Kirjahaku

I Nina Lekanders feministiska drömspel återuppstår ikonerna Simone de Beauvoir och Nina Simone i fin form för att ha picknick med Sartres älskarinna Simone Jollivet, Nina Björk och författaren själv, Nina Lekander. Vid de Beauvoirs och Sartres gemensamma grav, i ett gotiskt dunkel på Montparnassekyrkogården utspelar sig snart en halsbrytande rolig, kvick, fräck, och bildande dialog mellan feministerna, levande som döda.Samtalsämnena vindlar från Germaine Greers mensblod och Shulamith Firestones artificiella livmödrar via att finna balanspunkten mellan att vara kvinna och intellektuell till att vilja känna sig åtrådd trots att man vet att det egentligen är en fälla.Hur är det ställt med äktenskapet egentligen? Är det något mer än det som Betty Friedan kallade det behagliga koncentrationslägret?Och vad betyder att göra det personliga politiskt egentligen? Är det kontextuellt? Eller konceptuellt? Konstnärligt kanske?Nina Lekanders första dramatiska komedi har en allvarlig klangbotten. Hur lever man som en lär, och inte som en man lär?Beauvoir var nittonhundratalets viktigaste feminist och sa de viktigaste orden: Man föds inte till kvinna, man blir det. Men inte ens hon kunde undkomma det rosa täcket. En fruktansvärt rolig och samtidigt uppfordrande bok: läs, tänk, samtala. Var dig själv trogen. Lev! Nina Hemmingsson.

"När mamma var döende visste vi inte att hon var det", skriver Nina Lekander. Mamma Lena hade skickats runt i vårdapparaten efter att ha opererats för cancer, och när hon till sist kom in akut på Karolinska sjukhuset kom döden fort. "En hel människa är borta och vi står kvar." Moderns död utlöser en explosion av tankar och känslor hos Nina. Vem var Lena egentligen? Vad hade hon för drömmar och tankar? I sin strävan att förstå och återskapa sin mammas liv letar Nina efter brev och dagboksanteckningar från Lenas ungdomsår och börjar nysta i sin släkts historia. Hennes tankeväckande bok blir både till en berättelse om ett enskilt människoöde och till en skildring av kvinnors villkor de senaste decennierna. Autentiska och påhittade brev varvas med minnen, dialoger och personliga betraktelser över kärlekslängtan och sorgearbete; livmödrar och skilsmässor; barnafödande och begravningar. Mest om min mamma är en gripande och dråplig berättelse om att förlora en nära anhörig.

Lilla livet är en intim, personlig, intensiv och omskakande berättelse från ett område som aldrig beskrivits så här närgånget - den ofrivilliga barnlösheten.

Mun mot mun handlar om pojkar. Pojkar som sexobjekt, som äkta män, som motståndare, som fullständiga idioter och som de mest älskade. Alltså handlar denna bok om flickor. Flickor som pratar, älskar, bråkar, skrattar, gråter, förstår och inte begriper ett dugg. När kommer den där prinsen? Och vad har han med moderna kvinnor att göra? En gång i Stockholm träffar en flicka en pojke och de tänker att de känner igen varandra. Någonstans på vägen förvandlas kärlekens härlighet till förfärlighet. Mun mot mun är en kärlekshistoria, en diskussion och ett räddningsförsök.

Nina Lekanders förra bok, Hästar, män och andra djur (2012), var en självbiografisk skildring av övergångsålder och övergivenhet. Och en omprövning av synen på kroppen, sexualiteten och relationerna till väninnorna och, inte minst, djuren.Trosbekännelser är berättelsen om vad som hände sedan. Om mötet med den stora, kanske enda, stormande kärleken, passionen. Ett uppvaknande och upplevelsen av upphetsande, uppfyllande sex. Att byta land, byta språk, byta liv. Och hur detta understundom kommer i konflikt med allt det man bär med sig genom livet.I sammanlänkade essäistiska texter och nedslag blandar Nina Lekander teori med det djupt personliga, kunskap med erfarenhet. Det är skrivet med stor energi, stark närvaro, ilska, värme och humor.

Nina Lekander har skrivit en sorts essäroman som utgår från ämnena hästar, män och kvinnoliv efter 50-årsåldern. Hästen är barndomsdrömmen som går i uppfyllelse - att ha råd att skaffa en helt egen häst, lära sig sköta den, och framför allt uppfostra och dressera den enligt konstens alla regler.Men främst handlar det om hästens betydelse för människan. Och om forskning kring detta, vårt samspel med hästar och andra djur, och hur det griper in i allt möjligt. Till exempel synen på kön, ledarskap, hälsa, ekologi, filosofi. Männen är alla de som har kommit och gått. Fram till separationen från C som efter ett långt förhållande har träffat en betydligt yngre kvinna, och tillsammans med henne fått det barn som Nina och C aldrig fick.Kvinnoliv 50+ är ytterligare ett viktigt tema. Hur det är att vara kvinna i övergångsåldern, att ompröva sitt förhållande till sin kropp och till sin sexualitet. Och allt detta i skenet av en separation. Men också i förhållande till ett nytt sätt att leva och vad relationerna, till alla de bästa kvinnliga kamraterna (och djuren) betyder.Under de tre somrar som passerar vid bokens skrivande går Nina från ren ilska och hämndkänslor till en mer överseende attityd och kanske till och med förståelse för varför det blev som det blev. Sammanlänkade essäer som blandar kunskap med erfarenhet, teori med det personliga. Skrivet med stor energi, stark närvaro, ilska, värme och humor.

Nina Lekanders förra bok, Hästar, män och andra djur (2012), var en självbiografisk skildring av övergångsålder och övergivenhet. Och en omprövning av synen på kroppen, sexualiteten och relationerna till väninnorna och, inte minst, djuren.Trosbekännelser är berättelsen om vad som hände sedan. Om mötet med den stora, kanske enda, stormande kärleken, passionen. Ett uppvaknande och upplevelsen av upphetsande, uppfyllande sex. Att byta land, byta språk, byta liv. Och hur detta understundom kommer i konflikt med allt det man bär med sig genom livet.I sammanlänkade essäistiska texter och nedslag blandar Nina Lekander teori med det djupt personliga, kunskap med erfarenhet. Det är skrivet med stor energi, stark närvaro, ilska, värme och humor.