Åsa Moberg

Under sitt långa äktenskap var skriftställaren Jan Myrdal (1927-2020) och konstnären Gun Kessle (1926-2007) idoga och engagerade samlare. År 2012 skänkte Jan Myrdal till Jan Myrdalsällskapet inte bara sina mer än 50 000 böcker utan därtill klipparkiv och unika samlingar av tidskrifter, konst, fotografier, affischer, meccano och korrespondens. I den här boken har en lång rad skribenter ur olika synvinklar beskrivit resultatet av detta deras samlande men också alla praktiska bestyr med att flytta, katalogisera och för framtiden bevara ett av norra Europas största privatbibliotek. Boken blir på detta sätt också en perspektivrik bok om ett närmast symbiotiskt äktenskap och det författarskap som blev ett av de mest centrala under åren kring 1968.

Åren 1968 1988 förändrades de sociala mönster som präglat Sverige sedan generationer. Allt ifrågasattes i världens modernaste land. Nya uttrycksformer, nya friheter och nya sätt att leva utvecklades. Men utvecklingsoptimismen utmanades av återkommande kriser. Individen ställdes allt mer i centrum. Kollektivismen började lösas upp.

Klimakteriet eller menopausen är något som alla kvinnor har upplevt eller kommer att uppleva. Många tänker kanske på vallningar, humörsvängningar och att chansen, eller risken, att få barn därefter är obefintliga. Men i övrigt talas det väldigt sällan om vad det egentligen innebär. Sanningen är att upplevelsen kan skilja sig åt drastiskt från person till person. I den här antologin skriver ett antal kända kvinnor om sina erfarenheter av klimakteriet både positiva och negativa. Berättelserna handlar inte så mycket om det fysiska, utan snarare om tankar och funderingar kring åldrande, kropp och vad det är att vara kvinna på 2000-talet.Medverkande är bland annat Åsa Moberg, Gudrun Schyman, Agnes Wold, Astrid Assefa, Åsa Beckman och Annika Lantz. "... en bok som fungerar både som tröst och vägvisare." "... det fina med 'Klimakteriet' är att den erbjuder alternativ, flera olika händer att fatta tag i." "Det är det jobbigaste jag läst på ett tag, men också det allra bästa."Anna Hellsten, DN

Harry Schein var en lika offentlig som komplex person, en celebritet och makthavare. Forskare beskriver honom som en biografisk legend en mediernas man, men samtidigt den som formade bilden av sig själv.Harry bit för bit Harry Scheins många ansikten presenterar, diskuterar och analyserar en offentlig person som satte ett tydligt avtryck i den tid han levde, ja även många år efter sin död. Det fanns inte särskilt många som han. Harry stod nära den politiska makten, eller var en del av den. Hans betydelse för svensk filmpolitik under decennier kan knappast övervärderas. Han spelade tennis med Olof Palme, hans relationer till Ingmar Bergman och Ingvar Carlsson var lika välbekanta som hans förhållanden till hustrun Ingrid Thulin och till en rad andra fria och självständiga kvinnor. Själv anlände han som ensam tonåring från en judisk miljö i ett Europa som stod på randen till andra världskriget. I det nya landet bröt han sin egen väg och hann skapa en förmögenhet som uppfinnare. Därpå beträdde han den synliga arenan som debattör, författare, kolumnist, administratör, fri intellektuell och mycket annat. Scheins många sidor belyses i boken av en rad kunniga personer, många med direkta personliga minnen av honom. Boken är generöst illustrerad av fotografier, en del av dem inte tidigare visade. Maaret Koskinen, professor och filmkritiker, och Luise Wallenberg, docent i filmvetenskap och modeforskare, är bokens redaktörer och initiativtagare. Övriga medverkande är: Henrik Berggren, Ellis Cashmore, Eva Fischer, Stig Holmqvist, Åke Lundqvist, Anders Mellbourn, Åsa Moberg, Svante Nycander, Liv Ullmann, Per Vesterlund och Jannike Åhlund.

