Björn Österman

Boken Hangövandringar i tid och rum tar läsaren med på sex vandringar som utforskar Hangös utveckling och förändring färgat med små anekdoter. Författaren gör nedslag i Hangös stadsbild och lokalhistoria. Vandringarna ger en flödesaktig inblick i platser, människor och händelser som har format stadens identitet. Genom att kombinera berättelserna med bilder belyser boken hur Hangö har utvecklats. Resultatet är en godmodigt fragmenterad blandning av anekdoter som pockar på att berättas.

Det här är en roman som godlynt vänder ut och in på 1990-talets samhälles företeelser, visar en verklighet där landets statsvapen kan avbilda ett mätt och belåtet lejon som sitter i en gungstol och kollar börskurser på tre heraldiska bildskärmar. I den verkligheten rör sig parallellt två 42-åriga män, den ena är arbetslös, den andra är finansminister. Den arbetslöse råkar i allt mer kafkaartade situationer i sitt interagerande med en arbetsförmedling, som på sin vägg kan ha en realistisk oljemålning av en elektrisk stol. Finansministern har i varje sin åtgärd att beakta ett diktatoriskt IMF, som ändå i ett skede vill dubba honom till helgon för hans ekonomiska bedrifter. Media och näringsliv poppar upp här och var, bland annat vill en girig före detta koncernchef bli utvisad till Caymanöarna och en ekonomireporter tolkar ett uttalande att finansministeriet satsar på framtiden som att det beslutat säga upp halva sin personal.

Hangö får i skildringar av inbördeskriget i Finland 1918 i regel ett kort omnämnande som den plats där den tyska krigsmaktens expeditionsstyrka landsteg den 3 april och därmed avgjorde kriget till de vitas förmån. Men vad hände i själva staden? De röda hade tagit över makten den 29 januari och behöll den fram till tyskarnas landstigning. Efter den tog de vita över. Den här boken ger en bild av liv och händelser i staden under tiden före landstigningen och tiden efter den. Under två röda månader och två vita.HANGÖ 1918 beskriver hur stadens ledande män som häktas av de röda den första dagen. Filosofie doktorn som samma dag murar igen sin vinkällare. De rödas livsmedelsinventering när de går från hushåll till hushåll och skriver upp vad de hittar i skåpen. De rödgardister som reser iväg för att strida vid fronten. Barn som står i kö i timmar för att få något ätbart att ta med hem. Pojken som etablerar sig som de ryska marinofficerarnas skoputsare. Mot slutet av de rödas period det tyska spaningsplanet som kretsar över staden. Isbrytaren Sampo som med lejonflaggan i topp leder in flottstyrkan med den tyska Östersjödivisionen som kommer till de vitas hjälp. Ryska marinen som i panik spränger sina i hamnen förtöjda ubåtar. De röda som flyr med det enda lokomotiv som finns kvar. Rödgardistchefen som blir avkastad av sin häst. De otursdrabbade som häktas och låses in i Emigranthotellet. Pojken som hittar konserver med kål och kött under ett hamnmagasin. De arkebuseringar som sker. Tanten som i den katastrofala brist på mat som råder bakar surrogatbröd.

Harald Levander är en verklig person. Hans grav finns på Åbo gamla begravningsplats. Författaren Björn Österman, som skrivit romanen HARALD LEVANDER, AKTIVIST, besöker graven varje år och planterar en blomma där.År 1916 är Harald Levander en central aktör i jägarrörelsen. Den 17 maj anhålls han och hamnar i Kakola rannsakningsfängelse. Den 20 maj skriver han sitt första brev därifrån. Med det brevet börjar boken.