Kirjahaku

'Intense, gorgeous, troubling, seductive - a novel that has to be surrendered to rather than read' Sarah Waters AN INTERNATIONAL BESTSELLERWINNER OF AN ENGLISH PEN TRANSLATES AWARD All Men Want to Know traces Nina Bouraoui's blissful childhood in Algeria, a wild, sun-soaked paradise, with hazy summer afternoons spent swimming, diving, and driving across the desert. Her mother is French, her father Algerian; when racial tensions begin to surface in their neighbourhood, her mother suffers an unspeakable act of violence that forces the family to flee the country. In Paris, eighteen-year-old Nina lives alone. It's the 1980s. Four nights a week she makes her way to The Kat, a legendary gay nightclub, where she watches women from the sidelines, afraid of her own desires, her sudden and intoxicating freedom. In her solitude, she starts to write - and finds herself writing about her mother.All Men Want to Know is a haunting, lyrical international bestseller about mothers and daughters, about shame and sexuality, about existing between two cultures and belonging to neither. A phenomenon in France, this is a defining portrait of womanhood from one of Europe's greatest living writers. 'Blown away by the power and lyricism of All Men Want to Know. What a book. Read it' Niven Govinden, author of THIS BRUTAL HOUSE 'Magnificent... a captivating autobiographical novel' Elle 'A tour de force' Le Figaro'Haunting, spell-binding, luminous' Lire

How do you live in Algeria when you grow up speaking French, with a French mother? How do you live in France when you've spent your childhood in Algeria with an Algerian father? "Tomboy" is the story of a girl whose father calls her Brio, whose alter ego is Amine, and whose mother is a blue-eyed blond. But who is she? Born five years after Algerian independence in 1967, she navigates the cultural, emotional, and linguistic boundaries of identity living in a world that doesn't seem to recognize her. In this semi-autobiographical novel, the young French Algerian author Nina Bouraoui introduces us to a girl who feels that Algeria is the country of men. Her childhood years spent in Algeria lead her to explore the borderland between genders as she tries to find her balance between nations, races, and identities. With prose modelling the rhythm of the seasons and the sea, "Tomboy" enters the innermost reality of a life lived on the edge of several cultures.

How do you live in Algeria when you grow up speaking French, with a French mother? How do you live in France when you've spent your childhood in Algeria with an Algerian father? Tomboy is the story of a girl whose father calls her Brio, whose alter ego is Amine, and whose mother is a blue-eyed blond. But who is she? Born five years after Algerian independence in 1967, she navigates the cultural, emotional, and linguistic boundaries of identity living in a world that doesn't seem to recognize her. In this semiautobiographical novel, the young French Algerian author Nina Bouraoui introduces us to a girl who feels that Algeria is the country of men. Her childhood years spent in Algeria lead her to explore the borderland between genders as she tries to find her balance between nations, races, and identities. With prose modeling the rhythm of the seasons and the sea, Tomboy enters the innermost reality of a life lived on the edge of several cultures.

In Algeria, Mme Akli is a possessive mother in conflict with her own sexuality in a country that feels alien to her.

Hovedpersonen fra Algerie forteller om sine kjærlighetsforhold til kvinnelige partnere og om sin kamp for å forene en familie som er splittet på grunn av sin tilhørighet til to vidt forskjellige kulturer.

Nina Bouraoui brukar litteraturen til å utforske eksistensielle vilkår. Prosaen hennar vekslar ofte mellom bilde og refleksjon og tematiserer mellom anna begjær, sakn og identitet. I Kyssa våre er ein avskjed gir Nina Bouraoui ei rekke nære portrett av stader, kunstverk og menneske som har vore viktige i livet hennar, frå barndommen i Algerie til Paris i dag. Dei sjølvbiografiske fragmenta viser ein særprega og stilistisk bevisst forfattar. «Handa, Galleri Yvon-Lambert, Paris 2007 Den var av bronse, plassert på ein sokkel, det var stukke nåler inn i handleddet. Innskrifta var kjærleik. Det var snakk om den venstre handa. Handa til hjartet. Den som ikkje klemde den andre handa. Den som la seg over magen, panna, brystet. Handa som sjekka feberen. Handa som tørka tårene og delte ut kyssa. Det var ikkje handa som svor, men handa som lova. Det var nåler i handleddet fordi kjærleiken i eit kvart sinn aldri kan bli kvitt smerta.» Omsetjing frå fransk ved Margunn Vikingstad.

Alle mennesker har en naturgitt trang til å vite er fortellingen om min ungdoms netter, om dens vandringer, allianser og friksjoner. Det er fortellingen om min attrå som ble til en identitet og en kamp. Jeg var atten år. Jeg var en pil kastet mot måltavlen, som ingen kunne få til å endre retning. Den fransk-algeriske forfattaren Nina Bouraoui (f. 1967) regnes blant de mest fremstående franske samtidsforfatterne og nevnes stadig oftere som kandidat til Nobels litteraturpris.

