Kirjahaku

Born in the 1920s to bohemian parents, Paula Fox was left at birth in a Manhattan orphanage. Rescued by her grandmother and cared for by a poor minister, her parents began to re-surface, their self-absorbed, toxic "care" a blight on Paula's life.

Otto and Sophie Bentwood live childless in a renovated Brooklyn brownstone. After Sophie is bitten on the hand while trying to feed a neighbourhood cat, a series of small, ominous disasters begin to plague their lives, revealing the fractures in a marriage wrenching itself apart.

A classic American novel from the author of 'Borrowed Finery'.

Pointillist in detail, lapidary in method and brutal in effect...an eloquent, disturbing memoir." --Michiko Kakutani, The New York TimesBorn in the 1920s to nomadic, bohemian parents, Paula Fox is left at birth in a Manhattan orphanage, then cared for by a poor yet cultivated minister in upstate New York. Her parents, however, soon resurface. Her handsome father is a hard-drinking screenwriter who is, for young Paula, "part ally, part betrayer." Her mother is given to icy bursts of temper that punctuate a deep indifference. Never sharing more than a few moments with his daughter, Fox's father allows her to be shuttled from New York City, where she lives with her passive Spanish grandmother, to Cuba, where she roams freely on a relative's sugarcane plantation, to California, where she finds herself cast upon Hollywood's seedy margins. The thread binding these wanderings is the "borrowed finery" of the title of this astonishing memoir of one writer's unusual beginnings, which was instantly recognized as a modern classic.

On the eve of their trip to Africa, Laura Maldonada Clapper and her husband, Desmond, sit in a New York City hotel room, drinking scotch-and-sodas and awaiting the arrival of three friends: Clara Hansen, Laura's timid, brow-beaten daughter from a previous marriage; Carlos, Laura's flamboyant and charming brother; and Peter Rice, a melancholy editor whom Laura hasn't seen for over a year. But what begins as a bon voyage party soon parlays into a bitter, claustrophobic clash of family resentment. From the hotel room to the tony restaurant to which the five embark, Laura presides over the escalating innuendo and hostility with imperial cruelty, for she is hiding the knowledge that her mother, the family matriarch, has died of a heart attack that morning. A novel as intense as it is unerringly observed, The Widow's Children is another revelation of the storyteller's art from the incomparable Paula Fox.

Poor George gives us George Mecklin, a restless, soft-spoken teacher at a private school in Manhattan. Depressed by his life of vague moral purpose, George discovers a local adolescent named Ernest breaking into his house. Rather than hand the boy over to the police, as his nagging wife insists, George instead decides to tutor him. His life consequently implodes. Filled with vividly acid portrayals of American life in the 1960s, prescient explorations of suburban anomie, and a riotously disturbing cast of supporting characters, Poor George is a classic American novel further reminder of Paula Fox s astonishing literary gifts. "

Luisa de la Cueva was born on the Caribbean island of Malagita, of a plantation owner's son and a native woman, a servant in the kitchen. Her years on Malagita were sweet with the beauty of bamboo, banana, and mango trees with flocks of silver-feathered guinea hens underneath, the magic of a victrola, and the caramel flan that Mama sneaked home from the plantation kitchen. Luisa's father, fearing revolution, takes his family to New York. In the barrio his once-powerful name means nothing, and the family establishes itself in a basement tenement. For Luisa, Malagita becomes a dream. Luisa does not dream of going to college, as her friend Ellen does, or of winning the lottery, as her father does. She takes a job as a servant and, paradoxically, grows more independent. She marries and later raises a son alone. She works as a servant all her life. A Servant's Tale is the story of a life that is simple on the surface but full of depth and richness as we come to know it, a story told with consummate grace and compassion by Paula Fox.

Defending herself with despairing stubbornness against personal catastrophe, she is able to save her life and escape. "Enormously touching and wholly believable."--Washington Post Book World

In 1941, twenty-three-year-old Helen Bynum leaves home for the first time and sets out from rural New York to find her Aunt Lulu, an aging actress in New Orleans. There she finds a life of passion and adventure, possibilities and choices. Falling in with a bohemian group of intellectuals, she discovers romance and sex, friendship and risk, her world mirrored by the steamy mystery of the French Quarter.

A Single Shot Ned fired the forbidden rifle just once, at a flickering shadow in the autumn moonlight. But someone -- a face, fleetingly seen staring at him from an attic window -- was watching. And when a one-eyed cat turns up at an elderly neighbor's woodshed, Ned is caught in a web of guilt, fear, and shame that he cannot escape -- until another moonlit night, come spring, brings redemption and surprising revelations.

