Anna Sjöberg

The story of the reality-based experience of Michael Jackson's soul in the present.

Vilken roll har teologin, läran eller talet om det gudomliga, i ett samhälle där allt färre bekänner sig till en tro och sekulariseringen slagit över i ett postkristet tillstånd? Vilka möjligheter för teologiskt tänkande genereras i en sådan situation? I denna bok samlas texter om teologins roll i en postkristen kontext och vi får svar på frågan om det teologiska tänkandets relevans i ett samhälle där Gud alltmer framstår som ett mysterium som fortfarande hemsöker vår värld med den gäckande frågan: finns det något mer? Teologin visar sig vara en filosofisk disciplin som med nödvändighet griper in i områden som ekonomi, politik och historia och bidrar med ”sitt perspektiv genom att delta i en bredare och gemensam tydning av samtiden.”

Men en annan Abraham, […] en som verkligen vill offra, men som inte kan tro att det är han som avses. […] Han fruktar att han förvisso kommer att rida ut med sonen, men på vägen förvandlas till Don Quixote. En Abraham som kommer okallad! – Franz Kafka till Robert Klopstock, 1921 Franz Kafkas humoristiska turnering av Søren Kierkegaards Fruktan och bävan inleder denna avhandling, som undersöker hur föreställningen att moderniteten inneburit en genomgripande kris för den kristna traditionen har ritat om spelplanen för den moderna och samtida teologin. Den västerländska civilisationen har under de senaste tvåtusen åren formats inom ramarna för en kristen tradition och kultur. Den ”kris” som kristendomen som bekännande religionsutövning har genomgått i Europa det senaste dryga århundradet berör med andra ord bara en begränsad del av det kristna arv som våra nuvarande europeiska samhällen bär på och för vidare. Vad befinner sig egentligen innanför och vad hamnar utanför ”det kristna” i Europas sekulariseringsprocess? Gränsdragningarna är lika mångtaliga som motsägelsefulla. Genom läsningar av filosofen Friedrich Nietzsche, teologen Karl Barth och författaren Franz Kafka tar en metodologisk diskussion form. I en dubbel rörelse avtäcker avhandlingen en mer grundläggande förvirring bakom de många försöken att skilja det religiösa från det sekulära, och sätter motsättningen mellan inifrån- och utifrånperspektiv på kristendomen ur spel.

“Tuominen kan i Bliva ingen sägas ge kött åt en nihilistisk mystik i Simone Weils tappning, som hon levandegör genom att gestalta intetblivande och inre befrielse i olika konkreta skepnader. Det är i sista hand det bräckligt mänskliga som det här kommer an på att göra sig fri från, och endast genom att en tomhet skapas, ett intet inom oss, där våra begär och vårt beroende av våra medmänniskor suspenderas, kan nåden nå fram.” - Ur Anna Sjöbergs efterord