Bjarne Persson

Jag har med nöje följt C. E. Nygrens vandring från gård till gård i stadsdelen Tingvalla i Karlstad under 1800-talet och tidigare. År 1865 inträffade den stora katastrofen, hela Karlstad brann. Av 241 gårdar kunde bara 9 räddas. Nygren intervjuade äldre personer som upplevde branden, och även tiden före. Alla kände alla, man var som en stor familj. Men branden förändrade allt! I denna bok har jag beskrivit alla gårdarna, vilka som bodde där och vad man sysselsatte sig med.

Boken handlar om det gamla Karlstad på 1800-talet och tidigare. Stadsdelen Tingvalla bestod av 241 tomter eller gårdar, delvis som på landet med små rödmålade, torvtäckta en- eller tvåvåningshus med uthus, stallar, fähus, logar, hästar, kor, grisar med mera i trädgården. Betesmarker fanns på andra sidan Klarälven, så varje morgon och kväll vallades kreaturen över Västra bron och genom stadsdelen Klara. I Klara fanns också i slutet av 1800-talet ett växande antal bostäder av varierande storlek, småhus och mindre hyreshus. I Karlstad livnärde man sig ofta som hantverkare, t.ex. garvare, sämskmakare, färgare, kopparslagare, tunnbindare, repslagare, knappmakare m.m., yrken som inte är så vanliga numera. Karlstad var med andra ord en verklig idyll, där alla kände alla, och man brydde sig om varandra som i en familj. Men idyllen försvann med den stora brandkatastrofen den 2 juli 1865, när nästan hela Tingvallastaden brann och och familjerna blev hemlösa. I denna bok har jag gått igenom alla Karlstads stads gårdar i nummerordning från nr 1-3, som är Biskopsgården osv till nr 241, och i Klara som har beteckningarna Klara 1 till 27 osv. Gårdarna och husen beskrivs, liksom människorna som levde där. Det är närmast ett under att det går att få fram så mycket uppgifter om stadsdelen Tingvalla, eftersom arkiven till stor del brann upp. Men historikern C E Nygren gjorde ett bra jobb, som bland annat intervjuade gamla personer som hade minnen från branden och tidigare.

Boken bygger p f rfattarens sl ktforskning om sina anor fr n skogsfinnarna som i mitten av 1600-talet inflyttade till Bergslagen, Hedmarks fylke och Nordv rmland. De slog sig ner i obebyggda omr den, ofta flera mil fr n den ursprungliga befolkningen, och de grundade flera byar och sm samh llen. Skogsfinnarna drev svedjebruk, dvs man br nde skog, s dde r g i askan och sk rdade hundrafalt (1 korn kunde ge 100 korn vid sk rd). I boken presenteras ett 50-tal av de ursprungliga skogsfinnarna med sina speciella sl ktnamn angivna. Deras ttlingar har dokumenterats fram till nutid och omfattar ca 10-12 generationer. Alla dessa f r inte plats i en bok, men 3-6 generationer, ibland fler. F rfattarens skogsfinska anor fr n nutid till 1800-talet presenteras utf rligt och med m nga gamla foton.

Boken handlar om skogsfinnen Anders Olsen Kuosmainen född ca 1627 i Ore, Dalarna. Han flyttade till Trysil i Norge, där han etablerade sig som svedjebrukare ca 1670 i Törberget. Kuosmainen fick en stor eftersläkt i Nordvärmland och Norge. I denna bok har namngetts ca 5.000 ättlingar, många med sitt unika finska släktnamn. Boken omspänner tiden från början av 1600-talet till nutid.

I boken presenteras ett 35-tal skogsfinska nybyggare i mitten av 1600-talet i Bergslagens, Hedmarks och Nordvärmlands öde skogsbygder. Vissa kom direkt från Finland, andra var från t ex Hälsinglands eller Dalarnas finnmarker.Dessutom beskrivs nybyggarnas ättlingar i 5-6 generationer.I boken har gamla handlingar såsom domboksprotokoll, nedsättningsbrev m.m. återgetts i originalskrift och i översättning.

