Andrej Platonov

Denna unika brevsamling är en blandning av kärleksroman och sociologisk fältstudie av Sovjetunionens litterära offentlighet. Andrej Platonov (1899-1951) betraktades redan då som en av Rysslands främsta författare, men fick ständigt kämpa för att klara livhanken och bli publicerad. Breven och de rika kommentarerna vittnar om strapatserna som jordförbättrare på den ryska landsbygden, författarresorna, föräldrarnas förtvivlan när den 15-årige sonen fängslas, erfarenheterna som krigskorrespondent och sjukdomstiden efter kriget. Ändå lyckades Platonov åstadkomma ett författarskap som, med Stefan Jonssons ord, »överträffar alla de ryska Nobelpristagarna...« Boken är rikligt illustrerad med bilder ur familjearkivet.Andrej Platonov, född 1899 i Voronezj i södra Ryssland, död 1951 i Moskva. Han började arbeta vid fjorton års ålder och utbildade sig till elektroingenjör efter inbördeskriget. Platonov arbetade med jordförbättring och elektrifiering av landsbygden och skrev samtidigt berättelser och artiklar. Genom breven får läsaren följa författarens liv och verk.

Andrej Platonov (nastojaschee imja Andrej Platonovich Klimentov, 1899-1951) napisal velikij roman, kotoryj pri ego zhizni ne byl, da i ne mog byt napechatan. Vot ved paradoks: Platonov chislilsja proletarskim pisatelem, ubezhdennym kommunistom, vernym sojuznikom partii. V "Chevengure" on vzjalsja iz samykh luchshikh pobuzhdenij i so vsej zorkostju genija izobrazit "zapovednik kommunizma" - takim, kakim on emu v 1927 godu predstavljalsja. I vot chto poluchilos: "Pri vsej nezhnosti vashego otnoshenija k ljudjam, oni u vas okrasheny ironicheski, javljajutsja pered chitateljami ne stolko revoljutsionerami, kak "chudakami" i "poloumnymi" (Maksim Gorkij). Eto Gorkij esche mjagko Platonovu popenjal. Zhiteli Chevengura otkazyvajutsja truditsja, zhestoko istrebljajut ideologicheskikh protivnikov, za vosem let do stalinskogo "velikogo pereloma" ustraivajut sploshnuju kollektivizatsiju, obobschestvljajut zhen, proedajut vse, chto ostalos im ot prezhnej zhizni, i zhdut nastuplenija kommunisticheskogo raja. A on pochemu-to tak i ne nastupil. "Revoljutsija v romane - eto prikhod k vlasti durakov" (Aleksej Varlamov). Soprovoditelnaja statja Alekseja Varlamova Aleksej Nikolaevich Varlamov (r. 1963) - pisatel, publitsist, filolog. Okonchil filfak MGU. Doktor filologicheskikh nauk, rektor Literaturnogo instituta imeni A. M. Gorkogo, professor MGU, avtor mnogikh knig, sredi kotorykh romany "Lokh", "Myslennyj volk", "Dusha moja Pavel", biografii Mikhaila Prishvina, Aleksandra Grina, Alekseja Tolstogo, Mikhaila Bulgakova, Andreja Platonova i Vasilija Shukshina v serii ZHZL. Chlen zhjuri literaturnoj premii "Jasnaja Poljana". Laureat rjada literaturnykh premij, v ikh chisle Literaturnaja premija Aleksandra Solzhenitsyna, "Bolshaja kniga", Patriarshaja literaturnaja premija, "Antibuker", "Studencheskij Buker" i dr.

Malenkij chelovek vpervye poshjol v shkolu. Kakoe eto vazhnoe sobytie v ego zhizni: pervyj raz - v pervyj klass! V shkole vmesto mamy - uchitelnitsa, vmesto igrushek - uchebniki i tetradi. I nelzja opozdat na urok ili poshalit v klasse. I nuzhno byt vnimatelnym i akkuratnym. I voobsche privykat k etoj novoj shkolnoj zhizni - takoj neprostoj, no vesjoloj i interesnoj! Dlja mladshego shkolnogo vozrasta.SoderzhanieAndrej PLATONOVEschjo mamaJurij KOVALNjurkaNulevoj klassLeonid SERGEEVPervyj urokZadachkiAleksandr RASKINKak papa poshjol v shkoluKak papa obmanyval uchitelnitsuKak papu drazniliKak papu devochki obizhaliKak papa opazdyvalLeonid KAMINSKIJKak Mashe podarili budilnikDlja chego khodjat v shkolu.

