Smuts kan låta som ett trivialt ämne. Men i själva verket är det i högsta grad relevant. I Smuts – en bok om världen, vårt hem bemödar sig Olli Lagerspetz om att grundligt kartlägga allt som rör fenomenet smuts: inga stenar lämnas ovända, inga dammiga hörn förblir ostädade, även om boken bitvis är ett uppfriskande försvarstal till den så ofta missförstådda smutsen. Den utgör i allra högsta grad ny forskning och griper in i så uråldriga frågor som vad ett föremål faktiskt är, samtidigt som innehållet gjorts pedagogiskt lättfattligt och tillgängligt. Bokens framställning är ofta oväntad och överraskande, som när alkemisternas strävan efter förädlande av metaller kopplas till den tidiga kristendomens lära om mänsklighetens kontinuerliga förfall. Författaren visar hur ett antropologiskt förhållningssätt med utgångspunkt från renlighetsläror blottar samhällets världssyn och pekar på hur smutsen ger upphov till system. Vi får följa filosofins, litteraturens och vetenskapens skiftande syn på orenhet och smuts, där abstrakta teorier blandas med konkreta företeelser i vardagen. Rituell besudling, det poststrukturalistiskt abjekta, objektens teleologi, psykoanalysens gränsland – allt detta och mycket mer behandlas med lika delar lärdom och nyansrikedom, uppblandat med intellektuella fyndigheter och jordnära iakttagelser. Smuts binder samman och förklarar svåra och komplexa spörsmål utan att vika en tum från den inslagna vägen: att klargöra orenhetens natur och lösa smutsighetens problem. ”Smutsforskningen är faktiskt lika gammal som den västerländska vetenskapen själv. Här som överallt måste en historisk framställning välja och vraka i sitt material. Urvalsprincipen för följande nedslag i smutsens teori är att de representerar lösningsförsök som ännu är aktuella. De får strängar att vibrera hos oss, nu liksom då det begav sig. Att de är relevanta beror också på att de i viss mån bildar en enhetlig utvecklingslinje, en tradition vars direkta arvtagare den moderna smutsforskningen blivit. Det vi kan säga om dem kommer alltså att ha direkt relevans för vad vi idag bör säga om smutsen. Smutsens problem har en så genomgripande närvaro i filosofins utveckling att detta kapitel som ska teckna dess historia i själva verket blir en historik över den västerländska filosofin sub specie sordis. Jag avslutar beskrivningen vid nittonhundratalet, en period som i sin helhet får bli ’nuläget’ och behandlas i de omedelbart följande kapitlen.”
