Andres Lokko

Ny samling av Sveriges främsta popkritikerVad betyder ordet pop? Efter ett decennium byggt på minsta gemensamma nämnarens kultur är Andres Lokkos svar detsamma som det varit i fem årtionden: Allt. I en tid där störst automatiskt är synonymt med bäst, intressantast och viktigast väljer Andres Lokko en annan avfart. Under ytan gror andra alternativ: Nya orkestrar, nya subkulturer och nya fanzines. Författaren ställer sig i opposition, smooth som en Luther Vandross-ballad, mot nykonservatism och idén om att popmusik är en konstform att växa ifrån. Andres Lokko 2020-2024 innehåller ett rikt urval texter från de senaste fem åren, där landets mest inflytelserika musikkritiker - nu i Ryuichi Sakamoto-färgad mittbena - sträcker sig bort från streamingtjänsternas algoritmer. ANDRES LOKKO [f. 1967] är kritiker, journalist och dramatiker. I över trettiofem år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. I dag verkar han bland annat som krönikör för Svenska Dagbladet. Han är bosatt i Bandhagen, strax söder om Stockholm. Andres Lokko 2020-2024 är den fjärde volymen samlade texter av Andres Lokko som utkommer på Modernista.

»I sina mest briljanta stunder är Andres Lokko lika skarp i sin analys av Londonkravallerna som av Dolly Parton. Den gränsöverskridningen är - som han säger om countryartisten - inte många förunnade.« | Dagens Nyheter »Joan Didion, Julian Barnes, Andres Lokko - så här kan ett terapeutiskt skrivande se ut, där både skribent och omvärld är patient.« | Svenska Dagbladet»Texterna rör sig ständigt mellan det personliga och informativa. Men framför allt rymmer de ett innerligt engagemang.« | Göteborgs-posten Det börjar i London och slutar på Gullmarsplan i Stockholm. Under ett decennium när kulturen såldes ut till högstbjudande, när kvalitet alltmer likställdes med framgång, sträckte sig landets mest inflytelserika musikjournalist i stället mot marginalen. Andres Lokko: 2010-2019 tecknar det senaste decenniet med musikjournalistiken som plattform, oavsett om ämnet för dagen är Patrice Rushens jazzfunk, missbruk, japansk city pop, brittisk rap, eller bara en ny kollektion från ännu en designer utan framtid. Ett hjärta brister och läker, utan att förlora tron på att det bästa ännu inte har hänt. Fram träder ett alternativ till en kommersialiserad tid. ANDRES LOKKO [f. 1967] är kritiker, journalist och dramatiker. I över trettio år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. I dag verkar han bland annat som krönikör för Svenska Dagbladet. Han är bosatt vid Gullmarsplan i Stockholm.

Sveriges mest inflytelserika musikjournalist i efterlängtad ny samlingsvolym "I sina mest briljanta stunder är Andres Lokko lika skarp i sin analys av Londonkravallerna som av Dolly Parton. Den gränsöverskridningen är som han säger om countryartisten inte många förunnade." Dagens Nyheter"Joan Didion, Julian Barnes, Andres Lokko - så här kan ett terapeutiskt skrivande se ut, där både skribent och omvärld är patient." Svenska Dagbladet"Texterna rör sig ständigt mellan det personliga och informativa. Men framför allt rymmer de ett innerligt engagemang." Göteborgs-postenDet börjar i London och slutar på Gullmarsplan i Stockholm. Under ett decennium när kulturen såldes till högstbjudande, när kvalitet alltmer likställdes med framgång, sträckte sig landets mest inflytelserika musikjournalist i stället mot marginalen. När Andres Lokkos bästa texter från de senaste tio åren sammanställs utgör de en karta för alla oss som tror att det finns något större, sannare och bättre bara en liten bit bort, vid sidan av den breda vägen. Andres Lokko: 2010 2019 tecknar det senaste decenniet med musikjournalistiken som plattform, oavsett om ämnet för dagen är Patrice Rushens jazzfunk, missbruk, japansk city pop, brittisk drill, eller bara en ny kollektion från ännu en designer utan framtid. Ett hjärta brister och läker, utan att förlora tron på att det bästa ännu inte har hänt. Fram träder ett alternativ till en kommersialiserad tid.ANDRES LOKKO [f.1967] är kritiker, journalist och dramatiker. I över trettio år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. I dag verkar han bland annat som krönikör för Svenska Dagbladet. Han är bosatt vid Gullmarsplan i Stockholm.

