António Lobo Antunes

A polyphonic novel set over the course of three days, Midnight is Not in Everyone’s Reach is a stunning meditation on memory and time from Antonio Lobo Antunes, considered by many to be Portugal’s greatest living writer. The year is 2011, and our aging narrator has returned to Alto da Vigia to say goodbye to the house where her family spent summers during her childhood. Divided into three sections, one for each day that she spends at the home, Midnight is Not in Everyone’s Reach unspools in torrents of dialogue and surreal, feverish scenarios. Over these three days, the dead return to life, time splinters and freezes, and conversations flow from the past into the present and back again, as we journey across the narrator’s corrosive psyche toward our real destination—the place inside herself where the family’s grief-stricken secrets are kept.

António Lobo Antunes’s twenty-fifth novel, Commission of Tears (2011, Comissão das Lágrimas) is set during the Angolan Civil War (1975-2002). Angola attained official independence on November 11, 1975 and, while the stage was set for transition, a combination of ethnic tensions and international pressures rendered Angola’s hard-won victory problematic. As with many post-colonial states, Angola was left with both economic and social difficulties which translated into a power struggle between the three predominant liberation movements. The People’s Movement for the Liberation of Angola (MPLA), formed in December of 1956 as an offshoot of the Angolan Communist Party, had as its support base the Ambundu people and was largely supported by other African countries, Cuba, and the Soviet Union.In this novel, Lobo Antunes delves into this traumatic period of Angola's history through the fragmented memories and dreams of a broken woman. The author drew from the story of the commander of the female battalion MPLA (Popular movement for the liberation of Angola) who was tortured and killed following the state coup of May 1977. It is said that while they tortured her she did not stop singing. This is the story of Cristina, admitted in to a psychiatric clinic in Lisbon. In her torrent of memories, dialogues and traumatic episodes, Cristina remembers her early childhood in Africa, at the time when everything inside her head was intertwined with her father´s voice, who was a former Black priest and became one of the torturers of the “Commission of Tears.” Cristina’s white mother, a cabaret dancer imported from Lisbon to entertain Portuguese farmers in Angola, marries the Black ex-priest because she finds herself pregnant with Cristina by her the man who exploits her, the cabaret manager. The long, twisting narrative weaves together the three voices of daughter, father, and mother as they recall the terrors of their life in Angola, and their own suffering. Their personal tragedies, scarred by racism and abuse, mirror those of the country that is being torn asunder around them.

A profound and genre-defying work of literature about love, death, and illness from one of Portugal’s most celebrated writers “One of the essential writers of our tormented times.”—Alberto Manguel, Times Literary Supplement “Little prepares one for this extraordinary book, in which each chapter, covering a single day, and lasting a single sentence, offers a teeming stream of consciousness. . . . Even pain is alive, and alive is the word for this book, alive and enduring.”— Michael Autrey, Booklist Incapacitated after the removal of a malignant tumor, the narrator, António, spends his days in a Lisbon hospital enduring the humiliations of severe illness. As he drifts in and out of consciousness, he revisits fragments of his life and the people who passed through it. He recalls the village where he lived as a child near the Mondego River amid the eucalyptus and pines, his parents and grandparents and their tight-knit community of potato farmers and tungsten miners, and the woman he loved—an unexpected polyphony of voices and places sounding in sharp counterpoint to debilitating pain. By the Rivers of Babylon conjures the past and the present all at once, revealing the power of memory to embolden us in the face of extraordinary suffering. This is António Lobo Antunes’s homage to the beauty of a cherished life in its confrontation with imminent death.

Set in the aftermath of the “Carnation Revolution” of April 25, 1974, Antonio Lobo Antunes’s Warning to the Crocodiles is a fragmented narrative of the violent tensions resulting from major political changes in Portugal. Told through the memories of four women who spend their days fashioning homemade explosives and participating in the kidnap and torture of communists, the novel details the clandestine activities of an extreme right-wing Salazarist faction resisting the country’s new embrace of democracy. Warning to the Crocodiles (Exortação aos Crocodilos) has won:- Best Novel by the Portuguese Writers Association (Grande Prémio de Romance e Novela da Associação Portuguesa de Escritores) (1999)- The D. Dinis Prize of the Casa de Mateus Foundation (Prémio D. Dinis da Fundação Casa de Mateus) (1999)- The Austrian State Literature Prize (Prémio de Literatura Europeia do Estado Austríaco) (2000)

»Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin »En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet »Conrads & Faulkners arvtagare.« | George SteinerModern klassiker om Portugals kolonialmaktÅr 1975, efter ett decennium av väpnad befrielsekamp, blev Moçambique fritt från kolonialmakten Portugal. Knappa tio år senare återses några arméveteraner på en krog i Lissabon: överstelöjtnanten som blev kvar i det militära, fänriken som gifte in sig i överklassen, förbindelseofficeren som blev vänsterrevolutionär, den menige som nu jobbar i sin morbrors flyttfirma - och en femte, som sitter tyst vid bordet. Vinet och spriten flödar, natten mörknar och historierna griper in i varandra när männen återkallar krigets fasor och berättar om sina liv efter diktaturens fall. På en kraftfull, vindlande prosa tecknar António Lobo Antunes ett splittrat samhälle, där det förflutna kastar skuggor in i samtiden och historiska förbrytelser ännu ligger i tystnad. Men före gryningen kommer mycket att ha förändrats.I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av Gunnar Nirstedt, förläggare och författare.ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, vilka ofta är uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Jämte »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - är Fado Alexandrino från 1983 hans mest kända verk.

"Olipa kerran mies nimeltä Luis, vasenta silmäänsä vajaa, joka odotteli Alcantaran laiturilla, isänsä arkun päällä istuskellen, kolmen, neljän viikon ajan aina mahdollisesti seuraavalla laivalla saapuvia matkatavaroitaan.”Mies nimeltä Luis on olosuhteiden riepottelema, värikkäästä Angolasta Lissabonin byrokratiaan haaksirikkoutuva hahmo. Mies nimeltä Luis on myös koko Portugalin siirtomaahistoria yhden ikääntyvän vaeltajan nahoissa. Välillä mies nimeltä Luis ei ole mies nimeltä Luis ensinkään, vaan joku toinen historian hetteiköistä pintaan pyrkivä, koettelemuksiaan kertaava seikkailija.Orjalaivat ja öljytankkerit odottavat kylki kyljessä ankkurissa, poliisi puhalluttaa Portugalin 14. kuninkaan ja Vasco da Gama ja Cervantes lyövät korttia Tejon nymfien katseiden alla. Purret on hallusinaatiota, katujen rumankaunista kakofoniaa, myötätuntoisia kuumehoureita sekä kiihkeää keskustelua Portugalin kansalliseepoksen, Os Lusiadasin, kanssa.”Mies nimeltä Luis asettui mukavasti tuolilleen, sulki silmänsä, ja kohta hän jo uneksi Cazengan mutkittelevista kujista ja petollisella mutapinnalla sivuliirtoon ajautuvista sotilaspoliisin jeepeistä.”Antonio Lobo Antunes (s. 1942) on yksi Portugalin merkittävimpiä nykykirjailijoita. Lobo Antunes on tuotteliaan uransa aikana kirjoittanut yli 30 teosta, joissa hän usein käsittelee kokemuksiaan Portugalin 1960- ja 70-lukujen taitteessa Angolassa käymistä siirtomaasodista.Lobo Antunesia on käännetty yli 30 kielelle ja häneltä on aiemmin suomennettu teos Os Cus de Judas (Hevonkuusessa, 1984, suomentanut Sanna Pernu).

A novel about the horrors of war and its aftermath from one of Europe’s most brilliant authors Award-winning author António Lobo Antunes returns to the subject of the Portuguese colonial war in Angola with a vigorous account of atrocity and vengeance. Drawing on his own bitter experience as a soldier stationed for twenty-seven months in Angola, Lobo Antunes tells the story of a young African boy who is brought to Portugal by one of the soldiers who destroyed the child’s village, and of the boy’s subsequent brutal murder of this adoptive father figure at a ritual pig killing. Deftly framing the events through an assembly of interwoven narratives and perspectives, this is one of Lobo Antunes’s most captivating and experimental books. It is also a timely consideration of the lingering wounds that remain from the conflict between European expansionism and its colonized victims who were forced to accept the norms of a supposedly superior culture.

