Anders Burman

Den som vill förstå dagens mediesamhälle har mycket att hämta genom att återvända till tidigare analyser, teorier och idéer - till vad som kunde kallas för medie-vetenskapens idétraditioner. Den här antologin inventerar och förmedlar ett förråd av traditioner och texter, fyllt av verktyg för att navigera i det samtida medielandskapet. Varje kapitel behandlar en klassisk medievetenskaplig text och placerar den i sitt historiska och vetenskapliga sammanhang; presenterar en närläsning av dess centrala innehåll och diskuterar dess relevans idag. Bokens kapitel är tänkta att erbjuda ett stöd till egen läsning av originaltexterna, inte att ersätta sådan läsning.Boken riktar sig till studenter och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap och närliggande ämnen samt andra som intresserar sig för medievetenskapens idétraditioner.

Demokrati är ingen självklarhet.Idén om demokrati i betydelsen folkstyre går tillbaka till antikens Aten, men vilka som ska utgöra folket och hur styret ska bedrivas har debatterats alltsedan dess. Över tid har allt fler grupper av människor inkluderats i demos. Samtidigt har det under demokratins hela historia funnits ett motstånd mot att gemene man och kvinna ska ha inflytande över politiska angelägenheter. Borde int­e styret skötas av experter? Räcker det inte med att en upplyst ledare eller ett parti med bred förankring kanaliserar folkviljan? Bokens redaktörer, Jonny Hjelm och Christer Nordlund, är professorer i historia respektive idéhistoria vid Umeå universitet. Övriga med­verkande är: Magnus Blomgren, Anders Burman, S­andra Grahn, Staffa­n I. Lindberg, Anna Lührman, Erland Mårald, Malin Rönn­blom och Josefi­n Rönnbäck.

I ständig dialog med tänkare från Platon och Aristoteles till Martin Heidegger och Walter Benjamin försökte Hannah Arendt förstå sin egen tid. Hon sökte ursprunget till andra världskrigets fasor, totalitarismen och förintelsen, men också den samhälleliga förflackning som följde på krigsslutet: den tilltagande konformismen, byråkratins utbredning, den ängsligt självupptagna massmänniskan och den genuina politikens tillbakadragande. I Hannah Arendt: Politiskt tänkande i mörka tider skildrar idéhistorikern Anders Burman Arendts liv och tänkande. Det är en berättelse om en egensinnig uttolkare av den auktoritära politik och rusande teknikutveckling som präglade hennes värld – och på allt fler sätt även vår.

När Hannah Arendt (1906–1975) mottog Lessingpriset 1959 höll hon ett tal som uppmärksammade Lessings tänkande utifrån upplysningens ideal om tolerans och humanism. Men hon kritiserade också dess samtida otillräcklighet utifrån andra världskrigets våld. Här presenteras talet i svensk översättning av Viktor Brylla och Charlotta Seiler Brylla. Idéhistorikern Anders Burman har skrivit ett efterord.

Pedagogikens idéhistoria skildrar de dominerande uppfostringsidéerna och bildningsidealen från antikens Grekland till vår samtid. Även om svaren har varierat är det i hög grad samma frågor – om synen på barn, utbildning, kunskap och lärande – som diskuteras i dag som på Platons och Aristoteles tid. När vi försöker hantera utmaningarna i dagens skola är pedagogikhistorien en guldgruva där det finns mycket att hämta.Boken diskuterar uppfostringsteorier och bildningsideal mot bakgrund av den samhälleliga och intellektuella utvecklingen i stort. Den är därför inte bara en skildring av pedagogikens historia utan också en redogörelse för den västerländska idéhistorien. Pedagogikens idéhistoria vänder sig främst till studenter på olika lärar­utbildningar och pedagogikhistoriska kurser, men kan med fördel även läsas av personer som arbetar inom skola eller bara är allmänt intresserade av hur synen på barn, uppfostran och bildning har förändrats genom historien.”Sammantaget har Anders Burman skrivit en lättläst, välbalanserad och användbar Pedagogikens historia.”Sven-Eric Liedman”En mycket intressant och välskriven bok som jag hoppas når en pedagogiskt intresserad läsekrets och får ett stort utrymme inte minst inom lärarutbildning.”Ulf P Lundgren

