Kirjojen hintavertailu. Mukana 11 244 527 kirjaa ja 12 kauppaa.

Kirjahaku

Etsi kirjoja tekijän nimen, kirjan nimen tai ISBN:n perusteella.

1000 tulosta hakusanalla Tom Sandqvist

The Sacred Cause

The Sacred Cause

Tom Sandqvist

Peter Lang AG
2013
sidottu
«This book is about Modernism and Avant-Garde movements in Central and Eastern European art around the last turn of the century. It sketches a surrealistic, bewildering, irrational arena. At the same time, we are offered a differentiated view on the complex whole of the avantgarde scene in Eastern Europe. The author takes us to dark soirées, scandalous dada theatrical performances, drunken bouts with loudmouthed reformers. Subjectivity stands against rationality, ethnonationalism against internationalism. Yugoslavian zenitism, Czech poetism, Hungarian activism, and other less-known isms, are proposed in exstatic outbursts in shortlived magazines. The pace is hectic, the commitment enormous, and the sheer force of strongminded individuals overwhelming. All in all, the inversed perspective seems alluringly fresh, with Eastern Europe as the co-producer of ideological content, instead as the receiver, or, even worse, the passive reflection of Western thought. I am impressed by the tolerance of much of the audience before and after the First World War: To be a genius seems to be just a matter of course. Karel Teige in Prague, Ljubomir Micic in Zagreb, Lajos Kassák in Budapest, and Jacek Malczewski in Krakow were tireless propagators of avant-garde art – but also of nostalgic messianism. How did they get away with this, at times, monomaniac egoism, one wonders. Sandqvist finds the answer in that subjectivity was the remedy for avantgarde artists as a defence mechanism against the repressive society and destructive socioeconomical forces.» (Jan von Bonsdorff, Professor, Uppsala University)
Ahasuerus at the Easel

Ahasuerus at the Easel

Tom Sandqvist

Peter Lang AG
2014
sidottu
This survey asks a seemingly simple question: Is there an affinity between the emergence of modern art and various Avant-Garde movements such as Russian Suprematism and Polish or Hungarian Constructivism around about the turn of the last century and the process of Jewish assimilation in the Habsburg empire and Russian tsardom respectively? What about the possible connection between «Hebraism», Jewish Messianism, Talmudic philosophy, and Kabbalistic speculations and the most radical, Utopian Avant-Garde movements of the region? Was Russian Cubo-Futurism, Suprematism, Productivism, Polish and Hungarian Constructivism actually fostered by ideas and practices articulated in Eastern Jewry? And what was the impact of Anti-Semitism on how the artists related to stylistic purity and their own cultural identity in the region already prior to the emergence of Avant-Gardism? And how did the supposed biblical ban on «graven images» influence the approach of the Jewish artists?
Born in a Shtetl

Born in a Shtetl

Tom Sandqvist

Peter Lang AG
2016
sidottu
Sonia Delaunay is one of the most important artists of the early twentieth century, whose contribution to European Modernism was fundamental, if not always fully acknowledged in its own right. She is known for translating her experiments via painting into the realm of fashion, interior design and crafts and, thus, consciously transcending the boundaries between fine and applied art. The focus within mainstream art history has been her relationship with her husband Robert Delaunay. Tom Sandqvist shifts this focus on her Jewish roots and sheds a light on the influence of growing up in the typical Eastern European shtetl, which has not attracted any special attention in the analysis of Delaunay’s art. Tom Sandqvist reflects on the impact of Judaism on Sonia Delaunay’s œuvre, with a special focus on her early contributions to Simultanism and Orphism within the interwar Parisian Avant-Garde.
Den svarta kvadraten

