Alain Topor

Hjelp som hjelper er tema for denne boken. Erfaringer fra mennesker som gjennom en årrekke har levd med psykiske helseproblemer, viser at den mest virkningsfulle hjelpen ofte finnes utenfor helse- og velferdstjenesten. Det finne mange former for hjelp og støtte og mange veier frem mot et meningsfullt liv. Denne boken bidrar med en rekke eksempler på det. Noen viktige spørsmål må stilles når det gjelder arbeidsformer innen psykisk helse i regi av heleforetak og kommuner: Hjelper de personene med det den enkelte har behov for? Hvem skal bestemme hva evidens og treffsikkerhet handler om? Hva innebærer det å samarbeid med et menneske som søker hjelp? Hvorfor er forhold knyttet til menneskerettigheter og medborgerskap så lite i fokus i tjenestene? Brukere, pårørende og fagpersoner utvikler i fellesskap ulike måter å bidra til bedring fra psykiske problemer. Boken er basert på denne erfaringsbaserte kunnskapen som er samlet inn gjennom samtaler og intervjuer med de berørte. Denne kunnskapen må tas i bruk i langt større grad.

Situationen för människor som har långvarig kontakt med ­psykiatrisk vård har förändrats under senare år. Utvecklingen har bland annat inneburit att synen på människor med allvarliga psykiska problem har förskjutits från patient till person och att majoriteten i dag lever ute i samhället i stället för på institutioner.Från patient till person bygger dels på nya intervjuer med ­per­soner som har erfarenhet av allvarliga psykiska problem, dels på egen tidigare forskning. Författarna presenterar en social ­modell för att förstå ­psykiska problems uppkomst, utveckling och ­hantering. Boken belyser bland annat aspekter på de ­be­rörda per­sonernas vardagsliv som exempelvis förhållande till ­vänner, kontakt med vård- och stödorganisationer och att ­hantera ­ekonomi och läkemedel.Boken vänder sig både till studenter som ­utbildar sig för att arbeta med socialt arbete eller inom vården och till redan yrkesverksamma. Den kan även läsas med behållning av brukare och anhöriga.

Hur hjälper man personer med svåra psykiska problem? När man frågar dem själva får man delvis andra svar än om man frågar experter inom den medicinska vetenskapen. Patienterna/brukarna har oftast upplevt en vardag med plågsamma röster, ångest, modlöshet, kaos, ekonomiska problem, isolering och ensamhet.I Relationer som hjälper får läsaren ta del av deras egna upplevelser av vägen till återhämtning, och får veta vad som var viktigt för dem under denna process. Vissa gemensamma faktorer framkommer, t.ex. att individen ofta vet vad hon eller han behöver och vill ha inflytande över de insatser som görs. Det är också vanligt att man på egen hand hittar sätt att hantera sin situation, kanske med hjälp av personer i omgivningen.Boken inbjuder till reflektion över hur individens erfarenhetskunskap kan användas - tillsammans med experternas kunskap och erfarenheter - inom kunskaps- och organisationsutvecklingen av en evidensbaserad psykiatri och socialtjänst.Relationer som hjälper vänder sig till personal inom sjukvård och socialtjänst samt till studenter inom grund- och vidareutbildning. Boken är också av intresse för människor som lever med psykiska problem, och för deras anhöriga.

De flesta människor som drabbas av svåra psykiska problem återhämtar sig, helt eller delvis. Att återhämta sig betyder inte att man nödvändigtvis är fri från alla symtom utan kan även innebära att man kan hantera dem och leva ett acceptabelt liv. Bland läkare, vårdpersonal och även bland dem som själva har psykiska problem finns en utbredd pessimism om möjligheterna att återhämta sig. Men i dag har vi tillgång till forskningsresultat som motsäger föreställningar om de psykiska störningarna som varande livslånga, kroniska sjukdomar. Forskning visar att de flesta människor som exempelvis fått psykiatrins mest belastade diagnos – schizofreni – återhämtar sig. Vad hjälper människor med svåra psykiska problem att återhämta sig? Vad gör de själva, och vad kan andra – professionella, anhöriga, närstående – göra för att bidra till denna process? Boken resonerar kring professionalitet och vad ett återhämtningsinriktat professionellt arbete kan innebära. Återhämtning är en unik individuell process. Helt olika insatser kan bidra till återhämtningsprocessen för olika personer och för samma person i olika perioder. Den kan därför aldrig reduceras till en metod som kan tillämpas lika på flera patienter. Boken önskar förena individernas – brukarnas – erfarenhetsbaserade kunskap med kunskap från forskningen. Utgångspunkten är att människor återhämtar sig från svåra psykiska problem och att deras egna berättelser om återhämtningsarbetet erbjuder trovärdig kunskap. Boken vänder sig dels till brukare och närstående, dels till personal verksam inom psykiatri och socialtjänst. Den är också avsedd som kursbok för högskolestuderande inom områdena socialt arbete, psykologi, vård och medicin. Boken används dessutom som lärobok/komplement till cirkelmaterialet vid studiecirklar inom ramen för Återhämtningsprojektet (som drivs av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa [RSMH], Forskningsstiftelsen Humlan och FoU-enheten vid SPO Psykiatrin Södra, Stockholms läns landsting) som i första hand löper under åren 2004 och 2005. Alain Topor är leg psykologi, fil dr och chef för FoU-enheten vid SPO Psykiatrin Södra inom Stockholms läns landsting. Han är även forskningschef på institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Han har tidigare arbetat inom socialtjänst och psykiatri som familjebehandlare, behandlingsansvarig, handledare samt med forskning och utveckling inom socialtjänsten och psykiatrin. På Natur och Kultur har han tidigare utgivit Återhämtning från svåra psykiska störningar (2001).