Ämnet pedagogik blev under 1900-talet både en vetenskaplig och politisk maktfaktor. Särskilt efter andra världskriget flyttade disciplinen fram sina positioner och dess företrädare anlitades gång på gång för att lösa olika problem i skola och utbildning. Denna process skedde parallellt med att utbildning överhuvudtaget kom att inta en alltmer central roll i det moderna samhället. I takt med en förlängd skolgång och att allt fler studerade på universitet växte ett utbildningssamhälle fram. Pedagogikens århundrade följer diskussionerna om pedagogik i Sverige från ämnets etablering i början av 1900-talet, över den kraftiga expansionen under decennierna efter andra världskriget och de genomgripande förändringarna från och med 1970-talet, fram till att den övergripande benämningen utbildningsvetenskap började användas omkring år 2000. Boken riktar sig till lärarstuderande, lärarutbildare, forskare, politiker och alla andra som har ett intresse för utbildningsfrågor. Anders Burman är professor i idéhistoria vid Södertörns högskola. Stora delar av hans forskning kretsar kring bildningstraditioner, 1800-talets idéhistoria och det politiska tänkandets historia. Joakim Landahl är professor i pedagogik med inriktning mot utbildningshistoria vid Stockholms universitet. Hans forskning rör bland annat elevers och föräldrars inflytande över skolan och de internationella kunskapsmätningarnas historia. Anna Larsson är professor i idéhistoria med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Umeå universitet. Hennes forskningsintressen omfattar främst utbildningshistoria och samhällsvetenskapernas historia.

"Den stora behållningen med ”Den sista idealisten” är Burmans idéhistoriska skärpa. Den lätthet med vilken han läser Rydberg i ljuset av Kant, Arendt, Kierkegaard – listan kan göras lång. Liksom hur han, i sin behandling av Rydbergs idéer, nästan lika ledigt som författaren själv kastar sig mellan termodynamik, socialdarwinism, forngermansk mytologi och nakna män utan att det blir tungrott. Burman ser samband och drar paralleller som jag inte stött på tidigare." ExpressenIdag är det nog mest kring jul Viktor Rydbergs namn nämns, när "Tomten" reciteras i radio eller "Gläns över sjö och strand" hörs i skolor och kyrkor. Men i sin tid var Rydberg den mest framstående, och definitivt den mest lärde, svenska författaren. Han blev ledamot i Svenska Akademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och professor i först kulturhistoria och sedan konsthistoria vid Stockholms högskola. Bra jobbat av ett fosterbarn från Jönköping som växte upp under eländiga förhållanden.Hans bildningstörst var enorm, och förutom romaner, noveller och dikter skrev han hundratals tidnings- och tidskriftsartiklar och fördjupade sig i såväl romersk kejsarhistoria som den samtida darwinismen.Idéhistorikern Anders Burmans bok Den sista idealisten berättar om Viktor Rydbergs liv men också om den fascinerande tid han levde i, när modernisering och sekularisering stod för dörren och vetenskapliga framsteg förändrade samhället i grunden.

Demokratin har aldrig varit en självklarhet. Ständigt har den omtolkats och omprövats. Som den här boken visar är dess historia full av nystarter och krisstämningar, heroiska insatser och kompakt motstånd. Under största delen av historien har ordet haft en negativ klang. Denna dramatiska kurvatur kan du följa i den här boken, som börjar i antikens Aten och vindlar sig fram till våra egna dagar. På vägen möter vi både teoretiker och praktiker som agerat eller talat för eller emot demokratin. Den vill visa hur dissensus – en konstruktiv oenighet – alltid präglat såväl diskussionerna om demokratin som diskussionerna inom en demokrati. Den enes dröm har varit den andres mardröm. Hittills har demokratin alltid varit så lätt att omforma och anpassa till nya ideal att den alltid kunnat återuppstå. Hur blir det i framtiden? Kanske kan denna boks historiska genomlysning ge tankar att bära med sig in i morgondagen."I sin nya bok Dissensus visar Anders Burman, professor i idéhistoria, att det inte är något nytt. Demokratins fiender har alltid haft vapnen vässade."Jönköpings-Posten"Burman rör sig elegant i idévärldarna hos Perikles, Platon, Rousseau, Burke, Nietzsche, Marx, Hayek, Orwell."Gefle Dagblad

