Kirjahaku

Tändstickor är Peder Alexis Olssons debutbok. Till skillnad från likström som flödar kontinuerligt utan variation och utan att producera någon induktionseffekt, vänder växelström riktning flera gånger i sekunden. Energin uppstår med hjälp av magnetiska poler där laddningen får strömmen att växla. Tändstickor ansluter till denna tradition av energiöverföringssystem som visat sig överlägsen linjära modeller vad gäller effektivitet och flexibilitet. De möjliga kroppar och subjekt som trots allt rörde sig i dikterna skiktades, förtunnades och spreds ut genom många möjliga uppenbarelseformer. Det var denna skiktning som till slut skapade det rum, det tänkande och de många perspektiv som fanns här. Tändstickor bortser från huruvida linjära system genom konvention och infrastruktur dominerar distributionskanaler och leveranskedjor. Systemen befinner sig ännu under utveckling. Genom ett intrikat schema av högspänningsledningar vilka aldrig får korsas - och som binder samman textblock på olika sidor - produceras, även om det kan tyckas riskfyllt, diktens energi. Mätare kommer efter hand att anpassas. Redan i inledningen av Tändstickor börjar ett antal begrepp överta varandras positioner. Förskjutningen är systemets konstant. Byggnaden är ett bokförlag. / Bokförlaget är en film. / Filmen är proviant. / Provianten är ett avstånd. / Avståndet är ett emblem. / Emblemet är ett begravningståg. / Begravningståget är en nyckel. / Nyckeln är en grävskopa. / Grävskopan är en juxtaposition. / Juxtapositionen är tändstickor instuckna i låsens tomma händer. Induktionseffekten är latent. Diktens enheter verkar stötvis, sätter igång varandra elektromagnetiskt. Sats för sats, bild för bild. Stycken länkas samman i ett komplext kopplingsschema där spänning och flöde varierar genom motstånd och avbrott. Elektroteknikens begrepp uppfattas här bokstavligt och inte metaforiskt. Terminologin bekräftar på detta sätt poesins status som energisystem. Ett material blossar upp i den hastiga kontakten med ett annat. En intensiv omvandling av ett bränsles kemiska energi till ljus och värme i en flamma: oxidationen då ett bränsle förenas med syre till energifattigare kemiska föreningar för att producera heta rökgaser, glödande partiklar och strålning. Tändstickor sätter eld på det dokument som ligger till grund för Tändstickor. Dikten är indicium. Diktens à priori har gått upp i rök. Den lilla poesiapparaten imploderar och avger. Efterord av Martin Högström

Efterkrigsmusik, som är Peder Alexis Olssons andra bok på OEI editör, är en poesibok som försöker göra reda i, göra textuellt våld på och tillåter sig att påverkas av de amerikanska krigen i Afghanistan och Irak, samt av (metaforen) ”kriget mot terrorismen” och de upphävanden av mänskliga rättigheter (med bl.a. tortyr) som människor i de ockuperade länderna (och på andra platser) utsätts för efter 11 september 2001. Efterkrigsmusik gör detta genom att undersöka musik som kommunikation och synligt och osynligt våld. En bärande tanke i boken är att ljudet av den amerikanska krigföringen i de ockuperade länderna fungerar som ett slags musik, en ljudande ready-made som hela världen tvingas lyssna till. Musikens materiella och fysiska effekter på människor (genom t.ex. beskjutning eller geopolitisk destabilisering) och dess förmåga att sätta kroppar i frivillig eller ofrivillig rörelse. Den amerikanska kompositören Morton Feldmans idé och arbeten med grafiska partitur, vilka består av rutnät vari siffror som anger antalet toner har placerats (t.ex. "Intersections", "Projections" och "Ixion"), fungerar även som en form av ”matris” som läggs över det som texten behandlar, turnerar och vrider på: USA, Afghanistan, Irak, Sverige, musik, krig, språk, ekonomi, politik, tid, mjukvara, mönster, övervakning, nationalitet, juridik, drönare, nedladdning m.m. Efterkrigsmusik genljuder av USA:s användande av musik under tortyrsituationer (på t.ex. Guantánamo-basen), s.k. no-touch torture techniques, eftersom musik inte ger några synliga skador på kroppen (förutom som ljudstycke i överförd bemärkelse i boken). Det finns bl.a. en ”Torture Playlist” som de amerikanska soldaterna använde sig av – och som läcktes på nätet – vilken innehåller allt från reklam- och barnprogramsjinglar till rock- och hiphopmusik. Efterkrigsmusik består av två avdelningar där den första är ett slags kompakt prosa som förskjuts till poesi, medan den andra är en poesi som expanderar och tätnar till prosa i ett försök att simulerar ljudvågor. Dessa ljud- eller textvågor växer och klingar av i en dubbel rörelse in mot ett ingenting – mot tystnad – i mitten av boken, mellan de två avdelningarna, som försöker nå och distordera varandra, likt två fiender.