Den här pamfletten består av två tal som Jarvis Cocker höll under 2017. Båda berör Brexit. I översättning av Jens Ahlberg och med ett förord av Andres Lokko.

»Febergänget blev den svenska rockjournalistikens Travelling Wilburys, en supergrupp bestående av fyra ikoniska kritiker. Här är alla de bästa texterna de publicerade på Febersajten i en omistlig samlingsvolym. Stora ord. Stor musik. Stora känslor. som Lennart Persson (RIP) skriver om Al Green på sidan 388.« FREDRIK STRAGEFeber blev en parentes i svensk journalistik. Men precis som i Jackie Wilsons soullåt -(Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher - är det kanske just parentesen som är det väsentliga. Jan Gradvall, Andres Lokko, Mats Olsson och Lennart Persson - Sveriges fyra mest inflytelserika musikjournalister - tog tillsammans namnet Feber från Lennart Perssons kortlivade åttiotalsfanzine med samma namn.De lade all sin kraft och kunskap på att skapa den bästa jävla nättidningen om musik någonsin. Mellan oktober 2000 och den sista januari 2002 skrev de tillsammans mer än fem miljoner tecken (motsvarande 17 Mario Puzo-romaner). I det sista numret av Pop publicerades de fyra för första gången samtidigt i en och samma tidning. Här föddes idén till nättidningen Feber.Krönikor, listor, maildiskussioner, polaroider och essäer om popmusik slogs om utrymmet med en aldrig sinande ström av recensioner. Denna kronologiska antologi med de bästa texterna från Feber kan därför lika gärna ses som ett tidsdokument över musik och journalistisk som ett snitt genom fyra mäns dagböcker.Pressröster:»Bättre än så här blir inte musikjournalistik.«Andreas Utterström, Nerikes Allehanda»Stilistiskt briljanta texter skrivna av fyra veteraner som trots ålder och erfarenhet inte tycks ha förlorat den ursprungliga passion som var den första och viktigaste anledningen till att de överhuvudtaget började skriva.«Patrik Svensson, Sydsvenska Dagbladet

Hur beskriver man Andres Lokko? Det beror på vilken Andres Lokko man talar om. Den mest inflytelserika svenska musikjournalisten i modern tid? Kulturjournalisten? Satirikern och humoristen från Killinggänget? Den politiskt engagerade krönikören? Den intellektuella ironikern från nittiotalet? Var det inte han som var chefredaktör för tidningen Pop? (Eller chefsideolog?) Författaren som gjorde musikkritiken till sin plattform för att under två decennier spana efter den tid som flytt i en följetong om ett brustet hjärta som vägrade läka? Eller den numera vuxna dramatikern, korrespondenten, kritikern och Guldbaggenominerade manusförfattaren vars livslånga anglofili till slut fick honom att lämna Sverige för sitt älskade London? Ett urval av Andres Lokkos texter för tidningar och tidskrifter samlades 2010 i två volymer på sammanlagt 1637 sidor. Det är dessa som här presenteras på nytt, i form av två lika maffiga pocketutgåvor: Andres 1989-1998 och Lokko 1999-2009. »Det sjunger om sidorna när Lokko målar upp bilden av sitt musikaliska paradis. Han skriver bedövande vackert om Nina Simone, han lyckas förvånansvärt bra med att koppla ihop Ingmar Bergman med Aretha Franklin, och han går tillbaka till den grekiska mytologins sirener för att beskriva Antony Hegarty. Mer än något annat skriver han en hel generations historia. Att gå igenom hans listorgier är att återuppleva varje år mellan 1989 och 2009.« RAKEL CHUKRI, SVENSKA DAGBLADET »Andres Lokko är popens förste älskare. Han brinner tills han smälter klockan nio av det han lyssnade på klockan åtta. När jag läser hans samlade texter måste jag ideligen avbryta mig för att rusa upp, sätta på låtar han hänvisar till, halsa en flaska JB, blåsa på glöden och ge fullständigt fan i att skriva den här recensionen.« JONAS THENTE, DAGENS NYHETER »Här står referenserna som spön i backen, tonläget är den självtillräckliga finsmakarens, föraktet för den kulturella förflackningen kompakt. Kort sagt: magister Lokko drar sig inte för att åthuta sina elever. Eller för att uttrycka det annorlunda: lita på att läsaren är tillräckligt hängiven och begåvad för att googla om det dyker upp ett ord eller en referens som inte är omedelbart dechiffrerbar. JOHAN HILTON, EXPRESSEN »Knappast någon svensk skribent slår Lokko på fingrarna när det gäller att gestalta populärkulturen som stilövning.« GP »Det är en vindlande resa att hänga med genom de här böckerna. Samtidigt utgör de en sammanhållen studie av en skribent som lägger kloss till kloss i sin bildningsresa där han skriver fram det modernistiska projektets alla avlöpande meandrar inom (populär)kulturen: modet, musiken, litteraturen« HELSINGBORGS DAGBLAD »Lokkos samlade verk fungerar lika bra som pärm-till-pärm-läsning som uppslagsbok. Det här kan vara de bästa 1.600 sidor som skrivits om popmusik på svenska.« DAGENSBOK.COM »Med en tydligt inställd smakkompass har Andres Lokko serverat texter om ny musik värd att ta en fajt för. Eller gammal som varit i behov av en ny historieskrivning. Det är ingen illfällighet att han har kallats för lektor Lokko. Han har stått vid katedern. Vi har lyssnat.« SMÅLANDSPOSTEN »Sveriges förmodligen mest inflytelserika popkulturella ideolog och kritiker någonsin.« SONIC