Simone och jagär en bok om kvinnor och män, om självständighet och beroende, om kärlek, svartsjuka och skam och om hur djupt böcker ibland kan beröra. Det handlar om Åsa Moberg och Simone du Beauvoir och om deras döda män. Om två starka, modiga kvinnor som över generations- och kulturgränser förenas av att de båda underkastar sig en älskad men dominerande man. Simone och jag är ett klokt och utelämnande dubbelporträtt av en författare och hennes läsare i vilket Åsa Mobergs egna erfarenheter speglas och får perspektiv i ljuset av Simone de Beauvoirs liv och verk. Simone och jagär, förutom biografi och självbiografi, också en fyllig och lättillgänglig introduktion till en av vår tids verkligt stora och inflytelserika kulturpersonligheter. Boken innehåller ett nyskrivet förord av Emma Hamberg.

"--- ald­rig --- inställsam eller intresserad av att imponera på någon särskild. Hon skriver för sig själv och för läsaren, på ett sätt som ser enkelt ut men är mycket svårt."Helsingborgs Dagblad"Genom decennierna löper Åsa Mobergs kunniga, nyfikna och personliga röst som en röd tråd. Alltid nära läsaren, alltid i takt med tidens förunderliga gång."DNÅsa Moberg föddes i Piteå 1947, växte upp på Lidingö och flyttade 1965 till Vitabergsparken i Stockholm. 1969 blev hon en del av gröna vågen och har sedan dess bott i svenska utkanter i Uppland, Dalarna och sedan 2003 i Skåne.Hon blev uppmärksammad som ung krönikör i Aftonbladet revoltvåren 1968, en fast anställning som upphörde efter strider om kärnkraften vid folkomröstningen 1980. Hon återkom som frilans 1986, med daglig tv-kritik, inlägg på kultursidorna, hos kvinnoredaktionen och på sidan ”Personligt” i söndagsbilagan. Hon tycker fortfarande att en stor fördel med en kvällstidning är att där finns plats för hela verkligheten.Listan över tidningar och tidskrifter som hon medverkat i är lång. I mer än tio år skrev hon krönikor i SKR:s tidskrift Dagens Samhälle, nu i Helsingborgs Dagblad. Hon förekommer också i Dagens industri och tidskriften Balder.Har vi råd med männen innehåller texter från hela hennes liv som skribent, med återkommande teman som kvinnokamp, kärnkraft och psykiatri. Några av Åsa Mobergs 23 böcker har blivit mycket uppskattade av kritik och läsare, till exempel Simone och jag – tankar om Simone de Beauvoir (1996), Adams bok (med Adam Inczèdy-Gombos, 1999), Hon var ingen Florence Nightingale – Människan bakom myten (2007) och självbiografin Livet (2017).

När jag öppnar ögonen ser jag mig själv långt där nere på marken. Vad liten jag är där jag ligger, alldeles stilla på den fuktiga och kalla gräsmattan. Svävandes omkring, liksom mjukt gungandes ovanför i himlen, har jag inga speciella tankar. Jag bara betraktar. Jag ser den vita spetsiga skon röra sig fram och tillbaka, i snabb takt och med ursinnig kraft.Det är en rå septembernatt i San Francisco när Pia är på väg hem efter en sen kväll på nattklubben Cal’s. Från ingenstans dyker en man upp. En man som kommer att förändra hennes liv. Pia lämnar mötet blåslagen och traumatiserad inifrån och ut.Bara några minuter är en berättelse om vägen tillbaka, om makt, om att hantera ett liv som kastas omkull och hur människor i ens närhet påverkas. Det är även en berättelse om den andra sidan, om förövaren.Bara några minuter är en autofiktiv roman som, till stor del, bygger på författarens egna upplevelser.

"En mycket viktig bok." Dala-Demokraten "En pamflett som strider för de som inte själva kan föra sin talan." Västerbottens-Kuriren"var som om jag läste om hela mitt eget yrkesliv. Jag kände igen precis ALLT. /…/ Jag tänkte länge att jag borde skriva själv, men nu behöver jag inte tänka mer på det.” Tuula Wallsten, Pykiater, tidigare chefläkare Region Västmanland.Det är en lika frustrerande som angelägen bok Fredriksson och Moberg skrivit som kommer att leda till ett fördjupat samtal om vad psykiatrisk behandling är och bör vara.” Sydsvenskan"Ett långt och indignerat debattinlägg till försvar för samhällets mest utsatta ovh värnlösa." Svenska Dagbladet"En viktig bok för beslutsfattare, personal och patienter." MiljömagasinetFör 25 år sedan genomfördes psykiatrireformen. Ett av huvudsyftena var att ge de svårast sjuka en bättre tillvaro. De stora mentalsjukhusen skulle stängas, de sjuka skulle rehabiliteras och bli en del av samhället. Tanken var god. Men ingen visste hur det nya skulle åstadkommas i praktiken. En kombination av ekonomisk åtstramning och kunskapsbrist på alla nivåer gjorde att många i stället hamnade i ett vakuum av kommunal resursbrist.De omöjliga är en liten grupp. De allra mest utsatta av dem finns fortfarande på institutioner utan insyn. Deras röster är svaga och varken de själva eller deras sociala nätverk kan förändra situationen. Hur kunde det bli så här?Anna Fredriksson och Åsa Moberg berättar vad som skett under åren efter psykiatrireformen. Hur kommer det sig att så många brister finns kvar? Hur ska det bli bättre i framtiden?De omöjliga är en stridsskrift om de mest utsatta. Hur ska de få de möjligheter som psykiatrireformen syftade till? "Den är viktig i kampen för att skapa bättre levnadsvillkor för en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle." BTJ"En pamflett som strider för de som inte själva kan föra sin talan." Västerbottens-Kuriren

"Fjorton författare, fjorton röster, stilar, temperament som har mycket gemensamt, men som alla närmar sig det skrivande livet på sina unika vis. Tag och skriv! får mig att fundera på om inte antologin - ett i normalfallet ganska besvärligt, splittrat, format - är bästa formen för skrivande om skrivande?" - Svenska Dagbladet "Alla bjuder de på konkreta skrivtips och beskriver sina brottningar och nojor. Tonen i antologin är genomgående ödmjuk, spirituell, personlig och ärlig." - Sydsvenskan I den här antologin möter du nyskrivna personliga texter av några av Sveriges namnkunnigaste författare. De delar även med sig av konkreta skrivtips och motiverande råd om hur du sätter igång.Något av vad den bjuder på:Romanskrivande som ett husbygge.Skriva självbiografiskt.Inte vara rädd för att inte vara unik.Den svåra andra boken.Hur det är att gå och leda skrivarkurser.Inte sträva efter en perfekt rad, utan flera fulla sidor, och ur det vaska fram guldet.Konsten att kunna redigera sin egen text.Det här är en bok som vänder sig till alla som är intresserade av skrivande. Till dig som ständigt skriver, till dig som ännu inte börjat och till dig som vill veta hur dessa författare egentligen gör.Medverkar gör: Andrea Lundgren, Annika Norlin, Johan Theorin, Klas Östergren, Kristoffer Leandoer, Majgull Axelsson, Mats Strandberg, Negar Naseh, Nina Wähä, Stina Stoor, Sven Olov Karlsson, Torbjörn Flygt, Åsa Linderborg, Åsa Moberg. "Antologin handlar om allt mellan himmel och jord, allt det som kan uppstå mellan pärmar med andra ord, och presenterar också en rad problem man som författare måste ta sig an." - Arbetarbladet "Det vimlar av starka och roliga essäer, spännande tankar och goda formuleringar i samlingen. Samtidigt är det som om författarna vänder blad i sina egna böcker och visar oss en del av vad som finns på botten av deras skönlitterära texter." - NSD

