Språk: Kinesiska Gugu is beautiful charismatic and of an unimpeachable political background. A respected midwife she combines modern medical knowledge with a healers touch to save the lives of village women and their babies.
Kirjahaku
Etsi kirjoja tekijän nimen, kirjan nimen tai ISBN:n perusteella.
1000 tulosta hakusanalla Yan Mo
MO YAN FÅR STRÅLENDE ANMELDELSER "Prægtig i sin råhed, prægtig i sin visuelle kraft, prægtig i sin skildring af udsatte menneskekroppe, prægtig i sin politiske kritik, der aldrig idealiserer ofrene.” Politiken 6 hjerter "Hvidløgsballaderne er en dybt original roman, hvor Mo Yan med sort humor, frådende raseri og med et ubehageligt klarsynet sprog udstiller det kinesiske styres brutale magtvælde og korruption. Mo Yan skriver svimlende godt med et genialt miks af magisk og beskidt realisme." Ekstra Bladet 5 stjerner "En medrivende, smuk og bevægende roman." Femina 6 stjerner ”... gribende.” Berlingske 6 stjerner Bønderne i Paradis Amt har længe levet under fattige og svære kår. Regeringen har opfordret dem til at dyrke hvidløg, men overproduktion gør det umuligt at komme af med afgrøderne. Magtesløse må bønderne se deres høst rådne på marken under den brændende sol. Deres utilfredshed eksploderer til sidst i et voldsomt oprør, men i den nådesløse bølge af efterfølgende massearrestationer går ingen fri, hverken familier, venner og elskende. Hvidløgsballaderne er en brutal og smuk roman om en gruppe bønders oprør mod det korrupte og diktatoriske kinesiske bureaukrati i 1980’ernes Kina. Med sin særegne stil skaber Mo Yan en verden fuld af overvældende dufte, smage og synsindtryk, hvor de mest grusomme handlinger skildres med samme ligefremhed som de elskendes kærtegn. Mo Yan (f. 1955) er opvokset i Gaomi i Shandong-provinsen i det nordøstlige Kina. Mo Yans bøger er oversat til adskillige sprog, og han er i dag en af Kinas mest anerkendte og læste forfattere. Han fik sit store gennembrud med romanen Red Sorghum, 1987, som senere blev til filmen De røde marker, som blev belønnet med en Guldbjørn i Berlin i 1988.
De røde marker handler om kinesernes kamp mod japanerne omkring 1939, men er i høj grad også en kærlighedshistorie. Hovedpersonerne er fortællerens bedsteforældre og far, og handlingen veksler mellem bedsteforældrenes liv i midten af 1920’erne og bedstefaren og farens forsøg på at overleve japanske soldater, glubske hunde og inkompetente kinesiske hærførere femten år senere. Det er dramatisk og blodigt, men ligesom i Hvidløgsballaderne er brutaliteten og volden beskrevet i et meget følsomt og poetisk sprog, og romanen er en hjerteskærende fortælling om menneskers desperate forsøg på at overleve en umulig situation. Filmatiseringen af bogen blev i sin tid nomineret til en Oscar. «Hans billedsprog er fantastisk, sensuelt og sanseligt. Hans fortælling er elektrificerende og episk. Den minder ikke om noget andet jeg har læst fra Kina – hverken i ældre eller nyere tid.» – AMY TAN «Mo Yan genskaber livet på en fremragende og kærlig måde ... med sanselige beskrivelser der oser af krudt, blod og død.» – THE NEW YORK TIMES BOOK REVIEW Mo Yan (f. 1955) er opvokset i Gaomi i Shandong-provinsen i det nordøstlige Kina. Mo Yans bøger er oversat til adskillige sprog, og han er i dag en af Kinas mest anerkendte og læste forfattere. Han fik sit store gennembrud med romanen Red Sorghum, 1987, som senere blev til filmen De røde marker, som blev belønnet med en Guldbjørn i Berlin i 1988. Nobelprisen 2013.