In this iconic, wrenching Newbery Medal winning book, a young Louisiana boy faces the horrors of slavery when he is kidnapped and forced to work on a slave ship. Thirteen-year-old Jessie Bollier earns a few pennies playing his fife on the docks of New Orleans. One night, on his way home, a canvas is thrown over his head and he's knocked unconscious. When he wakes up, Jessie finds himself aboard a slave ship, bound for Africa. There, the Moonlight picks up ninety-eight black prisoners, and the men, women, and children, chained hand and foot, are methodically crammed into the ship's hold. Jessie's job is to provide music for the slaves to dance to on the ship's deck--not for amusement but for exercise, as a way to keep their muscles strong and their bodies profitable. Over the course of the long voyage, Jessie grows more and more sickened by the greed of the sailors and the cruelty with which the slaves are treated. But it's one final horror, when the Moonlight nears her destination, that will change Jessie forever. Set during the middle of the nineteenth century, when the illegal slave trade was at its height, The Slave Dancer not only tells a vivid and shocking story of adventure and survival but depicts the brutality of slavery with unflinching historical accuracy.

In this iconic, wrenching Newbery Medal winning book, a young Louisiana boy faces the horrors of slavery when he is kidnapped and forced to work on a slave ship. Thirteen-year-old Jessie Bollier earns a few pennies playing his fife on the docks of New Orleans. One night, on his way home, a canvas is thrown over his head and he's knocked unconscious. When he wakes up, Jessie finds himself aboard a slave ship, bound for Africa. There, the Moonlight picks up ninety-eight black prisoners, and the men, women, and children, chained hand and foot, are methodically crammed into the ship's hold. Jessie's job is to provide music for the slaves to dance to on the ship's deck--not for amusement but for exercise, as a way to keep their muscles strong and their bodies profitable. Over the course of the long voyage, Jessie grows more and more sickened by the greed of the sailors and the cruelty with which the slaves are treated. But it's one final horror, when the Moonlight nears her destination, that will change Jessie forever. Set during the middle of the nineteenth century, when the illegal slave trade was at its height, The Slave Dancer not only tells a vivid and shocking story of adventure and survival but depicts the brutality of slavery with unflinching historical accuracy.

Vsjo nachalos s bezdomnogo kota. Sofi Bentvud zakhotela ugostit ego molokom, podelitsja s neschastnym tolikoj svoego blagopoluchija, stol nedosjagaemogo dlja mnogikh ejo sosedej po Bruklinu. A kot ukusil ejo za ruku. I chereda zaurjadnykh, no pritom zloveschikh sobytij nachinaet terzat suprugov Bentvudov. Ozhidanie analizov na beshenstvo stanovitsja nastojaschej mukoj i ispytaniem dlja vsekh: dlja samoj Sofi, ejo muzha, ikh druzej. Obnazhajutsja vse razlomy i bezdny "obraztsovogo" braka Bentvudov, problemy v otnoshenijakh Sofi s mirom i s samoj soboj. Roman pogruzhaet chitatelja v trevozhnuju atmosferu psikhologicheskikh filmov Bergmana i trillerov Khichkoka i derzhit v neverojatnom naprjazhenii do samogo kontsa. Vpervye opublikovannye v 1970 godu i poluchivshie shirokoe priznanie "Otchajannye kharaktery" po pravu schitajutsja vershinoj amerikanskogo realizma.Perevodchik: Makarova Evgenija

I 1941 forlét den 23 år gamle Helen Bynum heimen på landsbygda i delstaten New York for første gong. Ho har fått i oppdrag å hente heim tante Lulu, ei aldrande og fordrukken skodespelarinne i New Orleans. Ei ny verd opnar seg, eit liv fullt av lidenskap, eventyr, sex og kjærleik. Ho blir ein del av ein bohemsk, intellektuell vennegjeng i The French Quarter, og for første gong kjenner ho seg fri til å utforske kva som er mogleg i sitt eige liv. Andre verdskrigen og undertrykkinga av farga og homofile ligg som eit ubehageleg slør over forteljinga. I eit kapittel lagt seinare i tid, innser Helen at livet og omstenda var annleis enn ho kunne førestille seg. «Guden for mareritt» er ein roman frå New Orleans om vennskap, kjærleik, fordommar og svik.