Våren 1968 är Åsa Moberg tjugo år gammal. Hon bor med den sjutton år äldre dokumentärfilmaren Tor-Ivan Odulf i ett litet hus i Vita bergen utan rinnande vatten. Gymnasiet har hon hoppat av - livet kan inte börja fort nog. Åsa har bestämt sig för att bli textilkonstnärinna. Över världen drar ett ungdomsuppror fram. När Gunnar Myrdal i Dagens Nyheter skriver att de unga borde gå ut i strid i Vietnam i stället för att demonstrera hemma sätter sig Åsa Moberg vid skrivmaskinen. I mars det året publiceras hennes första artikel på Aftonbladets kultursida. Texten är en uppgörelse med de äldres självgodhet och gör henne omedelbart till en röst för en ny generation.Alltsedan sin första artikel har Åsa Moberg haft en närvarande och ständigt nyfiken blick på samhället och kulturen. Hon tog strid mot kärnkraften, var sexrådgivare på Vecko-Revyn och översatte Simone de Beauvoirs Det andra könet. I Livet rör hon sig mellan livets ljus och mörker. På sitt eget öppenhjärtiga sätt berättar hon om familjen och barndomen, kärleken och politiken, åren på Aftonbladet, och om 1968."Tack Åsa Moberg, för att du tog kampen … Jag fylls av ödmjukhet när jag läser om alla gånger Åsa Moberg var den enda kvinnan i mansdominerade sammanhang."Ida Therén, Svenska Dagbladet "Åsa Moberg skriver som alltid lätt och levande ... Jag njuter av varje ord."Ulrika Knutson, Sydsvenskan "Det är en flygande läsning, engagerande och självklar i sin stil. Och det är gripande, utan att någonsin bli sentimentalt. Åsa Moberg dömer inte ... Det är omöjligt att placera in Åsa Moberg i en grupp eller i ett fack. Hon är alldeles för egensinnig och oberoende för att det ska vara möjligt. Och tillgång - nja - det har hon väl haft, men alltid bara genom sitt eget hårda arbete och sin så klara blick."Anneli Dufva, Sveriges Radio P1 "Åsa Mobergs underhållande memoarer bärs fram av lika delar självförtroende och kompromisslöshet … 'Vissa dagar kan jag nuförtiden tycka att jag har fattat hur man gör, hur man ska leva', skriver hon mot slutet av biografin. Så ja tack, Åsa Moberg! Se till att leva länge nog för att kunna skriva den utlovade 'Livet 2'."Aase Berg, Dagens Nyheter

Äntligen har Nina Broman brutit med sin familj. Hon bor i en etta i Solna, är engagerad i FNL-grupperna och har precis fått praktikplats på den nystartade modefirman Lao-Tse. Kläderna som ritas av de tre kvinnorna symboliserar allt det som Nina Broman längtar efter: frihet, konst, sex och, mest av allt, en ny tid.Åsa Mobergs roman Snart är det 1968 är en tidskapsel som på ett häpnadsväckande sätt tar oss tillbaka till det ikoniska året: dess stämningar och drömmar, dess instängdhet och mörker. Nina Bromans radikala krets av kulturarbetare och aktivister har tagit sig an uppgiften att befria det arbetande folket. Men bland Nina och hennes väninnor, vem är egentligen ofri?Snart är det 1968 utkom första gången 1984. I ljuset av metoo-upproret är det omöjligt att inte läsa boken som en föregångare till vår tids stora feministiska debatt.Åsa Moberg är journalist, översättare och författare till en rad böcker, bland annat Simone och jag och Adams bok. 2017 kom hennes mycket uppmärksammade memoarer Livet.

Familjen som exploderade är en fristående fortsättning på Åsa Mobergs lovordade debutroman Andra resan till Folkestone. Det är fortfarande den unga Nina Broman som står i centrum men den här gången handlar det om att frigöra sig från föräldrarnas liv och värderingar. Det politiska intresset flyttas till Vietnam. Nina går med i arbetsgruppen till stöd för Sydvietnams nationella befrielsefront, det som senare blev FNL-grupperna. Hon möter en man som hon vill leva med hela livet, den norske journalisten Svein Aanerud som bor på ett rött fyrskepp.Familjen som exploderade utspelas i mitten av 1960-talet, en tid där mycket blev annorlunda. Ninas generation av efterkrigsungdomar var kanske också något annorlunda. Världen vände sig plötsligt just till dem. Att vara ung var för första gången något värdefullt. Vi är födda efter atombomben, vi är de nya människorna, skriver Ninas väninna i ett brev.Moberg skriver inkännande om en ung flickas sexuella uppvaknande fångad mellan klassisk oskuldsfullhet och tidens myt om den sexuella frigörelsen, skriver Svenska Dagbladet om Andra resan till Folkestone och klassikerförklarar boken.Citat ur boken:Jag vill också känna en lans stötas djupt in i mig. Lans. Kuk. Penis. Varför är alla ord så svåra att säga?Först ska man ha tråkigt i skolan, sen ska man gå på universitetet och ha tråkigt och sen ska man ha ett tråkigt arbete. Ska man aldrig ha roligt i hela livet?