Ximen Nao er død. Den rige godsejer i Gaomi bliver skudt og dræbt af oprørske bønder og befinder sig nu i dødsriget hvor underverdenens hersker, kong Yama, bestemmer over hans fremtid. Men Ximen Nao er overbevist om sin egen uskyld og nægter så stædigt at bekende sine forbrydelser at kong Yama til sidst lader ham vende tilbage til livet. Men det går ikke helt som Ximen Nao forventer. I stedet for at få sit gamle liv tilbage genfødes han først som et æsel og så som en okse, og i bind II som en gris, en hund og en abe før han bliver menneske igen.Livet og døden tager røven på mig er på alle måder en fantastisk, vild og overvældende roman hvor tradition og modernitet mødes. Gennem en blanding af eventyrlige sagn og realisme skaber Mo Yan sit eget univers. Med komplekse, forbløffende og ofte voldsomme billeder kombineret med en underfundig humor og kærlighed skildrer han fremvæksten af det moderne Kina.»Hans billedsprog er fantastisk, sensuelt og sanseligt. Hans fortælling er elektrificerende og episk … Mo Yan fortjener en plads i verdenslitteraturen.« – Amy TanMo Yan, f. 1955, kinesisk forfatter, fik Nobelprisen i 2012.
Ximen Nao er død. Under Maos store landreform bliver den rige godsejer i Gaomi i 1950 skudt og dræbt af oprørske bønder og befinder sig nu i dødsriget hvor han i bind I genfødes først som et æsel og så som en okse, og her i bind II som en gris, en hund og en abe før han bliver menneske igen, som drengen Lan Qiansui, ham med det store hoved. Mo Yans eventyrlige roman fortæller halvtres års kinesisk historie og slutter nytårsaften 2000, ved indgangen til det nye årtusinde.Livet og døden tager røven på mig (2006) er på alle måder en fantastisk, vild og overvældende roman hvor tradition og modernitet mødes. Gennem en blanding af eventyrlige sagn og realisme skaber Mo Yan sit eget univers. Med komplekse, forbløffende og ofte voldsomme billeder kombineret med en underfundig humor og kærlighed skildrer han fremvæksten af det moderne Kina."Hvis jeg skulle give Nobelprisen til en måtte det være Mo Yan." – Kenzaburo Oe, Nobelprisen 1994
Nobelpriset i litteratur 2012 Ett brännvinsbränneri är navet i denna roman, som är en märklig väv av kärlek och grymhet, blod och poesi. Kring bränneriet utbreder sig oändliga fält av mörkröd sorghum, det sädesslag som försörjer bränneriet men också ger bönderna deras dagliga bröd. Här, på landsbygden i östra Kina, tilldrar sig de märkliga äventyren i denna bok. Miljön är 1920- och 1930-talens kaos med fattigdom, banditväsende och japansk ockupation. Allt börjar med att en ung kvinna blir bortgift med brännvinsfabrikantens son, som är spetälsk. Tre dagar senare blir han mördad. En av dem som bar kvinnans bärstol till bröllopet blir hennes älskare, och han bekämpar omväxlande banditer och myndigheter men förlorar slutligen allt, i en lika hjältemodig som hopplös kamp mot japanerna. Dessa och alla andra dramatiska händelser återberättas i boken av parets sonson, som kommer till slutsatsen att Gaomi nordöstra socken är den vackraste och fulaste, ovanligaste och vanligaste, heligaste och mest depraverade, hjältemodigaste och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen. Mo Yan är född 1956 i de trakter där bokens händelser utspelar sig. Det röda fältet väckte sensation när den kom ut 1987, och har sedan dess vunnit nästan alla litterära priser som finns i Kina och även filmatiserats. År 2012 tilldelades Mo Yan Nobelpriset i litteratur, med motiveringen: "som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid".