I "Om revolutionen" analyserar filosofen Hannah Arendt ett fenomen som präglat den moderna tidens historia. Hon följer revolutionsidén från den amerikanska och den franska revolutionen via den ryska till Ungernupproret i sin egen samtid och utvecklar samtidigt en politisk teori som utmanar både den liberala och den socialistiska traditionen. För henne är revolutionen inbegreppet av politik: människor som handlar tillsammans i syfte att ordna sina gemensamma angelägenheter. En revolution är inte bara ett uppror, den handlar framför allt om att grundlägga en ny politisk ordning som garanterar medborgarnas frihet att styra sig själva: den är en "constitutio libertatis". En revolution fullbordas först genom antagandet av en sådan konstitution eller författning. Enligt Arendt har den franska revolutionen på ett olyckligt sätt kommit att bli mönsterbildande för vår förståelse av vad en revolution egentligen är. Till skillnad från denna lyckades nämligen den amerikanska revolutionen att grundlägga en ny politisk ordning. Den var enligt Arendt en rent politisk revolution med offentlig frihet som mål, medan den franska, som kom att präglas av den ”sociala frågan”, övergick i terror och skräckvälde. "Om revolutionen" erbjuder en idéhistoriskt vindlande och politisk-teoretiskt fascinerande läsning som får oss att tänka igenom våra föreställningar om politik, medborgarskap och frihet. Hannah Arendt (1906–1975) var en 1900-talets viktigaste politiska tänkare. Hennes liv och skrifter speglar århundradets erfarenheter, men hon har på senare tid tilldragit sig allt större uppmärksamhet som en tänkare som kan kasta ljus också över vår nuvarande politiska belägenhet. Av Arendt har Daidalos även givit ut "Människans villkor", "Den banala ondskan", "Mellan det förflutna och framtiden", "Om våld" och "Totalitarismens ursprung".

Anders Burman är professor i idéhistoria vid Södertörns högskola.Pedagogikens idéhistoriaUppfostringsidéer och bildningsideal under 25OO årPedagogikens idéhistoria skildrar de dominerande uppfostrings­­idéerna och bildningsidealen från antikens Grekland till vår egen samtid. Även om svaren har varierat genom historien är det i hög grad samma frågor – om synen på barn, utbildning, kunskap och lärande – som diskuteras i dag som på Platons och Aristoteles tid. När vi försöker hantera utmaningarna i dagens förskola och skola liksom inom högre utbildning, är pedagogikhistorien en guldgruva där det finns mycket att hämta.Boken diskuterar uppfostringsteorier och bildningsideal mot bakgrund av den samhälleliga och intellektuella utvecklingen i stort. Den är därför inte bara en skildring av pedagogikens historia utan också en redogörelse för den västerländska idéhistorien.Pedagogikens idéhistoria vänder sig främst till studenter på olika lärarutbildningar och pedagogikhistoriska kurser, men läses med fördel även av personer som arbetar inom skola och utbildning eller bara är allmänt intresserade av hur synen på barn, uppfostran och bildning har förändrats genom historien.En digital version av boken finns på bokens webbplats. Instruktioner för hur du kommer åt den finns på omslagets insida. ”Sammantaget har Anders Burman skrivit en lättläst, välbalanserad och användbar Pedagogikens historia.”Sven-Eric Liedman, professor emeritus”En mycket intressant och välskriven bok som jag hoppas når en pedagogiskt intresserad läsekrets och får ett stort utrymme inte minst inom lärarutbildning.”Ulf P Lundgren Andra upplagan, professor emeritus

