Anders Björnsson

I juni 2006 går professor Ann-Sofie Ohlander i pension. I det sammanhanget uppmärksammas hennes insatser genom en Vänbok, som innehåller artiklar kring teman och forskningsfält som engagerat henne: genushistoria, emigration, familjehistoria, barns villkor och rättigheter, och vårdhistoria. Ann-Sofie Ohlander tillhör den exklusiva skara historiker som gjort insatser inom flera forskningsfält och som dessutom påverkat ämnets inriktning och ställning vid universiteten.

Under sitt långa äktenskap var skriftställaren Jan Myrdal (1927-2020) och konstnären Gun Kessle (1926-2007) idoga och engagerade samlare. År 2012 skänkte Jan Myrdal till Jan Myrdalsällskapet inte bara sina mer än 50 000 böcker utan därtill klipparkiv och unika samlingar av tidskrifter, konst, fotografier, affischer, meccano och korrespondens. I den här boken har en lång rad skribenter ur olika synvinklar beskrivit resultatet av detta deras samlande men också alla praktiska bestyr med att flytta, katalogisera och för framtiden bevara ett av norra Europas största privatbibliotek. Boken blir på detta sätt också en perspektivrik bok om ett närmast symbiotiskt äktenskap och det författarskap som blev ett av de mest centrala under åren kring 1968.

I den här boken fokuserar vi på offentliganställda civila tjänstemän, sådana som verkar inom statlig och kommunal förvaltning. Men alltså inte i krigsmakten. Även så är detta en minst sagt bred kategori som fokus. Man får tänka sig att tjänstemannen, av valfritt kön eller inte, är en person eller en funktion som står närmare politiken, ledningsgruppen, direktionen, verkschefen än den övriga personalen. Var gränserna går, uppåt och nedåt, kan vara flytande. Den typiske tjänstemannen är en handläggare snarare än en beslutsfattare, och tar han/hon beslut är det i allmänhet på delegation. Om den övriga personalen befolkningen utgör en majoritet eller en minoritet, torde vara historiskt bestämt. Det finns flera goda skäl till valet av skönlitteratur som källmaterial. I diktens och fiktionens form framträder ofta drag i samhällslivet och de sociala relationerna som annars inte uppmärksammas, antingen för att de tas för givna eller för att man inte vill tala om dem. Kanske kan man inte. Visst händer det också att de förgrovas, rentav till groteskeri. Skönlitteraturen kan dessutom vara ett effektivt sätt att komma en viss tidsanda in på livet och bli varse hur den har förändrats och till slut upplösts. Män och kvinnor som skriver noveller, romaner och poesi har inte sällan själva haft erfarenheter av tjänstemannajobb eller kanske tillhört någon profession som fått dem att se ned på, och inte sällan förlöjliga, företrädare för mer okvalificerade tjänstemannasysslor.Honoré de Balzacs roman Les Employés (Byråkraterna, 1838) lär vara den första skönlitterära framställning som gör tjänstemän i staten till berättelsens huvudpersoner i Balzacs övriga produktion vimlar det annars av litteratörer, kurtisörer, aristokrater, konstnärer, arrivister, bankruttörer, militärer, entreprenörer. Tjänstemannen var då ännu ett maktens redskap, kanske till och med manipulatör, och servilitet snarare än självständighet tycks ha varit hans emblem eller varumärke. Det har förstås inte uteslutit sådana kvaliteter som briljans, intelligens, handlingskraft när det kommer till kritan och en konkret uppgift måste lösas. Balzacs hjälte, Rabourdin, har ett projekt: han vill halvera statsförvaltningens storlek och fördubbla dess skatteintäkter (och naturligtvis blir det bråk).Men i skildringar av tjänstemän förekommer också olater som långsamhet, indolens, viktigpetteri, trälsinne, konflikträdsla, osjälvständighet litet om vart annat. Hunsade, obefordrade kanslister dräller det av i den ryska litteraturen, liksom sluskar, eviga studenter, suputer.Nej, någon enhetlig grupp med självfallen solidaritetskänsla får vi inte syn på i litteraturen, och det hade vi inte heller väntat oss. Vad vore det för litteratur i så fall?Medverkande:Beata Agrell, Åsa Arping, Anders Björnsson, Stefan Bohman,Anna Cregård, Eva Fjellander, Anders Hammarlund,Anna Hedlin, Lars Karlsson, Rolf Lind, Johan Lundberg,Per Lundin, Lennart J. Lundqvist, Stellan Malmer, Anna Nyberg,Östen Ohlsson, Ulf Persson, Björn Rombach, Johanna Schiratzki,Karin Svedberg Helgesson och Anna Maria Ursing