Nobelpriset i litteratur 2012! Bönderna i Paradisets län har länge levt under svåra omständigheter. Regeringen har uppmanat dem att odla vitlök, men överproduktion gör snart grödan osäljbar. Bönderna kan bara med smärta se på när skörden ruttnar på fälten under den gassande solen. Missnöjet exploderar i ett våldsamt upplopp. I den skoningslösa våg av massarresteringar som följer krossas familjer, vänner och älskande. Vitlöksballaderna är en brutal och förgörande vacker roman, om en grupp bönders uppror mot den korrupta och maktfullkomliga kinesiska byråkratin under åttiotalet. Med sin säregna stil skapar Mo Yan en värld som flödar över av dofter, smaker och synintryck, där de allra grymmaste handlingar skildras med samma självklarhet som en älskandes smekning. Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppvuxen i Gaomi i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. Mo Yans verk har översatts till ett dussintal språk och han är i dag en av Kinas mest framstående och lästa författare. Det internationella genombrottet kom med romanen Det röda fältet (1997), som väckte sensation när den gavs ut i Kina 1987 och även har filmatiserats. Mo Yans böcker utspelar sig i ett på samma gång vackert och störande universum. I flera romaner återvänder han till sin hemtrakt på den kinesiska landsbygden, Gaomi härad, som han i Det röda fältet beskriver som »den vackraste och fulaste, vanligaste och ovanligaste, heligaste och mest depraverade, mest heroiska och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen«. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012.
Bönderna i Paradisets län har länge levt under svåra omständigheter. Regeringen har uppmanat dem att odla vitlök, men överproduktion gör snart grödan osäljbar. Bönderna kan bara med smärta se på när skörden ruttnar på fälten under den gassande solen. Missnöjet exploderar i ett våldsamt upplopp. I den skoningslösa våg av massarresteringar som följer krossas familjer, vänner och älskande. Vitlöksballaderna är en brutal och förgörande vacker roman, om en grupp bönders uppror mot den korrupta och maktfullkomliga kinesiska byråkratin under åttiotalet. Med sin säregna stil skapar Mo Yan en värld som flödar över av dofter, smaker och synintryck, där de allra grymmaste handlingar skildras med samma självklarhet som en älskandes smekning. Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppvuxen i Gaomi i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. Mo Yans verk har översatts till ett dussintal språk och han är i dag en av Kinas mest framstående och lästa författare. Det internationella genombrottet kom med romanen Det röda fältet (1997), som väckte sensation när den gavs ut i Kina 1987 och även har filmatiserats. Mo Yans böcker utspelar sig i ett på samma gång vackert och störande universum. I flera romaner återvänder han till sin hemtrakt på den kinesiska landsbygden, Gaomi härad, som han i Det röda fältet beskriver som »den vackraste och fulaste, vanligaste och ovanligaste, heligaste och mest depraverade, mest heroiska och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen«. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012.
I Den genomskinliga rättikan presenteras ett urval av nobelpristagaren Mo Yans kortare prosatexter, där hans berättarglädje och flödande fantasi kan ses i all sin rikedom. I dessa femton texter av olika längd och karaktär möter det suggestiva och mörka det drastiska och humoristiska. Titelnovellen berättar om en liten pojke som arbetar i en smedja. Han talar inte, men verkar besitta underliga krafter. »En långdistanskapplöpning för trettio år sedan« är en burlesk samhällssatir som berättas genom avancerade hopp i tid och rum. Volymen innehåller också flera så kallade kortromaner -- en genre som Mo Yan har introducerat i den samtida kinesiska litteraturen. Översättaren Göran Malmqvist beskriver dem i sitt förord som »surrealistiska verk i naturalistisk förklädnad«. Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppväxt under fattiga förhållanden i Gaomi, som ligger i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. Det internationella genombrottet kom med romanen Det röda fältet, som väckte sensation när den gavs ut i Kina och 1987 och även har filmatiserats. I sitt skrivande återvänder han ofta till sin hemtrakt på den kinesiska landsbygden. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012. Boken innehåller även vackra saxklippsillustrationer av konstnären Zheng Hui från Mo Yans hemtrakter.
