kuolemanjälkeinen elämä on kuviteltu kaunokirjallisuudessa? Miten on kuvattu helvettiä, entä taivasta?Merete Mazzarella on aina kuulunut kirkkoon ja jopa kirjoittanut kirjan elämän tarkoituksesta, mutta uskonnollisten kysymysten käsittelyä hän on lykännyt tuonnemmaksi. Koronapandemia, veljen ja ystävien kuolemat sekä oman kuolevaisuuden tunnun voimistuminen ovat nyt kuitenkin saaneet hänet kysymään, mitä uskominen on ja mihin hän itse uskoo.Mazzarella kuvaa haluaan oppia tuntemaan Jumala: hän alkaa käydä kirkossa, koettaa opetella rukoilemaan ja lukee Raamattua. Silloin hänen kuvansa Jeesuksesta kyllä muuttuu, mutta ei pelkästään parempaan suuntaan.Merete Mazzarella on pohjoismaisen kirjallisuuden professori emerita, jonka ajan ilmiöihin pureutuvat teokset ovat herättäneet poikkeuksetta vilkkaan keskustelun. Kirjallisesta tuotannostaan hän on saanut useita palkintoja.

Takuuvarmaa Merete Mazzarellaa.Merete Mazzarella pohtii tunteiden kehollisuutta, kirjallisuutta sekä halun ja rakkauden olemusta.Jo nuorena Mazzarella rakasti lukemista mutta pettyi siihen, että kirjallisuuden opiskelu yliopistossa olikin lähinnä tekstien analysointia: kuin palastelisi hirveä, jonka katseesta elämän kipinä on sammunut. Siksi hän palaa nyt käsittelemään lukemista ja kirjallisuutta tunteiden ja kehollisuuden näkökulmasta.Mazzarella ruotii muun muassa romanttista viihdekirjallisuutta sekä self help -kirjoja genrenä ja etenee tarkastelemaan, miten myös kaunokirjallisuudesta on pyritty ammentamaan elämänohjeita ja miten taideproosastakin voi saada kokonaisvaltaisen kehollisen lukuelämyksen. Samalla Mazzarella pohtii muun muassa parisuhdetta, nettideittailua ja rakkauden olemusta, etenkin siihen liittyvää haavoittuvuutta ja luottamusta.Merete Mazzarella on pohjoismaisen kirjallisuuden professori emerita, jonka ajan ilmiöihin pureutuvat teokset ovat herättäneet poikkeuksetta vilkkaan keskustelun. Kirjallisesta tuotannostaan hän on saanut useita palkintoja.

Vanhuus on eksistentiaalinen matka.Merete Mazzarellan esseistinen päiväkirja kattaa ajanjakson vuoden 2023 marraskuusta vuoden 2024 lokakuuhun. Oma lähestyvä 80-vuotispäivä saa kirjailijan miettimään ajan kulkua sekä vanhuuden tuoman raihnaisuuden ja väistämättömien menetysten herättämää pelkoa. Vanhuus antaa myös perspektiiviä ja etäisyyttä. Se on kuin vuorelle nousemista: vaikka hengästyttää, näkymät avartuvat.Mazzarella kertoo omasta arjestaan ja sitä kannattelevista rutiineista. Aamiainen on hänelle suorastaan rituaali, päivän tärkein ateria. Liikunta ja päivittäinen kirjoitustyö kuuluvat olennaisena osana kirjailijan ja hänen miehensä päivään. Yhteydenpito nuorempaan sukupolveen on niin ikään merkityksellistä. Vaihtelua arkeen tuovat puhujavierailut sekä yleisön ja lukijoiden kohtaaminen. Aktiivinen kiinnostus ihmisiä ja elämänilmiöitä kohtaan tuottaa tarkkanäköisiä havaintoja yhteiskunnasta ja ajan hengestä.Kirjailija peilaa omia kokemuksiaan myös vuoden aikana lukemaansa kirjallisuuteen ja kiinnittää huomiota siihen, miten iästä ja ikääntymisestä puhutaan ja kirjoitetaan.Merete Mazzarella on pohjoismaisen kirjallisuuden professori emerita, jonka ajan ilmiöihin pureutuvat teokset ovat herättäneet poikkeuksetta vilkkaan keskustelun. Kirjallisesta tuotannostaan hän on saanut useita palkintoja.

"Ära solvu, ole parem rõõmus!" Vastse pensionärina on Merete Mazzarellal korduvalt põhjust selle moto juurde tagasi pöörduda, olgu siis tegu ootamatult ära jäänud eakate kinoseansi või murdunud hambaga. Ajab vihale küll - aga suru alles jäänud hambad kokku ja ole rõõmus, soovitab ta eakaaslastele."Soodushinnaga sõit" vahendab ühe tuntuma soomerootsi kirjaniku mõtteid ajast vahetult enne pensionile jäämist ja pärast seda. Merete Mazzarella kirjutab perest, sõpradest ja eakaaslastest, vaadeldes oma vananemist ühtaegu lõbu ja murega. Ta kirjutab, kuidas on vananemisse suhtutud eri ajastutel - alates vanadest kreeklastest kuni tänapäevase noori ülistava meediaühiskonnani välja. Sinna ümber punub ta arutlused elu suurte küsimuste üle, kommenteerib loetud tekste, mõtiskleb väärtuste ja ühiskonna muutumise teemal."Ega kuuekümne kolme aastane ei ole ju vana?" küsib ta ja vastab küsimusele sellise stiili, huumori ja mõtteselgusega, et lugejal ei jää muud üle kui temaga nõustuda.Merete Mazzarella (snd 1945) on kirjanik, kolumnist ja kirjanduskriitik, Põhjamaade kirjandusajaloo emeriitprofessor. Lisaks teadusartiklitele on ta avaldanud menukaid mälestusi, esseekogumikke ja kaks romaani. Eesti keeles on varem ilmunud Mazzarella teos "Vanaemadest ja lastelastest. Täna õhtul me mängime..."

Hur skriver man fram någon annans liv? Vad ser vi när vi läser om andra människor, och vad säger det om oss själva? I Berättade liv fördjupar sig Merete Mazzarella i elva biografier om historiska personer, men också i biografins hantverk. Hon riktar blicken mot biografiförfattarna. Vad drev dem att skriva just dessa liv, hur arbetade de med sitt material och vilka val formade berättelserna? Ett centralt tema är relationen mellan biograf och huvudperson. Mazzarella fascineras av hur flera författare börjar i beundran men med tiden blir alltmer irriterade, ibland rasande, på den människa de ägnar år åt att förstå. Vad händer när fascinationen övergår i irritation? Eller när relationen främst liknar förälskelse? Bland de biograferade personerna ser vi Julius Caesar, drottning Victoria, Nancy Mitford, Anton Tjechov, Selma Lagerlöf, Carl Gustaf Mannerheim, Jean-Jacques Rousseau och Charles Darwin. Bland författarna: Plutarchos, Lytton Strachey, Laura Thompson, Henri Troyat, Anna-Karin Palm, Henrik Meinander, Tatjana Brandt och Randal Hume Keynes. Berättade liv är en inspirerande essä om biografin som genre, om skrivandets villkor och om människans behov av mening.