Kirjahaku

En bok för reflektion. En bok för kvällen, före den goda sömnen. En bok för förberedelse. En bok vid ny dags början, inför de nya möjligheterna. En mötesbok. En bok där du möter författaren och dig själv. En gåvobok. En bok till någon som du vill samtala med. Valentin Sevéus skriver om mening, sökande, livsrum, perspektiv, civiliserande och visioner med en ständig inbjudan till läsarens inre monolog att ta vid där skrivarens ord slutar.

I sin senaste bok skriver Valentin Sevéus om den speciella ödesfråga för mänskligheten som kärnvapenhotet utgör. På senare tid har frågan särskilt uppmärksammats i medier och politisk debatt på grund av två farhågor: att Iran och Nordkorea utvecklar kärnvapen och att terroristgrupper hittar ett sätt att komma över kärnvapen. Sevéus, ordförande sedan våren 2005 i det 1946 bildade Sveriges Fredsråd, gör en översiktlig genomgång av kärnvapenhistorien från 1945 och framåt. Han belyser försöken i FN att med hjälp av det mellanstatliga ickespridningsavtalet få såväl de ursprungliga kärnvapenmakterna att avrusta som andra länder att följa bl a Sveriges exempel att avstå från att skaffa kärnvapen. Det berömda manifest som Albert Einstein och Bertrand Russel tog initiativ till och andra historiska antikärnvapendokument återges. Ett flertal viktiga initiativ som tagits på senare decennier av lobbyister för kärnvapennedrustning i olika ideella sammanslutningar uppmärksammas, bland annat det globala nätverk som Hiroshimas och Nagasakis borgmästare leder. Genom axplock ur Sveriges Fredsråds historia skildras en rad enskilda personers samarbete för fred och nedrustning. Särskild uppmärksamhet ges den fem decennier långa fredsfrämjande gärning som utförts av Bo Wirmark, Sveriges Fredsråds ordförande 1994-2005, skribent, aktiv som socialdemokratisk lokalpolitiker i Uppsala och i Broderskapsrörelsen, och även verksam på ledande poster i ett flertal internationella fredsorganisationer. Författaren konkluderar: Kommande generationers idéhistoriker som vill se tillbaka på vår tidsskärva i evigheten kan förhoppningsvis konstatera att det sena nittonhundratalets och det tidiga tjugohundratalets fredsfrämjare var med och lade en grund till den fredens och medmänsklighetens kultur som äntligen kunde förpassa massförstörelsevapnen till historiens skräpkammare. Deras bidrag hade varit högst väsentligt.Ur innehållsförteckningen: Medmänsklighet och kärnvapenKärnvapnen - en del av en global våldskultur Atomforskarnas bulletin De fem segrarmakterna skaffar sig alla kärnvapen INESAP-bulletinen Joseph Rotblat Russel-Einsteinmanifestet 1955 Sverige 1968 nej tack till svenska atomvapenIckespridningsavtalet (NPT) 1968The Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons Spelet om nedrustningen Nedrustningskonferensen i Genève Ickespridningsavtalets förlängning Nätverket Abolition 2000 Internationella Domstolens utslag om kärnvapen The Middle Powers InitiativeFredsprogram för 2000-taletHibakusha och Borgmästare för fred 2020 Vision Campaign New Agenda Coalition Översynskonferensen 2000 Tretton praktiska steg Uppföljning av de tretton stegen Kommissionen mot massförstörelsevapenReaching Nuclear DisarmamentVilka är hoten mot global säkerhet? Terrorism och massförstörelsevapen Intressen, uppfattningar och tänkesätt Varför skaffar sig fler länder kärnvapen? Kvinnor, fred och säkerhet Kärnvapen och demokrati Folkbildning mot kärnvapen Varför sig engagerar sig människor mot krig? Varför är det kris för Ickespridningsavtalet? Sverige, EU och kärnvapnenÖversynskonferensen 2005Artiklar av Bo Wirmark Efter Översynskonferensen 2005 Inga fler Hiroshima Kärnvapen, mänsklig moral och global etiSveriges FredsrådCentralkommittén för fredsarbete Viljan till fred är uppriktig men splittrad Man träffar bra människor i Fredsrådet Sveriges Fredsråd och opinionen mot svenska atomvapen Analys av fredsrörelsens sympatisörer En rätt livlig diskussion om funktion och verksamhetsformer Projekt HiroshimaBo Wirmark - uthållig fredsaktivistBo Wirmark, Sveriges Fredsråd och fredsrörelsen Det är människor som engagerar mig Rapport från konferens om religioner och konflikter Samverkan över alla gränserseveus