I ett tempel på den kinesiska landsbygden berättar en ung man vid namn Luo Xiaotong sitt livs historia för en välsinnad munk. Det är en berättelse om fattigdom, fördärv, våld och död som alltjämt rymmer såväl kärlek som förtröstan. Luo Xiaotong berättar med sagolika utsvävningar om hur fadern övergav dem och hur modern i sin spariver nekade honom att äta kött, trots att de bodde i en slaktarby. Som pojke fantiserar han om knapriga grisöron, grytor med hundben, kokta grishuvuden, åsnekött inlindat i lotusblad och all slags animalisk föda. Men en rad dramatiska händelser får honom att överge sin köttlängtan och söka sig till ett spartanskt liv som munk. Den kinesiske nobelpristagaren Mo Yan är oefterhärmlig i sitt sätt att berätta: han kombinerar en storslagen fantasi med realistiska skildringar av livet på den kinesiska landsbygden -- och alltid med ett underifrånperspektiv. Granatkastaren är en vildsint och absurt humoristisk roman."Om man till varje pris måste fastställa en handling i romanen kan man säga att den handlar om en ung man som oavbrutet fabulerar.« ur Mo Yans efterordMo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppväxt i Gaomi härad i nordöstra Kina. 2012 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen att han "med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid". Granatkastaren gavs ut i Kina 2003. Om översättaren:Britta Kinnemark är översättare från kinesiska och före detta tjänsteman på Utrikesdepartementet med Kina som specialområde. Hon har tidigare översatt bland andra Lu Xun och Bei Dao samt varit verksam som frilansöversättare för SVT.
När pojken och hans farfar samlar gräs överraskas de av en tromb, en kamp mot väder kan ingen vinna, men pojken och hans farfar har varandra. Detta är en bok som bygger på en novell av nobelpristagaren (2012) Mo Yan. I slutet av boken berättar Mo Yan om sin egen barndom och hur farfaderns omsorg och kärlek påverkat honom. Tromben är Mo Yans första barnbok."En sjuårings blick och de fantastiska illustrationerna i olja av Zhu Chengliang, nära som distanserade och med ett talande kroppsspråk, ger boken ett magiskt och drömlikt skimmer. Åtminstone en barnbok per nobelpristagare borde vara ett minimum!" BTJ
Mo Jan - literaturnij psevdonim Guanja Moje (nar. 1955 r.), vidomogo suchasnogo kitajskogo pismennika, laureata bagatokh literaturnikh nagorod, sered jakikh Nobelivska premija 2012 roku. Najvidomishij jogo roman "Chervonij gaoljan: istorija odnogo rodu" (1987), za jakim Chzhan Imou znjav odnojmennij khudozhnij film, nalezhit do tak zvanoji "literaturi poshukiv korinnja". U 2000 rotsi schotizhnevik Asiaweek vkljuchiv tsej tvir do spisku 100 najkraschikh kitajskikh romaniv KHKh stolittja. V osnovu sjuzhetu "Chervonogo gaoljanu" pokladeno istoriju odnijeji kitajskoji rodini, jaka meshkala na pivnichnomu skhodi Kitaju pid chas antijaponskoji vijni u 1930-ti roki. Opovidachem vistupaje onuk uchasnikiv tikh buremnikh podij. Koli mirne zhittja selischa pererivaje vtorgnennja japontsiv, odnoseltsi usi, jak odin, stajut na zakhist ridnikh gaoljanovikh poliv, i zemlja zroshujetsja vognjano- chervonoju gorilkoju ta krov'ju...
"Mo Jan - blestjaschij pisatel, kotoromu udaetsja peredat sut kitajskoj istorii tak, kak eto naibolee vazhno, - cherez narod". - Historical Novel Society
Avtobiograficheskaja povest Nobelevskogo laureata 2012 goda Mo Janja o zhizni v Kitae posle Mao Tszeduna. Ljubopytnye osobennosti okruzhenija, prichiny vybora literaturnoj stezi i razmyshlenija o ljudjakh. Prevoskhodnoe chtivo dlja chitatelja intellektualnoj literatury ljubogo urovnja, dazhe neznakomogo s tvorchestvom Mo Janja.
