Kirjahaku

Eva-Lena arbetar som lärare. Visst, det är slitsamt, hektiskt, jisses, ja, stressigt. Men det är också vad hon alltid velat göra? Inte sant? Slava på en kommunal skola ...? Det är fredag och Eva-Lena har lite arbete att ta igen. Visst kan man tänka sig att jobba över en fredagkväll om man har drömjobbet? Men något oväntat händer. Eva-Lena råkar låsa in sig själv i kopieringsrummet. Inledningsvis känns det hela lustigt, men sakta men säkert börjar det gå upp för henne: Herregud, jag kanske blir kvar här hela helgen! Det är lika bra att bli bästa kompis med sig själv ... Solja Krapu-Kallio har skrivit en rolig och träffsäker bok om människan i det moderna samhället, och om hur vi hittar oss själva i de mesta underliga sammanhang.

En konflikt som legat orörd en hel livstid blossar under några gnagande timmar upp när systrarna Vera och Lovisa återförenas. Två systrar som har levt parallella liv långt från varandra. Och ju närmare stormen Daisy kommer desto mer växer irritationen mellan dem. De ska ju vara vuxna nu. Ändå är det så lätt att glida in i de gamla rollerna och fastna i oförrätter från förr. Vem fick offra sina drömmar? Och vem blev mest älskad av föräldrarna? Vera ärstorasystern som tar tag i allt - och blir bitter på köpet. Lovisa är den konstnärliga lillasystern som ser det bästa i allt som händer. Allt kulminerar när systrarna beger sig till sin pappas vattenskadade ålderdomshem för att ta honom till Kalmar, men så går larmet och de måste ta sig an katastrofen. Tillsammans. Stormen är bara början - 2014 händer det som inte kunde hända: ett svenskt kärnkraftverk får en härdsmälta och radioaktivt avfall blåser in över Småland. Efter stormen är ett unikt projekt där tre författare skrivit varsin kortroman om samma katastrof. Se www.efterstormen.se för gratis kortnoveller, filmer med mera. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har varit ett stöd i arbetet med boken.

Jag skriver till er för en väninnas räkning är Solja Krapus fjärde diktsamling. Med närvaro i vardagen och i nutiden fortsätter hon att ta upp ämnen som överlevnad, sökandet efter kärlek och livet som en resa. Med humorns hjälp ger hon tröst, och hopp om livet. Det är först efteråt man fattar poängen med vad man varit med om, som Solja själv uttrycker det. Många av dikterna i den här samlingen, bland annat Vad säger din handväska, Folk älskar att resa och Jag kanske är död ingår i hennes scenrepertoar sedan några år, men publiceras nu för första gången i bokform. Poeten och författaren Solja Krapu har uppträtt på poesi­scenen ända från debuten 1993. Hon är känd bland annat för klassikerna Jag behöver busschauffören och Det började så oskyldigt med diskbänken, dikter som både roar och berör. Solja Krapu har uppträtt i flera olika länder i tre världsdelar. Förutom poesi har hon skrivit romaner och barnböcker.