Den svarta kvadraten

tOM Sandqvist

CKM distributör
2024
nidottu
Det digitala uppslagsverket låter oss förstå att suprematismen var en rysk konstriktning och att den som först myntade ordet "suprematism" som benämning på sin konst var den ryske konstnären Kasimir Malevitj (1878–1935). Hans nonfigurativa konst byggde på bara några få geometriska grundelement. Kända målningar är hans svarta kvadrat från 1915 och hans vita kvadrat på vit botten från 1918, målningar som ackompanjerades av abstrakta kompositioner med rektanglar, korsformer, cirklar och röda kvadrater. Med fokus på just den svarta kvadraten ifrågasätter konstvetaren och författaren Tom Sandqvist den gängse bilden av Kasimir Malevitj. I essän utformad som ett brev till konstnären lyfter han i stället fram det faktum att Kazimierz Malewicz i själva verket föddes i Kiev av polska föräldrar och växte upp i det östjudiska bosättningsområdet i nuvarande Ukraina, alltså i en rad av judisk kultur och judisk tänkande dominerade småstäder, så kallade shtetlar. Kan den svarta respektive vita kvadraten kopplas till det samtida ukrainska avantgardet och har suprematismen i själva verket sina rötter i tankar som hänför sig till kabbalan, den judiska mystiken? Och hur såg grälet ut mellan Malevitj och Marc Chagall som ledde till att Chagall slängdes ut från sin egen konstskola i Vitebsk? Hur ska vi uppfatta Malevitj ständiga stilbyten, hans uppenbara eklekticism, hans sena figurativa bondeskildringar och självporträtt?
Det andra könet i öst : om kvinnliga konstnärer i den central-och östeurope
Hur många kvinnliga konstnärer känner vi överhuvudtaget till i den tidiga europeiska modernismen och avantgardet? Och framför allt: varför var så många av dem som vi kanske någon gång råkar stöta på i de konsthistoriska handböckerna nästan uteslutande födda och uppvuxna i Central- och Östeuropa eller Ryssland? Varför var så "oproportionerligt" många kvinnliga konstnärer verksamma inom den central- och östeuropeiska modernismen och avantgardet, i motsats till i Västeuropa? Kan den postfeministiska historieskrivningen och de nya genusvetenskapliga teorierna hos till exempel Judith Butler, Griselda Pollock och Linda Nochlin ge svar på frågan? Först publicerades boken Dada öst om de rumänska dadaisterna på Cabaret Voltaire i Zürich (2005), fyra år senare kom boken Ett svunnet Europa om den central- och östeuropeiska modernismen, den del av vår europeiska konst- och kultur som hamnade på "fel sida" om järnridån. Det andra könet i öst är ett slags uppföljning som koncentrerar sig på det förbluffande antalet kvinnliga konstnärer som deltog i och utformade just den del av den konstnärliga modernismen i Central- och Östeuropa som våra handböcker "glömt bort". Det här är en bok om alla dessa kvinnor som utgjorde kärntruppen i Paris i början av seklet, alla dessa kvinnor som fanns där i kärnan av modernismen och inom många av de avantgardistiska rörelserna i både Västeuropa och Ryssland, alla dessa kvinnor som utgör en viktig förutsättning för hur den europeiska konsten och kulturen utvecklades under 1900-talet. Varför kom så många från den forna habsburgska dubbelmonarkin och det ryska tsardömet? Varför präglades deras konst av det som i Västeuropa negativt stämplades som eklekticism? Och vilken betydelse hade det faktum att så gott som alla var född och fostrade i den östjudiska kulturen? Vilken roll spelade den pågående judiska assimilationsprocessen? Tom Sandqvist, född 1954, är författare och professor i konstens teori och idéhistoria samt docent i konstvetenskap. 1979 avlade han sin kandidatexamen vid Helsingfors universitet, Finland, för att 1988 disputera för doktorsexamen i konstvetenskap vid Lunds universitet med en avhandling om minimalismen och dess teoretiska bakgrund. Idag är han docent i konstvetenskap vid Lapplands universitet i Rovaniemi, Finland, och gästprofessor vid Konstfack, Stockholm.