Anotatsija "Torturi z aromatom sandalu", Mo JanNa mezhi XX stolittja u Kitaji spalakhuje Bokserske povstannja, sprjamovane proti vplivu Zakhodu - seljani j remisniki Pivnichnogo Kitaju protestujut proti urjadu j nimtsiv, jaki rujnujut jikhni ugiddja. Opernij spivak Sun Bin prijednujetsja do tsogo antiimperialistichnogo rukhu cherez patriotichne oburennja, a takozh - skorbotu za vbitoju druzhinoju. Opinivshis u rukakh nimtsiv, cholovik rozumije, scho na nogo chekaje smertna kara. Prote prosta strata ne vlashtuje vorogiv, adzhe voni khochut dati zhorstokij urok inshim i zmusiti jikh do pokori. Chzhao Tszja, znanij kat i vodnochas svojak Sun Bina, maje vikoristati metod katuvan, za jakogo pokaranij ne pomre odrazu. I takim sposobom staje linchi - smert vid tisjachi poriziv.Pro knigu "Torturi z aromatom sandalu"Dochka Sunja, Mejnjan, rozrivajetsja mizh pragnennjam dopomogti batkovi ta gnivom na nogo, adzhe toj pokinuv jiji zaradi zhittja v teatri. Kokhanets divchini, magistrat Tsjan Din, povinen balansuvati mizh obov'jazkom pered imperatorskim urjadom, svojimi piddanimi ta pered Mejnjan. A Sun namagajetsja peretvoriti publichnu stratu na grandiozne vidovische, schob piti z zhittja jak velichnij muchenik. Avtorom romanu "Torturi z aromatom sandalu" stav Guan Moje, jakij pratsjuje pid psevdonimom Mo Jan. U tsij knizi pismennik vikoristav polifonichnu strukturu: rozpovid u pershij polovini vedetsja z kilkokh tochok zoru, a v drugij - vid vseznajuchogo opovidacha. Istorichni podiji tut je tilki tlom dlja rozvitku vigadanogo sjuzhetu. Avtor ne tsurajetsja detalnogo zobrazhennja zhorstokosti, strati j pidgotovki do neji, scho nadaje opovidi trivozhnosti, zhakhu j realizmu. Na stvorennja romanu silno vplinula kitajska opera, osoblivo maotsjan - kozhen rozdil imituje operni dijstva zi stilizovanimi monologami ta dramatichnim tempom.Pismennik napovnjuje knigu simvolami, jaki majut bagatosharove znachennja. Mo Jan shiroko vikoristovuje ironiju, schob kritikuvati jak feodalnu zhorstokist, tak i kolonialnu zarozumilist, chasto vikrivajuchi litsemirstvo vladi ta korumpovanist urjadu. Tsim tvorom avtor stavit skladni zapitannja pro estetizatsiju nasilstva, tsinu aktivizmu ta etiku politichnogo vidovischa, prote proponuje malo prostikh vidpovidej. Tsja kniga mozhe spodobatisja potsinovuvacham romaniv, scho pojednujut zhorstoku istorichnu realnist iz lirichnoju, inodi sjurrealistichnoju opoviddju, chitacham, jaki tsikavljatsja moralnimi ta filosofskimi pitannjami pro spravedlivist, vladu ta ljudski strazhdannja. Vidannja maje minimalistichne oformlennja ta kolorovij zriz, scho robit knigu stilnim dopovnennjam do knizhkovoji kolektsiji.
