Albrecht Wellmer

Från de gamla grekerna till idag har filosofer ihärdigt diskuterat hur begreppet »sanning» skall förstås. Denna antologi består av bidrag till en pågående debatt med fokus på förhållandet mellan sanning och rättfärdigande. Bidragsgivare är Richard Rorty, Jürgen Habermas, Albrecht Wellmer och Karl-Otto Apel. Debatten dem emellan om sanningsbegreppet är samtidigt en diskussion om förhållandet mellan pragmatism och pragmatisk språkteori. När vi har goda skäl att hävda ett påstående ligger det nära till hands att säga att vi med fog kan hävda att påståendet är sant. Men samtidigt är det så att det vi vid en bestämd tidpunkt anser vara ett gott skäl senare kan visa sig vara ofullständigt eller felaktigt. Motiveringar är knutna till tid, plats och personer. De är därmed i princip felbara och korrigerbara: Rättfärdiganden kan så att säga gå förlorade. Sanningen, däremot, är inte beroende av tid och plats och av de bestämda personer som hävdar att ett påstående är sant. I denna mening är sanningen »absolut» (den kan inte »gå förlorad»). Men hur skall man då förstå förhållandet mellan sanning och rättfärdigande (motivering)? Hur skulle vi kunna acceptera något som sant annat än genom diskussion och prövning av skäl? Och hur skulle principiellt felbara och kontextuella skäl kunna leda fram till sanning? I en utförlig inledning presenterar och kommenterar Gunnar Skirbekk debatten. Skirbekk är professor i filosofi och vetenskapsteori vid universitetet i Bergen. Hans senaste bok är Praxeologie der Moderne. Universalität und Kontextualität der diskursiven Vernunft. Daidalos har utgivit hans tillsammans med Nils Gilje författade Filosofins historia.

This volume is a collection of essays based on lectures given at the Orpheus Institute in Ghent at various occasions over the last four years. Two of our five distinguished authors are British, three are Germans. Two are prominent composers and both keen and provocative writers about music; one is a musicologist and daring critic who specializes in contemporary music. There are also two philosophers and Adorno specialists that deal with such fundamental and highly complex matters as music and language, and music and time. All authors subscribe to the same seriousness of purpose, so that you may find reminiscences of one text in the others, which will make for a fascinating read. Moreover, this book is all about the current state of music, about thinking, speaking, and writing about music in the immediate aftermath of that stirring and fascinating twentieth century.

four essays, drawn from two books by one of Germany's foremost philosophers, go to the heart of a number of contemporary issues: Adorno's aesthetics, the nature of a postmodern ethics, and the persistence of modernity in the so-called postmodern age

In this timely new book Wellmer intervenes in the highly topical debates on modernity and post-modernity. Discussing the work of Adorno, Habermas, Peter Burger and Jean-Fran&ccedilois Lyotard, among others, he offers a penetrating analysis of the aesthetic, ethical and philosophical dimensions of the modern era. In opposition to those who view post-modernity as a sign of post-enlightenment, Wellmer makes a reasoned plea for a re-examination of the goals of emancipatory Enlightenment and explores its implications for the appreciation of modern art forms.