Helig, Helig är bilden : Kring bilder och helighet, död och uppståndelse
"Helig, helig är bilden" är ingen stridsskrift mot Svenska kyrkan, även om den också diskuterar till exempel Kerstin Ekmans angrepp för några år sedan för dess oförmåga eller snarare ovilja att aktivt återta kyrkorummet i stället för att förvandla det till ett rum som påminner om ICA MAXI. Helig, helig är bilden är i stället i huvudsak en essäsamling som reflekterar kring heligheten och dess olika nedslag i såväl konsthistorien som i både internationell och svensk samtidskonst. Boken har två infallsvinklar koncentrerade till den amerikanske videokonstnären Bruce Naumans smärtsamt drabbande konst respektive den traditionella ryska ikonen - den ena underminerar det cartesianska självet, den andra bygger på en världsbild som aldrig har infekterats av den rationalitet som ligger till grund för detta jag. Däremellan placerar sig den likaså amerikanske videokonstnären Bill Viola, som utifrån zenbuddhismen hittade tillbaka till just de religiösa källor ur vilka den cartesianska världsbilden växte fram samtidigt som den vände sig mot dess egna utgångspunkter i den medeltida religiösa erfarenheten. En essä om den svenskfinska fotografen Tuija Lindström inleder bokens resonemang kring språk och hemlängtan, vatten och död, av vilka de två senare också är något av centrala fixpunkter hos såväl den svenska konstnärsgruppen Raketa när det gäller gruppens video om en judisk dödsmarsch till havet utanför nuvarande Kaliningrad vintern 1945 som den svenske konstnären Magnus Peterssons förödande vackra fotografier av vraken efter tyska flyktingfartyg på Östersjöns botten som gick under vid ungefär samma tid. Ett långt avsnitt ägnas ikonoklasmen och den ryskortodoxa ikontraditionen: bilden som bild, språk och tecken. Det komplicerade förhållandet mellan språket och heligheten granskas också i avsnittet om den amerikanska konstnären Ann Hamilton samtidigt som de aktualiserade frågeställningarna förs vidare in i det avsnitt som reflekterar kring det heliga, det kusliga, den moderliga fästpunkten och det manliga organet; i synnerhet här åberopas gång på gång den franska psykoanalytikern och lingvisten Julia Kristevas idéer om den på moderligheten fokuserade kristendomen. Boken avslutas med att vissa centrala stilistiska och idéhistoriskt intressanta drag i den central- och östeuropeiska modernismen kring förra sekelskiftet belyses i förhållande till den samtida östeuropeiska judendomen, jiddischkulturen och chassidismen. Tom Sandqvist, född 1954, är författare och professor i konstens teori och idéhistoria samt docent i konstvetenskap. 1979 avlade han sin kandidatexamen vid Helsingfors universitet, Finland, för att 1988 disputera för doktorsexamen i konstvetenskap vid Lunds universitet med en avhandling om minimalismen och dess teoretiska bakgrund. Idag är han docent i konstvetenskap vid Lapplands universitet i Rovaniemi, Finland, och gästprofessor vid Konstfack, Stockholm. Tom Sandqvist har gett ut ett drygt tjugotal böcker, senast Ett svunnet Europa (2009) om den central- och östeuropeiska modernismen och Det andra könet i öst (2010) om kvinnliga konstnärer i det habsburgska imperiet och det ryska tsardömet.
Det fula : från antikens skönhet till Paul McCarthy
Varför tycker vi att en trasig och smutsig kaffekopp är ful i jämförelse med en hel och ren kopp? Hur skall vi definiera det som är fult, själva fulheten? Det sköna har varit föremål för estetiska diskussioner i sekler, men det fula har alltid fått leva i skymundan som det skönas negation, dess absoluta motsats. Varför? Fil. dr Tom Sandqvist diskuterar det fula och ser dess renässans som en av många gränsöverskridningar i dagens samhälle.
Romanen om örfilen

