Förhöjningen

”Ett mästarprov. ”Göteborgs-Posten”… en tidlös roman med bladvändarkvalitet. ”Dagens Nyheter”Jag kan inte minnas när jag senast läste ett så elegant inledningskapitel i en svensk roman. Och även… Lue lisää ”Ett mästarprov. ”Göteborgs-Posten”… en tidlös roman med bladvändarkvalitet. ”Dagens Nyheter”Jag kan inte minnas när jag senast läste ett så elegant inledningskapitel i en svensk roman. Och även resten av romanen njuter jag av, för dess stil, detaljskärpa, vassa blick och minnesvärda formuleringar. Och så klart – för den där känslan av förhöjning, som man säkrast hänger sig åt i fiktionen. ”Kulturnytt, Sveriges Radio”Det finns en idé om att kritiker blir kritiker för att de inte lyckades bli författare. Ullgren visar med sin debut att så inte är fallet. Åren som kritiker och redaktör verkar snarare ha förberett henne för författaryrket. För romanen lämnar inget att önska: språket är lätt och innovativt, den sparsmakade dialogen sitter där den ska – och ämnet är evigt brännande. Jag ser fram emot vad Ullgren hittar på härnäst. ”Upsala Nya Tidning”. .. bland det senaste årets mest intressanta debutromaner. Den har ett tema som är samtidigt alldagligt och glödhett. Och den väver samman handlingen med världslitteraturen på ett sätt som är sällsynt i svensk litteratur. ”Västerbottens-Kuriren”Hon hade inte varit beredd att förlora något. Hon hade velat ha något. På sätt och vis var det inte svårare än så. ””Förhöjningen” handlar om en kvinna mitt i livet som allt starkare känner behovet av ett botemedel mot den annalkande tomheten och ledan. Litteraturen har alltid varit en flyktmöjlighet, men den har också väckt en längtan efter att vardagen ska erbjuda samma förhöjda känsla. När hon hamnar i en oväntad och hemlig relation krockar fantasi och verklighet, liv och dikt. Vad är förhöjningens pris? Malin Ullgrens debutroman är en berättelse om de berättelser vi skapar åt oss själva för att överleva. FLER PRESSRÖSTER:”Ullgrens roman är betydligt större litteratur än något annat jag läst om den amorösa kärleken på senare år. Språket hittar oavbrutet de mest exakta bilderna för kroppens förnimmelser, den ordlösa värld i vilken vidsträckta sjok av våra liv utspelar sig - bortom rationella tankar, och bortom de känslor vi satt namn på. Hur ett mynt känns mot fingrarna. Eller en beröring som inte existerar i den officiella självbiografin. Ullgren har också den förmåga att beskriva världen som de flesta romanförfattare strävar efter, men få äger. […] Ett mästarprov. ”Martina Montelius, Göteborgs-Posten”Och jag deltar gärna i Ullgrens litterära lek. För hon vet vad hon gör. Sidorna i hennes roman vänder sig nästan själva - och liksom för Bovarys Emma glider boken nästan omärkligt från underhållande och lätt ennui till att hela existensen sätts på spel. Ullgren har inte bråttom, utan dröjer gärna vid små detaljer, som gör att textens värld träder fram för mig: ett par ärvda örhängen, en kopp te, en kniv som rispar i en vaxduk, gör att romanens historia blir mer än bara en berättelse - den upplevs mer som ett stycke liv. ”Karin Nykvist, Sydsvenskan”… diskussionen som rör liv och dikt och hur de storheterna griper in i varandra skrivs inte ut, utan gestaltas, läsaren får själv upptäcka den. Det är en av de stora kvaliteterna med Malin Ullgrens roman. En annan är hur den nivån krockar med en prosa som förmår skildra fy siska rum, vardagliga miljöer, städer – Stockholm, Göteborg, Paris – på ett sätt, detaljrikt och omsorgsfullt, som aldrig tröttar läsaren. Här finns inget onödigt. Det är en konst i sig. ”Stefan Eklund, Dagens Nyheter”Förhöjningen är full av kloka insikter. Jag tycker om den melankoliska tonen i den. Hur denna förhöjning som huvudpersonen söker finns lika mycket i en ensam kvällspromenad som i möten med älskaren. När minnen av passioner bleknar, kan det som finns kvar lika gärna vara hur en kvällshimmel såg ut när känslorna stormade som hur det var att ha den andra människans kropp mot sin. ”Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad