Kirjahaku

År 2021 var det 100 år sedan Sveriges kvinnor för första gången fick rösta i ett riksdagsval. År 1922 genomfördes urkursen vid Fogelstad Kvinnliga medborgarskola. Fram till år 1954 deltog över 2 000 kvinnor i kurser på skolan. I den här skriften får vi en inblick i de idéer och tankar som låg till grund för verksamheten vid Kvinnliga medborgarskolan. Många av dem är förvånansvärt aktuella även i vår tid, när demokrati och jämställdhet återigen utmanas, både i Sverige och i andra länder. Vi får här stifta bekantskap med några av de pionjärer som verkade vid skolan för snart 100 år sedan. Särskilt gäller detta Honorine Hermelin, en karismatisk ledare och lysande pedagog som under många år verkade som rektor och lärare vid Fogelstad Kvinnliga medborgarskola. Honorine Hermelin: Handens, hjärnans och hjärtats pedagog är skriven av idéhistorikern Lena Eskilsson, under många år verksam som forskare och lärare vid Umeå universitet.

The Media for Democracy Monitor (MDM) assesses the performance of leading news media in mature democracies with regard to three core dimensions of democracy: freedom, equality, and control. After monitoring 10 countries in 2011, the MDM project expanded to cover leading news media of 18 democracies in 2021. In this book, the most salient results from the MDM were selected to undergo cross-country and longitudinal comparison, searching for patterns and tendencies across countries, with a particular focus on the influence of digitalisation. Some of the key results are the ubiquitousness of the news media’s financial crisis, increasing consumption gaps as younger generations prefer online platforms, and persisting gender inequalities, both in news content and in newsrooms. However, the volume also shows that the reach of news media remains high, the watchdog role and investigative journalism are increasingly relevant in daily practice, and that public service media, in general, continue to play a vital role for democracy. These results have implications for media policies, regulations, and practices to improve news quality and, ultimately, democracy worldwide.

I 2017 udkom slægtsromanen "Havets døtre", der foregår i Vestjylland i årene 1917-67. En medrivende fortælling om to fattige daglejerdøtre. Handlingen foregår primært i Nymindegab og Stadil. I "Hedens sønner" fortsætter handlingen til 2018, og sammen med børnene flytter en del af handlingen til Esbjerg. Lektørudtalelse: "Havets døtre" er skrevet i et usædvanligt flot sprog og tegner på fineste vis døtrenes liv og levned.

Den landskendte håndlæser Agma har overleveret sin viden til datteren Tahoma, som har arbejdet med kiromantien siden 1996. Tahoma læser hænder, holder foredrag og underviser i håndlæsning. Hun er kendt for sin tidligere bog der udkom i 2000, samt fra dagspressen og TV. Hun har udøvet kiromantien på Grønland samt i Israel og rejst i Latinamerika for at blive klogere på Mayaerne og Aztekerne. Bogen bygger på den viden, der er overleveret fra moder til datter og de 25 års erfaring, der er erhvervet gennem arbejdet med at tolke hændernes sprog. Bogen er enkelt og struktureret opbygget. Du bliver guidet igennem de enkelte områder, der skal til for at lave en god håndlæsning. Den er for alle, der har lyst til at forstå sig selv og andre bedre, om du er nybegynder eller øvet.

Han hade mött henne redan som sextonåring, när han arbetat som murbyggare. Trots att hon var tio år äldre sökte hon Hullers sällskap, och de kom att mötas i en skör gemenskap som flera år senare skulle återförena dem för livet.Minna. Hon skrev, hade orden i sin hand, liksom den verklighet hon och Huller levde i. Huller formades till den tystlåtne, han behöll sina tankar för sig själv.Så hade hon långsamt lämnat Huller, bit för bit. Nu är hon borta sedan många år och Huller har drabbats av livsleda. Han bestämmer sig för att hänga sig i ett träd i skogen, men eftersom han har glömt att ta med sig något att stå på avbryter han självmordet. Han inser att det återstår en del för honom att uträtta och påbörjar en resa bakåt i tiden, som blir en stilla men brutal uppgörelse med det förflutna.Christer Eriksson debuterade 1977 med Observatörens dagbok.