I denna bok redog r jag f r alla f r mig k nda ttlingar till Johan J nsson Vetel inen, ven kallad Skarp-Jon, Jo Vedlan, m m. Han upptog Medskogen, S Finnskoga 1648. Det r i stort sett en avskrift av mitt sl ktforskningprogram och omfattar ttlingarna fr n 1600-talet till nutid. Han har m nga ttlingar, fr mst i norra V rmland och Hedmarks fylke i Norge.

I denna bok redogör jag för alla för mig kända ättlingar till Olof Matsson (Koo) Lehmoinen, också kallad Oluff Koo. Det är i stort sett en avskrift av mitt släktforskningprogram och omfattar ättlingarna från 1600-talet till och med 1900-talet. Lehmoinen lär vara den skogsfinnesläkt som har flest ättlingar, företrädesvis i området Norra Värmland och Hedmarks fylke i Norge.

Jag publicerar i denna bok de flesta av mina skogsfinneanor som bodde i Bergslagen eller flyttade därifrån till Nordvärmland. Vi får följa Lång-Kristoffer, Per Hakkran, Karjalainen, Hecke Hindrik Häkkinen och Kurck Hindrik och deras ättlingar i 3-4 generationer eller mer.

Denna bok utgör en del av min planerade bokutgivning om mina skogsfinska anor.Här beskrivs nybyggare i Hedmark fylke och deras ättlingar, såsom Räisäinen, Raatikainen, Vappuinen, Mullikka, Purainen, Liitiäinen och Tossavainen.

Denna skrift är tillkommen på grund av mitt stora intresse för släktforskning och lokalhistoria. Jag vill för min släkt presentera vad jag kommit fram till, och eftersom anorna i vissa fall går ända till romartiden så kan boken även ha ett allmänt intresse.Det är en speciell person som fångat mitt intresse för släktforskningen, och han hette Franz Gustaf Paulsson von Wachenfeldt, född 1803 och död 1847. Han uppges vara ogift och barnlös, men enligt min mening har han ättlingar i minst fem generationer efter sig. Tyvärr har jag inte lyckats bevisa denna koppling ännu, men jag utgår från honom i denna bok och redovisar hans anor i 74 generationer.Läsare som vet att man har anor från adels- eller högreståndssläkter som t.ex. von Wachenfeldt, Uggla, Rosenbielke, Anckar, Roos af Hjelmsäter, Ekeblad, Hård av Torestorp och Ulfsax kan i denna bok hitta kopplingar till exempelvis Birger Jarl, Knut den helige och till flera kejsare i det gamla Romarriket.

Människor och miljöer i gamla ClaraDetta är en historisk stadsdelsbok för Klara i Karlstad och omspänner tiden från 1400-talet till idag, alltså 600 år.All ursprunglig bebyggelse är beskriven liksom ett mycket stort urval personer som bott eller verkat i Klara. Dessutom finns många gamla foton av människor och byggnader.Här finns avsnitt om de äldsta gårdarna Lilla Våxnäs och Sandbäcken, Hybelejens kvarn, Teatern, Västra bron, Västra tullen, Brännvinsbränneriet på Skutebacken, Hjulångaren Örn med mera.En mängd intressanta personer och familjer som bott i Klara beskrivs och flera har fått egna avsnitt, t ex Hybelejen, Elfdalingen, nordpols-fararen Knut Fraenkel, historieskrivaren Bror Billman, tidningsmannen Albin Forssell, familjen Lilljebjörn, lantmätaren A F von Wachenfeldt, sotarfamiljen Sundelius, konstnären Olof W Nilsson och poeten Nils Ferlin.Slutligen finns ett avsnitt om de större förändringar som skett av bebyggelsen i Klara under 1900-talet och fram till idag.