V knigu voshli dva proizvedenija Andreja Platonova (1899-1951), kotorye pri ego zhizni ne byli da i ne mogli byt opublikovany. No imenno platonovskomu "Kotlovanu" bylo suzhdeno stat samoj jasnoj i strashnoj metaforoj epokhi "velikogo pereloma", zakladki "fundamenta sotsializma". Eto kniga o tom, kak zemlekopy, rojuschie tsiklopicheskij kotlovan nevnjatnogo naznachenija, sami prevraschajutsja v raskhodnyj material velikoj strojki. Iosif Brodskij, prochitav "Kotlovan", zametil: "Pervoe, chto sledovalo by sdelat, zakryv dannuju knigu, eto otmenit suschestvujuschij miroporjadok i objavit novoe vremja". Otnositelno novye vremena nastali, vsled za "Kotlovanom" (1969) vyshla iz pechati vostochnaja povest "Dzhan" (v polnom vide v 1999-m), "predvoskhitivshaja mnogoe v mirovoj literature, v chastnosti takoe javlenie, kak latinoamerikanskaja proza" (Natalja Kornienko). I miroporjadok postepenno vrode by uluchshaetsja. No Andrej Platonov, s ego besposchadnoj chestnostju i neverojatnoj rechju, ne daet nam pokoja. On zastavljaet nas vsmatrivatsja v trevoge ne stolko v zapechatlennyj im zhutkovatyj mir, skolko v nashi sobstvennye dushi. Soprovoditelnaja statja Vladimira Sharova Vladimir Aleksandrovich Sharov (rod. 1952) - prozaik, esseist, poet. Okonchil istoricheskij fakultet Voronezhskogo universiteta, kandidat istoricheskikh nauk. Osnovnye proizvedenija: "Repetitsii" (1992), "Do i vo vremja" (1993), "Mne li ne pozhalet" (1995), "Staraja devochka" (1998), "Voskreshenie Lazarja" (2002), "Budte kak deti" (2008), "Vozvraschenie v Egipet" (2014). Laureat rjada literaturnykh premij, sredi nikh "Bolshaja kniga" i "Russkij Buker".

Serii prisvoen grif "Rekomendovano Ministerstvom obrazovanija RF".V serii izdajutsja luchshie proizvedenija folklora, russkoj i zarubezhnoj klassiki, sovremennaja otechestvennaja i zarubezhnaja literatura vsekh osnovnykh zhanrov: proza, poezija, dramaturgija. Knigi nabrany udobnymi dlja kazhdogo vozrasta shriftami, snabzheny illjustratsijami luchshikh masterov proshlogo i sovremennykh khudozhnikov. V knigi serii vkhodjat objazatelnaja statja ob avtore i osobennostjakh ego tvorchestva, kommentarii i primechanija, pomogajuschie pravilnomu vosprijatiju sovremennymi shkolnikami literaturnykh proizvedenij razlichnykh epokh i narodov. K ikh sozdaniju privlekajutsja veduschie kritiki i literaturovedy.

Masshtabnaja Vtoraja mirovaja vojna stala zhestochajshej proverkoj vsekh teoreticheskikh vozzrenij v oblasti voenno-morskogo iskusstva. Odnovremenno ona dala ogromnyj prakticheskij opyt vedenija samykh razlichnykh voennykh dejstvij na more. Pri etom kakie-to vojujuschie gosudarstva preuspeli v odnikh, kakie-to - v drugikh. V chastnosti, sovetskij Voenno-morskoj flot narabotal unikalnyj opyt oborony voenno-morskikh baz, izolirovannykh s sushi. V khode Vtoroj mirovoj vojny podobnye zadachi v tom ili inom obeme reshali vse vojujuschie voenno-morskie derzhavy. No v silu razlichnykh obstojatelstv ikh vklad v teoriju i praktiku voennogo iskusstva pri reshenii zadachi oborony voenno-morskikh baz okazalsja nesoizmerimo mal po sravneniju s otechestvennym.Unikalnost predlagaemoj knigi sostoit v tom, chto avtor ne opisyvaet v khronologicheskom porjadke oboronu kazhdoj iz sovetskikh voenno-morskikh baz. Rech voobsche ne ob oborone baz s sushi kak takovoj - etim zanimalas Krasnaja armija,- a o roli i meste v etoj oborone Voenno-morskogo flota. Pri etom osoboe vnimanie udeleno otsenke kachestva reshaemykh zadach, razboru prichin, povlijavshikh na uspeshnost ili neuspeshnost dejstvij.