För fem hundra år sedan slutade medeltiden och den nya tiden sköt fart. Så stod det i skolans läroböcker i historia för inte länge sedan. Men mycket av det gamla hängde förstås kvar och det nya det moderna samhället tog endast långsamt och dröjande form. Det var heller inget givet segertåg. Kaos och katastrofer, krig och kolonialism, fasor och förintelser kantade vägen. I den här essäboken av Anders Björnsson får vi några inblickar i viktiga brytpunkter under resans gång, ofta rätt långt från allfarvägarna. Det är den borgerliga epoken som ges några miniporträtt, från ekonomins, politikens och kulturens domäner. Sätta världen på fötter sjuder av litterär experimentlusta och bjuder på en stilistisk genreblandning. Boken spänner från den akademiska föreläsningen till den lyriska lärodikten. Här finns ingen onödig respekt för etablerade viktighetshierarkier. Det är som i människolivet: högt och lågt. Anders Björnsson är publicist och historiker. Han har verkat som lärare och som vetenskaplig medarbetare i Sveriges Radio och Svenska Dagbladet. Chefredaktör för fjortondagarstidningen Dagens Forskning och för det internationella kvartalsmagasinet Baltic Worlds. Översättningar från tyska. Flera monografier inom de organisations-, företags- och personhistoriska fälten. Hedersdoktor vid humanistiska fakulteten och i omgångar gästforskare vid samhällsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet. 1997 2012 ordförande i Svenska Humanistiska Förbundet

När Anders Björnsson ger ut Andreas Baader, Hanna och jag – en bok av blandkaraktär, med starka självbiografiska inslag – bör den få många läsare bland litterärt, kulturellt och politiskt intresserade. Björnsson har gjort sig känd för sin speciella stilkonst, sin ibland något våghalsiga vokabulär, sitt resonerande småprat. Han är, skulle man kunna säga, en feuilletonist i en stor europeisk tradition. Han öser i denna bok ur sina erfarenheter som radio- och tidningsman, som resenär och boksamlare, som estradör och som en mycket svårfångad – rentav fritt svävande – intellektuell. Han vet hur man bedriver forskning och hur man sitter ordförande vid ett sammanträde. Genom sin eleganta prosa lyckas han lyfta fram historiens ofta försummade detaljer och en rad av samtidens förbisedda bipersoner. Ingenting är för kuriöst eller för betydelselöst för Anders Björnsson, artillerifänrik och amatörpianist som han är. Själv ser han sig gärna som en upprorsman och har karakteriserat sig som konservativ vänsterdemokrat.

Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys samlar samhällsvetenskaplig och historisk forskning från Sverige och världen. Alla artiklar finns fritt tillgängliga, gratis att läsa och ladda ned, på www.tidskriftenarkiv.se. För dem som hellre vill läsa mellan två pärmar tillhandahåller vi den här tryckta utgåvan. I detta nummer: Marco d’Eramo, ”Amerikansk försvagning?” Kommentar: Christian Andersson, ”Efter Gaza – en rörigare och farligare värld” Jon Sunnerfjell, ”Vad en bruksortskommuns sociologik kan säga oss om det aktiva samhället” Rolf Å Gustafsson, ”Det svenska klassamhället och staten under första hälften av 1800-talet. En essä om proto-marxism” Kommentarer: Bo Rothstein, ”Skuggan från den svenska högern” Anders Björnsson, ”Den listige eller överlistade revolutionären” Bengt Olle Bengtsson, ”Lunds universitet: två pris på tre år” Recensioner: Göran Therborn, ”Myrdalmonumentet” Mats Benner, ”Oroliga liberaler” Jonny Hjelm, ”Vänstern och stamtänkandet” Ulf Bjereld, ”’Chile, Chile, solidaritet!’”