Indigeneity and Decolonization in the Bolivian Andes: Ritual Practice and Activism explores how Evo Morales’s victory in the 2005 Bolivian presidential elections led to indigeneity as the core of decolonization politics. Anders Burman analyzes how indigenous Aymara ritual specialists are essential in representing this indigeneity in official state ceremony and in legitimizing the president’s role as “the indigenous president.” This book goes behind the scenes of state-sponsored multiculturalist ritual practices and explores the political, spiritual and existential dimensions underpinning them.

Carl Jonas Love Almqvists omfattande författarskap rymmer inte bara klassiska romaner som Drottningens juvelsmycke, Amorina och Det går an utan också lärda avhandlingar, religiösa traktater, pedagogiska småskrifter och politiska pamfletter. Reflektioner över den svenska fattigdomens betydelse och demokratins obönhörliga makt finns här sida vid sida med melodramatiska förväxlingsberättelser och dikter om jungfru Maria och svenska krusbär. Denna nästan osannolika bredd har gjort Almqvist till en författare som ständigt funnit nya läsare och hans verk har tagits i bruk i de mest skilda sammanhang. Almqvistvariationer (Almqviststudier nr 7) innehåller nya tolkningar av Almqvists texter, men framför allt kretsar bidragen kring verkningshistoria, det vill säga hur hans skrifter har förståtts, använts och format eftervärlden och sentida läsare. Hans verk framträder här till exempel som en oväntad valfrändskap i det danska avantgardet, som en projektionsyta för svenska kritikers sexualmoral, eller i form av mem i det svenska språket. Fram träder en mångfacetterad bild av en av våra riktigt levande författare. Antologins redaktörer är Anders Burman, idéhistoriker vid Södertörns högskola, och Jon Viklund, litteraturvetare vid Uppsala universitet. Med bidrag av: Anders Burman · Jonas Ellerström · Paula Henrikson · Gunilla Hermansson · Sam Holmqvist · Yvonne Leffler · Claudia Lindén · Roland Lysell · Arne Melberg · Klaus Müller-Wille · Jakob Staberg · Petra Söderlund · Sverker Sörlin · Annika Ullman · Jon Viklund

Finns det idag skäl att tala om bildningens återkomst? Ja, mycket tyder på det. Det står i alla fall klart att bildningsbegreppet på senare år återigen har börjat åberopas och diskuteras i många sammanhang, inte minst i samband med företeelser som faktaresistens, populism och postdemokrati. Bildningens fria kunskapssökande kan i det perspektivet framstå som en motståndshandling. Om bildning för bara något decennium sedan ofta uppfattades som något mossigt så är det tydligt att begreppet numera fått en positiv laddning, även om dess betydelse bara undantagsvis preciseras. Det är mot en sådan bakgrund som Anders Burman i Kultiverandet av det mänskliga reflekterar över bildningens status och innebörd.

För drygt trettio år sedan publicerades Jean-François Lyotards La condition postmoderne, där frågan ställdes om innebörden i arvet från upplysningen. Ska det postmoderna förstås som ett brott med dess rationalitet och universalism, eller som en fortsättning och radikalisering av dess självkritik? Lyotards idé om ett postmodernt brott kom att kritiseras av bland andra Jürgen Habermas för vilken upplysningen var ett projekt som förvisso hade sin baksida, men som i grunden borde försvaras. Fredric Jameson utvecklade därefter begreppet postmodernism i en annan riktning – som ett uttryck för senkapitalismens kulturella logik. Debatten kom att röra sig från filosofi och politisk teori till bildkonst, litteratur, dans och arkitektur, från diskussioner om subjektet och språket till kultursociologiska analyser om skillnaden mellan högt och lågt inom kulturen. Vår egen samtid är på många sätt präglad av detta högst kontroversiella arv, men dess innebörd är likväl långt ifrån klar. Vad var det postmoderna? Vilka var debattens historiska förutsättningar? Kan vi idag formulera dessa problem så att de fortfarande är relevanta?

