Kirjahaku

Kirjailija, ajattelija, filosofian tohtori ja psykoanalyytikko Norberto R. Keppe käsittelee suhdettamme teologisiin kysymyksiin, jumaluuteen, hyvyyteen, kauneuteen ja totuuteen suorasukaisesti, syvällisesti ja kirkkaasti. Jumalan valtakunta -Kirjani tavoitteena on antaa lukijalle tietoisuutta ihmiskunnan viimeisen ja lopullisen vaiheen tulemisesta. Olen päässyt tähän Trilogiaksi nimittämäni tieteen ansioista. Sen peruselementit ovat estetiikka, järki ja erityisesti kirkastunut havainto. Voimme havaita, että sivilisaatio on astumassa universaaliin aikakauteen, johon jo antiikin kirjoittajat ovat viitanneet. Haluan osoittaa kaikille, että kysymys on tulevasta maailmasta, joka jo on ollut olemassa ja josta on säilynyt jäänteinä antiikin Kreikan ja Egyptin monumentit ja erityisesti meidän sisimmässämme oleva kaipuu onnellisuuteen ja oikeudenmukaisuuteen. Monet idealistit ovat tunteneet sydämessään universaalin maailman tuulen henkäyksen. Tämä maailma on mahdollinen ja se on tulossa." N.K. "Norberto Keppe on epäilemättä yksi aikamme merkittävimpiä vaihtoehtoisia ajattelijoita" (CNRS - Centre National de la Recherche Scientifique, Paris - Ranskan kansallinen tutkimuskeskus, Pariisi)

Norberto R. Keppe : “ Olen kirjoittanut tämän kirjan tarkoituksenani analysoida sitä, miksi hengellisyys on asetettu toisarvoiseen asemaan ihmisen elämässä. Muodostettuani Trilogisen tieteen (teologia , filosofia , tiede) olen huomannut analyysin avulla, että ihminen on alentanut tasoaan ja että ihmisen on pikimmiten palattava normaalille tasolleen, jossa psyykkisellä elämällä on valta-asema.”

Boken beskriver hur ursprunget till mänskliga och sociala problem ligger i vårt felaktiga bruk av viljan och brist på etik. Genom balans mellan förnuft och känsla kan vi frigöra oss från denna destruktiva vilja och uppnå stor personlig och social framgång. Författaren beskriver hur största uppmärksamhet bör ges åt etiken och en strävan och kamp för det som är rättvist och sant. Även utgiven på italienska, franska och finska.

Citat ur boken: "Om du inte ändrar ditt beteende kommer du att vara för resten av livet det du varit fram till idag. Uppförandet danar nämligen varat - om personen inte förändrar det, kommer han alltid att förbli det han är just nu. Handlandet är varat; jag menar att människan är identisk med sin handling. Om handlingen är kärleksfull och förnuftig är det ett tecken på att individen är sund - men om den är avundsjuk och oförnuftig tyder det på att han är sjuk."

På omslaget ser vi Rafaels kända målning Skolan i Athen, (1509-1510, Vatikanen), med antikens grekiske filosofer Platon och Aristoteles i mitten. Platon pekar uppåt och antyder en förandligad filosofi, medan Aristoteles gör en gest nedåt och visar större intresse för det jordiska livet. Platon skildrar människan som härstammande från och en dag återvändande till stjärnorna, medan Aristoteles försänker henne till en jordisk nivå. Jag visar här människans två grundläggande aspekter: den mogna, vuxna och balanserade; och den barnsliga, sinnliga och sjuka. I min bok O Homem Universal (Den universella människan) skrev jag: ?Mänskligheten måste ofördröjligen gå tillbaka till Platon, som är den sanna källan till all lärdom, för att återkomma till tänkandets rätta väg. Alltsedan denne storartade filosof byttes ut mot sin lärjunge Aristoteles har människan avlägsnat sig allt mer från sina största gåvor, som kommer från den ofantliga rikedom som härrör från ett korrekt inre, från de universella begreppen?.

I boken riktas skarp kritik mot de rådande socioekonomiska strukturerna och spekulationsekonomin med dess globala konsekvenser. Det görs utifrån ett socioekonomiskt, mänskligt och andligt perspektiv. En ekonomi kan kallas framgångsrik först när den främjar mänskliga värden. Författaren drar upp riktlinjerna för en etiskt grundad struktur för arbete och kapital.

Är neurosens orsak detsamma som problem med libido (Freud), en fråga om avund (M. Klein), mindervärdeskomplex (Adler) eller brist på ansvar (Frankl)? Norberto Keppe sätter teomanin storhetsvansinnet som det centrala i denna fråga, genom vilken människan föredrar att vara en ny Gud och leva i en verklighet skapad av henne själv en fantasi. Det bästa sättet att arbeta med denna attityd är att använda den dialektiska metoden. Men inte den platonska, hegelianska eller kantska, som försökte arbeta med det som inte existerar (jaet och nejet, hälsan och sjukdomen), utan den sokratiska (maieutik) eller kristna dialektiken (de saktmodiga skall besitta jorden), som författaren anser vara den enda vägen att nå sanningen. Slutresultatet skulle vara ett förenande av det som vi åtskilt i vårt psykiska inre beroende på att vi ser fantasin som grundläggande i vår existens. Genom medvetandegörelse (accepterande av medvetenhet) återerövrar vi den inre frid som vi en gång förlorade. En betydelsefull faktor hos Norberto Keppe är att psykoterapi är ett universellt sätt att återföra individen till den verklighet som hon en gång övergav. Det finns nämligen inte den ena eller andra metoden, utan verklig terapi eller anti-terapi.

?