Ida jobbar på ett callcenter på tolfte våningen i ett hus i utkanten av stadens centrum. Hon har oregelbundna arbetstider, skiftande arbetskamrater, blir betygsatt utifrån hjälpen hon tillhandahåller dem som ringer. Handens rörelser handlar om arbete, socioekonomiskt arv, en utmätning av Kronofogden och en kärlekshistoria mellan Ida och Edita. Att vara fattig är att leva i ett mellantillstånd och en klassresa går inte som en rak linje mellan punkt a och punkt b, utan är en ständig rörelse mellan olika tider och situationer. Ida vill inte tala om sitt gamla jag med sina nya arbetskamrater, vill inte berätta om fattigdom och en sjuk mamma. Hon vill inte heller släppa in Edita i det förflutna, men går det att leva i en kärleksrelation utan att dela även sina tidigare liv? Handens rörelser är en berättelse om fattigdom, solidaritet och skönhet.

Med subtil känsla för språkets nyanser och för vardagens små detaljer skildrar Christer Eriksson hur Huller erinrar sig tillvaron med den kvinna som kom att dominera hans tillvaro långt efter det att hon själv lämnat jordelivet. Det blir i mångt och mycket en berättelse om murbyggande och om revolt mot tidens gång – och om kärleken. ”Christer Eriksson besvarar inga frågor, han ger dem gestalt. Det är en lysande bok. Läs den!” Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet ”Den ljuvligaste boken jag läst i höst är Christer Erikssons roman Handens hjärta. För dess språk och dess egensinne, och för författarens mod att skriva något som inte liknar annat.Språket är laddat och gnistrande, uttrycksfullt och vackert; skildringen av längtan och sorg, ensamhet och själslig stumhet kolossalt gripande. Jag måste lägga den ifrån mig ibland och vila för att låta intrycken ordnas när texten är så mättad på själviakttagelse och insikt om existensens urvillkor” Lena Andersson, Fokus

Suspicion Hardens is two stories from the mind of Jack Heinz.Missing in St. LouisMan Ray was seventy-five years old when he was persuaded to leave Paris to be honored at the White House for his avant garde photography, sculpture, and paintings, most of which he had made in the 1920s and 1930s.After the White House, he goes to St. Louis to present lectures and make an appearance at an art gallery. The owner of the gallery, however, is missing. Also missing are money, an emerald ring that might or might not have gone with the gallery owner, and a young Black man. St. Louis seems to specialize in disappearance.A skilled, well-tailored detective, Alfonso Garavelli, investigates.He wonders why these disappearances coincide with Man Ray's arrival. Has a crime been committed? Is Ray involved? Garavelli questions him. Though initially skeptical of one another, the two men develop something like mutual respect. But racial, political, and cultural imperatives of the time and place intervene and complicate matters. Ray looks for answers while dealing with the difficulty of maintaining a career in the arts, aging, and the role of fate. The story ends in London four years later, in a small restaurant, and then in Paris, in another restaurant.The Benevolence of Old MenWhat do old spies do when they retire? There is, of course, no lack of things for them to poke their noses into, but then what do they do with the secrets they discover?A retired CIA spymaster and a retired general who worked in Army intelligence get more than they bargained for. They investigate the death of the general's son-in-law, a death the medical examiner attributed to an accidental fall down a short flight of stairs. The retired spies think he was murdered. The son-in-law is already dead when the story starts, but it turns out that he had been engaged in some espionage of his own.

I sin nya bok Den högra handens tendens återvänder Carl-Göran Heidegren till Weimarrepublikens Tyskland och de personer som verkade i det omvälvande politiska och intellektuella klimat som rådde där. Denna gång koncentrerar sig Heidegren på tre personer vilka alla kom att göra en politisk resa från vänster till höger eller drev omkring i det politiska spektrumet. I fokus står dramatikern Arnolt Bronnen som kom att stå nationalsocialismen nära men senare i livet blev kommunist, och den judiske författaren Valeriu Marcu vilken hade beröringspunkter både till vänster och höger men tvingades fly undan nazisterna upprepade gånger. Vi möter också konstnären Rudolf Schlichter, en gång kommunist men allt mer dragen åt höger, tills Hitlerregimen 1937 klassade hans konst som degenererad och beslagtog den. Omkring dessa tre karaktärer figurerar personer som Ernst och Friedrich Georg Jünger, Bertolt Brecht, Ernst von Salomon, Carl Schmitt m. fl. Män från skiftande platser i samhället och av skiftande politisk ställningstagande, men som på ett eller samma sätt ingick i samma intellektuella kretsar. Carl-Göran Heidegren är professor i sociologi vid Lunds universitet och har vid sidan av sin forskning skrivit flera böcker om Weimartyskland. Tidigare har av Heidegren utgivits Preussiska anarkister (2016) och Livsmöjligheter (2019).