Romanen om örfilen

Tom Sandqvist

Brutus Östlings bokf Symposion
2015
sidottu
Det luktade vapenfett och krut men det var aldrig något annat än sol och milda vindar på Marholmen. Tom Sandqvists nya roman kretsar kring ett krig, en sörmländsk by, en klurig svart fågel på taket till en hundra år gammal skola, en galen skattletare i Jerusalem, en hovintendent som kämpade med krokodilerna i Amazonas och en gåtfull dödskalle som visar sig vara den ryske konstnären Ilja Repins älskarinna. Och inte minst en tysk familj i Berlin vid tiden för det nazistiska maktövertagandet. Onkel Günther har deltagit i den tyska revolutionen i slutet av första världskriget och lyckas ta sig till Sverige, med ett dunkelt öde i bagaget. Pappa Reinhold arbetar på Siemens medan dottern sjunger i radiokören ända till slutet. Också hon lyckas ta sig till Sverige, men först efter kriget och hon vet ingenting. Hennes tystnad fortplantas som en påminnelse om något som aldrig kan avslöjas. En stor målning tar form i den gamla skolan när Hertha Hedbergs eget barn försöker gestalta denna tystnad fylld av örfilar och slag: blodet i sprickorna på en altan med utsikt över Mälaröfjärden vittnar om våldet, och kärleken. I Romanen om örfilen växer ett mörkt kollage fram livshistorier som rör, berör och väcker frågor. Tom Sandqvist Tom Sandqvist, är inte bara en internationellt uppmärksammad konstvetare med ett tjugotal böcker, essäsamlingar och specialstudier kretsande kring framför allt samtida konstteori och 1900-talsmodernismen med tonvikt på Central- och Östeuropa. Han har också verkat som konstnär och utställningsproducent. Som aktiv i kretsen kring alternativtidskrifterna Fågel Fenix och Otid under 1970- och 1980-talen svarade han också för illustrationerna i den av Thomas Wulff sammanställda diktsamlingen En drömmares dagbok 1982. Romanen om örfilen är hans andra roman på Symposion efter Det turkiska huset (2002). Kanske är Tom Sandqvist, skriver Tuva Korsström i Från Lexå till Glitterscenen, den som mest konsekvent hållit fast vid Fågel Fenix ursprungsideal, det djärva, provokativa utforskandet av en inre verklighet. Tom Sandqvist har prisbelönats av bland andra Svenska Akademien, Holger Schildts förlag, Svenska Litteratursällskapet och FST. Tom Sandqvists roman Det turkiska huset belönades med Finlands Svenska Televisions litteraturpris år 2002 med motiveringen att romanen var "en engagerad och engagerande litterär undersökning, ett försök att bringa ordning i berättarens kaos av fragmentariska minnesbilder" som ryckte med läsaren på en resa i tid och rum, i den lilla världen och den stora; läsaren, hette det, kliver gärna på tåget och sitter kvar fram till ändstationen. I recensionerna framhölls att boken var "ett imponerande romanbygge en släktkrönika med rotförgreningar i närhistorien; förra århundradet skärskådat genom några familjemedlemmars öden och äventyr i krig och fred." Denna "släktkrönika" har nu fått en fortsättning i Romanen om örfilen.
Vi söker ett sammanhang : Arthur Segal, Sonia Delaunay, Kasimir Malevitj och den östjudiska shtetteln
De var inte riktigt kloka, östjudarna. Förstod sig inte på enkla logiska resonemang och skrev dessutom från höger till vänster. Böckerna blev ju spegelvända, framsidan hamnade längst bak allt blev felvänt. Hur såg då den typiska judiska småstaden ut i Östeuropa före Förintelsen? Vilken kultur gick förlorad genom nazismen och kommunismen? Hur gestaltade sig det judiska livet i städerna och byarna i det område som sedan hamnade på fel sida av järnridån? Det är några av de frågor som Tom Sandqvist försöker hantera utifrån tre centralt placerade konstnärskap i 1900-talsmodernismen: dadaisten Arthur Segal, orfisten Sonia Delaunay och suprematisten Kasimir Malevitj. Alla tre växte upp och formades av den östjudiska kulturen kring förra sekelskiftet. Vi söker ett sammanhang är inte bara en samling lärda essäer om den östjudiska småstaden och förhållandet mellan judiskt tänkande och den europeiska modernismen. I boken återges även en lång rad berättelser, anekdoter och livsöden i det tidiga 1900-talets Sankt Petersburg, Moskva, Berlin, Zürich och Paris. Uppvuxen i den judiska shtetteln Botoani vid den moldaviska gränsen mot Ukraina hörde Arthur Segal (Aron Sigalu) tillsammans med till exempel poeten Tristan Tzara och konstnären Marcel Janco till kärntruppen som födde dadaismen i Zürich i februari 1916. Han kan sägas var en av dem som tydligast färgade Dada med omisskännliga inslag från den östjudiska chassidismen och dess kabbalistiska världssyn. Sonia Delaunay (Sarah Stern) har i sin tur skrivits in i den europeiska abstrakta modernismen som en av dess mest kända men samtidigt mest misskända konstnärer i det parisiska avantgardet. Född och uppvuxen i Hradyzk strax utanför Kiev är hon mest känd för sina orfiska abstraktioner och gränsöverskridande textilkonst. Kasimir Malevitj (Kazimir Malewicz) hör till den abstrakta konstens mest namnkunniga pionjärer från och med hans berömda svarta kvadrat från 1915, inledningen till suprematismen i det ryska och sovjetiska avantgardet. Liksom både Segal och Delaunay född och uppvuxen i kärnan av det judiska bosättningsområdet i nuvarande Ukraina kom han tidigt att påverkas av i synnerhet den chassidiska kabbalismen och dess idévärld. Tom Sandqvist är författare och professor i konstens teori och idéhistoria samt docent i konsthistoria. Han har publicerat en lång rad konsthistoriska och konstteoretiska studier, av vilka flera koncentreras till det tidiga central- och östeuropeiska 1900-talet, senast studien Ahasverus vid staffliet (2014) om judisk konst och konstnärer i Central- och Östeuropa. På Brutus Östlings Bokförlag Symposion gav han senast ut romanen Romanen om örfilen (2015). Essän om Sonia Delaunay utkommer även i en väsentligen utvidgad version som boken Born in a Shtetl under hösten 2016 på Peter Lang Verlag, Frankfurt am Main.
Efterlämnad egendom