Om brestene i samfunnet - og ekteskapet. «Desperate personar», opphavleg gitt ut i 1970, er amerikansk romankunst pa. sitt beste. Det er historia om Otto og Sophie Bentwood, som bur i eit renovert rekkjehus i Brooklyn. I hylla har dei Goethes samla verk, dei har fa.tt installert eit kjøkken i rustfritt sta.l, og Mercedesen sta.r parkert ved fortauet utanfor. Etter at Sophie blir biten i handa mens ho prøver a. mate den utsvoltne nabolagskatten, begynner ei rekkje sma. og illevarslande ulykker a. heimsøkje livet deira. I eit rikt og detaljert spra.k blir det gradvis avslørt kva for svakheiter og brestar som finst i eit ekteskap - og eit samfunn - som er i ferd med a. falle fra. einannan. «Desperate personar» er ein roman fra. Brooklyn, omsett av Tove Bakke.

Kort tid etter Paula Fox blei fødd i 1923, leverte foreldra ho på ein barneheim på Manhattan. Ho blei redda av bestemor si, og deretter levert frå hand til hand, frå New York til Cuba til California, og dei stadige møta med vennlege framande blei innimellom avbrotne av gjensyn med foreldra som ville låne ho for ei stund. I dette rørande portrettet heilt utanom det vanlege, om eit liv i tilfeldig flyt, har Paula Fox gitt oss eit sjeldan innblikk i kor mykje - og kor lite - eit barn treng for å overleve. Lånt stas er ein fantastisk minneroman om ein forfattars høgst uvanlege start på livet, og som raskt er blitt ein klassikar hos både lesarane og kritikarane. Boka er omsett av Tove Bakke, som også har omsett Paula Fox' Desperate personar til norsk.

