Anders Ekström

Humanistiskt och naturvetenskapligt orienterade forskare har inte samma erfarenheter av tidsbegreppet. Likväl finns tangeringspunkter. Frågor om vad tid är, hur den konceptualiseras, vad den betyder och hur dess parametrar utstakas av naturen är intrasslade i varandra. Och perspektiven är otaliga. Naturvetenskapens tid är objektiverad och förrumsligad, medan litteraturen också fångar den tid vi som människor är och lever i. Mekaniskt mätt tid är endimensionell och objektiv medan upplevd tid är mångdimensionell och subjektiv, samtidigt som livscykelns fysiologiska dimension genomsyrar våra sociala liv. I alla dessa processer finns och verkar således tiden, men att medvetet tänka på den är, så vitt vi vet, ett privilegium för människan. Tanken med denna tvärvetenskapliga antologi, med bidrag av forskare inom fysik, geologi, sociologi, etnologi, historia, idéhistoria, litteraturvetenskap och filmvetenskap, är att greppa tiden i dess komplexitet och stimulera till dialog mellan olika synsätt och vetenskapsdiscipliner. Läs om tidsskildringar i historiska tv-dramer, om den tidsperiod som numera kallas för antropocen, om rumtid och tidsaktivism, om tid som mäts av den märkvärdiga "tiotusenårsklockan", om tiden i mikrokosmos och tiden i rymden både den faktiska rymden och den som skapades av Harry Martinson.

Hypnotism, spiritism och parapsykologi har alla rötter i den animala magnetismen, som lanserades som en sensationell terapeutisk metod av den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer på 1770-talet. Enligt honom genomströmmades kosmos av ett magnetiskt ämne som varje organism var beroende av. Genom handpåläggning utförd av en magnetisör kunde detta ämne överföras från en frisk till en sjuk kropp. Man upptäckte att patienterna, som ofta försattes i hypnotisk sömn, uppvisade förbluffande paranormala förmågor. I Sverige fick magnetismen inflytande på mycket varierade områden: den präglade swedenborgianismen och Frimurarorden, men även läkare och filosofer använde den i sina verksamheter. I Magnetisörernas tid visar idéhistorikern Karin Johannisson hur magnetismen hastigt slog igenom i Sverige under 1780-talet, fick fäste på nytt under det tidiga 1800-talet, och varför många av dess föreställningar fortfarande lever kvar. Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Anders Ekström, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.

INGEN UNG KVINNA GÅR SÄKER. De väljs ut – noggrant, tyst, hänsynslöst. Sekten har funnits i generationer, och deras mål är lika obegripligt som det är skrämmande. Peter lever ett till synes stilla liv, tills en rad händelser tvingar honom in i en mörk virvelvind av försvinnanden, mardrömmar och kallt beräknande ondska. Det som först verkar vara en lokal tragedi visar sig ha trådar som sträcker sig från Sverige till Kaliforniens kust. Varje steg han tar för honom närmare en sanning han inte är säker på att han vill känna till. I skuggorna verkar någon dra i trådarna. Någon som vet. Någon som väntar. Tillsammans med sin familj och en liten grupp allierade – både levande och från andra sidan – måste Peter fatta beslut som hotar att slita sönder allt han håller kärt. Mörkret kryper allt närmare, och ingen kan längre lita på någon. HUR SKYDDAR MAN SIN FAMILJ NÄR ONDSKAN VET VAR DU BOR? NÄR DET ÄR DIN DOTTER DE VILL ÅT? En suggestiv och spänningsladdad berättelse om tro, makt, svek – och om kärlekens sista hopp när mörkret försöker ta över.

Tre tider, tre kontinenter, tre katastrofer. I början av 2000-talet är atmosfären fulltankad med modernitetens ångor. Naturen kan inte längre förstås som en stabil bakgrund till samhällets och kulturens historia. Tidsskalor förskjuts, rytmer kastas om, nya varaktigheter framträder. Den geologiska tiden forsar fram på kulturens yta. Klimatkrisen tvingar det senmoderna samhället att ompröva sitt förhållningssätt till tiden. Det är en kulturell omställning i samma skala som 1900-talets globalisering. I den här historiska essän ges den erfarenheten ett namn: temporalisering. Den är skriven i en tid när naturen på nytt blivit kulturens dominerande medium. Mot en fond av tre historiska naturkatastrofer beskriver Anders Ekström hur en ny tidsförståelse började ta form i slutet av 1900-talet. Den framträder i rapporter om naturkriser och extremväder, genom klimatförändringarnas snabba normalisering, i föraningen om att framtidens livsutrymme är intecknat av vår egen historia. Men i det förflutna finns också en öppning mot tidsöverskridande former av ansvar och gemenskap. Boken kan därför också läsas som en vädjan till den historiska erfarenheten, till den levande känslan av tidernas samband och landskapens fäste i kroppen, till insikten om vår egen och samhällets sårbarhet.Anders Ekström är idéhistoriker, författare och professor vid Uppsala universitet. Han har tidigare utgivit ett femtontal böcker och varit verksam som forskare, kulturskribent och föreläsare under mer än tre decennier. Hans senaste böcker är Det gemensamma: Kunskap och demokrati i ett nytt sekel (2023) samt Times of History, Times of Nature (tills. med Staffan Bergwik; 2022).