Efterlämnad egendom

Tom Sandqvist

Brutus Östlings bokf Symposion
2017
nidottu
Efterlämnad egendom är en roman som består av två i tiden sammanfallande berättelser. I den första berättelsen återvänder författaren till barndomshemmet. Här, i farmors gamla byrå, hittar han en förseglad mapp som visar sig innehålla en ohygglig hemlighet invävd i en berättelse om brödernas gemensamma barndom. I den andra berättelsen återvänder författaren till den sörmländska byn och till trivselkvällarna i sockengården. Här samlas kommunisten från Katrineholm, rörmokaren och snickaren, Skrotjanne, sockengårdsföreningens kassör, kyrkvärden och inte minst sverigedemokraten. I den gamla skolans till ateljé förvandlade gymnastiksal växer samtidigt fram en serie målningar som förknippas med det berömda förintelselägret. Att konstnärens morföräldrar levde i Berlin under hela den nazistiska diktaturen och att hennes mamma upplevde det slutliga sammanbrottet har en stor betydelse för hur berättelsen fortskrider.Tom Sandqvist är inte bara en internationellt uppmärksammad konstvetare. Han har också verkat som konstnär och utställningsproducent. Efterlämnad egendom är hans tredje roman efter Det turkiska huset (2002) och Romanen om örfilen (2015). Kanske är Tom Sandqvist, skriver Tuva Korsström i Från Lexå till Glitterscenen, den som mest konsekvent hållit fast vid ursprungsidealet, det djärva, provokativa utforskandet av en inre verklighet. Tom Sandqvist har prisbelönats av bland andra Svenska Akademien, Holger Schildts förlag, Svenska Litteratursällskapet och FST.
Hertha Hesselson

Hertha Hesselson

Tom Sandqvist

Brutus Östlings bokf Symposion
2020
nidottu
Gift med snickaren Pontus Hesselson i Vaxholm gör Hertha Hesselson allt för att inte minnas sin uppväxt i nazismens och krigets Berlin, och misslyckas varje gång när julskinkan och lutfisken står på bordet. Vad visste hon egentligen, Hertha Hesselson? Det var som om hon aldrig riktigt fäste vid något på grund av det som tycktes som en tunn plåt omkring henne, på vilken allt bara halkade och gled som tvålen på badrumsgolvet. Hon var så duktig, en kvinna på över åttio, hon som alltid kom med lussebullar och pepparkakor, spetsad glögg och vörtbröd, köttbullar, revbensspjäll och lutfisk.Farfar är godsherren på Gartz på gränsen till nuvarande Polen som drömmer om det gamla wilhelminska Tyskland medan Weimarrepubliken slits sönder av sina inre konflikter. Morfar och mormor är bönder i byn Fließendorf bara några mil från Berlin, pappa elektroingenjör på AEG, mamma hemmafru. Familjen bor först i arbetarstadsdelen Moabit, senare i det hypermoderna, funktionalistiska bostadskomplexet Hufeisensiedlung i Britz. Morbror Helmuth är ägaren till en liten bokhandel som tidigt skaffar sig den bruna uniformen medan hans bror Heinrich transporteras till koncentrationslägret Dachau. Faster Erna och hennes man, läkaren Uwe Schneider, griper tillfället att genomföra avancerade medicinska experiment i de erövrade östprovinserna. Röstar pappa verkligen på nationalsocialisterna? Och hur kommer det sig att morbror Heinrich kom till Sverige redan på 30-talet?Tom Sandqvist, är inte bara en internationellt uppmärksammad konstvetare, utan även känd som skönlitterär författare. Han har också verkat som konstnär och utställningsproducent. Han har gett ut romanerna Det turkiska huset (2002), Romanen om örfilen (2015) och Efterlämnad egendom (2017) samt en lång rad essäsamlingar. Senast 2019 publicerades den essäistiska fiktionen Titta, en krokodil! om det komplicerade förhållandet mellan Anton Tjechov och konstnären Isaak Levitan. Tom Sandqvist har prisbelönats av bland andra Svenska Akademien, Holger Schildts förlag, Svenska Litteratursällskapet och FST. I våras erhöll han även Längmanska kulturfondens stora kulturpris för 2019.
Hemma i Drohobycz