Medan jag håller på att avsluta En gränslös framtidsvärld överraskar den norska Nobelkommittén världen med att ge 2009 års fredspris till Barack Obama. Jag har just gått igenom en mängd uppgifter om fredspristagarna 1901-2008 och vet således att Obama långt ifrån är den förste USA-presidenten som får detta åtråvärda och prestigefyllda pris. I samband med mitt skrivande har jag också läst Nobels testamente och Bertha von Suttners berömda antimilitaristiska roman Ned med vapnen! och jag har funderat på vilken betydelse den österrikiska baronessan Bertha kan ha haft för Nobels beslut att också dela ut ett fredspris. Detta tror jag inte var någon självklarhet för honom innan Bertha fick ett ord med i laget. Under årens lopp har jag träffat många fredsfrämjare av skilda slag. En av mina absoluta favoriter är Fataneh från Teheran och Stockholm. Man måste möta denna viljestarka person för att riktigt känna den livslust hon utstrålar. Fataneh har i denna text fått bli en representant för de tusentals människor i mindre och större fredsgrupper som inte bara drömmer om en gränslös framtidsvärld utan som också efter tid och förmåga engagerar sig för en sådan. Fatanehs karriär i fredsrörelsen har just börjat. Hon är verksam i föreningen PeaceQuest International, i Sveriges Fredsråd och i den sjungande fredsgruppen Vox Pacis. Passa på och bekanta dig med Fataneh, kanske blir det hon som får Nobels fredspris en vacker decemberdag i framtiden! I vart fall vet jag att hon skulle fundera noga på hur prispengarna skulle kunna göra bäst strategisk nytta i det livsnödvändiga arbetet med att omvandla den våldskultur som präglar vår tid till en framtidens fredskultur. Jag hoppas att Barack Obama noga tänker över just den saken, både när det gäller hans privata prispengar och fördelningen av anslag ur den amerikanska statsbudgeten under de närmaste åren. Valentin Sevéusseveus

Hur kan skolan stödja barns och ungdomars uppväxt till friska, trygga och solidariska samhällsmedborgare? Hur kan skolan stärka elevernas utveckling till aktiva, kompetenta och ansvarskännande individer? Hur kan skolan samtidigt förebygga de många svårigheter som kan hota: otrygghet, mobbning, vantrivsel, utanförskap, ohälsa, våld, kriminalitet?I debatten om skolans emotionellt och socialt uppväxtstödjande verksamhet har under senare år tillkommit en ny idé: Låt oss göra Livskunskap till ett obligatoriskt skolämne. Trots avsaknad av stöd från riksdag, regering och nationella skolmyndigheter har ett stort antal skolor runt om i landet börjat undervisa i Livskunskap. Samtidigt har enskilda riksdagsledamöter från olika partier väckt motioner i riksdagen med krav på att ämnet ska bli obligatoriskt. Debatten i Livskunskapsfrågan kommer att intensifieras. Elever, föräldrar, skolans personal och utbildningspolitiker lokalt och nationellt är alla intresserade av att våra skolor lyckas väl med både sitt kunskapsgivande och sitt uppväxtstödjande uppdrag. Denna bok ger bakgrundskunskap om debatten och forskningen om Livskunskap - ett underifrån växande skolämne som på vetenskaplig grund kan tillgodose viktiga behov.seveus

Under större delen av 1900-talet fanns fem svenska rikspartier att välja mellan, och en rad småpartier som inte lyckades nå riksdagen.Sedan Aktionsgruppen för ett Framtids- och Miljöparti i juli 1981presenterat sitt första program blev domen hård från många ledarskribenter och krönikörer: Gahrtons diversehandel. Enmanspartiet? Bara ett ogräs. Parti utan framtid. I denna bok berättas om de tolv intensiva månader från oktober 1980 till september 1981 då grunden steg för steg lades till det nu tredje största svenska politiska partiet.seveus

Valentin Sevéus har tidigare utgivit ett tjugotal böcker, varav ett halvdussin om och för fred på jorden, senast Att söka freden. Han har också producerat flera böcker om värdegrundsarbete och livskunskap.

Den svenska debatten i dödshjälpsfrågan återkommer år efter år i dagstidningar, radio- och TV-program och i facktidskrifter som Läkartidningen. Opinionsundersökningar visar att de flesta i Sverige är för dödshjälp. I ett växande antal länder och delstater har läkare fått lagskyddad rätt att på olika sätt ge dödshjälp till svårt och obotligt sjuka. Nederländerna och Belgien har valt en väg som ger patienter större rätt till självbestämmande än vad som gäller i Oregon och Kalifornien. Vilken ordning är den bästa? Boken ger inblick i detaljerna i de olika lagmodellerna. Vilka krav ställs på patienten och på berörda läkare? Hur kontrolleras att lagarna följs? Hur har enskilda människor tänkt om sin rätt till dödshjälp? ”Den känns så omsorgsfullt skriven. Eftertänksam och pedagogisk och med en fin ton.” —Birgitta von Otter Valentin Sevéus har tidigare utgivit ett tjugotal böcker, varav ett halvdussin om och för fred på jorden, senast Att söka freden. Han har också producerat flera böcker om värdegrundsarbete och livskunskap.