Brutalt och poetiskt om en kvinnas vägran att passa in»Bouraoui är litteratur i absolut världsklass.« | Lyra Ekström-Lindbäck, DN»En klassiker i den franska litteraturen.« | Bo Bjelvehammar, Tidningen KulturenKorsande kyrkogårdens alléer och sektioner, nattetid utrustad med en lampa, syns en kvinna. Här och där stannar hon och ingående betraktar de patetiska monumenten, med sina förmultnade kroppar under. Mot människor som kommer och sörjer sina förlorade anhöriga om dagen är hon ironiskt överseende. Redan som tioåring fann hon sitt hem här på kyrkogården. Då försvor hon sig åt döden - som de dödas väkterska.Nina Bouraouis tidiga roman Intet liv liknar alltmer en klassiker i den franska litteraturen. Brutalt fysiskt, sällsamt poetiskt, om en kvinnas vägran att passa in på bekostnad av sitt eget inre. Hon säger nej till hela spelet omkring sig; till hem, skola, samhälle - till sist även nej till sin egen kropp.I svensk översättning av Jonas Wicktor och med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Jenny Högström.NINA BOURAOUI föddes i Rennes 1967 med fransk mor och algerisk far. Hon levde sina första fjorton år i Alger, därefter i Zu rich, Abu Dhabi och Paris. Hon debuterade 1991 med Förbjuden betraktelse [La voyeuse interdite], en roman som skildrar en muslimsk flickas uppror mot sin familj. Redan året efter följdes den upp med den absurdistisk-barocka romanen Intet liv [Poing mort].»En liten svart pärla i den franska samtidslitteraturens smyckeskrin. Får mig att associera till såväl Djuna Barnes som Kathy Acker.« | Amanda Svensson, Helsingborgs Dagblad»Bouraoui frammanar en stämning som är så suggestiv att man som läsare blir helt uppslukad. Språket är poetiskt, expressivt, fantasifullt och ibland helt överdådigt. Intet liv är en mycket speciell bok som bör läsas i ett andetag.« | Lyrans Noblesser

Kärlekens geografi skildrar relationen mellan en författare och en sexton år yngre man som i sitt konstnärskap inspirerats av hennes Dagbok. Det är en berättelse om besatthet, om att leva i nuet, om åtrå, om förväntan, om rädslan att bli övergiven, om vänskap och kärlek. Översättning: Maria Björkman Nina Bouraoui, född 1967 av en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland dagens unga författare i Frankrike. Förlaget har tidigare utgivit Pojkflickan (2004), Dockan Bella (2005), Mina onda tankar (2006), Innan männen (2008). "Oemotståndlig." Dagens Nyheter "Både personlig och allmängiltig, såväl klassisk som modernistisk, dröjer sig romanen kvar, kanske som en av Bouraouis allra främsta romaner även i framtiden." Smålandsposten

I Våra kyssar är avsked tecknar Nina Bouraoui en serie intima porträtt av platser och människor som spelat en avgörande roll i hennes liv, alltifrån barndomen i Algeriettill Paris idag. Översättning: Maria Björkman.Nina Bouraoui, född i Rennes 1967, dotter till en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland dagens unga författare i Frankrike. Förlaget har tidigare utgivit Pojkflickan (2004), Dockan Bella (2005), Mina onda tankar (2006), Innan männen (2008) och Kärlekens geografi (2010). För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot. "Det är också denna närvaro i nuet och denna livsbejakelse som gör det här verket till en så stark upplevelse även för läsaren att ta del av." Borås Tidning "Våra kyssar är avsked" är utan tvekan en av Bouraouis allra vackraste böcker, ett ljusskimmer som bara sköljer och sköljer genom sin läsare med sitt våldsamma och exakta språk. " Sydsvenskan. "Jag ser på de tunna ryggarna i bokhyllan och är glad att hon finns." SvD

»Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det.»Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen.Den fransk-algeriska för fattaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. "Bouraoui är, utan tvekan, en begåvad författare som alltid tål att läsas och vars berättelser det är svårt att inte handlöst förlora sig i. Med Ayla har hon skapat ännu en röst - som det vore en stor förlust att inte lyssna till." LitteraturMagazinet "Bouraoui undersöker nämligen existensen, och inget annat. Åtrå, sexualitet, identitet, förlust, skuld och drömmar är alla lika stora delar av det som kallas existensen. Och ja - allting får plats i en och samma romanfigur på 14 jordsnurr-packad till bristningsgränser av språk och visdom." Borås Tidning