»Med stålhänder i sidenhandskar bearbetar hon sitt förflutna tills det bildar en nästan rät linje, hela vägen från Jesusbarn till filosof. Prosan är ofta lyrisk, oftare analytisk, alltid klar och kontrollerad.« Martina Lowden, P1 Kulturnytt »Det är slående hur många dagsaktuella teman som dyker upp i En familjeflickas memoarer. Simone de Beauvoir redovisar självskadebeteenden, självmordstankar och en monumental självupptagenhet. Den senare inbegriper drömmen om berömmelse: när en väninnas album krävde svar på frågan om framtidsplaner skrev hon: Bli en berömd författare. Många andra frågor hade väckt tvekan, inte denna: det var den framtid jag åtrådde, den och ingen annan .« Ur Åsa Mobergs förord till boken Simone de Beauvoirs självbiografiska essä En familjeflickas memoarer berättar med intimitet och stor klarhet om hennes uppväxt i en borgerlig fransk familj i början av förra seklet. Om hur de Beauvoir revolterade mot familjens och samhällets förväntningar på henne, genom att gå sin egen väg med intellektuella och existentiella ambitioner som var socialt otänkbara för en ung kvinna på den tiden.Det här är den viktiga första delen i de Beauvoirs klassiska memoarverk. I svensk översättning av Eva Alexandersson och med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Åsa Moberg. SIMONE DE BEAUVOIR [1908 -1986] var en fransk filosof, feminist, samhällsteoretiker och politisk aktivist. Memoarverket - ur vilket En familjeflickas memoarer [1958] är den första delen - är den biografiska pendangen till det stora verket Det andra könet [1949], om att vara flicka och kvinna på 1900-talet.

Andra resan till Folkestone handlar om fjortonåriga Nina som reser till England en sommar på sextiotalet för att bli av med oskulden och... lära sig språket. Lyhört och med mycket humor och värme berättar Åsa Moberg i sin debutroman från 1981 om det sexuella uppvaknandet och den spirande politiska medvetenheten. Trettiofyra år senare skriver Åsa Moberg i förordet till boken: Här finns inte mycket romantik men desto mer ångest över att inte vara som andra. Tänk om livet skulle pågå så här tills hon dog? Alltid samma ansträngning att likna alla andra, eller åtminstone somliga andra, så att man inte blev ensam. Projektet vid denna andra resa till Folkestone är, skulle jag säga med mina nuvarande Beauvoir-referenser, att inleda ett autentiskt liv. Med hjälp av en lämplig man: Jag ska noga studera alla killar som finns. Jag ska välja ut en som är väldigt snygg, sen ska jag vara med honom och vara precis som jag egentligen är. Jag ska säga allt jag tänker och jag ska ta reda på allt han tänker. Sen ska jag ligga med honom. Eller han ska ligga med mig. Det är särskilt svårt för kvinnor att skriva om sex. För manliga författare finns en hel litterär tradition att ty sig till. För oss finns ingenting. Inte ens ett användbart ordförråd. ur Åsa Mobergs debutantporträtt i Svensk Bokhandel 1981. När jag läste den här boken, tänkte jag: detta borde vara obligatorisk läsning för alla unga kvinnor. Förväntansfullt och hjärtklappning, vått och kletigt. Lite ont. Kan man skriva ärligare om inträdet i den sexuella vuxenvärlden? - Amelia Adamo, som efter denna bok anställde Åsa Moberg på Vecko-Revyn som sexrådgivare.