Miljöpartiet hävdar att det har sitt ursprung i bland annat det tidiga 1980-talets svenska fredsrörelse. På senare år har flera av partiets riksdagsledamöter fört fram förslag som överensstämmer med fredsorganisationers idéer: Fredsdepartement, alliansfrihet utan närmande till Nato, mer kraft i arbetet med att förebygga våld, krig och terrorism. Partiledningen med vice statsminister Isabella Lövin i spetsen har motsatt sig dessa krav från några av partiets utrikes- och fredspolitiskt engagerade riksdagsledamöter och många medlemmar. I den här boken redovisas fredspolitiska programskrivningar samt riksdags- och kongressmotioner som belyser olika miljöpartistiska fredsinitiativ. Inför partikongressen 2017 får en motion om fredsminister rekordstort stöd.

Det råder stor obalans mellan ekonomiska investeringar i krig respektive fred. Miljarder och åter miljarder används till utveckling av vapen, krigsplanering och krigföring. I jämförelse med dessa enorma kostnader är vad som satsas på diplomati, dialog och andra civila specifikt fredsfrämjande åtgärder blott en droppe i havet. Sedan länge finns tankar om att det behövs fredsdepartement i världens regeringskanslier. Jeremy Corbyn har lovat att utse en fredminister om han får makten i Storbritannien. I USA:s kongress finns en färdig lagtext som noga specificerar vad en fredsminister bör göra. I Sverige har denna fråga diskuterats intensivt inom Miljöpartiet sedan Valter Mutt i riksdagen 2013 föreslog att frågan om fredsdepartement borde utredas. Nu har den diskussionen också tagit fart inom Socialdemokraterna och andra partier sedan ett nytt nätverk för FredsKultur bildats 2017. En svensk regering borde bli en fredsregering som arbetar fram en långsiktig strategi i samarbete med global expertis för ett kommande globalt paradigmskifte från våldskultur till fredskultur. Palmekommissionens ”Gemensam säkerhet” var ett steg i den riktningen. Inrättandet av fredsdepartement är det strategiskt viktigaste steg som nu kan tas för en framtid med fred för alla. Det Jeremy Corbyn kan borde en svensk statsminister också kunna!

Abiy Ahmed fick 2019 Nobels fredspris. Varför blev just han först med att utse en fredsminister? Finns det folkligt stöd i Sverige för FN:s kärnvapenförbud? Hur många står bakom förslag om svenskt och finskt medlemskap i Nato. Varför har fredsrörelsen misslyckats? S-kvinnor i Skåne pläderar för "fredspolitik i stället för krigsretorik". Vilket tankeskifte krävs för att åstadkomma detta? Varför anser statsvetaren Schuman att USA borde ha ett fredsdepartement? Vad kom utrikesministrarna Lavrov och Linde överens om i februari 2020? Vad är fredskultur? Detta är exempel på frågor som behandlas i denna bok. Den innehåller också tips om litteratur för den som vill fördjupa sina kunskaper om fredsfrågan och fredsdebatten. Författaren Valentin Sevéus har tidigare utgivit en rad fredsböcker, inklusive Sverige och Freden (1996) samt Att söka freden (2015).

I denna bok beskrivs initiativ i Sverige, USA och andra länder för att ett fredsdepartement ska inrättas vid sidan av utrikes- och försvarsdepartementen. Bakom denna idé ställde sig en av Sveriges Fredsråd och Svenska FN-förbundet 1982 arrangerad fredsriksdag. Den önskade "att Sverige inrättar ett fredsdepartement med övergripande ansvar för freds- och nedrustningsfrågor och i FN verkar för att motsvarande fredsdepartement inrättas i andra länder". Vad skulle ett sådant departement göra? Fredsriksdagen ville se att detta departement skulle arbeta med frågor som rör "nedrustning/omrustning, kontroll av nationell och internationell vapenhandel, omställning från militär till civil produktion, utbildning med inriktning på fredsfostran, fredsforskning, global omfördelning av ekonomiska resurser och arbete för ökad förståelse mellan folken". Bokförfattaren Valentin Sevéus, även ordförande i Sveriges Fredsråd, menar att det med andra prioriteringar än de nuvarande skulle bli möjligt "att tänka och göra om så radikalt att vi skulle kunna bli av med krigsdéerna och det ständiga vapentillverkandet". Sevéus har tidigare utgivit "Att söka freden", "Var är fredsministrarna?" och andra böcker om fredsfrågan.