»Jag blir Brio. Vara bäst på allt. Vara pojke med en ickas behag. Brio för hela Algeriet. Brio mot hela Frankrike. Brio mot min kropp som smärtar mig. Brio mot kvinnan som säger: Vilken söt liten flicka. Vad heter du då? Ahmed. Hennes förvåning. Mitt trots. Hennes osäkerhet. Min seger. Jag är en skam för hela världen. jag besudlar barndomen. Det är en pervers lek. Det är en barnlek. Det är ett perverst barn.» I Pojkflickan tar Nina Bouraoui läsaren med på en fascinerande upptäcksfärd i tre världar: den algeriska, den franska och hennes egen, inre värld.Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Jag älskar varenda mening.»Expressen»Det är starkt!»Kulturnytt, SR »Det mest spännande med Nina Bouraoui är att hon ständigt skjuter fram sina positioner. Med en osvikliga känsla för stil prövar hon nya genrer och lyckas var gång göra något ingen annan gjort före henne. Hennes position i det litterära Frankrike är förstås tung, och det finns ingenting som hindrar henne från att så småningom nå hela vägen upp till Nobelprisklassen.»Dagens Nyheter

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller... Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska...» I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot. »Hon skriver som i ett enda stycke, andfått, man kastar sig ut och måste simma till sista sidan i ett svep, gråtande av instängdhet, som om språket var ett galler. Nobelpriskandidat är Nina Bouraoui redan förstås.» Kulturnyheterna, SVT»Romanen är så psykologiskt inträngande att den ibland är nästintill outhärdlig att läsa. ... Nina Bouraoui har levt sig så djupt in i sexualiseringen av kvinnokroppen att det känns ungefär som när en tandläkarborr snuddar vid en nerv, och man rycker till av obehag på stolen. ... den är litteratur i absolut världsklass, och jag hoppas verkligen att många ska utsätta sig för obehaget i att läsa den.» Dagens Nyheter »Även om Standard är annorlunda jämfört med Nina Bouraouis tidigare verk får hon det på samma sätt som i dem att kännas som om hon skrivit allt i ett enda sammanhållet rus. Hon uppmanar läsaren att i samma rus ta del av den nutida mansrollens alla fällor och vad det är att vara människa: med Bruno visar hon upp människan i obarmhärtigt lysrörsljus, utan något förskönande instagramfilter. ... en ytterst träffsäker roman.» Svenska Dagbladet»Elegant vrider hon Brunos enskilda tillvaro till en allmän nivå genom att indirekt skildra ekonomiska aspekter av Brunos liv i storstaden, på landsbygden och hans individuella tillvaro. Porträttet av Bruno Kerjen är nämligen delvis en berättelse om vad som händer med en människa långt ner i samhällshierarkin vars värden helt och hållet har reducerats till ekonomi. Hennes författande är som vanligt lika briljant.» Östgöta Correspondenten»Det är mörk realism men väldigt poetiskt skrivet.» BTJ-häftet

»Man väljer inte att älska en flicka. Det är våldsamt. Det är instinkten. Det är huden som talar. Det är blodet som uttrycker sig. Jag har inte valt att älska Diane. Det är en fysisk lag. Det är en dragningskraft. Det är som Månen och Solen. Det är som stenen i vattnet. Det är som sommaren och snön. Det är naturhistorien. Det stannar kvar länge i kroppen. Det är oförglömligt. Det är ett rikt liv. Jag älskar Diane, jag är miljardär.»Med sina korta, starkt känsloladdade meningar beskriver Bouraoui inkännande den passionerade kärlekens våldsamhet, sällhet och vånda.Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Nina Bouraoui är den sortens författare som kan beskriva ens egna erfarenheter och upplevelser utan att man ens insett att man haft dem. Först när hon berättar känner jag igen mig. (...) Bouraouis prosa är som en underbar storm att bara svepas med av och längta tillbaka till när man själv spolats upp på en ny strand någon helt annanstans och fått nya bilder, nya ord, nya tankar. Det bara svindlar.»Borås Tidning»Om lycka är ännu en av Nina Bouraouis språkligt och psykologiskt lysande skildringar av en ung flickas sökande efter en hållbar identitet i en förvirrande omvärld. En omvärld som inte direkt fördömer hennes homosexualitet eftersom den ses som något som inte räknas, något som inte finns.»Göteborgs-Posten»Nina Bouraoui kan konsten att med korta, förtätade meningar och kapitel skriva fram en svindel också hos sin läsare. (...) När författaren här för första gången gläntar på dörren till den dolda, den så hårt förnekade kärleken mellan kvinnor skapar hon stor litteratur.»Aftonbladet»För mig är skildringen av barndomsvännen Marges och Maries såriga men starka vänskap, parallellt med Maries och Dianes på en gång våldsamma och återhållna förälskelse en av de starkare litterära skildringarna jag läst av tonårens kompisrelationer och passion mellan flickor.»Svenska Dagbladet»Fantastiskt ömsint och smärtsamt skildras hennes första kärlek, den som utlöser en inre jordbävning som till varje pris behöver döljas.»Sydsvenskan»Mästerligt utforskar Bouraoui de mellanmänskliga spänningsfält där identiteter uppstår. (...) I Bouraouis verk kan man alltid kan förvänta sig att få möta ett intensivt och insisterande språk. Så även här - Om lycka består av 123 korta kapitel, vars prosa har drag av dagbok, poplyrik och katalogdikt. Och genom sidorna slår ett hjärta med stora ögon, rastlöst och allvarligt. Det är en lycka att få lyssna till dess hårda slag.»Kulturnytt, SR»Man väljer inte att älska en flicka, skriver Bouraoui. 'Det är ingenting, homosexualitet. Det är ett påhittat ord. Det ligger i vars och ens natur. Det handlar om hud och möten.' Man väljer alltså inte vem man älskar. Det känns med ens fullkomligt sant. Lika lite väljer man att stiga ned i en annan författares prosa, men att dras mot de här djupen är härligt, som livet självt. Som läsare är jag gränslöst tacksam över att Bouraoui finns och lyckas fånga det åt mig.»Expressen