Efter Berlinmurens fall 1989 utropades den västerländska liberalismens eviga seger. Det var ett av hela 1900-talets mest ödesdigra felslut. Tre decennier senare är den demokratiska utvecklingen på retur. Polarisering och kopplade kriser sätter senmoderna samhällen under stor press. En ny era formas av den historiska insikten om sambandet mellan samhälle och natur, klimat och demokrati. Det sätter fokus på vad som en gång gjorde samhället möjligt: det gemensamma. Anders Ekström är idéhistoriker, författare och professor vid Uppsala universitet. Han är ledamot av förbundsstyrelsen för Svenska Humanistiska Förbundet.

Peter och Annika har ett bra liv tillsammans och allt verkar flyta på enligt en standardplan, men tristess och brist på utmaningar får Peter att tappa fotfästet och allt vänds upp och ned. När allt verkar hopplöst får han hjälp från högst oväntat håll. Även hans förflutna kommer ikapp honom och leder honom framåt. Händelser som han själv inte styr över leder till att han osjälviskt hjälper en medmänniska och får möjlighet att ställa allt tillrätta. Men alla vill inte hans bästa. Hot och ovälkomna besökare testar hans vilja att nå ett alltmer eftertraktat mål. Genom alla till synes slumpartade händelser får livet en mening igen. Tsunamipojken bygger på en dröm som Anders Ekström hade när han var på semester på Thailand två år efter tsunamikatastrofen. Han har alltid närt en dröm om att skriva en roman, som sticker ut från mängden. Tsunamipojken är hans debutroman. Anders Ekström växte upp i Ludvika. Efter studier på Kungliga Tekniska Högskolan till civilingenjör har han haft ledande positioner på företag i varierande branscher.

Debatten om humanioras position är infekterad. Ena sidan hävdar att forskningen är i kris, andra sidan att den är betydelselös. Men hur är det samhälle beskaffat som ifrågasätter värdet av humanistisk kunskap?Professorerna Anders Ekström och Sverker Sörlin menar att analyserna görs från ett skevt perspektiv i själva verket spelar humaniora redan en mycket större roll än vad som sägs och erkänns. Kunskapen om miljö, skola, medicin, ekonomi och digitala medier gör framsteg tack vare den. Samtidigt får humaniora en ny betydelse när en mer gränsöverskridande kunskapskultur växer fram i en tid alltmer präglad av kriser och djupgående omprövningar.

När börjar mediehistorien? Mediehistoria var länge liktydigt med historien om 1900-talets massmedier; press, radio, teve och film. I den här boken skildras istället ett äldre medielandskap. Med utgångspunkt i Stockholmsutställningen 1897 beskriver författarna det utbud av gamla och nya medier som samlades på utställningen, från äldre attraktioner som camera obscura, dioramor och vaxfigurer till spektakulära nyheter som fonograf, kinematograf och röntgenbilder. Boken ger inblickar i några av det sena 1800-talets ledande medieindustrier, och diskuterar bland annat frågor om mediekonsumtion, publikpositioner och historiska medieringsvillkor. De medietekniker som presenterades på Stockholmsutställningen 1897 lagrade på samma gång utställningen för framtiden. Ett centralt tema är därför hur dessa medieringar blivit identiska med minnet av utställningen, och hur detta arkiv organiserats utifrån mediernas specifika egenskaper. På den DVD-ROM som medföljer boken har ett nytt mediearkiv skapats över Stockholmsutställningen 1897 och dess många länkar till en bredare mediekultur.

Hur påverkar sättet att umgås med nya medier och kommunikationstekniker offentlighetens sociala former? Och hur kan relationer mellan medier och publiker undersökas i ett längre historiskt perspektiv? Nya mötesplatser och sociala former uppstod när cykeln blev allt vanligare i slutet av 1800-talet och när den kommersiella nöjesindustrin etablerades under det tidiga 1900-talet. Det centrala temat i den här boken är att nöjesplatserna - i likhet med den nymodiga cykelfärden - lockade fram en socialitet som kretsade kring publikens egen synlighet i offentligheten, kring den växelvisa viljan att själv synas och se andra uppträda i offentligheten. Cykeln gav många kvinnor en större frihet och blev nytt sätt att röra sig och uppträda i det offentliga rummet. Anders Ekström är idéhistoriker, verksam vid Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria vid KTH i Stockholm.