Tredje boken i Benfica-trilogin »Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin, Aftonbladet »En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, SvD »En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The Observer Álvaro står vid sin sons dödsbädd. Hans älskade Nuno kommer bara att bli tjugofem år gammal. Nuno, som är heroinberoende, ligger i koma med svår lungsot. Álvaro, filmregissör till yrket, har levt ett nomadliknande liv, helt styrt av sitt arbete. Han minns nu tiden med familjen, hur hans son föddes, och hur han efter skilsmässan från Claudia undan för undan tappade kontakten med sitt barn. Till tonerna av den legendariske tangosångaren Carlos Gardel, som han passionerat älskar, inser Álvaro att han kommit att upprepa sin fars och sin farfars stora misstag i livet.Carlos Gardels död är den fristående tredje delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi«. Med sällsynt språkkraft, och utan att väja för tillvarons komiska och absurda inslag, riktar Antunes in sig mot ett av människans eviga livsvillkor: förhållandet till sin efterkommande. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av författaren och litteraturforskaren Stefan Helgesson. ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är ett slags uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas Antunes till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - hör till hans mest omtalade böcker. »Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom »Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner »En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker

Första boken i den hyllade Benfica-trilogin»Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin, Aftonbladet»En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, SvD»En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The ObserverDe växte upp tillsammans på en lantegendom i Lissabonstadsdelen Benfica; godsägarens sonson och gårdskarlens pojke. När de möts tjugofem år senare är rollerna ombytta. Tjänstefolkets son är domare och förhör sin barndomsvän, på goda grunder misstänkt för att ha tillhört en militant vänstergrupp som utfört terrorattentat. Under förhören väcks barndomsminnen hos båda. Domaren slits mellan sina lojaliteter. Ska han hjälpa vännen att fly från Portugal eller ska han locka honom i en fälla? Så småningom inser de att de båda bara är brickor i ett större spel.Betraktelse över själens passioner är den fristående första delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi «. Lika mycket en suggestiv thriller om terrorism som en uppgörelse på prosa med både Portugals fascistiska förflutna och med falska romantiska föreställningar om revolutionen. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är ett slags uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas Antunes till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - hör till hans mest omtalade böcker.»Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom»Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner»En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker

Andra boken i Benfica-trilogin »Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin, Aftonbladet »En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, SvD »En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The Observer Fem syskon växer upp i en lätt förfallen patriciervilla i Lissabon-stadsdelen Benfica med en tyrannisk far och en eftergiven mor. I ett växelspel av röster träder de fram. Dit hör exempelvis officeren som torterats i fängelse på grund av sitt engagemang mot Salazars fascistiska diktatur. Men också hans »oäkta« dotter, som bor i vindsrummet likt Bertha Rochester i Jane Eyre, och som i sin tur föder en »oäkta« son.Tingens naturliga ordning är den fristående andra delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi«. En berättelse om två familjer som bildar ett porträtt av det söndrade postfascistiska Portugal. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av författaren och journalisten Mikael Timm. ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är ett slags uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas Antunes till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - hör till hans mest omtalade böcker. »Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom »Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner »En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker

Åren efter Angolas självständighet 1975 är en oerhört kaotisk och våldsam tid. Många portugiser finns kvar i landet och den segrande MPLA-gerillan och presidenten fruktar en statskupp. För att tysta motståndet inrättas en kommission för att rensa ut möjliga regimmotståndare. Trettio år senare befinner sig Cristina intagen på en psykiatrisk klinik i Lissabon. Cristina föddes under befrielsekriget och trots att hon bara var fem när hon lämnade Angola plågas hon av sina minnen. Modern Alice var en vit portugisiska som kallade sig för Simone på nattklubben där hon arbetade som prostituerad. Fadern, om det verkligen var hennes riktige far, var en svart före detta präst som arbetade för gerillan och förhörde och torterade motståndare. Till slut blev han själv förföljd och tvingades lämna landet med familjen. Med verkligheten som bakgrund skapar Lobo Antunes en kaotisk värld av röster där verklighet ställs mot fiktion. Tårkommissionen är en resa in i människors inre, präglat av en mörk värld full av hämnd, rädsla och otrygghet. Återigen visar Antonio Lobo Antunes vilken språklig virtuos och fantastisk kännare av människosjälen han är.