Tre romaner i en inbunden volym: »Grundgropen«, »Lyckliga Moskva« och »Dzjan«. »Det är förlaget Ersatz som börjat förse svenska läsare med Platonovs samlade verk. Tre romaner har hittills kommit ut Grundgropen (2007), Lyckliga Moskva (2008) och nu Dzjan -- alla översatta av Kajsa Öberg Lindsten. Och svenska läsare borde egentligen gråta av tacksamhet, som de arma figurerna i Platonovs berättelser gör när någon sträcker dem en skål rykande soppa eller låter dem suga det varma blodet direkt ur strupen på en nyskjuten örn, i stum förundran över att någon kan vara så god mot dem. För jag är övertygad om att Platonovs verk tillhör världslitteraturens bästa. Det överträffar alla de ryska Nobelpristagarna Solzjenitsyn, Sjolochov och Pasternak, som skrev samtidigt och om samma Sovjetunionen som Platonov. Andrej Platonov är ljuvare och vildare, brutalare och mjukare, men framför allt djupare än nästan allt annat man kan läsa.« Stefan Jonsson, Dagens Nyheter

Andrej Platonov regnes af stadig flere for den største russiske prosaist. Siden 1990'erne har han fået et internationalt gennembrud.Nu kommer et af hans hovedværker endelig på dansk.

Fjärde boken i Platonovs samlade verk Föräldralöse Sasja Dvanov växer upp i en fattig by som uppvisar den gamla världens alla brister. När revolutionen omkullkastar tsarväldet tar han värvning i Röda armén och deltar efter inbördeskriget i byggandet av kommunismen, som ska leda till en förening mellan människa, natur och kosmos. Men en dag inser han att revolutionen har tagits över av byråkraterna... »Tjevengur« skrevs 1927-28, publicerades först 1978 och betraktas som Platonovs mest centrala verk.

Dvanov og kameraten hans, Kopjonkin - en slags sovjetisk Don Quijote, ridende på sin hest ved navn Proletariatets kraft - reiser rundt i Sovjetunionen for å undersøke «den gryende spontane oppkomst av sosialisme i massene.» Og visstnok finnes det et sted - Tsjevengur - hvor det sies at utopien skal ha blitt til virkelighet - men hvilken form har den tatt? Og til hvilken pris? Tsjevengur regnes i dag som en av de store klassikerne innen russisk litteratur fra det 20. århundre. I Andrej Platonovs satiriske mesterverk - skrevet i 20-årene, men ikke utgitt i sin helhet på russisk før i 1988 - tegnes det et på samme tid brutalt og komisk bilde av tidens revolusjonære ånd og av ekstremismens mentalitet og mekanismer satt i praksis. Andrej Platonov (1899-1950) hører til forfatterne som ble holdt nede mens han levde, men som etter sin død har hatt en stadig stigende stjerne.

V svoej novoj knige A.V.Platonov rassmatrivaet sostojanie materialnoj chasti sovetskogo podplava, podgotovku i boevuju dejatelnost komandirov podvodnykh lodok perioda Velikoj Otechestvennoj vojny, v rjade sluchaev proslezhivaet svjaz mezhdu lichnostju komandira i sudboj ego lodki. Dlja vsekh interesujuschikhsja istoriej otechestvennogo flota.

Vospitanie chuvstva stilja - vazhnaja zadacha v esteticheskom razvitii rebenka. Stilisticheskoe chute nikomu ne daetsja s rozhdenija, ono. kak ljuboj navyk, razvivaetsja po mere priobretenija znanij i nakoplenija prakticheskogo opyta. Materialy nashego vypuska pomogut rebenku obresti sobstvennyj stil v odezhde i bezoshibochno ugadyvat, kakoj obraz budet umesten v konkretnoj zhiznennoj situatsii, a milye vyreznye kukly nauchat razlichat stili i dadut vozmozhnost poigrat v modelera. Zhelaem vam i vashim malysham tvorcheskikh uspekhov, prijatnykh otkrytij i vernykh stilevykh reshenij!