Hur beskriver man Andres Lokko? Det beror på vilken Andres Lokko man talar om. Den mest inflytelserika svenska musikjournalisten i modern tid? Kulturjournalisten? Satirikern och humoristen från Killinggänget? Den politiskt engagerade krönikören? Den intellektuella ironikern från nittiotalet? Var det inte han som var chefredaktör för tidningen Pop? (Eller chefsideolog?) Författaren som gjorde musikkritiken till sin plattform för att under två decennier spana efter den tid som flytt i en följetong om ett brustet hjärta som vägrade läka? Eller den numera vuxna dramatikern, korrespondenten, kritikern och Guldbaggenominerade manusförfattaren vars livslånga anglofili till slut fick honom att lämna Sverige för sitt älskade London? Ett urval av Andres Lokkos texter för tidningar och tidskrifter samlades 2010 i två volymer på sammanlagt 1637 sidor. Det är dessa som här presenteras på nytt, i form av två lika maffiga pocketutgåvor: Andres 1989-1998 och Lokko 1999-2009. »Det sjunger om sidorna när Lokko målar upp bilden av sitt musikaliska paradis. Han skriver bedövande vackert om Nina Simone, han lyckas förvånansvärt bra med att koppla ihop Ingmar Bergman med Aretha Franklin, och han går tillbaka till den grekiska mytologins sirener för att beskriva Antony Hegarty. Mer än något annat skriver han en hel generations historia. Att gå igenom hans listorgier är att återuppleva varje år mellan 1989 och 2009.« RAKEL CHUKRI, SVENSKA DAGBLADET »Andres Lokko är popens förste älskare. Han brinner tills han smälter klockan nio av det han lyssnade på klockan åtta. När jag läser hans samlade texter måste jag ideligen avbryta mig för att rusa upp, sätta på låtar han hänvisar till, halsa en flaska JB, blåsa på glöden och ge fullständigt fan i att skriva den här recensionen.« JONAS THENTE, DAGENS NYHETER »Här står referenserna som spön i backen, tonläget är den självtillräckliga finsmakarens, föraktet för den kulturella förflackningen kompakt. Kort sagt: magister Lokko drar sig inte för att åthuta sina elever. Eller för att uttrycka det annorlunda: lita på att läsaren är tillräckligt hängiven och begåvad för att googla om det dyker upp ett ord eller en referens som inte är omedelbart dechiffrerbar. JOHAN HILTON, EXPRESSEN »Knappast någon svensk skribent slår Lokko på fingrarna när det gäller att gestalta populärkulturen som stilövning.« GP »Det är en vindlande resa att hänga med genom de här böckerna. Samtidigt utgör de en sammanhållen studie av en skribent som lägger kloss till kloss i sin bildningsresa där han skriver fram det modernistiska projektets alla avlöpande meandrar inom (populär)kulturen: modet, musiken, litteraturen « HELSINGBORGS DAGBLAD »Lokkos samlade verk fungerar lika bra som pärm-till-pärm-läsning som uppslagsbok. Det här kan vara de bästa 1.600 sidor som skrivits om popmusik på svenska.« DAGENSBOK.COM »Med en tydligt inställd smakkompass har Andres Lokko serverat texter om ny musik värd att ta en fajt för. Eller gammal som varit i behov av en ny historieskrivning. Det är ingen illfällighet att han har kallats för lektor Lokko. Han har stått vid katedern. Vi har lyssnat.« SMÅLANDSPOSTEN »Sveriges förmodligen mest inflytelserika popkulturella ideolog och kritiker någonsin.« SONIC