Trodde du att striden om kärnkraften var över? Den har knappt börjat.Med katastrofen i Fukushima i färskt minne, och med en generation av reaktorer som börjar knaka i fogarna, är frågan om kärnkraftens framtid akut. Ändå är handlingsförlamningen total bland svenska politiker inför valet hörs till och med visioner om att bygga nya reaktorer. Åsa Moberg, som länge varit med och drivit det svenska kärnkraftsmotståndet, lyfter i sin nya bok upp kärnkraften som en av våra mest brännande samtidsfrågor. Vad ska vi ta oss till med våra åldrande reaktorer? Och hur kunde vi hamna i en situation där en extremt dyr och livsfarlig energikälla betraktas som billig och klimatsmart?Med vass penna och stor sakkunskap går Åsa Moberg till botten med kärnkraftens smutsiga historia, och visar varför det är hög tid att gräva ned alla kärnkraftsplaner för gott.Åsa Moberg (f. 1947) är journalist, författare och debattör. I samband med folkomröstningen 1980 blev hon en av landets mest välkända kärnkraftsmotståndare.Intervju med Åsa MobergEtt extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten så beskrivs kärnkraften i bokens titel. Varför?Därför att det är precis vad det är. Det är sanningen. Det finns många missförstånd om kärnkraft, och det viktigaste är att den skulle vara billig. Den har varit dyr ända från början, men man blir inte trodd när man säger det. Jag vill visa hur förespråkarna hela tiden har hoppats att kärnkraften ska bli säker och lönsam, och att den aldrig har blivit det.Du har varit engagerad i kärnkraftsfrågan länge. Varför har du skrivit den här boken nu?Jag har nog velat skriva den i alla år, och nu hade jag möjlighet att göra det. Jag har mött ett stort intresse, både från förlaget och från människor i min omgivning. Efter Fukushima är inte världen densamma.Hur tror du att den katastrofen ändrat synen på kärnkraft?Några fler har slutat tro att kärnkraften är lösningen på världens energiproblem, men framför allt blir kostnaderna väldigt tydliga: de verkliga kostnaderna som uppstår när det händer något, när ett land måste stänga av alla sina kärnkraftverk, när man måste sanera efter en olycka. Den saneringen har inget slut.Vad vill du åstadkomma med boken?Jag tror inte att en bok kan förändra så mycket, men om man kan få en diskussion om de faktiska förhållandena skulle det vara väldigt bra. Kärnkraft är inte en energikälla som kan hävda sig ekonomiskt, och därför är det bra att lägga fram de ekonomiska argumenten i skrift. Det allvarligaste är att det finns en risk att det inträffar en ny katastrof, och det kan ske nära oss. De svenska kärnkraftverken har några år på nacken.Hur stor är risken för en olycka här?Jag säger ingenting om det, för alla som uttalat sig om risker har haft fel. Riskerna är mycket större än alla har trott, det visar de olyckor som hänt, och olyckorna har fått mycket värre följder än någon förutspått. Vi har haft allvarliga incidenter i Sverige, men det blir väldigt lite uppmärksamhet kring det. Det är underligt att kärnkraftsvännerna lyckas tänka bort det.Vem borde läsa boken?Jag hoppas att direktörerna för den tunga basindustrin läser boken och frågar sig om det verkligen är värt att kämpa för att bygga en ny reaktor i Sverige. Jag kan inte begripa hur någon kan välja just den här energikällan.

Medan jag skrev kände jag mig som buren av en flödande tidsanda ,så beskriver Åsa Moberg tillkomsten av Kärleken i Julia Anderssons liv. En bok hon skrev på sjuttiotalet och sedan låtit ligga i byrålådan. Fram tills nu. Vi befinner oss i sent sextiotal och i början av sjuttiotalet det är den sexuella frigjordhetens tid. De revolutionära stämningarna från -68 kan fortfarande kännas, men samtidigt håller samhället på att förändras. Julia Andersson är en ung, engagerad textilkonstnär och brinnande feminist. Hon har redan hunnit utmana många fördomar om hur en kvinna ska vara. Julia lever tillsammans med den betydligt äldre Rune i ett förhållande som omvärlden ser med avund på här är paret som ger varandra frihet och som pratar sig igenom alla vardagens problem ...Av en slump träffar hon Hubert Meyer, karismatisk, förmögen och inflytelserik. En underlig kärlekshistoria tar sin början. Julia vill ha Hubert Meyer, men samtidigt fylls hon av ångest inför deras korta möten. Julia lever i skärningspunkten mellan Runes krav på trohet och tidsandans krav på frihet. Hon resonerar om sin längtan med Rune, och deras relation sätts på prov men framför allt resonerar hon med sig själv."En ögonblicksbild från den moderna kvinnorollens tillblivelse, studsande uppåt i ett flipperspel av politik, romantik och biologi." Dagens Nyheter"En intensiv skildring av att på ytan ha ett jämställt, respektfullt förhållande där mannen håller i ett osynligt koppel. I boken säger Julia Andersson/Åsa Moberg: ´Jag försöker befria mig. Men det sitter i.´ De orden klingar kvar efter läsningen." Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef"Jo faktiskt, hon måste ha varit först ut att skriva en så sexuellt explicit, självbiografisk roman om kvinnoliv i det moderna Sverige." Expressen"Det är livet sett med en ung och sällsynt receptiv kvinnas blick." Aftonbladet"Man kan verkligen fråga sig vad det egentligen säger om vår tid, när en sådan kvinnoskildring känns både uppfriskande och sällsynt år 2011, trots att den har närmare fyrtio år på nacken." Kristianstadbladet"Det är ett fascinerande spel som hon beskriver och hon gör det med en rättframhet som imponerar." Arbetarbladet"Jag hade roligt under läsningen." Värmlands folkblad"Modigt skriven är den, för dem som har modet att läsa. Igen eller på nytt." Västerbottenskuriren"En mycket levande, mycket närvarande berättelse." Sundsvalls Tidning