Mellankrigstiden och särskilt 1930-talet är en epok i Europas historia då de politiska systemen bekämpar varandra. Demokratin var en ung och späd planta. Folkmassor mobiliserades för olika mer eller mindre utopiska mål. Det fanns i skilda läger en oro för att den nationella endräkten skulle spricka. Land ställdes mot stad, jordbrukare mot fabriksarbetare. Bönder, också i Sverige, var övertygade om att de utkämpade en strid för överlevnad. Men till skillnad från bonderörelser i många andra europeiska länder fick de svenska böndernas mobilisering inga aggressiva överslag. Istället ingicks ett fredligt förbund med stat och arbetarrörelse. Detta tryggade demokratins fortbestånd i landet. Men många idéer typiska för tiden låg farligt nära de fascistiska rörelsernas. Rastänkandet var gemensamt tankegods för de flesta politiska åskådningar. Den här boken är ett försök att utreda de idéhistoriska sammanhangen, med fokus på en tid då politiskt undantagstillstånd rådde i Europa.Anders Björnsson är en svensk publicist, historiker och översättare.

Det som utgör dödens administration i denna bok är allt det som praktiskt görs kring ett dödsfall. Men också allt som tänks, planeras och görs inför framtida dödsfall och för dem som tidigare dött och kanske begravts. Även det som görs för att hejda eller sinka ett dödsförlopp inkluderas liksom omhändertagandet av knäleder i metall efter kremering. Om vi nu alla dör senare eller möjligen förr så borde vi ge döendets praktiska och organisatoriska omgivning en tanke utöver de privata önskemål som vi har listat i vita arkivet. Det är det författarna avser med att lägga döden till rätta.

Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys samlar samhällsvetenskaplig och historisk forskning från Sverige och världen. Alla artiklar finns fritt tillgängliga, gratis att läsa och ladda ned, på www.tidskriftenarkiv.se. För dem som hellre vill läsa mellan två pärmar tillhandahåller vi den här tryckta utgåvan. I detta nummer: Redaktionen, ”Inbjudan till dialog och diskussion om klass” Mikael Stigendal, ”Värdet av ett klassbegrepp” Marcus Lauri & Paulina de los Reyes, ”Vad hände sen? Våld, trygghet och tankar om en annan framtid efter oroligheterna i Husby 2013” Klas Åmark, ”Den socialdemokratiska samhällsordningen” Antonio Gramsci, ”Två anteckningar ur ’Amerikanism och fordism’” Kommentarer: Anders Stephanson, ”En sorts bildningsroman” Bo Rothstein, ”Avvecklingens politiska logik. Brittiska gruvor och svenska varv” Christian Andersson, ”Nordafrika efter de folkliga revolterna – tillbaka till ordningen!” Recensioner: Sarah Schulman, ”Förlorarnas lott” Anders Björnsson, ”Ubåtskrigets magnum opus?” Jonny Hjelm, ”Tegelsten nummer två”