Tre romaner i en pocketbok: »Grundgropen«, »Lyckliga Moskva« och »Dzjan«. »Det är förlaget Ersatz som börjat förse svenska läsare med Platonovs samlade verk. Tre romaner har hittills kommit ut Grundgropen (2007), Lyckliga Moskva (2008) och nu Dzjan alla översatta av Kajsa Öberg Lindsten. Och svenska läsare borde egentligen gråta av tacksamhet, som de arma figurerna i Platonovs berättelser gör när någon sträcker dem en skål rykande soppa eller låter dem suga det varma blodet direkt ur strupen på en nyskjuten örn, i stum förundran över att någon kan vara så god mot dem. För jag är övertygad om att Platonovs verk tillhör världslitteraturens bästa. Det överträffar alla de ryska Nobelpristagarna Solzjenitsyn, Sjolochov och Pasternak, som skrev samtidigt och om samma Sovjetunionen som Platonov. Andrej Platonov är ljuvare och vildare, brutalare och mjukare, men framför allt djupare än nästan allt annat man kan läsa.« Stefan Jonsson, Dagens Nyheter

»Förlaget Ersatz ger i höst [2007] ut Platonovs ofullbordade roman Grundgropen och planerar att ge ut hans samlade verk. Det är bara att hoppas att de får allt stöd de behöver.« Stefan Jonsson, Dagens Nyheter (11/07) Dzjan en själ som söker lyckan är en berättelse om kärlek, lidelser och undergång. En ung och vacklande hjälte som plågas av själslig och kroppslig hunger försöker leda ett litet och utblottat folk genom öknen i detta moderna, komprimerade epos som skrevs 1935 av den oförliknelige ryske författaren Andrej Platonov. Först 1999 kunde en ocensurerad ursprungsversion publiceras i Ryssland. Att läsa Andrej Platonov är att möta en författare som med förtvivlans energi försöker bygga sig en modell i skala 1:1 av sin egen verklighet, i samma takt som han lever den. Och plötsligt inser den förundrade och gripne läsaren att själva den egendomliga, svårfångade stilen som Platonov skapar av sentiment, förvirring och politisk retorik också är en människa. En människa som du och jag, som på ömma fotsulor försöker ta sig fram genom det kaotiska 30-talets Moskva, eller genom nutidens Sverige.

Med oversettelsen av Andrej Platonovs roman «Anleggsgrøften» foreligger en høyst uvanlig bok, en kritisk og surrealistisk samtidsskildring som viser hvordan et diktatur ved å infiltrere folks språk også tar dets tanke og identitet i besittelse. Beretningen har mange likhetstrekk med mer berømte framtidsdystopier, men en vesentlig forskjell er at Andrej Platonov (1899-1951) skrev «Anleggsgrøften» i 1930, i den første femårsplanens tid, i den innledende fasen av landbrukskollektiviseringen, i en tid da Sovjet-regimet hadde bestemt seg for at alle skulle være lykkelige og hengivne. Og det var ingen skremmende framtidsroman Platonov skrev, men sin versjon av et regime og et samfunn han kjente svært godt og hadde tatt sin del i bejublingen av.

Moskva Tjestnova är fallskärmshopperska, madonna och hora. Hon är en inkarnation av den lyckliga sovjetmänniska som Stalin beordrar fram i början av 1930-talet. Med blodfull erotisk entusiasm offrar hon bokstavligen sin kropp åt den nya staten och dess av umbäranden och slagord stympade män. Hon lever i symbios med den stad hon är uppkallad efter ett kaotiskt, överbefolkat Moskva, som är tungt av reliker och avskräde och samtidigt stolt axlar rollen av den förverkligade utopins kronjuvel.Romanen Lyckliga Moskva är en berättelse inifrån denna stad, skriven i absolut realtid. Här möter vi en samling figurer som alla befinner sig i ett ständigt pågående ställningstagande, som handlar om att överleva från sekund till sekund. Utan att dö av skam eller svält. Och de kan inte ens klänga sig fast vid sitt förflutna för alla minnen är obrukbara i den nya tiden.Att läsa Andrej Platonov är att möta en författare som med förtvivlans energi försöker bygga sig en modell i skala 1:1 av sin egen verklighet, i samma takt som han lever den. Och plötsligt inser den förundrade och gripne läsaren att själva den egendomliga, svårfångade stilen som Platonov skapar av sentiment, förvirring och politisk retorik också är en människa. En människa som du och jag, som på ömma fotsulor försöker ta sig fram genom det kaotiska 30-talets Moskva, eller genom nutidens Sverige.Lyckliga Moskva är skriven 1931-33, men publicerades för första gången i Ryssland 1991, fyrtio år efter författarens död.

