Kirjahaku

Liebesgeschichten? Gibt es denn andere? fragt der Autor. Und ob er nun von den Nöten einer Zwölfjährigen schreibt, die sich nach dem Tod der Mutter verantwortlich fühlt für die Familie, ob er einen Polterabend mit ostdeutschen Bauarbeitern schildert oder von einer Krankenschwester in der Uckermark erzählt, die ihr Haus westdeutschen Feriengästen überläßt, während sie mit ihrem Sohn im Garten kampiert, ob er uns einen arbeitslosen Alkoholiker vorstellt, der seiner Frau auf die Schliche kommt, oder einen Zirkushelfer, der die Mißhandlung der Tiere nicht mehr erträgt - immer ist die Liebe das Wasserzeichen dieser Geschichten.

Unge Walter går i lære på en gård i Ruhr-området mot slutten av andre verdenskrig. Etter endt arbeidsøkt går hans muntre venn fra fjøset, Fiete, på dans en kveld. Praten og tankene kretser om piker og kalving, ikke om slagmarken, men innen dansen er omme, er de likevel – mot sin vilje – innrullert i Waffen-SS. Det er vår, og guttene sendes inn i de siste, desperate kampene ved Østfronten.Å dø om våren er ikke bare en roman om den andre verdenskrig med dens grusomheter, men også en lavmælt og vakker fortelling om enkeltmenneskes handlingsmuligheter, eller mangel på handlingsmuligheter, innenfor det livet de lever. «Svært vellykket roman som ser på andre verdenskrig med et litt annet blikk... Å dø om våren kan raskt vise seg å bli et av 2017s litterære høydepunkter - uansett sjanger.» Ørjan Greiff Johnsen, Adresseavisen«[Han viser] effektivt korleis det sinskilde mennesket blei fråtatt makta over eigne handlingar ... og romanen hans er medrivande på detaljnivå.. Det vi les, er eit forsøk på å trengje inn i den historiske togna som dei siste tidsvitna etterlèt oss. Det er eit forsøk på å førestille seg som kjennes nødvendig.» Eivind Myklebust, Klassekampen«Å dø om våren er en stillfarende historie om brutalitet og meningsløshet, men også om håp og samhold. ... Her er en krigsroman et par hakk over dusinvaren ellers innen sjangeren.» Tønsberg Blad«Å dø om våren er utvilsomt en av sesongens viktigste og vakreste utgivelser, og samtidig er den en moralsk utfordring. Man kan med rette hevde at med Å dø om våren varsles en post-Grass-æra.» Die Zeit«De som tror at de gjennom litteratur og film allerede er blitt kjent med krigens redsler, vil bli sjokkert over Rothmanns presise og stemningsskapende beskrivelser […] Rothmanns verk er et av de mest substansielle i den tyske samtidslitteraturen.» Tagesspiegel«Med sin kraftfulle poesi plasserer Ralf Rothmann seg som en av Tysklands viktigste forfattere og fortellere, og han er muligens sin generasjons mest følsomme forfatter. Han bringer tanker, bevegelser og lyder til live på mesterlig vis.» Frankfurter Allgemeine Zeitung«Rothmann skildrer krigens redsler med detaljer og nøktern sanselighet.» Per Krogh Hansen, Berlingske«En barsk skildring av de siste grufulle krigsmånedene ved den ungarske fronten.»Jørgen Herman Monrad, Weekendavisen

Med ett vackert, precist och rytmiskt språk har Ralf Rothmann skapat en roman som The Guardian jämför med Remarques, Bölls och Grass centrala skildringar om krigets vansinne.Det är andra världskrigets sista vår. Walter och Friedrich är bara sjutton år och drängar på en stor gård i Nordtyskland. De mjölkar och sköter djuren på dagarna, dansar, festar och flörtar med flickor på kvällarna. Kriget tycks långt borta, men då dyker ett par officerare upp, och bara två dagar senare tillhör pojkarna mot sin vilja ett SS-förband på väg mot Östfronten i ett hopplöst krig.Våren, denna vackra tid med löften om framtid och kärlek blir till ett rent martyrium.Ralf Rothmann är född 1953 i Schleswig och tillhör det absoluta toppskiktet av tyska författare. Ett centralt tema i Rothmanns författarskap är frågan om traumatiska upplevelser sätter sig i våra gener och ärvs vidare från en generation till nästa.»Att dö på våren är en storslagen roman.« Spiegel Online»Det finns inget i den tyska samtidslitteraturen som kan mäta sigmed denna bok.« Frankfurter Allgeimeine»It is an excellent work!« The Guardian

