Anna Roosvall

I en tid när informations- och medielandskapen genomgår omvälvande förändringar är frågor om journalistiken, dess historia, framtid och roll i samhället, viktigare än någonsin. Journalistiken har dessutom en särskild ställning både i och gentemot samhället genom att den speglar samhällsutvecklingen samtidigt som den är med om att forma den.I den här boken samlas och presenteras de viktigaste frågorna, teorierna och resultaten inom journalistikforskningen för en svensk publik. I 34 kapitel redogör ledande svenska forskare för journalistikens historia, ideal och produktionsvillkor, för olika genrers innehåll samt för journalistikens relation till samhället och till framtidens medielandskap. Varje kapitel tar upp de viktigaste teorierna samt svenska och internationella forskningsresultat på det aktuella området. I denna tredje upplaga har samtliga kapitel aktualiserats och två nyskrivna kapitel har tillkommit. Handbok i journalistikforskning vänder sig främst till studenter i journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap, men också till forskare och till yrkesverksamma inom olika medier – samt till alla som är intresserade av att förstå journalistikens villkor, innehåll och betydelse ur ett samhälleligt perspektiv.

Redaktionerna är jämställda - men nyheterna ännu mansdominerande. Rapporteringen om brott minskar - tvärtemot vad många tror - sin andel av nyhetsflödet både digitalt och analogt. Politik är överrepresenterat bland de nyheter som delas mycket - och det är de mest hårdvinklade politiknyheterna som delas mest. Det är några av fynden i Mediestudiers återkommande innehållsanalys sedan nyeter från 2007 och 2014 har studerats. I denna skrift rapporterar tolv ledande forskare i tolv kapitel resultat från analys av 10 000 nyheter ur 21 medier från tre städer.

Hur ser världen ut när den betraktas genom ett kulturellt filter? Hur bidrar kulturjournalistiken till förståelsen av brännande samtidshändelser och samhällsfrågor? Är kulturjournalisternas oro för kritikens överlevnad i det digitala medielandskapet befogad?I denna bok undersöker tre medieforskare kulturjournalistikens utveckling sedan 1980-talet med särskilt fokus på omvärldsbilder och politiska dimensioner. Författarna kartlägger innehåll i tidningar, radio och tv och intervjuar kulturjournalister. De diskuterar de sociala mediernas betydelse och belyser svenskarnas intresse för kulturjournalistik.Det visar sig att kulturjournalistiken har ett unikt anslag jämfört med traditionell nyhetsjournalistik och politisk opinionsbildning. Den rör sig gärna bortom nationalstatliga förståelseramar och är debattdrivande på ett särpräglat sätt. Laddade kulturdebatter om #metoo, terrorism och identitetspolitik breder ut sig och lockar till klick. Samtidigt har recensionsgenren fortfarande en given roll i utbudet, även om den befinner sig i klicklandskapets utkanter.Boken ger en unik inblick i en sällan belyst del av det svenska medielandskapet, och tillför ny kunskap om kulturjournalistikens särskilda stildrag samt de roller den spelar i samhället och demokratin.

• Journalistiken blir allt mer tolkande. • Talespersoner och PR-personer har blivit tre gånger vanligare i medier sedan 2007. • Publiken vill ha ännu mer lokala nyheter än vad som publiceras. • Kvinnor syns oftare, men fortfarande dominerar männen i medierna. Medierna är utmanade ekonomiskt och kritiserade ideologiskt som nästan aldrig förr. Då gäller det att veta hur journalistiken utvecklas. Det görs i Mediestudiers innehållsanalys som studerat 20 000 nyheter under fyra år. I denna bok presenterar några av landets ledande medieforskare resultat från arbetet hittills.

Media and Transnational Climate Justice captures the intriguing nexus of globalization, crisis, justice, activism and news communication, at a time when radical measures are increasingly demanded to address one of the most pressing global issues: climate change. Anna Roosvall and Matthew Tegelberg take a unique approach to climate justice by focusing on transnational rather than international aspects, thereby contributing to the development of theories of justice for a global age, as well as in relation to media studies. The book specifically explores the roles, situations and activism of indigenous peoples who do not have full representation at UN climate summits despite being among those most exposed to injustices pertaining to climate change, as well as to injustices relating to politics and media coverage. This book thus scrutinizes political and ideological dimensions of the global phenomenon of climate change through interviews and observations with indigenous activists at UN climate summits, in combination with extensive empirical research conducted on legacy and social media coverage of climate change and indigenous peoples. The authors conclude by discussing transnational solidarity and suggest a solidarian mode of communication as a response to both the global crisis of climate change and the broader issues of injustice faced by indigenous peoples regarding redistribution, recognition and political representation.

Media and Transnational Climate Justice captures the intriguing nexus of globalization, crisis, justice, activism and news communication, at a time when radical measures are increasingly demanded to address one of the most pressing global issues: climate change. Anna Roosvall and Matthew Tegelberg take a unique approach to climate justice by focusing on transnational rather than international aspects, thereby contributing to the development of theories of justice for a global age, as well as in relation to media studies. The book specifically explores the roles, situations and activism of indigenous peoples who do not have full representation at UN climate summits despite being among those most exposed to injustices pertaining to climate change, as well as to injustices relating to politics and media coverage. This book thus scrutinizes political and ideological dimensions of the global phenomenon of climate change through interviews and observations with indigenous activists at UN climate summits, in combination with extensive empirical research conducted on legacy and social media coverage of climate change and indigenous peoples. The authors conclude by discussing transnational solidarity and suggest a solidarian mode of communication as a response to both the global crisis of climate change and the broader issues of injustice faced by indigenous peoples regarding redistribution, recognition and political representation.

De senaste åren har medier skrivit mycket mer om romer än tidigare. Det boreror inte minst på de besökande tiggarna och på avslöjandet om romregistret. Romerna har plötsligt hamnat mitt i mediernas rampljus. Just romregistret och tiggande är några av de vanligaste ämnena i artiklar om romer. Det visar en studie som presenteras i denna skrift Den visar också att medier förvisso tar upp brott och romer - men då inte påståenden om romers påstådda brottslighet, utan till helt dominerande del brott mot romer. Forskarna bakom studien prövar tanken att rapporteringen om romer närmat sig en vändpunkt där stereotyper inte längre styr lika mycket. Andra skribenter, som författaren och artisten Hans Caldaras, berättar om både äldre och och helt ny fördomsfull rapportering och diskuterar åtgärder. I en intervju efterlyser chefredaktör Peter Wolodarski mer kunskap om hur antiziganistiska stereotyper tar sig uttryck.