Den ryske författaren Andrej Platonovs mästerverk från 1930 är en modern och existentialistisk skräckhistoria. Lika tidlös, allmängiltig, absurd och isande som Kafkas eller Becketts berättelser, men berikad med en jordbunden realism och en naturlyrisk eufori i nästan nordisk stil med bönder, landsbygd, svält och en allestädes närvarande natur. Kanske är det just denna blandning av absurdism, realism och känslosamhet som gör GRUNDGROPEN så fruktansvärd. Det är som om författaren själv finns med i var och en av alla sina förvirrade, trosvissa, barnsliga, hjälplösa, listiga, förtvivlade och grymma hjältar. Andrej Platonovs röst tränger fram till oss genom Stalintidens tystnad, för att med ett halvsekels fördröjning nå oss i hela sin styrka. På något outgrundligt vis har den överlevt förvanskningar och vantolkningar, och återuppstår här och nu, som något nära och välbekant som ett tecken på att det kanske ändå finns något som skulle kunna kallas odödlig litteratur. »Om jag här avhåller mig från att påstå att Platonov är en större författare än Joyce eller Musil eller Kafka, beror det inte på att sådana topplistor är ett uttryck för dålig smak eller på att han är så gott som otillgänglig i befintliga översättningar. ... Han hör definitivt hemma på denna litterära nivå, men på de höjderna finns ingen hierarki.« Joseph Brodsky PRESSRÖSTER »Grundgropen är en tidskapsel. Den ger oss en vink om allt det sällsamma som hade funnits, om Sovjets socialistiska konst och litteratur inte utplånats av Stalin och hans påbjudna estetik. Utöver Platonov är det egentligen bara i Sjostakovitjs musik man alltjämt kan höra hur denna slagna kultur hade kunnat klinga om den fått mogna.« Stefan Jonson, Dagens Nyheter »Läsaren av denna roman stiger in i det genomskinliga mörker som endast den betydande litteraturen skapar. Platonov rör sig mellan sagans fjärrverkan och det råaste detaljstudium. Resultatet är en utsökt, expressiv grotesk som tillvaratar människans intima längtan efter hemkomst i tillvaron samtidigt som hennes totala utsatthet gestaltas in på bara benen.« Ulf Eriksson, GöteborgsPosten »Platonov är språkmässigt en arvtagare till Tjechov orden ställs avsiktligt där de inte ska vara, där deras betydelse förvrängs på ett groteskt sätt och därigenom visar verkligheten i klarsynens ljus. Det är dråpligt, karnevaliskt och outhärdligt tragiskt. Huvudpersonen Vosjtjev är som en korsning mellan åsnan Ior och Gollum.« Inga-Lina Linddqvist, Aftonbladet »Andrej Platonovs roman "Grundgropen" (skriven 1930, med 1930 års sovjetiska realiteter som sitt råstoff, och följaktligen inte utgiven förrän mer än femtio år senare) gör precis det som man som läsare närmar sig varje ny bok med en hemlig bön om: den upphäver allt man vetat om hur världen ser ut och hur världen kan beskrivas, om vad en människa är, vad litteraturen är, för att istället ställa en inför en alternativ fullskalemodell av världen, människan, litteraturen, en modell vars mest drabbande egenskap är dess fullkomliga självklarhet: plötsligt har världen alltid sett ut så. ... Det är en nattsvart roman, skriven med en ömhet, humor och kärlek som tar andan ur en: efteråt är man lite vimmelkantig, om av skratt eller gråt vet man inte. Det är, kort sagt, mycket stor litteratur.« Mikael Nydahl, Kristianstadsbladet »Det är en litterär händelse att Kajsa Öberg-Lindsten lyckats så väl att översätta hans egenartade prosa som inte liknar något annat jag läst.« Maria Zennström, Sydsvenskan

Andrej Platonov - odin iz samykh jarkikh predstavitelej russkoj literatury XX stoletija. Napisannye "v usilii k buduschemu", ego proizvedenija rasshirjajut ramki jazyka i soznanija. Literaturnoe, nauchno-tekhnicheskoe i filosofskoe nasledie A.Platonova svoej masshtabnostju unikalno v istorii russkoj literatury sovetskogo i postsovetskogo perioda. Povest KOTLOVAN - odno iz samykh izvestnykh proizvedenij A.Platonova, a takzhe odin iz samykh pronzitelnykh tekstov russkoj literatury.