När den populäre engelske historikern A.J.P. Taylor i slutet på 1950-talet började göra ­research för en bok om orsakerna till andra världskriget, var han en anhängare av den då allmänt omfattade föreställningen att "Hitler hade planlagt alltihopa".Under arbetets gång tvingades han emellertid att ­ändra upp­­­fatt­ning. I sina efterforskningar kunde han inte hitta stöd för att ­Tyskland under 1930-­talet hade ­utvecklats enligt ­någon genom­arbetad plan av Hitler som syftade till världskrig och världsherra­välde. Taylor kom istället fram till att ­Hitler ­snarare var en opportunist och en gambler snabb att ­utnyttja sina ­mot­ståndares blottor men med svag strategisk förmåga.Andra världskrigets ursprung handlar enligt Taylor i långt högre grad om ouppklarade konflikter från första världs­kriget, ­traditionell rivalitet mellan stormakter och ­diplomatiska missförstånd. Utan att frita Tyskland från ansvar lyfter han fram som en ­nyckelfaktor till krigets utbrott den ­misslyckade ­diplomati som de två europeiska segrarmakterna från ­Versailles 1919, ­England och Frank­rike, bedrev under 1930-talet. A.J.P. Taylors Andra världskrigets ursprung utkom 1961 och blev omedelbart vida läst och omdebatterad. En rad fackhisto­riker i såväl England som USA och Tyskland ­kritiserade författaren, men Taylor stod på sig, som framgår av det förord han ­senare infogade i boken. Andra världskrigets ursprung betraktas som en historisk klassiker och utkommer ständigt i nya upplagor. Karneval förlag ­återutger boken till 75-årsminnet av krigets slut."Det fanns en förklaring till andra världskrigets krigets ursprung som tillfredsställde alla och som tycktes göra slut på all diskussion. Den förklaringen var ­Hitler. Han planerade andra världskriget. Han ensam framkallade det. ­Denna förklaring ­tillfredsställde uppenbarligen ­ motståndsmännen . De kunde säga: Vad var det vi sa. Det fanns från ­första stund inget annat alternativ än att stå emot Hitler. Förklaringen tillfredsställde också avspänningspolitikerna . De kunde hävda att avspänningspolitiken var en klok politik, och att den skulle ha blivit en framgångsrik politik om inte Tyskland hade varit i klorna på en galning. Framför allt tillfredsställde denna förklaring tyskarna, med undantag för några få obotfärdiga nazister." A.J.P. Taylor OM FÖRFATTARENA.J.P. Taylor (1906 1990) var en engelsk ­historiker, journalist och radio- och tv-man. Han utgav en rad böcker om brittisk ­historia och europeisk ­diplomati. Andra världskrigets ursprung är hans internationellt mest kända verk. SAGT OM BOKEN"Ett nästintill oklanderligt mästerverk, väl avvägt och skriven med full stilistisk kontroll. Trots detta ­kom­mer boken förmodligen att bli författarens mest ­kontroversiella bok ... Taylor tillhör den allra ­främsta kretsen av historiker. Han är bland ­engelska ­historiker idag vad Evelyn Waugh är bland ­engelska romanförfattare, en befriare av ­bortglömda sanningar, en paradoxernas ­riddare, en historie­be­rättandets furste och en stor, ­antag­ligen den störste mästaren i sitt gebit." Sebastian Haffner, författare till En tysk mans historia, Observer "Som anklagelseakt mot brittisk diplomati har Taylors bok stått sig förvånansvärt bra mot senare forskning." Niall Ferguson, professor i historia vid Harvard University "Den enda engelska historikern som kan mäta sig med Gibbon och Macaulay." New Statesman "En bländande revisionistisk uppvisning som sammanfattar Taylors paradoxala, provokativa och uppfinningsrika sätt att behandla historia.« Times »Taylor var hela sitt liv en dissident ... när han var som bäst som i Andra världskrigets ursprung förändrade han förutsättningarna för avgörande debatter." Financial Times "Ingen historiker från det senaste århundradet har varit mer läsbar ... I hög grad originell och inträngande ... Ingen som läst detta fängslande verk ­kommer att kunna se tillbaka på den epok som skildras på samma sätt igen." Sunday Telegraph

Övergången från ett universitet där en mindre del av varje årskull studerade, till dagens massuniversitet som tar emot över hälften av varje årskull har medfört att kvaliteten på många utbildningar är låg. Studenterna lägger i en del fall inte mer än tio timmar i veckan för att klara av vad som definieras som heltidsstudier. För att säkra ekonomin har lärare och institutioner tvingats sänka sina krav. Resultatet har blivit att allt för många examineras med svaga kunskaper. De sex författarna till denna angelägna bok beskriver utveckling och orsaker till den allt sämre kvaliteten och pekar bland annat på hur synen på studiedisciplin och kunskap förändrats de senaste decennierna. I boken presenteras flera konkreta och genomförbara reformförslag. En nödvändig bok för alla som engagerar sig för en högre utbildningskvalitet.

I dessa prosadikter har Anders Björnsson samlat sinnesstämningar och tankefragment som rymmer både det mycket privata och det mycket politiska.