"Hennes meningar är små underverk av förtätning och exakthet, var och en är en roman i sin egen rätt."Jonathan Franzen"En verklig milstolpe inom efterkrigsrealismen ... Ett prosaverk som levt kvar med oförminskad styrka, så klart och förfinat att det snarare verkat snidat är skrivet."David Foster WallaceSophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.Paula Fox (född 1923) är en av efterkrigstidens främsta amerikanska författare. Hon gav ut ett halvdussin romaner från sent sextiotal fram till åttiotalet, men fick aldrig något riktigt publikt genombrott trots översvallande kritik. David Foster Wallace och Jonathan Franzen engagerade sig i hennes författarskap på nittiotalet, och det har nu fått en senkommen renässans. Förtvivlade människor räknas numera som en av de verkliga klassikerna i modern amerikansk litteratur."Ett svindlande bra kammarspel ... imponerar stort ... Fox skriver med precisionen hos en neurokirurg. Varje mening är uppmärksam, maximalt effektiv och sätter igång tolkningsspiraler som sprider sig vidare genom romanen ... Det intressanta med Förtvivlade människor är inte att den skildrar borgerskapets spleen och den övre medelklassens självupplevda brist på mening, det har gjorts många gånger förut. Vad som imponerar är hur den med mycket små medel lyckas sätta existentiella frågor i svang ... Det är först när man kommit riktigt nära som man ser att alltihop är ett skådespel. Vrider man huvudet kommer verkligheten rusande. Och likt Otto, som inte förstår varför hans barndomsvän och arbetspartner har lämnat honom och firman, står man handfallen: "Jag kunde inte fatta att han avskydde mig så mycket. Sedan skrek han att inget förtryck någonsin varit så svårt att bekämpa som medelklassens förtryck eftersom det har tusen olika ansikten, till och med revolutionens ansikte, och att det har en omättlig mage som till och med kan livnära sig på det gift som dess fiender lägger ut för att frigöra det. " I de stunderna är Förtvivlade människor svindlande bra ... håller för flera omläsningar. Det är det ganska få romaner som gör." Anna Hallberg, Dagens Nyheter"Sällan har jag sträckläst en roman så glupande, som samtidigt är så exakt. Förtvivlade människor är dialogisk, även om orden de yttrar inte längre betyder något, är urvattnade sin mening. Sällan har jag läst en så finkalibrerad bok, jag tänker på Lena Anderssons Utan personligt ansvar så ensidigt i huvudet på en enda, Ester, här rör sig misstämningen, ensamheten, felsluten, rädslan som en finkornigt damm mellan alla karaktärerna. Paula Fox förmår skildra konsekvenserna av ett enda kattbett och låta ett helt samhällsskikt bryta samman ... Som sagt, sällan har jag sträckläst en roman med samma iver, att skildra uttråkade människor så det inte blir tråkigt är en stor konst." Katarina Wikars, SR Kulturnytt"Förtvivlade människor är ett mästerverk ... Paula Fox bara iakttar och registrerar med kristallklara meningar. Hennes röntgenblick tränger rätt in i själen på medelklassen." Andreas Nordström, Dalarnas tidning"En perfekt studie i äktenskaplig kyla och det bekväma livets obehag." Fokus"Det lågmälda språket övertygar i denna diskreta juvel till roman ... Språket är alltså starkt realistiskt, och kan med sin pendling mellan trivsel och obehag erinra om Raymond Carver, vars noveller är bra på att fånga en liknande stämning, inte minst i den äktenskapliga samvaron ... Sammantaget är det här det slags bok som är oansenlig medan du läser den, där det storartade kommer till dig efteråt, med ett oförglömligt intryck. Det är ett skickligt sätt att berätta, där det är som att Fox infiltrerar sin historia och ger den en tyngd som den inte tillåts ha i sin explicita form. Då hade den tyngts ned av sitt innehåll - som det är nu räcker det med antydningarna och de dunkla ställena, där du som läsare får aktivera din slutledningsförmåga för att se de mönster som avtecknar sig." Björn Kohlström, Värnamo Nyheter "Så, vad är det då som gör Förtvivlade människor så bra? Ett medelklassigt medelålders par som hatar varandra låter ju inte så muntert. Jag skulle säga att det först och främst handlar om prosan (fint översatt av Eva Johansson, måste tilläggas) och de stämningar som Fox lyckas frammana genom densamma. Den är koncentrerad och noga utmejslad, helt renons på transportsträckor. De poetiska miljöskildringarna, de exakta iakttagelserna, ibland kryddade med besk humor, gör mig, trots det tunga ämnet, till en lycklig läsare. Boken är bara på 180 sidor, men bör, precis som Alice Munros noveller, läsas långsamt för att inte gå miste om alla detaljer, skiftningar och, framför allt, för att låta alla frågor som texten väcker sjunka in ... Det kanske låter konstigt att Förtvivlade människor ändå är en bladvändare, men så är det." Oline Stig, Sydsvenskan"Sophies vätskande sår är symbolen för den infektion som drabbat deras välordnade liv: något mörkt, kaotiskt och illvilligt äter sig in i tillvarons kropp. Paula Fox roman är motsatsen till smarrig och hemtrevlig. Men tack vare Jonathan Franzen - som återupptäckt Förtvivlade människor - får denna obehagliga sjuttiotalsklassiker ett välförtjänt nytt liv." Jenny Lindh, M-magasin"... en förtätad bild av välfärdsmedborgarens existentiella kriser mellan materiell trygghet och andlig brist ... den privata tillvaron genomsyras av ett slags inre domning och stumhet inför någon skenbart annalkande katastrof av än värre slag ... På ytan händer inte mycket, men med psykologisk skärpa och förtätade observationer av gestalternas repliker, åtbörder och blickar blir Fox lågmälda och subtilt oroande berättelse en drabbande erinran om sprickorna i muren och det oroliga mullret där bakom."Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet"De träder fram som i högsta grad levande människor, inte alltid lätta att förstå, men desto mer intressanta ... Det här är en roman man gärna läser långsamt och gärna läser om. Texten är oerhört förtätad, samtidigt lätt och luftig. Allt ryms på under två hundra sidor ... Kort sagt: en klassiker är (pånytt)född." Daniel Erlandsson, Corren"Paula Fox lika eleganta som smärtsamma roman fick inget större genombrott då den kom. Men hennes samtida iakttagelser är träffsäkra - då som nu, då den kommer i fin svensk översättning ... Paula Fox skriver om denna inre och yttre dramatik på avskalad prosa, med svalt temperament och med en förbluffande precision och lyhördhet för mänskligt beteende. Förtvivlade människor är, precis som John Williams Stoner, väl förtjänt av sin senkomna blomstringstid. Therese Eriksson, Svenska Dagbladet"Boken är kort, men man får ångest över hur laddat varenda stycke är. Parets främlingskap inför varandra och sig själva och position i ett samhälle stadd i stark förändring skildras med minsta möjliga medel, men river upp största möjliga sår ... Boken kom ut 1970, men har först på senare tid mycket tack vare moderna författare som Jonathan Franzens totala engagemang och lovordande (Hon är överlägsen Updike, Roth och Bellow) rankats som en amerikansk klassiker. Och det med rätta. Sällan har jag läst så noggrant. Man vill helt enkelt inte missa en skiftning i texten, så oerhört exakt är Förtvivlade människor. Att läsa Förtvivlade människor är att bevittna en kantring av tillvaron som inte går att häva ... Och det med rätta. Sällan har jag läst så noggrant. Man vill helt enkelt inte missa en skiftning i texten, så oerhört exakt är Förtvivlade människor."Jonas Kihlander, Upsala Nya tidningEn verklig milstolpe inom efterkrigsrealismen ... Ett prosaverk som levt kvar med oförminskad styrka, så klart och förfinat att det snarare verkat snidat är skrivet.David Foster Wallace