Andres Lokkos texter: nytt, gammalt, möten, drömmar. Från Jakobsberg till Asbury Park via Glasgow. Här finns allt: korta flirtar med The Strokes och afrikansk blues; livslånga kärleksaffärer med Tindersticks och Everything But The Girl; krönikor, recensioner, härligt maffiga artiklar och reportage; drygt 1.700 oumbärliga sidor uppdelade i två volymer. I dessa (Andres 1989 - 1998 och Lokko 1999 - 2009) samlas för första gången ett urval av modernisten Andres Lokkos bästa texter. Ett flertal är tidigare opublicerade. Och några, ärligt talat, tidigare refuserade. De två volymerna innehåller: - 20 års samlade texter - 582 artiklar - 1.732 sidor - 4.719 registerposterAndres Lokko, född 1967, är dramatiker och kritiker. I drygt femton år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. Under största delen av 90-talet var han självutnämnd chefsideolog på tidningen Pop. I dag verkar han bland annat som krönikör för Svenska Dagbladet och är bosatt i London.Pressröster »Det är faktiskt en alldeles vindlande resa att hänga med genom de här böckerna som går att läsa i ett svep, trots att de egentligen är så tjocka att de praktiskt sett är smått oläsliga.«Johan Malmberg, Helsingborgs Dagblad »Andres Lokko är popens förste älskare. Han brinner tills han smälter klockan nio av det han lyssnade på klockan åtta. När jag läser hans samlade texter måste jag ideligen avbryta mig för att rusa upp, sätta på låtar han hänvisar till, halsa en flaska JB, blåsa på glöden och ge fullständigt fan i att skriva den här recensionen.«Jonas Thente, Dagens Nyheter

Andres Lokkos texter: nytt, gammalt, möten, drömmar. Från Jakobsberg till Asbury Park via Glasgow. Här finns allt: korta flirtar med The Strokes och afrikansk blues; livslånga kärleksaffärer med Tindersticks och Everything But The Girl; krönikor, recensioner, härligt maffiga artiklar och reportage; drygt 1.700 oumbärliga sidor uppdelade i två volymer.I dessa (Andres 1989 - 1998 och Lokko 1999 - 2009) samlas för första gången ett urval av modernisten Andres Lokkos bästa texter. Ett flertal är tidigare opublicerade. Och några, ärligt talat, tidigare refuserade.De två volymerna innehåller:- 20 års samlade texter- 582 artiklar- 1.732 sidor- 4.719 registerposterAndres Lokko, född 1967, är dramatiker och kritiker. I drygt femton år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. Under största delen av 90-talet var han självutnämnd chefsideolog på tidningen Pop. I dag verkar han bland annat som krönikör för Svenska Dagbladet och är bosatt i London.Pressröster»Det är faktiskt en alldeles vindlande resa att hänga med genom de här böckerna som går att läsa i ett svep, trots att de egentligen är så tjocka att de praktiskt sett är smått oläsliga.«Johan Malmberg, Helsingborgs Dagblad»Andres Lokko är popens förste älskare. Han brinner tills han smälter klockan nio av det han lyssnade på klockan åtta. När jag läser hans samlade texter måste jag ideligen avbryta mig för att rusa upp, sätta på låtar han hänvisar till, halsa en flaska JB, blåsa på glöden och ge fullständigt fan i att skriva den här recensionen.«Jonas Thente, Dagens Nyheter

