Kirjahaku

Den 22 april 1808 intog konteramiralen Nikolaus Bodisco det försvarslösa Gotland och proklamerade Gotland som ryskt område "för all evig framtid". Nu blev det inte riktigt som amiralen förutspått, men det fanns ändå en gnutta sanning i hans förutsägelse. Rysslands intresse för ön skulle leva kvar. Under Sovjettiden hade stormakten tillgång till Östersjön från Finska viken ända ner till Östtyskland. Numera har den ryska Östersjöflottan endast tillgång till Finska viken och enklaven Kaliningrad, och är av det skälet sårbar. Även NATO-landet USA har visat intresse för den i Östersjön strategiskt belägna ön. Sveriges samarbete med ett antal NATO-länder på bland annat Gotland sker numera helt öppet, medan Rysslands informationsinhämtning sker i det fördolda. I boken "Röd dimma över Gotland" genomför Ryssland en större operation på Raukernas ö- en operation som de inte lyckades hålla hemlig.

Det fanns de som härdade ut, stod emot vidrigheterna och kunde återvända hem efter år i rysk fångenskap. Priset de betalade för överlevnad var underkastelse och ett förhärdat sinne. Men det hade inte alltid varit plågsamt. I början hade segrarna avlöst varandra. Danmark hade kuvats, ryssarna blev bortjagade från Narva, och tecknen på att den Allsmäktige stod bakom konungen och hans karoliner kunde ingen tvivla på. Ryktet om den segerrika armén spreds, och folk strömmade till från när och fjärran för att söka lyckan hos de segerrika. Så kom vändningen. Segrarna byttes mot nederlag och förnedring. Det gick inte längre konungens väg, men hans karoliner förblev honom trogna. De var ju alla konungens karoliner.

Mörkerkrafternas framfart i Sverige hade noterats av en grupp män i den övre medelåldern. Männen förenades i viljan att skapa en motkraft till det som nu höll på att ske i landet. I deras vitt skilda karriärer hade det förväntats att de skulle ta beslut,nu skulle de samarbeta på lika villkor. Till sin hjälp i det operativa arbetet anlitade de två agenter, och tillsammans med dem bildade de en femmannagrupp. Rättigheterna att agera hade de givit sig själva, och de skulle komma att arbeta med metoder som polismyndigheten var förhindrad att använda. Allt skulle ske under radarn, och utan insyn från de rättsvårdande myndigheterna. Bokens titel DE TOG SIG RÄTTEN syftar dels på dessa åldrande patrioter och deras metoder, men titeln kan även syfta på de utlandsstödda mörkerkrafter som tagit sig rätten att sprida desinformation i syfte att underminera landets institutioner, och i förlängningen vår demokrati.