"Dazhe esli eti sobytija nikogda ne proiskhodili, oni opredelenno mogli by proizojti, objazatelno dolzhny byli by proizojti". Glavnyj geroj - bezumets, zapertyj v kletke posredi zooparka. Kto on - ne znaet nikto. Pozhiraja raznotsvetnye melki, povestvuet on vsem nam istorii o nepostizhimykh chudesakh iz zhizni drugikh ljudej. Uchitel fiziki srednej shkoly odnogo gorodishki - prinjal slavnuju smert, bukhnuvshis ot ustalosti prjamo o kafedru posredi uroka... Obraznyj jazyk, zhivye geroi, skvoznye simvoly, narodnye skazanija, smachnye pogovorki budut uderzhivat vnimanie chitatelej ot pervoj do poslednej stranitsy. Kazhdyj po-svoemu projdet po sjuzhetnoj linii romana kak po labirintu. Son ili jav? Zhizn ili smert? Vymysel ili pravda? Kogda po zhizni dlja nas nastupaet shag, kotoromu suzhdeno stat rokovym? "Trinadtsatyj shag" - unikalnyj vzgljad iznutri na kitajskie 1980-e, epokhu, kotoruju my s pozitsij segodnjashnego dnja sejchas chasche vidim v romantichesko-idillicheskom oreole "vremeni bolshikh nadezhd", no kotoraja ochevidno ne byla takoj dlja sovremennikov. Eto Kitaj uzhe nachavshikhsja, no eschjo ne prinjosshikh oschutimogo rezultata reform. Kitaj kontrastov, sloma ustoev, groteska i absurda. Esli by Kafka byl kitajtsem i zhil v "dolgie vosmidesjatye" - takoj mogla by byt kitajskaja versija "Zamka". No u nas est Mo Jan. I est "Trinadtsatyj shag". - Ivan Zuenko, kitaeved, istorik, dotsent kafedry vostokovedenija MGIMO MID Rossii "Roman "Trinadtsatyj shag" - eto modernistskaja lovushka. Mo Jan lomaet khronologiju i igraet s chitatelem, ubivaja, voskreshaja i podmenjaja geroev. On peremeschaet nas iz prostranstva khudozhestvennogo v mir zemnoj, prichem nastolko pravdopodobnyj, chto gran mezhdu durnym snom i banalnoj zhestokostju realnosti ischezaet. Vy slyshali takie istorii ot znakomykh, chitali o nikh v tabloidakh - dumali, chto pisateli dodumali vsjo do absurda. Na dele oni lish pereskazyvajut edva li ne samye banalnye iz etikh rasskazov. Mo Jan razbivaet rozovye ochki i pokazyvaet mir takim, kakov on est, - bez nadezhdy na schastlivyj final. No esli dojti do kontsa, ty vykhodish v mir, gde znaesh, kto ty est i kem tebe pozvoleno byt". - Aleksej Chigadaev, kitaist, perevodchik, avtor telegram-kanala o sovremennoj aziatskoj literature "Kitajskij gorodovoj" "Pered vami roman-golovolomka, literaturnyj perfomans i filosofskij traktat v odnom flakone. Eto tochno kniga "ne dlja vsekh", no esli vy ljubite ili gotovy otkryt dlja sebja Mo Janja, etogo virtuoznogo rasskazchika, on tochno dlja vas, tolko gotovtes pogruzitsja v khaos povestvovanija, gde nikomu nelzja verit". - Natalja Vlasova, perevodchik knig Mo Janja ("Krasnyj gaoljan" i "Peremeny"), redaktor-sostavitel sbornikov kitajskoj prozy, neodnokratnyj nominant prestizhnykh premij
Smutnye vremena perezhivaet Podnebesnaja: nemetskie djavoly strojat zheleznuju dorogu, narushajuschuju porjadok veschej. Interventsija, vspykhnuvshie narodnye vosstanija v provintsii Shandun i chinovnichi intrigi stanovjatsja panoramoj dlja pronzitelnogo sjuzheta o tragicheskoj sudbe opernogo pevtsa i narodnogo geroja Sun Bina, kotorogo prigovarivajut k zhestokoj kazni sandalovogo dereva. Istorija o chuvstvakh i trogatelnykh vzaimootnoshenijakh, o traditsijakh i pamjati, o sile ljudej i pravde, kotoraja priotkryvaetsja lish v iskazhenii. Netrivialnyj vzgljad na chelovecheskuju sut, vystavlennuju na sud tolpy, delaet "Smert pakhnet sandalom" intellektualnym shedevrom, povestvujuschim o tom, chto dazhe smert mozhet stat nastojaschim iskusstvom.