Det är en vanlig historia, allmängiltig. Efter åtta års kärlek lämnar Adrian A. för en annan kvinna: Strändernas skönhet är en röntgenbild av den separationen.Oberoende av ålder, kön och socialt ursprung är vi alla lika inför en stor kärlekssorg.Tårar förenar bättre än kyssar.Jag har skrivit Strändernas skönhet för alla de människor i världen som har blivit lämnade. För dem som förlorade tron när de förlorade sin lycka. För dem som tror att de inte kommer att kunna leva längre utan den andre och att de inte kommer att kunna älska mer. För att begripa varför en brytning gör att vi står så avväpnade. Och för att påminna om att kärleken alltid segrar. På så sätt är det en motståndsroman.Nina Bouraoui"Bouraouis styrka som författare är att hon inte skriver från utsidan. Hennes prosa är organisk, flytande, rinner snabbt och stötvis, pulserar som blod och andning, inifrån, ett virvlande flöde (...) 'Strändernas skönhet' är den tionde romanen av Nina Bouraoui som Maria Björkman översätter för Grate förlag och det är bara att applådera samtliga medarbetare."Dagens Nyheter"På den allra klaraste prosa skriver Bouraoui och gör det som många brister i, stannar kvar på stället, skyndar aldrig vidare, arbetar tills det inte finns något arbete kvar att göra. Skrivandet som ett hantverk, meningarna tycks ha kardats fram, och översättaren Maria Björkman har gjort en fantastisk insats."Svenska Dagbladet"Och språket i 'Strändernas skönhet' är lika oemotståndligt som alltid hos Bouraoui. (...) Hon har en litterär släkting i portugisiske Nobelpristagaren José Saramago; båda skriver ofta i oändligt långa meningar, ibland över flera sidor, med kommatecken där de flesta sätter punkt och börjar om - det blir hypnotisk ordkonst när det utförs av en mästare."Expressen"Den gripande 'Strändernas skönhet' är både personlig och universell och den drabbar läsaren i huvud, hjärta, kön."BTJ-häftet

"Jag kommer till dig för att jag har onda tankar. Min själ förtärs, jag är belägrad. Jag har någon inuti huvudet, någon som inte längre är jag eller som skulle kunna vara ett jag som jag länge har behärskat, länge kvävt. De onda tankarna riktar sig mot de människor som jag älskar eller åtrår, mot deras kroppar, jag tänker att det börjar så för mördare, det kommer över mig om natten, blir kvar till morgonen." Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefulla Pris Renaudot. "Detta är en prisbelönt roman i en enda syrerik inandning, jag önskar att jag själv hade skrivit den och att min mamma hade fått läsa den (...) Jag har svalt den här boken hel, den sjuder och lindrar bättre än treo."Expressen"Ofta är det djärvt skrivet. Språkligt sett är det en upplevelse."Dagens Nyheter"Det konkreta och det abstrakta går genom hela romanen hand i hand hos Nina Bouraoui. Det är skickligt, och det är också hennes förmåga att återge sinnenas berusning."Svenska Dagbladet"Bouraoui är lika stilsäker som i tidigare romaner, och slår stundtals till som en blixt i sina klara formuleringar."Helsingborgs Dagblad