Åsa Plesner

Pandemin har ställt stora delar av välfärden på sin spets, och både styrkor och svagheter har visat sig. Men vad ska vi dra för slutsatser av pandemin? Hur ska välfärden utvecklas när samhället återgår till det "normala"? I denna antologi skriver några av landets främsta experter, debattörer och författare om äldrevården, ekonomin, sjukvården, de offentliga styrsystemen och en rad andra ämnen som stått i centrum för debatten. Andra upplagan! Med nytt förord av Simon Vinge.

Det finns inget stöd hos den svenska befolkningen för en krympande välfärd. Ingen politiker har gått till val på en sådan politik, tvärtom pratar alla partier om satsningar på äldreomsorgen och skolan. Trots det står välfärden inför ständiga besparingskrav. Hur går det ihop?I den här boken analyserar Niklas Altermark och Åsa Plesner de idéer, ramar och regler som påverkar beslut om välfärden, bortom valslogans och tv-debatter. Ideologi och institutioner bildar tillsammans ett åtstramningspolitiskt kretslopp som systematiskt utarmar välfärdssystemen.Genom att förstå de mekanismer som ligger bakom nedskärningarna kan vi också hitta en väg ut ur fällan tillbaka till idén om en gemensam välfärd som bygger på insikten om vår delade sårbarhet.

De senaste åren har kritiken mot marknadsskolan blivit allt hårdare. Det svenska skolsystemet ifrågasätts av opinionsbildare och politiker från alla ideologiska inriktningar och från skolans professioner och fackförbund. Det finns egentligen bara en grupp som fortfarande försvarar de expanderande skolkoncernernas rätt att verka fritt på skolmarknaden: koncernernas ägare och deras intresseorganisationer. Marcus Larsson och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans är några av marknadsskolans främsta kritiker. Balans tar sin utgångspunkt i hur skolans medarbetare påverkas av den politiska styrningen av skolan. De har i återkommande granskningar visat hur styrningen leder till ökad arbetsbelastning för lärare. I sin förra bok, De expansiva, beskrev Marcus och Åsa skolkoncernernas tillväxt och hur den påverkar arbetsvillkoren för den kommunala skolans lärare och elever. Nu är de tillbaka med De gränslösa som problematiserar de nätverk som finns mellan före detta politiker som äger skolor, före detta politiker som bedriver lobbying för att bevara marknadsskolan och nuvarande politiker som bestämmer över skolan. Väljarna och lärarna är emot vinstdrivande skolor. Ändå har det hittills varit omöjligt att skapa en politisk majoritet för förändringar av skolsystemet. Enligt flera svenska forskare kan det bero på att det finns starka ekonomiska intressen som lobbar mot väljarnas vilja. I De gränslösa levereras fall efter fall som visar att forskarnas uppfattning är korrekt.

I Skolan efter marknaden ger forskare, opinionsbildare och lärare sina bilder av vad marknadsmekanismerna gör med skolväsendet – och hur den svenska skolan kan se ut efter att marknaden har släppt sitt grepp. Den svenska skolan har gått från att vara den mest likvärdiga i hela världen, till att olika elevgrupper i allt högre grad lyckas olika bra. Under samma tid har läraryrket gått från att vara ett friskyrke till ett riskyrke. Hur behöver synen på lärares uppdrag ändras för att lärare ska må bra av att arbeta i skolan? Hur behöver den politiska styrningen av skolan ändras för att alla elever ska kunna lära sig så mycket som möjligt? Bokens medverkande guidar läsaren genom skolans organisation, från högsta politiska nivå till vardagen i klassrum och barngrupp. Skolan behöver något nytt. Det här är en bok om skolans och lärarnas framtid. Om författarnaMarcus Larsson är lärare och arbetar på en friskola i Göteborgstrakten. Han har tidigare varit regionalt skyddsombud för Lärarförbundet och lokalpolitiker. Åsa Plesner är doktorand i företagsekonomi på Stockholms universitet. Hon har tidigare arbetat som bland annat administrativ chef och kvalitetschef på friskoleföretag.

Varför är så många inom vård, skola och omsorg trötta och slutkörda? Vi lägger väl jättemycket pengar på välfärden? De effektiva berättar om hur i princip alla kommuner och regioner tar till olika typer av effektiviseringskrav för att få ekonomin att gå ihop. Men samma krav gör att välfärdens anställda går sönder. Hur effektiv kan en människa bli?