Hemma i Drohobycz

Tom Sandqvist

Symposion
2021
nidottu
Den polsk-judiske författaren och konstnären Bruno Schulz mötte döden i en så kallad vild aktion som de tyska nazisterna genomförde i hans hemstad Drohobycz i november 1942. Jämförd med Franz Kafka och vän med Witold Gombrowicz framstår den oftast sjuklige och klene Bruno Schulz idag som en av den polska modernismens främsta företrädare. De senaste åren har den försynte teckningsläraren vid gymnasiet i Drohobycz rönt en vida uppskattning för sina egenartade groteskerier och framstår som en av de stora avantgardisterna i den polska mellankrigskulturen, känd för sin halsbrytande prosa, de språkliga kullerbyttorna och sin ofta surrealistiska konst. Mest kända är de till synes absurda historierna om livet i den galiziska provinsen innan Förintelsen drog genom landet i böcker som Kanelbutikerna (1934) och Sanatoriet Timglaset (1937). Drabbad av antisemitiska trakasserier kom Bruno Schulz även efter sin död att berövas sitt judiska ursprung, där han beskrivs i första hand som en existentiell författare och konstnär som gestaltar universella arketypiska erfarenheter i mänsklighetens mytologiska urhistoria. I romanen Hemma i Drohobycz låter Tom Sandqvist Bruno Schulz själv komma till tals och lägga sig i polemiken om sitt eftermäle. Det visar sig att Schulz står i ett intimt förhållande till den östjudiska jiddischkulturen. Han öser ur den judiska kulturskatten sådan den hade vuxit fram i de judiska småstäderna i det så kallade bosättningsområdet från Östersjön till Svarta havet. Inte minst kabbalans mystik berörde honom djupt."Sandqvist får Schulz och hans tid att leva upp med ett uttrycksfullt bildspråk ... Sandqvists ingående beskrivning av Schulz förhållande till kulturlivet, framför allt den polska futurismen, kontextualiserar författaren på ett betagande, freskliknande sätt... Hans buktaleri är medryckande och stilen så varierande och färgsprakande att det känns som om Schulz själv talade." Bo Pettersson, HufvudstadsbladetSom skönlitterär författare har Tom Sandqvist gett ut bland andra romanerna Romanen om örfilen (2015) och Efterlämnad egendom (2017) och Hertha Hesselson (2020). Förutom att han har gett ut flera konstvetenskapliga studier fokuserade på den centraloch östeuropeiska modernismen och den östjudiska kulturen har han även uppmärksammats för den fiktiva berättelsen Titta, en krokodil (2019) om förhållandet mellan Anton Tjechov och landskapsmålaren Isaak Levitan. Tom Sandqvist har prisbelönats av bland andra Svenska Akademien, Svenska Litteratursällskapet och Finlands Svenska Television (romanpriset). År 2019 erhöll han Längmanska Kulturfondens stora kulturpris.
Det våta språket

Det våta språket

Tom Sandqvist

Brutus Östlings bokf Symposion
2023
nidottu
En dyster, blöt allhelgonakväll i den sörmländska byn Lid äger ett märkligt samtal rum. Författaren har fått oväntat besök av konstnären Arthur Segal och varietéartisten Emmy Hennings.Författaren, som under många decennier forskat kring dadaismen som fenomen, samtalar med de bägge dadaisterna i bykyrkan, ute på kyrkogården bland gravstenarna och i det stora biblioteket i den gamla skolan. I samtalet spelar även några rökiga målningar i den till ateljé förvandlade gamla gymnastiksalen en avgörande roll. Konstnären bakom dessa målningar har utgått från fyra fotografier från Auschwitz, tagna i smyg i dörröppningen till gaskammaren. Tom Sandqvists nya bok är en i essäform utvecklad skönlitterär reflektion kring det våta språket med tonvikten på dadaismen som den tog sig uttryck hos Arthur Segal, Hugo Ball och Emmy Hennings på Cabaret Voltaire i Zürich 1916. Med det våta språket avses den söndersprängda och typografiskt experimenterande syntaxen i dadaismen och dess kopplingar till frågor om främlingskap och identitet. Tom Sandqvist är inte bara en internationellt uppmärksammad konstvetare, utan även känd som skönlitterär författare. Hans skönlitterära produktion omfattar bland andra romanerna Romanen om örfilen (2015), Efterlämnad egendom (2017), Hertha Hesselson (2020) och Amor fati (2022). Förutom att han har gett ut flera konstvetenskapliga studier fokuserade på den central- och östeuropeiska modernismen och den östjudiska kulturen samt en lång rad konstfilosofiska essäsamlingar har han även uppmärksammats för den fiktiva berättelsen Titta, en krokodil (2019) om förhållandet mellan Anton Tjechov och den ryske landskapsmålaren Isaak Levitan. PRESSRÖSTER:"Den nya boken Det våta språket är som undertiteln meddelar en skönlitterär essä . Essän är som bekant en fri litte­rär form för undersökning och betraktelse, utan nöd­vändiga krav på akademisk stringens, men desto mer möjlighet att pröva idéer och ibland ganska fria asso­ciationsbanor ... En sko nlittera r essa betonar att ha r finns fiktiva inslag, ett slags rambera ttelse, el­ler kanske rent av att essa n a r en ram kring fiktionen. Det senare a r faktiskt inte en orimlig infallsvinkel pa Sandqvists bok, den ga r att fo rsta som ba dadera ...Det är en fascinerande, myllrande, kunskapsrik och spekulativ skönlitterär essä som Sandqvist skri­vit. Han är hemtam i både dada och judendom ... ett ofta svindlande vackert språk och intellektuellt mättade resonemang... Som en annan Dante möter författaren sin ciceron, sin Vergilius i ge­stalt av Artur Segal, som leder honom på en intellek­tuell resa till dadaismens centraleuropeiska judiska rötter och sedan åter hem till Lid och en annalkande sörmländsk vinter." Pontus Kyander, Argus
Titta, en krokodil! Anton Tjechov och Isaak Levitan – en berättelse
En av Anton Tjechovs bästa vänner var konstnären Isaak Levitan. Tom Sandqvist har skrivit en essäistisk fiktion kring den komplicerade vänskapen mellan Antosja och Levitasja, som de själva kallade sig. Båda var centrala gestalter i det konstnärliga och litterära Ryssland under slutet av 1800-talet, både deltog i det livaktiga sällskapslivet i Moskva, men på olika villkor, Tjechov som sonson till en livegen, Levitan som ”papperslös” jude samtidigt som de antisemitiska strömningarna tilltog i styrka i synnerhet efter mordet på kejsar Alexander II. Det som band dem samman var känslan av ett ömsesidigt utanförskap, ett slags av vemod präglat främlingskap i tillvaron.
Amor fati