Andres Lokkos texter nytt, gammalt, möten, drömmar. Från Jakobsberg till Asbury Park via Glasgow. Här finns allt: korta flirtar med The Strokes och afrikansk blues; livslånga kärleksaffärer med Tindersticks och Everything But The Girl; krönikor, recensioner, härligt maffiga artiklar och reportage; drygt 1.700 oumbärliga sidor.De två volymerna innehåller: 20 års samlade texter 582 artiklar 1.732 sidor 4.719 registerposterANDRES LOKKO, född 1967, är dramatiker och kritiker. I drygt femton år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. Under största delen av 90-talet var han självutnämnd chefsideolog på tidningen Pop. I dag verkar han bland annat som krönikör för Svenska Dagbladet och är bosatt i London.

Om du skall läsa en enda bok om en Spermahare i år, så är du nog så illa tvungen att välja Boken om Spermaharen - det finns nämligen ingen annan.För drygt ett år sedan startade det välkända Spermaharengänget (och ytterligare några killar vi inte minns namnet på och som inte är så värst kända) humorportalen www.spermaharen.com.Sajten blev under 2001 en plats där skämt om optik och inkontinens kunde mötas och trivas. Internetpubliken gladdes och snart var www.spermaharen.com ännu en i raden av Spermaharengängets många miljonproduktioner. På nyårsfton stängdes sajten för att nu dyka upp i bokform.Boken om Spermaharen är fylld till brädden med färg, bilder, papper och det allra bästa som publicerats på www.spermaharen.com. Möt Optiker Berglund, Din Personlige Bankman, Herrstrumpor, VHS, Oxen-mannen, Flyer-Jimmy, Flaco Jimenez, Kult Korner, Bengt Granlund, Kocklandslagets Självmordssekt, Pelles Pappa, Min Farfars Slida, Naturhistoriska Riksmuseet och alla dom andra!Pressröster»Enligt mig är Spermaharen det bästa som hänt svensk humor på mycket, mycket länge.«David Andersson, Norrköpings Tidningar»Kul på webben men ännu mer till sin rätt i bokform.«Martin Jönsson, Journalisten

"500 sidor musikläsning av yppersta klass." Dagens Arbete Feber blev en parentes i svensk journalistik. Men precis som i Jackie Wilsons soullåt "(Your Love Keeps Lifting Me) Higher And Higher" är det kanske just parentesen som är det väsentliga. Jan Gradvall, Andres Lokko, Mats Olsson och Lennart Persson startade musiksajten Feber.se den 20 oktober 2000 som en motreaktion mot en nedskuren, temparentlös, opersonlig och alltmer likgiltig musikbevakning. Under de 16 månader sajten hölls vid liv skrev dessa fyra sammanlagt 4,2 miljoner tecken om musik. Utan att för ett ögonblick påstå nätprojektet Feber går att jämföra med litteratur motsvarar denna osannolika teckenmängd -- denna ordexplosion - motsvarande 37 Willy Kyrklund-romaner! Just omfånget säger egentligen också allt om vad Feber handlade om. Samt om vad Feber fortfarande har att lära ut. Likt besinningslösa (och kanske febersjuka) kamikaze-piloter, som bytt ut "Banzai!" mot "Subjektivitet!", anföll Feber-krigarna varje morgon med nya glödande skivrecensioner. Ett passionerat krig mot slentriantänkande - givetvis dömt att förloras redan på förhand - som ändå höll på i 16 svårförglömliga månader. Den här frontrapporten i original pocketform samlar över 600 sidor ett urval av de mest lysande texterna. ”Bättre än så här blir inte musikjournalistik.” Andreas Utterström, Nerikes Allehanda ”... jag slukar girigt verenda sida.” Håkan Persson, Borås Tidning ”Inspirerande!” Bengt Eriksson, Kvällsposten