I maj 2016 beslöt den svenska riksdagen att godkänna ett "samförståndsavtal om värdlandsstöd" med USA-dominerade Nato. I 102 debattinlägg i riksdagens kammare framfördes argument för och emot avtalet. Flera ansåg att frågan inte var utredd nog. Andra efterlyste fullt medlemskap i Nato. Avtalet knyter Sverige militärpolitiskt närmare USA, det land som enligt välkände fredsforskaren Johan Galtung efter krigsslutet 1945 dödat mer än 20 miljoner människor i 37 länder. USA har år 2020 en president och överbefälhavare med "en inkompetens utan gräns", enligt en ledarskribent i Sveriges största morgontidning. Inte att undra på att krav framförs om att Sverige bör säga upp Nato-avtalet.

Vid andra världskrigets slut drog många en suck av lättnad, och andra jublade. Äntligen var en mardröm till ända. Men tyvärr. Snart visade det sig att inte heller erfarenheterna av detta krig hade kunnat råda bot på människors historiska oförmåga att hantera sina många konflikter med enbart fredliga medel. Nya krigsrisker uppstod, och nya krig utbröt. Nationalismen och militärismen levde vidare. Nu fanns dessutom ännu värre vapen än förut. Runt om i världen bildades återigen fredsgrupper, bland annat Sveriges Fredsråd 1946 i Stockholm. Året därpå hölls ett möte där Fredsrådets representant berättade om "en uppriktig men splittrad fredsvilja". Beskriver det talet en sanning som gäller än idag? Sveriges Fredsråd passerar under 2020-talet sina 75- och 80-årsdagar. Finns kanske rådet 2046 fortfarande i en form som liknar den nuvarande? Eller har något annorlunda åstadkommits? Vad kommer denna organisation att ha uträttat under sina första hundra år? Författaren Valentin Sevéus utsågs i september 2020 till ny ordförande i Sveriges Fredsråd. Han har tidigare utgivit en rad fredspolitiska böcker.

Världen är i stort behov av kloka fredsråd. Vi behöver en konsekvent och framtidsinriktad fredspolitik som gagnar människor. Gigantiska felsteg som leder till krig, död och flykt måste undvikas. 1946 bildades föreningen Sveriges Fredsråd. Vid årsmötet i april 2021 beslöts om tillsättande av en framtidsutredning. Hur ska den nu drygt 75 år gamla föreningen leva upp till sitt förpliktigande namn? Vilka råd ska Sveriges Fredsråd ge för en framtid med fred för alla? Denna bok handlar bland annat om olika åsikter som finns om Sveriges Fredsråds vägval mellan den tidigare ordföranden Kemal Görgü och den nuvarande sekreteraren Anders Romelsjö.

År 2022. Regeringen i Europas största land med miljoner välutbildade medborgare angriper ett grannland, död, våld och förstörelse, miljoner på flykt. År 1982: Den svenska freds- och FN-rörelsen samlade människor från hela landet till en Svensk Folkriksdag för Nedrustning. Utrikesministern talade: "Målet för oss alla måste vara fred". Chefen för FN:s nedrustningscenter: "Vi har alla ett gemensamt ansvar för att det aldrig mera händer". Vad hände med de angelägna förslagen i 87 motioner till den svenska folkliga fredsriksdagen? Hade världen blivit annorlunda om de förverkligats? Många idéer för fred har framförts. De bör systematiskt studeras och prövas. Denna bok redovisar idéer som blivit högaktuella att ta del av när nu Europa åter drabbats av krigets tragedier.

I denna bok påminns vi om de förslag om inrättande av nationella fredsdepartement som framförts sedan länge i olika länder. Kan en ny särskild fredsinstitution i regeringskanslier världen över som ser till hela mänsklighetens intressen göra skillnad? Det tror bland annat några av de fredspragmatiker som berättas om i denna bok.

Vad avgör hur statsledningar väljer att hantera de svåra konflikter de konfronteras med? Med eller utan våld? Den frågan har författare, journalister, forskare, politiker och andra ställt sig många gånger i samband med de ständigt upprepade krigstragedier som år in och år ut drabbar människor i olika delar av vår värld. I denna bok ställs två tänkesätt mot varandra, fredskultur eller krig. Den norska fredspedagogen Ingeborg Breines har länge arbetat inom Unesco, FN:s organ för undervisning, vetenskap och kultur. Hon har där vunnit stora erfarenheter som hon redovisat i sin bok Fredskultur – utopi eller säkerhetspolitiskt alternativ? Hur har den norska författarinnan besvarat sin fråga, utopi eller ej? Vilka förhoppningar kan ställas på begreppet fredskultur? Hur kan vi förverkliga visionen om fredskultur?