Kirjahaku

Now a National Bestseller! Climate change is real but it’s not the end of the world. It is not even our most serious environmental problem. Michael Shellenberger has been fighting for a greener planet for decades. He helped save the world’s last unprotected redwoods. He co-created the predecessor to today’s Green New Deal. And he led a successful effort by climate scientists and activists to keep nuclear plants operating, preventing a spike of emissions.But in 2019, as some claimed “billions of people are going to die,” contributing to rising anxiety, including among adolescents, Shellenberger decided that, as a lifelong environmental activist, leading energy expert, and father of a teenage daughter, he needed to speak out to separate science from fiction.Despite decades of news media attention, many remain ignorant of basic facts. Carbon emissions peaked and have been declining in most developed nations for over a decade. Deaths from extreme weather, even in poor nations, declined 80 percent over the last four decades. And the risk of Earth warming to very high temperatures is increasingly unlikely thanks to slowing population growth and abundant natural gas. Curiously, the people who are the most alarmist about the problems also tend to oppose the obvious solutions. What’s really behind the rise of apocalyptic environmentalism? There are powerful financial interests. There are desires for status and power. But most of all there is a desire among supposedly secular people for transcendence. This spiritual impulse can be natural and healthy. But in preaching fear without love, and guilt without redemption, the new religion is failing to satisfy our deepest psychological and existential needs.

National bestselling author of APOCALYPSE NEVER skewers progressives for the mishandling of America’s faltering cities. Progressives claimed they knew how to solve homelessness, inequality, and crime. But in cities they control, progressives made those problems worse. Michael Shellenberger has lived in the San Francisco Bay Area for thirty years. During that time, he advocated for the decriminalization of drugs, affordable housing, and alternatives to jail and prison. But as homeless encampments spread, and overdose deaths skyrocketed, Shellenberger decided to take a closer look at the problem.What he discovered shocked him. The problems had grown worse not despite but because of progressive policies. San Francisco and other West Coast cities — Los Angeles, Seattle, Portland — had gone beyond merely tolerating homelessness, drug dealing, and crime to actively enabling them.San Fransicko reveals that the underlying problem isn’t a lack of housing or money for social programs. The real problem is an ideology that designates some people, by identity or experience, as victims entitled to destructive behaviors. The result is an undermining of the values that make cities, and civilization itself, possible.

"Å alla miljöaktivisters vägnar, vill jag be om ursäkt för den skrämsel­propaganda som vi har spridit om klimatet de senaste 30 åren. Klimatförändringarna är verkliga, men de leder inte till vår undergång. De är inte ens vårt mest angelägna miljöproblem."Så inleddes en artikel som Michael Shellenberger ­publice­rade år 2020. Artikeln sände chockvågor bland miljöengagerade ­världen runt som ansåg att "miljöhjälten" hade svikit. I boken Inställd apokalyps utvecklar Michael Shellenberger argumenten för varför han anser att miljörörelsen de senaste decennierna har misstagit sig inte bara om klimatet, utan även om en rad andra frågor, som förny­bara energi­källor, jordens matförsörjning, kärnkraft och välståndsutveckling.I sin bok visar författaren även att flera av de populära ­symbolfrågor som miljöaktivister har propagerat för inte är sakligt grundade: Green­peace räddade inte valarna. Skogsbränderna har inte blivit fler. Amazonas är inte världens lungor. Isbjörnarna håller inte på att försvinna. "Ett gåtfullt inslag i miljö­rörel­sens historia är varför så många före­slår politiska åtgärder som är skadliga inte bara för männi­skor utan också för miljön. Shellenberger har tagit på sig uppgiften att bringa klarhet i frågan, och till det är han sällsynt väl lämpad. Hans skildring är övertygande och blandar på ett åskåd­ligt sätt ­research och historik över den gröna rörelsen med reportage från människor i fattiga länder som plågas av konsekvenserna från miljökolonialismen." John Tierney i Wall Street JournalMichael Shellenberger är journalist, författare och miljö­aktivist. Tidigare har han utgivit bl.a. boken Break Through: From the Death of Environmentalism to the Politics of Possibility (2007, tills. med Ted Nordhaus). Hösten 2021 utger han San ­Fransicko: Why the Left Ruins Cities. Hans artiklar har ­pub­licerats i tidningar som New York Times och Wall Street Journal. Michael Shellenberger är anlitad som expert av FN:s klimatpanel, IPCC, för den rapport som ska publiceras 2022. Han är rådgivare i miljö- och energi­frågor till politiker i bl.a. ­Australien, Filip­pinerna, Japan och Nederländerna. Michael Shellenbergers TED-föreläsningar Varför jag ändrade uppfattning om kärnkraft och Varför förnybara energikällor inte kan rädda planeten har haft över sex miljoner tittare. År 2008 utsågs han av Time Magazine till Årets miljö­hjälte . Den apokalyptiska miljö­rörelsen Miljövänner har inte haft politisk makt att i de rika länderna begränsa energiförbruk­ningen, men de har under 50 år haft makt att göra det i fattigare länder. Visserligen är inte miljövänner i den rika världen den grundläggande orsaken till fattigdomen på platser som Kongo, men de gör situationen besvärligare för de länder som redan har nackdelen att vara sist med att industri­a­liseras och utvecklas. Vi som bor i utvecklade länder ska vara tacksamma för den civilisation som vi tar för given, skaffa oss perspektiv på klimatförändringarna och känna empati och solidaritet gentemot dem som ännu inte har fått njuta av välståndets frukter. Den bild som den apokalyptiska miljö­­- rörelsen målar upp är oriktig och avhumaniserande. Människor förstör inte tanklöst naturen. Klimatförändringar, skogsavverkning, plastavfall och artutrotning är inte i grunden följder av girighet och hybris, utan snarare biverkningar av en ekonomisk utveckling som motiveras av en humanistisk strävan att förbättra människors tillvaro. Att kräva att fattiga länder ska följa en dyrare och långsammare väg till välstånd än vi har gjort är dubbelmoral och oetiskt. Michael Shellenberger

Media toistaa hälyttäviä sanomia: ”Merkittävä ilmastoraportti kertoo suuren kriisin uhkaavan jo vuonna 2040”, ”Maailmanloppu tulee 12 vuoden kuluttua, ellemme saa ilmastonmuutosta hallintaan.” Extinction Rebellion -liikkeen (meillä Elokapina) perustaja Roger Hallam on sanonut, että lapsemme kuolevat 10-15 vuoden kuluessa. Mutta ovatko asiat todella näin huonossa jamassa?Tämä kirja antaa toivoa: asiat ovat paljon paremmin kuin meille kerrotaan. Se ei tarkoita, ettei korjattavaa olisi. Päinvastoin, sitä on paljon. Mutta korjaukset pitää tehdä järkevästi ja tehokkaasti, jotta saadaan hyvinvointia, terveyttä, vaurautta ja tasa-arvoa. Mitä merkitsee energiatiheys? Miksi se tulee huomioida niin sähkön tuotannossa kuin maanviljelyssä? Korjaako YK:n kestävän kehityksen ohjelma köyhyyttä? Mitkä ovat tehokkaimmat keinot hiilipäästöjen vähentämiseksi? Ajavatko suuret luonnonsuojelujärjestöt vilpittömästi luonnon asiaa kannattaessaan tuuli-, aurinko- ja biovoimaa? Mistä nämä järjestöt saavat rahoituksensa?Kirja antaa perustellut vastaukset viitteineen ja esimerkkitapauksineen. Lukijalle avautuu laaja kuva ilmastopolitiikkaan liittyvistä perimmäisistä pyrkimyksistä.