Anna Forné

Juan Rulfos roman Pedro Páramo är ett av världslitteraturens mästerverk, en föregångare till Latinamerikas magiska realism. Huvudpersonen Juan Preciado söker sin far Pedro Páramo i den lilla mexikanska byn Comala. När han kommer fram till byn är den öde och hans far och de andra byinvånarna är döda. Där finns istället vålnader. Juan får reda på att hans far Pedro varit byns despot. Han drevs samtidigt av ensamhet, av hämnd och våld. I byns ökenmiljö var skördetiden kort, arbetet hårt, fattigdom och hunger deras vardag. Mexikos nära förhållande till döden och de döda tar stor plats. I romanens andra del stiger röster upp ur gravarna på byns kyrkogård. Pedro Páramo utspelar sig under Mexikos revolutionära år under 1900-talets första decennier. Juan Rulfos korta koncentrerade meningar, de plötsliga utbrotten av våld, de döda som är närvarande, den uppbrutna kronologin, den mörka humorn – allt detta bidrar till dramatiken som så mästerligt gestaltas. Gabriel García Márquez inspirerades av romanen. I sin essä om Pedro Páramo, som publiceras i boken, skriver han: Den kvällen kunde jag inte somna förrän jag hade läst boken två gånger. Inte sedan den där oförglömliga kvällen nästan tio år tidigare, då jag i ett dystert studentrum i Bogotá läste Kafkas Förvandlingen, hade jag blivit så överväldigad. Själv inspirerades Juan Rulfo av flera nordiska författare, som Selma Lagerlöf och Halldór Laxness. "För 70 år sedan publicerades en roman på blott 130 sidor som skulle komma att förändra den latinamerikanska litteraturen: Juan Rulfos 'Pedro Páramo' ... Lämpligt nog har Göteborgsförlaget Lindelöws nu gett ut Rulfos samlade verk i ny svensk språkdräkt. / Christian Claesson – Dagens Nyheter Juan Rulfo föddes 1918 i byn Sayula på den mexikanska landsbygden. Hans far dog i det våldsamma inbördeskriget i Mexiko när Juan var sex år. När hans mor dog fyra år senare sattes han av sina släktingar i ett klosterinternat. Som ung vuxen flyttade han till Mexico City och kunde ge ut novellsamlingen Slätten i lågor (1953) och Pedro Páramo (1955). Han skrev också filmmanuskript, blev en etablerad fotograf, som skildrare av sin uppväxtmiljö på den fattiga mexikanska landsbygden. 1986 avled han 68 år gammal. 1980 gavs hans tredje och sista bok ut, Guldtuppen och andra berättelser, nu för första gången på svenska. Tidigt, 1960, översattes Pedro Páramo till svenska. Men Juan Rulfo omarbetade romanen flera gånger, han var sällan nöjd. Juan Rulfos sista versionen från 1982 har Yvonne Blank nu översatt. Förordet till denna nyöversatta bok har Anna Forné skrivit.

Pedro Páramo utspelar sig under Mexikos revolutionära år under 1900-talets första decennier. Juan Rulfos korta koncentrerade meningar, de plötsliga utbrotten av våld, de döda som är närvarande, den uppbrutna kronologin, den svarta humorn allt detta bidrar till dramatiken som så mästerligt gestaltas. Pedro Páramo drivs av ensamhet, hämnd och våld, han är en despot i byn, och hans son söker i byn efter minnen om den okände fadern. I ökenmiljön är skördetiden kort, arbetet hårt, fattigdom och hunger vardag. Ett tema är sorgen kring förlorad jord, ägodelar och just identitet. Mexicos nära förhållande till döden och de döda tar stor plats. I romanens andra del stiger röster upp ur gravarna på byns kyrkogård. Gabriel García Márquez inspirerades av romanen. I sin essä om Pedro Páramo skriver han: Den kvällen kunde jag inte somna förrän jag hade läst boken två gånger. Inte sedan den där oförglömliga kvällen nästan tio år tidigare, då jag i ett dystert studentrum i Bogotá läste Kafkas Förvandlingen, hade jag blivit så överväldigad. Själv inspirerades Juan Rulfo av flera nordiska författare, som Selma Lagerlöf och Halldór Laxness. Tidigt, 1960, översattes Pedro Páramo till svenska. Men Juan Rulfo omarbetade romanen flera gånger, han var sällan nöjd. Juan Rulfos sista versionen från 1982 har Yvonne Blank nu översatt. Förordet till romanen har Anna Forné skrivit, och essän av Gabriel García Márquez finns också med i denna utgåva.Juan Rulfo föddes 1918 i byn Sayula på den mexikanska landsbygden. Hans far dog i det våldsamma inbördeskriget i Mexiko när Juan var sex år. När hans mor dog fyra år senare sattes han av sina släktingar i ett klosterinternat. Som ung vuxen flyttade han till Mexico City och etablerade sig där som prosaförfattare och skrev många filmmanuskript. Han blev också en etablerad fotograf, som skildrare av sin uppväxtmiljö på den fattiga mexikanska landsbygden. Han avled 1986. Under sin levnad gav han bara ut tre prosaböcker. Först novellsamlingen Slätten i lågor 1953. 1955 kom Pedro Páramo som fick ett omedelbart genombrott i Mexico Citys litterära värld, en föregångare till kontinentens magiska realism. 1980 gav han ut sin sista och tredje bok, Guldtuppen och andra berättelser.

Vad är en person och vad kan en person säga om samhälls­villkoren nu och i det förflutna? I Personligt talat. Biografiska perspektiv i humaniora utforskar vi ett antal personer och deras livshistorier. Resultatet är en historisk resa: olika rum och tider skapar varierande former för mänskligt liv. Men det är också en klassresa, för vilka personer har haft förutsättningar att göra avtryck i historien? Det är även en resa i definitionerna av kvinnligt och manligt; flera av bokens bidrag bekräftar att kvinnors livsvillkor har varit och fortfarande är andra än mäns. Här samlas historiker, litteraturvetare, konstvetare, religions­historiker, etnologer, språkvetare, antikvetare och arkeologer kring människors livsvillkor. Genom alla dessa livsberättelser kan vi få kunskap om historien och livets skiftande förutsättningar. Samtidigt ges en provkarta på utforskandets prövningar. Hur kan vi veta något om det förflutnas människor då det saknas skriftligt vittnesbörd? Även då det finns skrift tillstöter svårigheter: vem har skrivit och i vilket syfte? I boken möter resonemang om idéernas och källornas betydelse för vad vi kan veta, vad varierande metoder och perspektiv innebär, på vad sätt platser och ting kan knytas till det mänskligt levda samt hur utsagornas form påverkar innehållet, i det förflutnas såväl som i våra berättelser.