Kirjahaku

PrologNågra ord och tankar vid livets utmarker. Därkorparna ropar, och rödhaken sjunger gryningenssång.Där eken står i knotighetens drömmar och minns. Fångarsolens ljus och låter skuggorna falla likt regnets vemodunder mörkrets moln.Där månen ler under stjärnorna. Där skymning mötergryning i samma rum, och ljusets ögon lyser upp och talarsamma språk.Där livet finns en liten stund.

Små ögon blickar ut. Möter vinden - känner dofterna - hör bruset - hör lärkornas ständiga sång. Nakna fötter skyndar över stranden, lätta som fjärilsvingar - löper sorglöst, aningslöst. En vandring i tankar och i minnen - i vinden, mot havet , mot ljuset, mot livet. En vandring på stickande tång i barfotaland ... Eftermiddagsbrisen skjuter fart - gör vågorna stora, farliga, tills de bryts sönder i det grunda vattnet. Havet blir kallt. Först i aftonen ges stillsamhetens ro ...