Indigeneity and Decolonization in the Bolivian Andes: Ritual Practice and Activism explores how Evo Morales’s victory in the 2005 Bolivian presidential elections led to indigeneity as the core of decolonization politics. Anders Burman analyzes how indigenous Aymara ritual specialists are essential in representing this indigeneity in official state ceremony and in legitimizing the president’s role as “the indigenous president.” This book goes behind the scenes of state-sponsored multiculturalist ritual practices and explores the political, spiritual and existential dimensions underpinning them.

Det allmänna missnöjet över den kapitalistiska samhällsordningen tycks idag vara större än på länge. Hur kan det då komma sig att vänstern – trots sin rika intellektuella tradition – inte lyckas utmana den rådande nyliberala hegemonin med trovärdiga alternativa idéer och visioner? Flykten från Hegel närmar sig den frågan utifrån ett dubbelt perspektiv. Å ena sidan behandlas de senaste decenniernas diskussioner om postmodernismen och framför allt hur det postmoderna har tolkats politiskt. Å andra sidan undersöks de heterogena arven från Hegel och Marx från 1800-talet och framåt. Förutom att bidra till en fördjupad förståelse av den filosofiska, estetiska och politisk-teoretiska idéhistorien från den tyska idealismen till postmarxismen belyser Flykten från Hegel en mängd olika problem och frågeställningar som är aktuella idag, bland annat rörande den teoretiska vänsterns utmaningar i en tid präglad av nyliberala tankemönster, och vårt behov av nya visioner om ett radikalt annorlunda samhälle. Anders Burman, docent i idéhistoria vid Södertörns högskola, har skrivit och redigerat ett tjugotal böcker, däribland Politik i sak. C. J. L. Almqvists samhällstänkande 1839–1851 och Pedagogikens idéhistoria. Uppfostringsidéer och bildningsideal under 2500 år.

Vad betyder bildning idag? Hur kan ett politiskt och pedagogiskt radikalt bildningsbegrepp formuleras i dagens globaliserade värld? Vilken roll kan bildning spela i ett utbildningsväsende som i allt högre grad utmärks av målstyrning och det kortsiktigt nyttoinriktade? Det är angelägna frågor som saknar enkla svar. Men i tidigare bildningstänkande kan man hämta inspiration till nya sätt att tänka kring frågan vad bildning är och skulle kunna vara. I denna antologi får man ta del av en mängd olika perspektiv på svenska bildningstraditioner under de senaste tvåhundra åren. Här finns bidrag om folkhögskolor, bibliotek, studiecirklar och studieförbund, men också porträtt av viktiga folkbildningsföreträdare som Ellen Key, Oscar Olsson och Bengt Nerman. Vissa bidrag ställer sig kritiska till etablerade bildningsbegrepp, andra lyfter fram hur mycket vi har att lära av dem.