Mjölk och kol är historien om Simon och hans familj i Ruhrområdet på 60-talet. Hela staden lever av gruvan och ekonomin går på högvarv. Pappan sliter ont i gruvan, men trots det vill aldrig pengarna räcka till. Mamman älskar att roa sig och dansa twist och brorsan spelar boll. Simon vet inte vad han vill och känner sig vilsen i de vuxnas värld, men han gillar Beatles, köper sin först grammofon och upptäcker kärleken. En dag får familjen besök av pappans italienska jobbarkompis som gärna lagar mat och likt Simon längtar efter att få leva sitt liv. Efter den dagen är sig inget längre likt. Mjölk och kol är lika storslagen som lågmäld. Det är tysk litteratur av högsta kvalitet för finsmakare. Ralf Rothmann växte upp i Ruhrområdet i Tyskland. Efter utbildning till murare flyttade han i mitten av 70-talet till Berlin. Där jobbade han bland annat på sjukhus, tryckeri och med att köra taxi. Han debuterade 1984 med diktsamlingen Kratzer och har även skrivit dramatik och noveller, men idag är han framför allt känd som romanförfattare. Ralf Rothmann har översatts till bland annat engelska och polska. Hans roman Mjölk och kol som kom ut 2000 i Tyskland har översatts till franska, blivit opera och även tv-serie. Rothmann är en epiker av klassiskt snitt och kan sägas vara en arbetarförfattare och autodidakt. Han räknas idag som en av Tysklands största stilister. "En av Tysklands viktigaste samtida författare.", FAZ Frankfurter Allgemeine Zeitung

'Flieh, mein Freund' ist ein Buch über die Jugend und den Versuch einer Liebe in Berlin. Der knapp zwanzigjährige Louis, läßt das Abitur sausen, will den gutdotierten Job in der Werbeagentur seines Vaters nicht und verliebt sich in die kleine Vanina...

Paints a delicate portrait of a twelve-year-old boy named Julian growing up in a mining community in 1960s Germany.First Light covers only a few summer weeks, following young Julian’s gradual social and sexual awakening amidst his parent’s financial and marital problems. Avoiding any overt drama in the description of his predicaments and observations, Rothmann instead creates a quiet sense of hope and new beginnings. His subtle, restrained prose captures the unarticulated, yet increasingly conscious feelings of the boy as he approaches the end of childhood, but still remains very remote from the adult world he sees around him. From his stressed, exhausted mother to their suspicious neighbor Herr Gorny, the adult characters remind him of his own powerlessness rather than offering encouragement; but his little sister Sophie proves his most devoted ally, gently standing up to their mother’s fits of rage. As the novel progresses, Julian becomes increasingly aware of the weaknesses and failures of the adults; despite his difficulties in understanding what goes on around him, one senses a wisdom and integrity that sets him apart from many of the other characters in his life. Rothmann’s refreshingly unpretentious style offers the perfect medium for this portrait of ambivalent youthful consciousness.

"Tjugo år senare är Tyskland inte längre en delad nation, allt är fortfarande samma men ändå nytt. Och författarna rör sig kritiskt och nostalgiskt över alla slags gränser: nationella och internationella, historiska och politiska. Det finns inte längre några vattentäta skott mellan form och innehåll där den så kallade engagerade litteraturen lyfts fram på bekostnad av den formmässigt inriktade litteraturen. Skillnaden mellan liv och text suddas ut. Livet sker i texten. Litteraturen ger livet liv." - Ur Lotta Lundbergs förord