Ansikten i vattnet

Kirjan Ansikten i vattnet (2012) on kirjoittanut Janet Frame. Kirjan kieli on ruotsi, ja sen on kustantanut Modernista. Kirja on laajuudeltaan 219 sivua ja se on sidottu.

Ansikten i vattnet är Janet Frames mäktiga och gripande dokumentation i romanform av sin mångåriga erfarenhet som intagen på nyzeeländskt mentalsjukhus under 1940- och 50-talen. Återkommande hot om lobotomi, tortyr med elchocker och ständiga förödmjukelser var hennes vardag under de här åren. Men också en inre värld av underligt klara känslor och tankar, syner och förnimmelser, korrespondenser och sammanhang som inte liknar någon annans. Till sist är det hennes okuvliga vilja att skriva om sitt helvete på sjukhuset, som river de murar som omgett henne. För att få vara i fred var Janet Frame tvungen att bedyra i boken att »ingen av personerna, inklusive Istina Mavet, har någon motsvarighet i verkligheten«, men ingen har betvivlat sanningshalten i hennes skildring av 1900-talsinstitutionernas människosyn. Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet. I översättning av Annika Preis. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset. »Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det. « DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007»Zombifierad av droger och elchocker, skräckslagen, är Frames huvudperson Istina oförmögen att uppföra sig normalt och blir till sist också bestämd att möta den ultimata kuren: lobotomi. .. En av världens absolut bästa böcker om att leva i ett fängelse. « THE GUARDIAN»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin. « PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973