Det lilla ordet »nej» innebär en av många etiska utmaningar i psykiatrisk vård. Med en etisk utmaning menas här svåra frågor som inte har några självklara, enkla eller entydiga svar.Nio författare* behandlar från olika perspektiv frågor om patientautonomi, livskvalitet och förhållandet mellan etik och offentliga riktlinjer.Författarna har ett tydligt engagemang för det lidande människor med en psykisk funktionsnedsättning bär på och för den svåra livssituation de har. De är också övertygade om att det finns bot och lindring.Boken kan användas på olika nivåer i vårdutbildningar och utbildning i socialt arbete. Den kan ocksåvara lämplig för organisationers och arbetsplatsers personalutbildning och som underlag för diskussioner och studiecirklar i brukar- och anhörigorganisationer. Boken vill också utgöra ett inlägg i den offentliga debatten.*Åsa Moberg, Sonja Levander, Gunnel Svedberg, Mårten Gerle, Anette Erdner, Annabella Magnusson, Mikael Sandlund, Magnus Karlsson och Riyadh Al-Baldawi.

Tio år har gått. Att den spektakulära terrorattacken mot World Trade Center i New York skulle förändra världen blev genast uppenbart, men hur? Åsa Moberg låg sömnlös natten till den 12 september 2001 och gjorde som hon brukade göra vid sömnlöshet, hon steg upp och skrev. Efter några dagar bestämde hon sig för att under 100 dagar skriva en dagbok om världen efteråt. Författaren fyllde 54 år den 11 september 2001. I dagboken fångas den stora världen och den lilla vardagen. 2011 fyller hon 64. Kriget i Afghanistan pågår än. Usama bin Ladin har dödats. I den lilla vardagen har stora förändringar inträffat, 2004 gifte hon sig med Bror Boije, även om hon fortfarande skriver under namnet Åsa Moberg. När 100 dagar hade gått visade det sig att fokus hamnat på hur skeendet behandlades i medierna, som styr våra tankar. Hur går det till när man bildar sig en uppfattning? Det är den fråga dagboksförfattaren söker svar på i denna bok om medierna och världen efter 11 september 2001.

Bostadsbristen är ett stort problem i hälften av Sveriges kommuner. Inte minst saknas attraktiva boendealternativ för äldre. Samtidigt står vårt samhälle inför en rad välfärdsutmaningar de närmaste 20 åren, där andelen äldre av befolkningen blir allt större. Detta ställer nya krav på välfärdspolitiken. I 13 spänstiga och nytänkande debattinlägg möts professorer och välfärdsekonomer, författare och samhällsdebattörer, omvärldsanalytiker och arkitekter, omsorgsföretagare och fastighetsägare. Alla tar de sig an frågorna, och svaren, om hyresrättens outnyttjade potential när det gäller att möta servicesamhällets framväxt, äldreboomen, mångmiljonprogramområdenas utsatthet och bristen på hyreslägenheter.