Amor fati

Tom Sandqvist

Litorale
2022
nidottu
Det måste ha varit strax innan vinterkriget bröt ut som underrättelseofficeren vid högkvarteret i S:t Mickel steg in på apoteket i Kontiolahti och bländades av flickan bakom disken. Besatt av att möta henne på nytt ägnar han hela sitt liv åt efterforskningar som tar honom till inte bara det finska inbördeskriget, det estniska frihetskriget, vinterkriget och fortsättningskriget, utan även till författaren Christer Kihlmans Lexå. Arbetet tar honom också till konstnärsvillan i Nyby, dessutom en legendarisk bilresa ner till Spanien, till slut åldringshemmet i Ebbo. Amor fati (Kärleken till ödet) är en berättelse om uniformer och begär, krig och drömmar som går i kras. Amor fati är också en berättelse om relationen mellan fiktion och verklighet, författarlögner och spaningsarbete. Det är samtidig berättelsen om en flicka, en kvinna som är ”lite eljest”, en flicka som - egentligen - borde återvända till tältlägret på Tattarmalmen i stans utkanter. Upplösningen blir en överraskning.
Det våta språket

Det våta språket

Tom Sandqvist

Litorale
2023
nidottu
DET VÅTA SPRÅKET är en i essäform utvecklad skönlitterär reflektion kring ”det våta språket” med tonvikt på dadaismen genom Arthur Segal, Hugo Ball och Emmy Hennings på Cabaret Voltaire i Zürich 1916. Med det ”våta” språket avses den söndersprängda och typografiskt experimenterande syntaxen i dadaismen och dess kopplingar till frågor om främlingskap och identitet. En av utgångspunkterna är dadaismens förhållande till den östjudiska filosofin i det judiska bosättningsområdet i Östeuropa före Förintelsen.Det finns en strömning inom litteratur och bildkonst med rötter tillbaka till åtminstone medeltida exegetik och judisk mystik som skyr det symboliska, föreställningen om ett djup i en bild eller en text, och i stället lyfter fram det konkreta: ytan, byggstenen, bokstaven, färgen, och som därmed underminerar maktspråk och ideologi. Sin kanske mest extrema form tog sig denna strömning under tidigt 1900-tal med dadaismen som ofta förnekade all mening: ”Ordet vill jag ha där det upphör och där det börjar.” skriver Hugo Ball 1916. Konsten och litteraturen skulle bygga upp och riva ned med en och samma rörelse. ”Tanken skapas i munnen” skriver Tristan Tzara i ett försvar för den improviserade ljuddikten som föds i ögonblicket, i munnen och talorganen, ett vått språk. Om man delar uppfattningen att skriften med dess alfabetiska tecken, interpunktion och syntax torrlägger språkets beroende av den muntliga traderingen, den orala framstötningen, skulle man kunna säga att den upplösta skriften vänder åter till kroppen och kroppsvätskorna som språkets grundförutsättning. Genom en religionsfilosofisk diskussion blir det också uppenbart att Hugo Ball - med Emmy Hennings - mycket väl hade kunnat skriva in sig i det tyska nazistpartiet om han hade fått leva till 30-talet, så skräckslagen var han inför dadaismens grundförutsättningar i det upplösta språket och det ”judiska tänkandet”.Om man dessutom menar att skriften ”könar” språket kring det som har kallats den falliska ordningens permanens och maktanspråk, ligger det nära till hands att föreslå den destabiliserade skriften - det ”våta” språket - som en möjlighet till en annan ordning bortom de traditionella, kring de biologiska könsskillnaderna roterande dikotomierna, ett språk hinsides som skulle kunna kallas det sant poetiska språket, språket som blottar sina egna bristningar, glidningar, öppningar och ”våta” mellanrum.
Döden, döden i Fliessendorf