Anders Björnsson, publicist och historiker, har under decennier varit verksam på många fält inom flera litterära och intellektuella genrer: som vetenskapsjournalist, essäist, forskare, översättare, polemiker. I sina nu utgivna politiska journaler försöker han fixera det svenska samhällets rörelseriktning, utifrån sin position som konservativ vänsterdemokrat. Björnsson har kallats ”Sveriges suveräne fribytare” (Hans L. Zetterberg). Han har mottagit flera priser för sin insats som folkbildare. Mellan 1997 och 2012 var han ordförande i Svenska Humanistiska Förbundet. Till hans senare arbeten hör en kortbiografi över den österrikiske författaren Joseph Roth.

Med freden i Fredrikshamn 1809 förlorade Sverige Finland som blev ett ryskt storfurstendöme. I anslutning till tvåhundraårsminnet av freden utkom en rad böcker om kriget 18081809 och om dess följdverkningar. Uppfattningarna går isär. Innebar rikssprängningen en förlust för båda parter, eller var den början på något nytt och bättre? På Nordiska museet hölls vid slutet av det så kallade märkesåret 2009 en konferens, svenskt i Finland finskt i Sverige, där forskare från både Finland och Sverige belyste utvecklingen på ömse sidor om Bottniska viken under de senaste tvåhundra åren. En del av föredragen har nu samlats i denna volym. I ett tiotal bidrag diskuteras bland annat språk, historieskrivning och konstitutionella villkor. Boken fördjupar perspektiven på den identitetsformering som varit aktuell i de båda länderna.

Under sin tid på Svenska Dagbladet tyckte Mats Svegfors om att ordna seminarieövningar i olika ämnen. De kunde vara utdragna över flera dagar och de kunde vara blixtsnabba korridorsamtal. Han är en sällsynthet i vårt offentliga liv - en självständig intellektuell som inte är rädd för att byta ståndpunkt och äger lusten att bli motsagd. Boken Det ansvarsfulla uppdraget är skriven till och om en lyssnande människa, en som gillar att argumentera för och emot, en människa vars identitet är gränsöverskridande. Han existerar mellan politikens, förvaltningens och mediernas värld, men utan att förlora livets andliga värden. Personer som mött och berörts av Mats Svegfors skriver om honom på ett gripande, roligt och informativt sätt.

Sverige har halkat efter ekonomiskt i välfärdsligan under de senaste tre decennierna, det visar de flesta jämförelser med konkurrentnationerna. Men landet befinner sig också i en politisk kris - partistaten har uttömt sina resurser, anonyma ämbetsmän blir politiker och misslyckade politiker blir ämbetsmän, parlamentarismen har upphört att fungera och idédebatten ligger för fäfot. I boken ställer författaren en diagnos på den politiska kulturen i Sverige. Han gör det i form av dagbokessäer från det senaste året. De formar sig också till en uppgörelse med den politiska ansvarslöshet som utmärker hans egen generation, den som kom till insikt och medvetande åren kring 1970, när den politiska krisen inleddes. Den ställde villkor för sitt deltagande, så höga att de bara kunde uppfyllas av en moralisk - självutnämnd - elit. Den insåg inte att det är det politiska handlandet som avgör vad som är moraliskt rätt och fel. Frivilligt ställde den sig vid sidan av, blev utan uppdrag av alldeles egen kraft. Den svek därmed sitt medborgerliga ansvar och den har en djup skuld till vår tids förakt för politik och för alla föraktliga politiker. Anders Björnsson (f 1951) är publicist och historiker, tidigare verksam inom radio och dagspress, bland annat chefredaktör för Dagens Forskning. I bokform har han utgivit ett stort antal politiska essäer, med titlar som Var 1900-talet förgäves? (1993), Den korta marschen (1996), Den skyddade provinsen (1999), Försvar för klottrare och rappare (2001), Systemskiften (2001). Senare i år ger han ut samlingen Midvinterblot. 2003 utgav han Osmanernas rike - ett försummat europeiskt arv. På Hjalmarson & Högberg utkom år 2000 antologin Efter partistaten. Uppsatser om politiska kulturer igår, idag och imorgon, med Björnsson som en av redaktörerna. Tillsammans med Bo Anderson skrev han historiken Förvalta framtiden. Bostäder och byggande i Sundbyberg under ett halvt sekel (1997). Medarbetare i Hufvudstadsbladet.