En antologi om tretton texter av tretton skribenter med idéhistoriska perspektiv på 1980- och 1990-talen. Från nyliberalism till new age, nationalism till abortdebatt, genomgående ges vi en rik och komplex bild av dessa båda decennier och dessutom intressanta perspektiv på olika problem och frågeställningar vi ännu idag har att brottas med och ta ställning till. Så knyts historien till vår tid, dåtid till samtid. Medverkande i boken: HENRIK BOHLIN är docent i filosofi och högskolelektor i idéhistoria med inriktning mot vetenskapsteori vid Södertörns högskola. Han har skrivit artiklar i svenska och internationella tidskrifter om bland annat kritiskt tänkande, inlevelse och David Humes filosofi. ANDERS BURMAN är idéhistoriker vid Södertörns högskola. Efter avhandlingen Politik i sak. C.J.L. Almqvists samhällstänkande 1839-1851 (Eslöv 2005) har han skrivit en lång rad artiklar om bland annat bildningstraditioner, kulturteori och politisk filosofi. Han har också varit redaktör eller medredaktör för flera antologier, däribland Teori och praxis i högre utbildning. Tolv ämnesdidaktiska studier (Huddinge 2010) och Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman (Göteborg 2010). CARL-MICHAEL EDENBORG är idéhistoriker, kulturskribent och bokförläggare. Han disputerade 2002 med avhandlingen Alkemins skam. Den alkemiska traditionens utstötning ur offentligheten. ULLA EKSTRÖM VON ESSEN är fil.dr i idéhistoria vid Södertörns högskola. Hon har forskat om politiska idéer och praktik på lokal nivå till exempel i avhandlingen Folkhemmets kommun. Socialdemokratiska idéer om lokalsamhället 1939-1952 (2003). Rasism, och politiserad främlingsfientlighet i kommunerna behandlas i Sverigedemokraterna i de svenska kommunerna - en studie av politisk aktivitet, strategi och mobilisering (2006). Hon arbetar för närvarande i ett forskningsprojekt om organtransplantation och -donation. ELIN GARDESTRÖM är doktorand i idéhistoria vid Södertörns högskola och verksam vid den nationella forskarskolan i utbildningshistoria vid Uppsala universitet. Hennes avhandling behandlar journalistutbildningens framväxt i Sverige. HELENA HILL är fil.dr i idéhistoria och vikarierande lektor i genusvetenskap, Södertörns högskola. Hon disputerade 2007 i idéhistoria i samarbete med Genusforskarskolan, Umeå universitet på avhandlingen Befria mannen! Idéer om förtryck, frihet och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal (Umeå 2007) och forskar för närvarande om kön, klass och känslor inom 68-vänstern. Medverkande: STEFAN JONSSON är kulturskribent, litteraturvetare och estetiker verksam vid Södertörns högskola. Bland hans böcker märks särskilt trilogin De andra (Stockholm 1993), Andra platser (Stockholm 1995) och Världens centrum (Stockholm 2001), samlade i Världen i vitögat. Tre essäer om västerländsk kultur (Stockholm 2005), samt Tre revolutioner. En kort historia om folket. 1789, 1889, 1989 (Stockholm 2005). NICLAS JÄRVKLO är doktorand i idéhistoria vid Stockholms universitet och undervisar i genusvetenskap vid Södertörns högskola. Han skriver en avhandling om statlig maskulinitetspolitik och har publicerat texter om genus, män och jämställdhet i Arena, Bang och Lambda Nordica. LENA LENNERHED är professor i idéhistoria vid Södertörns högskola. Hon har skrivit flera böcker om sexualitetens historia varav den senaste heter Historier om ett brott. Illegala aborter i Sverige på 1900-talet (Stockholm 2008). MY KLOCKAR LINDER är doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och undervisar vid Södertörns högskola. Hennes avhandlingsprojekt handlar om kulturpolitikens formering i Sverige under 1900-talet. INGA SANNER är professor i idéhistoria vid Stockholms universitet. Hon har publicerat flera böcker av vilka den senaste är Det omedvetna. Historien om ett utopiskt rum (Nora 2009). BERNT SKOVDAHL är lektor i idéhistoria vid Södertörns högskola. Hans senaste arbeten, Den digitala framtiden (Stockholm 2008) och Förlorad kontroll. Den ifrågasatta framstegstanken (Stockholm 2010), diskuterar bakgrunden till olika förskjutningar i synen på framtiden under perioden efter det andra världskriget. PER SUNDGREN disputerade 2007 på avhandlingen Kulturen och arbetarrörelsen. Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander (Stockholm 2007) och har även varit medredaktör för Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman (Göteborg 2010

Det är främst för romanerna vi minns honom, men Carl Jonas Love Almqvist var också känd som en inflytelserik inte sällan obekväm journalist och opinionsbildare. Anders Burman tar i "Politik i sak" ett samlat grepp på Almqvists samhällstänkande. Och fram träder bilden av en på många sätt fortfarande aktuell social kritiker och samhällsreformator.