Döden, döden i Fliessendorf

Tom Sandqvist

Litorale
2024
sidottu
Den tyske konstvetaren Tomas Sweger besöker biennalen i Venedig. Redan på Hauptbahnhof i Berlin tycker han sig se i kaklet på väg ner till perrongen spegelbilden av en man i stålbågade glasögon, gråsprängt skägg och pikéskjorta - och grips av skräckslagen fasa. Vem är han? I Venedig ser han åter vålnaden skymta i folkvimlet i gränderna, på vaporettan, i hotellspegeln, vid Rialtobron.Tom Sandqvist har skrivit en på kulturhistoriska referenser rik berättelse om döden i Venedig där fokus ligger på två bröder, Tomas och Ottkar, uppväxta på 1950-talet i byn Fließendorf på östsidan av det delade Tyskland. Fadern har stupat i Stalingrad, modern ligger i sovkammaren med huvudet vänt mot väggen, minnesassociationerna sträcker sig långt in i det ”glada” 20-talet. Barnen fostras av farfar och farmor, aktiva i arbetet på att bygga det nazistiska lyckoriket. En av de ledande gestalterna i byn, Einsatzleiter Gotthelf Gartz, får ledande uppgifter i förintelselägren i öst och vänder sedan kappan efter vinden när Röda armén står i grannbyn.Texten flyter som vattnet i kanalerna. Som vore det fråga om att beskriva själva Venedig kretsar berättelsen hela tiden kring sin egen dramaturgi byggd på växelspelet mellan illusionen, fiktionen och verkligheten, mellan maskering och demaskering. Som hos Thomas Bernhard svallar och rinner texten fram som vattnet i de venetianska kanalerna. Den centrala konflikten roterar kring förhållandet mellan Tomas och Ottkar, av vilka Ottkar är pojken som fascineras av maskiner och motorer, matematiska konstruktioner och logiska härledningar medan Tomas dras till konsten och litteraturen. Två världsbilder bryts mot varandra. Är mannen i kaklet på stationen i Berlin i själva verket Ottkar, alltså barnet som på ett gammalt fotografi trycker ner broderns huvud mot det smutsiga golvet, ner i sörjan? Är han inte Tomas tvillingbror? Hotas inte Tomas av att dras ner i den stinkande kanalen, ner i gyttjan, ner i latrintunnan i Fließendorf?Döden, döden i Fließendorf är berättelsen om tvillingskap, men även om konstvetarens reflektioner kring Giorgiones renässansmålning Stormen på Gallerie dell'Accademia och inte minst den tyska konstnären Maria Eichorns ”arkeologiska” dekonstruktion av den tyska biennalpaviljongen och dess arkitektoniska kopplingar till Tredje Riket. Den mekaniska, totalitära och av våld mättade världsbilden ställs mot konsten.
Rucklaren och räven

Rucklaren och räven

Tom Sandqvist

Litorale
2025
nidottu
Det här är en berättelse som utspelas i den vackra staden vid havet - Hangö. Det här är en berättelse som kretsar kring konstnärsvillan i Karleby mellan Helsingfors och Borgå. Det här är en berättelse om pojken som redan i skolan gömde flaskan i dikesrenen bakom danslaven i Tolkis, men det är också berättelsen om soppsällskapet på restaurang Beurre i det gamla smörmagasinet som diskuterar frågan om vad som är vackert respektive fult - och varför vi upplever något som fult och därför frånstötande och till och med skrämmande: gyttjan, sörjan, smörjan och det kluckande avfallet - alkoholens lockelse och fördärv. Att diskussionen sedan fortsätter i lägenheten i Östra hamnen med utsikt över Drottningbergets nybyggda glasmonster mellan två åldrade bröder till Tanjas smörstekta gösfilé är inte oväsentligt med tanke på liket som polisen hade hittat ute på udden som sträcker sig mot tullstationen, dessutom den strömlinjeformade röda rollatorn som ligger där bara ett tiotal meter från den halvt förmultnade kroppen. Vad är vackert, vad är fult? Och varför fascineras vi av det fula, varför dras vi till gyttjan, bottenslammet, lervällingen?